USA & Sverige skulle svälta ihjäl Syrien med falsk ”Caesar-rapport” – stor skandal. DEL 1.

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad…

USA genomför nu ännu hårdare och mer omänskliga sanktioner mot Syrien – utan protester i självutnämnda ”Världssamfundet” – utifrån ”Caesar Act”. USA startar nya dödliga sanktioner mot Syrien. Vad gör Sverige? Ja, Sverige och övriga väststater har nyligen godkänt fortsatta hårda sanktioner mot Syrien, fast FN-chefen manar till att man ska upphöra med sanktioner.

Detta utifrån Caesar-rapporten som dammats och lyfts fram vid lämpliga tillfällen mot Syrien, alltsedan 2014. Jag skrev om den på Jinge.se då och senare.
December 2017: Caesar i Syrien – gammal otillförlitlig rapport dammas av.

Men rapporten har inte blivit mer tilförlitlig för det.

Fast media som Syrier letar efter anhöriga på 53.000 bilder av döda fångar.DN okritiskt sväljer den 6 år gamla rapporten utan basal källkritisk ansats.

Jag återger första delen – de sex första av tolv punkter om problem med rapporten – av en ingående analys av Rick Sterling i mars 2016. 3 mars 2016. Rick Sterlings artikel: Caeasar – fotobluffen som underminerar förhandlingar med Syrien.

Caesar – fotobluffen som underminerar förhandlingar med Syrien

Introduktion

Det är ett mönster av sensationella men ändå osanna rapporter som leder till acceptans hos allmänheten av USA: s och västliga militära ingripanden i länder runt om i världen.
* Under det första Irak-kriget rapporterade irakiska trupper att spädbarn drogs ut från inkubatorer i Kuwait och låt dem dö på det kalla golvet. Hela berättelsen vilade på vittnesbörden från en läkare från Red Crescent, men Amnesty International gick ut och ”bekräftade” de falska påståendena.
* Tio år senare rapporterades om gult uranpulver som förts till Irak för att utvecklas till massförstörelsevapen.

* Ett decennium senare fanns rapporter om att libyska soldater behandlades med Viagra och att de våldtog kvinnor när de ryckte fram.
* Under 2012 kidnappades NBC:s programledare kidnappad Richard Engel av syriska pro-Assad-miliser, och det uppgavs att han befriades av syriska oppositionsstridare från den Fria Syriska Armén.

Alla dessa rapporter avslöjades senare som fabrikationer och lögner. Syftet med dem var att manipulera den allmänna opinionen. Alla hade de lyckats på ett eller annat sätt. Trots att konsekvenserna var katastrofala i många fall har ingen av förövarna bestraffats eller hållits ansvariga.

Det är ett välkänt uttalande: ”De som inte lär sig från det förflutna är dömda att upprepa det.” Denna rapport är en kritisk granskning av historien om ”Caesar Torture Photos”.

Man kan visa finns det klara bevis för att anklagelserna är helt eller väsentligt falska.

Översikt av ’Caesar Torture Photos’

Den 20 januari 2014, två dagar innan förhandlingarna om den syriska konflikten planerades inledas i Schweiz, kom nyheten om en häpnadsväckande rapport på TV-kanaler och på tidningssidor runt om i världen. Berättelsen var att en före detta syrisk arméfotograf hade 55 000 fotografier som dokumenterade tortyr och dödande av 11 000 fångar i det syriska fängelsessystemet.Den syriska fotografen fick kodnamnet ”Caesar”.

Historien blev känd som ”Caesar Torture Photos”. Ett team av advokater såväl som digitala och kriminaltekniska experter anställdes av Qatar-baserade advokatbyrå Carter-Ruck för att resa till Mellanöstern för att kontrollera trovärdigheten för ”Caesar” och hans historia. Dessa drog slutsatsen att ”Caesar” var sanningsenlig och att fotografierna indikerade ”mord på industriell skala”.

CNN, Guardian i London och Le Monde drev historien som senare sändes i nyheter över hela världen. Anklagelserna från Caesar-bilderna tillkännagavs när förhandlingarna skulle inledas i Schweiz. När oppositionen krävde att den syriska regeringen måste avgå, bröt förhandlingarna samman. Under de senaste två åren (mellan 2014 och 2016)
har historien bibehållits, med till synes bekräftande rapporter. Som framgår av våra medier idag och beslut i USA:s kongress är historien i högsta grad aktuell.

I december 2015 släppte Human Rights Watch (HRW) rapporten ”If the Dead Could Talk” med fokus på Caesar-anklagelserna.

Här är sex av  tolv viktiga problem med berättelsen om ”Caesar tortyrfoton”.

1. Ungefär hälften av bilderna visar motsatsen till vad de uppges visa. Carter Rucks utredare hävdade att det fanns cirka 55 000 foton totalt, ungefär hälften av dem tagits av Caesar och den andra hälften av andra fotografer. De hävdade att alla bilder var ”enhetliga”.

Oppositionsorganisationen ”The Syrian Association for Prison of Conscience” (SAFMCD) förvaltar bilderna. 2015 tillät de Human Rights Watch (HRW) att granska alla bilder som annars hölls hemliga. I december 2015 släppte HRW sin rapport med titeln ”If the Dead Could Talk”. Den viktigaste upplysningen är att över 46% av fotografierna (24 568) alls inte visar människor ”torterade ihjäl” av den syriska regeringen. Tvärtom, de är döda syriska soldaterna och offer för bilbomber och annat våld (HRW s. 2-3).

Dessa bilder, som aldrig visades för allmänheten, bekräftar att oppositionen är våldsam och har dödat ett stort antal syriska säkerhetsstyrkor och civila.

2. Påståendet att andra bilder bara visar ”torterade fångar” är överdrivna eller falska. Carter Ruck-rapporten hävdar att ”Caesar” bara fotograferade kroppar som tagits från syriska regeringsfängelser. I sin rapport från december 2015 sade HRW: ”Den största kategorin av fotografier, 28 707 bilder, visar människor Human Rights Watch uppfattar att de har dött i regeringsfänglighet, antingen i ett av flera interneringscentra eller efter överföring till ett militärt sjukhus.” De uppskattar antalet döda personer i denna kategori till 6 786.

Bilderna och de avlidna är verkliga, men vad de dog av och omständigheterna kring detta är oklara. Det finns starka bevis för att vissa dog i strid, andra på sjukhus. Vissa kroppar hade börjat gå i upplösning innan de plockades upp. Bilderna verkar dokumentera en krigssituation där många stridande och civila dödas. Det verkar som att det militära sjukhuset gjorde vad de alltid hade gjort: lämnade dokumentation av den avlidne, också fotografiskt. Kropparna samlades in av olika militära eller underrättelseavdelningar. Vissa kan ha dött i fängelse, de allra flesta har dött i konfliktzonerna.

Anklagelserna från ”Caesar”, Carter Ruck-rapporten och HRW, att alla döda är offer som har dött ”i fängelse” eller ”av tortyr” eller ”medan de är i förvar av myndigheterna” är nästan helt säkert falska.

3. Den påstådda identiteten ”Caesar” är förmodligen inte sant. Carter Ruck-rapporten säger att ”detta vittne som flytt från Syrien och som hade arbetat för den syriska regeringen fick kodnamnet” Caesar ”av utredningsteamet för att skydda vittnet och hans familjemedlemmar.” (CRR s12) Men om hans berättelse var sant, skulle det vara lätt för den syriska regeringen att ta reda på vem han egentligen är.

Hur många militära fotografer tog trots allt bilder på Tishreen och Militärsjukhuset 601 under dessa år och försvinner sedan? Enligt Carter Ruck-rapporten lämnade Caesars familj Syrien ungefär samtidigt. Med tanke på detta, varför håller ”Caesar” sin identitet hemlig för den västerländska publiken? Varför vägrar ”Caesar” att träffa även de mest vänliga journalisterna eller forskarna?

Det faktum att 46% av hela bildmaterialet är i huvudsak motsatsen till vad som hävdades indikerar två möjligheter:
* Caesar och hans promotorer visste detta, men ljög om det eftersom de inte förväntade sig att någon skulle komma åt innehållet.
* Caesar och hans promotorer kände inte till inte innehållet och antog felaktigt att allt material var enhetligt.Det senare verkar mer troligt och det stöder teorin att Caesar inte är den han påstår sig vara.

4. Carter Ruck-utredningen var ett hastverk, bristfälligt och politiskt partiskt.
Trovärdigheten för ”Caesar” -historien har till stor del baserats på utredare i Carter-Ruck, samma som verifierade, det vill säga ”gick i god för fotografen och dennes bilder. Följande fakta tyder på att utredningen var partisk och politiskt motiverad:

* Studien finansierades av myndigheterna i Qatar. Qatar som är en viktig anhängare av det väpnade motståndet mot den syriska regeringen.
* Det ansvariga advokatbyrån Carter Ruck & Co har tidigare representerat Turkiets president Erdogan. Han är också känd för sitt ivriga stöd för den väpnade oppositionen.*
Den amerikanska professorn David M. Crane, i det juridiska undersökningsteamet, har länge arbetat på det amerikanska försvarsdepartementet. Den amerikanska regeringen hade sedan sommaren 2011 och är fortfarande 2016 djupt engagerad i ”regimförändringsförsöket” med krav på att ”Assad måste gå”.
* Professor Crane är partisk i konflikten. Han kämpade för att man skulle upprätta en syrisk domstol för krigsförbrytelser och vittnade inför den amerikanska kongressen i oktober 2013, tre månader före Caesars ”avslöjanden.”

* Undersökningsteamet var, enligt sitt eget uttalande, under ”tidsnöd” (CRR, s. 11).
* Enligt utredarnas egna uttalande gick de inte igenom de flesta av bilderna.
* Utredningsteamet var antingen omedvetet om innehållet eller ljög medvetet om de 46% av bilderna som visar döda syriska soldater och attackoffer.
* Utredningsgruppen gjorde sin slutliga intervju med ”Caesar” den 18 januari, upprättade snabbt en rapport och presenterade den i media 20 januari, två dagar innan FN-förhandlingarna inleddes.

Deltagarna i Carter Ruck-studien hävdar utan grund att arbetet har utförts med ”rigor/noggrannhet”.

Påståendena om en ”vetenskaplig” utredning saknar substans och gränsar till löjliga.

5. U.S. Central Intelligence Agency (CIA) är involverat. I en intervju på France24 beskriver den ovannämnda professor David M. Crane hur Caesar fick möta hans ”caseworker” som vanligtvis hänvisar till CIA, och är en välkänd term för professor Crane, som tidigare arbetat på Försvarets underrättelsebyrå. CIA: s engagemang är också troligt då CIA hade en budget på 1 miljard dollar för Syrien-operationer 2013.

Prof. Cranes ”Syria Accountability Project” är baserat på Syracuse University där CIA aktivt rekryterar nya officerare trots stor studentopposition. Varför är det viktigt om CIA är kopplat till Caesar-berättelsen? Eftersom CIA har en lång historia av desinformationskampanjer.

2011, när Förenta staterna begärde ett militärt mandat i Libyen, sändes falska rapporter om Viagra-våldtäkter som gjordes av libyska soldater i västerländska medier. Tio årtionden tidigare blev världen chockad över att höra att kubanska trupper som slogs i Angola våldtog angolanska kvinnor. Angolas CIA-stationschef John Stockwell beskrev senare hur de hittade på den falska rapporten och spred den över hela världen. CIA var mycket stolt över denna desinformationsprestanda. Stockwells bok ”In Search of Enemies” är fortfarande relevant läsning.

6. Åklagarna framställer enkla administrativa förfaranden som något mystiskt.

Carter Ruck-rapportörerna hävdade att det fanns cirka 11 000 torterade och dödade fångar. Sedan ställde de frågan: Varför skulle den syriska regeringen fotografera och dokumentera de människor som de just dödade? Carter Ruck-rapporten spekulerar i att det militära sjukhuset fotograferade de döda för att bevisa att ”ordern att döda” hade följts. Det antas således att det fanns en ”order att döda”.

En mer logisk förklaring är att kropparna fotograferades som en del av normala sjukhus- och sjukhusförfaranden för att få en mapp om omkomna som mottogs eller behandlades på sjukhuset. Detsamma gäller för märkning / numrering av kropparna. Carter Ruck-rapporten antyder att det finns något mystiskt och skrämmande i det kodade märkningssystemet. Men alla husdjur måste ha ett märknings- och identifieringssystem.