En finsk tjänsteman sa att ett potentiellt avtal mellan USA och Finland skulle möjliggöra utplacering av trupper och byggande av ny militär infrastruktur.
USA och Finland arbetar på ett avtal som skulle göra det möjligt för USA att etablera en militär närvaro i det nordiska landet, eftersom Helsingfors nu är medlem i Nato.
Enligt Newsweek https://www.newsweek.com/us-troops-deploy-finland-bases-russia-threat-nato-f-35s-air-force-1797783 bekräftade den finska utrikesministeriets tjänsteman Mikael Antell att de två nationerna förhandlar om ett försvarssamarbetsavtal som skulle kunna möjliggöra byggandet av betydande militär infrastruktur på finsk mark.
Det potentiella avtalet skulle inte inkludera kärnvapen, även om finska tjänstemän tidigare inte har uteslutit att de har kärnvapen. USA har kärnvapen stationerade i fem Nato-länder under alliansens kärnvapendelningsprogram, men inte i några nationer som blev medlemmar efter det kalla krigets slut.
Antell sa att det potentiella försvarssamarbetet (DCA) ”tillåter trupper att komma in i landet, stanna på marken, förvara material och möjliga infrastrukturinvesteringar genom de medel som USA:s kongress tillhandahåller Pentagon.”
USA och Finland har fört samtal om DCA sedan i höstas och diskussioner om avtalet ägde rum i Helsingfors förra veckan. ”Avtalet definierar också de anläggningar och områden där samarbetet ska fokuseras”, säger Antell. ”De är i grunden militärområden och garnisoner. I princip kan det vara mer än en, men diskussioner är fortfarande öppna i detta avseende.”
Finland delar en gräns på över 800 mil med Ryssland, och dess inkludering i Nato innebär att regionen kommer att militariseras ytterligare. Moskva planerar att stärka sin militära närvaro nära gränsen i västra Ryssland och har sagt att de kommer att ta fler steg för att svara på utbyggnaden av Natos infrastruktur i Finland.
PS:
Den finska tidningen Helsingin Sanomat använder en långt mer långtgående formulering när det gäller det amerikansk-finska samarbetet: Finland förhandlar för närvarande om ett avtal som skulle tillåta USA att använda finsk mark utan hinder .
Och man måste erkänna att Finland har erfarenhet när det gäller att föra krig mot Ryssland, som under fortsättningskriget från 1941.
Enligt (Mikael) Antelli, som leder förhandlingarna, kommer DCA-avtalet att stärka Finlands avskräcknings- och försvarsförmåga genom USA:s närvaro och eventuell förutplacering av försvarsmaterial.
– Det viktigaste är att avtalet möjliggör ett flexibelt samarbete med USA i alla säkerhetssituationer och även med kort varsel, bedömer Antell.
Eller för att uttrycka det enkelt: finska politiker ställer sitt land till fritt förfogande för de amerikanska militärstyrkorna när de vill. Det är väl det som i Norden just nu går under namnet ”ett starkt nationellt försvar”.
Ryska myndigheter hotade på onsdagen att ”reagera” på ett eventuellt inrättande av amerikanska militärbaser i Finland mitt i Rysslands invasion av Ukraina.
Utrikesministeriets taleskvinna Maria Zakharova har indikerat att Moskva kommer att tvingas vidta vedergällningsåtgärder, vare sig de är ”militära, tekniska eller på annat sätt” för att stoppa vad de anser vara ”hot mot den nationella säkerheten”, enligt information som samlats in av nyhetsbyrån Interfax.
Hon påpekade också att genomförandet av ”konkreta åtgärder vid Rysslands västra gränser kommer att bero på utplaceringen av Natos militära infrastruktur och vapensystem i Finland”. I detta avseende sade hon att de ryska myndigheterna betraktar Finlands planer på att gå vidare med ett sådant avtal med USA ”som bevis på Finlands förlust av suveränitet”. ”Både Finland och Nato bör vara medvetna om att att sätta trupper i norra Europa bara leder till en ökad politisk-militär spänning i regionen”, sa hon.
Newsweek publicerade dessa uppgifter 3 maj under hänvisning till Helsingin Sanomat https://www.newsweek.com/us-troops-deploy-finland-bases-russia-threat-nato-f-35s-air-force-1797783
”Vad väntar Sverige?”
Dom svenska landsförrädare som håller på att lämna ut Sverige kommer att få en tuff framtid. Det är verkligen inte bara att vända blad.
Det är för nordiska förhållanden närmast hårresande och otäcka åtgärder och förhållanden.
Inte bara ett icke-nordisk, icke-nordeuropeiskt utan mycket aggressivt -och permanent krigs- och konfliktförlorande icke-europeiskt land- skall nu faktiskt destabilisera diplomatiskt och säkerhetsmässigt ett av Nordeuropas förhållandevis mest stabila omgivningar, även om vi förstår att Finland reagerat närmast chockartat på putinismens härjningar i Ukraina.
Men att inte välja först och främst europeiska försvarspartner utan de ständigt destabiliserande och konfliktförlorande amerikanska våldsetablissemangen som aldrig utesluter utplacering av kärnvapen utanför sitt eget land är sammanfattningsvis mycket dåliga långsiktiga strategiska nyheter för nordisk och skandinavisk del.
Europa behöver just europeiska försvarssamarbeten, som i post-putinistisk tid måste inne- och omfatta goda som engagerade strategiska försvarssamarbeten också med Ryska federationen för Europas del. Att få in världens mest våldsamma, dödliga och konfliktförlorande makt i den nordiska tajgan är beslut som framtida generationer knappast kommer att förlåta oss. Det tyder på snarast strategisk senilitet och total frånvaro av visioner och planering; ty en amerikansk militärbas förblir en ockupationsbas som inte avser någonsin att lämna.
Finland håller på att bli permanent ockuperat, vilket med tanke på Finlands stolta historia, bör undanhålla sig från, och nu möjligen förvandlas till en korkad amerikansk delstat.
Europa måste av-amerikaniseras och återeuropeiseras!
För ett fritt Finland! Ned med den amerikanska ockupationen av Europa!
Vad har Finland för historia att vara stolt över, den de döljer för sitt folk?
Att jag delar artikel nedan är för att min mamma föddes i Petrozavodsk av finländska föräldrar, kommunister som flytt det fascistiska Finland.
×××
”Finlands utrikesministerium bör skickas på en grundkurs i historia. Finland har ännu inte medgivit den nära militära alliansen med Nazityskland.
Finland var den enda demokrati i världen som frivilligt allierade sig med Nazityskland”
Henrik Arnstad
https://www.svd.se/a/f6a9733c-d624-3a91-af81-f3a73fa80351/finland-ljuger-om-nazismen
×××
Redaktionsadress: Moskva, st. Levoberezhnaya, 4, byggnad. 12
Hem Petrozavodsk, finska dödsläger
Petrozavodsk, finska dödsläger
Patriotiska rapporter från Vladimir Kiknadze
Nummer 19
St. Petersburg, 18 januari 2020
Den 18 januari 2020, i St. Petersburg, under ett besök på State Memorial Museum of the Defense and Siege of Leningrad, träffade statschefen veteraner från det stora fosterländska kriget och representanter för patriotiska föreningar.
Vladimir Putin noterade återigen det oerhört viktiga uppdraget för den ryska staten och samhället: vi får inte låta någon glömma i själva verket folkmordet på det ryska folket under andra världskriget och det stora fosterländska kriget, andra folk i Ryska federationen och före detta Sovjetunionen. Vi måste motsätta oss försöken att förfalska historien med sanningsenlig dokumentär information.
Nätverkspublikation ”Science. Samhälle. Defense” fortsätter en serie publikationer om nazisternas och deras medbrottslingars grymheter i Sovjetunionens ockuperade territorium under det stora fosterländska kriget 1941-1945. inom ramen för projektet ”Ingen är glömd, ingenting är glömd!”. Idag, på tröskeln till Rysslands dag för militär ära (27 januari) – dagen för den fullständiga befrielsen av staden Leningrad från blockaden (1944), erbjuder vi dig att bekanta dig med de finska inkräktarnas brott mot invånarna i Leningrad-regionen och Karelen 1941 – 1944.
Enligt den extraordinära statskommissionen under Sovjetunionens folkkommissariers råd i Leningrad och Leningradregionen utrotade de tyska inkräktarna och deras medbrottslingar medvetet 1 miljon 384 tusen civila, på Karelska ASSR:s territorium de finska inkräktarna och deras medbrottslingar medvetet. utrotade 8028 sovjetiska medborgare, 7000 sovjetiska soldater begravdes levande, dödades i gaskammare och sköts i Petrozavodsk.
Petrozavodsk övergavs av Röda armén den 2 oktober 1941. Efter att den tillfångatagits av den finska armén, återbosattes den ryska befolkningen från andra ockuperade regioner: Zaonezhsky-regionen, Prionezhsky-regionen, Sheltozersky-regionen, Podporozhsky-regionen i Leningrad-regionen. Totalt fanns det 28 tusen invånare i staden.
Den ryska befolkningen bosatte sig huvudsakligen i Zaretsky-distriktet i staden. Som ett resultat av de finska inkräktarnas rovpolitik var stadens invånare dömda till hunger och fattigdom. Allt av värde, även hela bostadshus, togs ut av ockupanterna till Finland. Ryska flickor tvingades in i en bordell.
De flesta av civilbefolkningen i Petrozavodsk, cirka 25 tusen människor (ryssar, några karelare och vepsier), huvudsakligen återbosatta från Podporozhye-distriktet i Leningrad-regionen, hölls ursprungligen i 6 koncentrationsläger:
Nr 1 – på Kukkovka;
Nr 2 – i de tidigare husen i ”Northern Point” (endast män hölls);
Nr 3 – i Skidfabrikens forna hus;
Nr 4 – i de tidigare husen i Onegzavod på gatan. Kalinin;
Nr 5 – i järnvägsstaden (den största, designades för 7000-8000 människor; tills nu har denna del av staden behållit sitt namn – den femte byn – även om många av Petrozavodsk inte ens misstänker var ett så konstigt namn kom från);
Nr 6 – vid omlastningsbörsen.
Totalt satte finländarna upp 7 koncentrationsläger i Petrozavodsk.
Den 20 oktober, på order av det finska militärkommandot, fängslades hela den manliga befolkningen i Petrozavodsk och byn Solomennoe i åldern 17 till 50 år (med undantag för finnar och karelare) i lägren. Sedan fängslades resten av civilbefolkningen i lägren.
Från memoarerna från Nikolai Kostin, infödd i byn Yamka om ca. Kizhi, som transporterades med sin familj till Petrozavodsk: ”När vi fördes till Petrozavodsk, den allra första dagen gick jag vilse i virveln av en mänsklig myrstack. Jag gick och letade efter min mamma. En skara upprörda människor förde mig till portarna till lägret. En av kvinnorna, som såg hur otröstlig sorg jag upplevde, frågade mig: ”Hur ser din mamma ut?” Jag svarade att hon hade en svart kjol och en mörk halsduk. Och så såg jag plötsligt min mamma. Jag grät ännu högre av glädje. … I det ögonblicket visste jag ännu inte att den största sorgen väntade mig och vår familj … ”. Fotografiet som togs av frontlinjefotografen Galina Zakharovna Sanko vid ingången till koncentrationslägret vid tiden för befrielsen av staden Petrozavodsk gick världen runt. Hon blev en av de mest kända fotografierna, en symbol för fängslad barndom.
Kroppsstraff infördes i läger och på jobbet. För minsta lilla överträdelse blev de misshandlade eller fängslade i en straffcell. Så Britkin, som hölls i koncentrationsläger nr 2, tillsammans med en grupp andra fångar, skickades till skogsavverkning
vid st. Kutizhma. På grund av dåliga arbetsförhållanden blev han sjuk och sökte läkarhjälp hos en läkare. Den här ”läkaren”, istället för att hjälpa honom, slog honom tills han förlorade medvetandet och skickade honom tillbaka till koncentrationslägret. Britkin dog en vecka senare. Samma ”läkare” misshandlades till den grad att han förlorade medvetandet av lägerboende Ivan Ivanov, för att han vände sig till honom för medicinsk hjälp.
Kommendanten för läger nr 2, Valentin Miks, var särskilt grym mot fångarna. I januari 1942 misshandlades tre män till döds för att de försökte fly. Den 19 april 1942 slog han L.I. Naumov tills han förlorade medvetandet, varefter han blev galen. En 8-årig pojke misshandlades och sattes i en straffcell för att ha smugit in i staden och bett soldaterna om bröd eller potatis.
Totalt misshandlades cirka 80 % av camparna i koncentrationsläger nr 2.
Maten i de finska lägren var dålig: 150 gr. mjöl för dagen, varm mat och kokande vatten gavs inte ut. En fånge som tidigare avtjänat 10 år i sovjetiska läger sa att ”Jag har aldrig sett sådana fasor någonstans, jag går med på att fly och slåss mot finnarna med ett gevär i mina händer.”
Samtidigt koncentrerades all makt i staden Petrozavodsk i händerna på de finska militära myndigheterna: chefen för stadens garnison – överstelöjtnant Susitalo; militärbefälhavare – major i finska armén. Cheferna för koncentrationslägren och deras ställföreträdare var medlemmar av den finska armén, samt vakterna i lägren för civilbefolkningen i Ryssland. Ockupationsmyndigheterna i Petrozavodsk var direkt underordnade högkvarteret för militärdirektoratet i östra Karelen (chefen för direktoratet – överstelöjtnant Kotilayaen).
Totalt skapades mer än 14 läger för icke-finsk-ugriska civila på det ockuperade territoriet i Karelsk-finska SSR 1941-1944. Enligt historiker passerade omkring 50 tusen människor genom dem under åren av lägrens existens. Ungefär en tredjedel av fångarna dog av svält. Enligt den karelska expertgemenskapen dödade finländarna i de flesta fall människor utan att använda vapen, skapade på konstgjord väg hunger och inte gav sjukvård.
Under Röda arméns offensiv på den karelska fronten i juni-augusti 1944 upptäcktes dussintals lik av sårade soldater, som torterats till döds av de finska fascisterna. Så finländarna stack ut ögonen på Röda arméns soldat Sataev, skar av hans läppar, drog ut tungan. De skar av röda arméns soldat Grebennikovs öra, stack ut hans ögon och stack in tomma skal i dem. Efter långa tortyrer slog finländarna sönder skallen på Röda arméns soldat Lazarenko och stoppade kex i den, de körde in patroner i näsborrarna och brände en femuddig stjärna på hans bröst med glödhet metall.
Vi tror att även denna korta sanningsenliga information kommer att vara mycket användbar för moderna fans och anhängare av Karl Mannerheim, den högsta befälhavaren för Finlands armé, för att förstå hans aktiviteter mot det ryska folket under det stora fosterländska kriget i allmänhet och blockaden av Leningrad särskilt.
Владимир Кикнадзе,
Vladimir Kiknadze,
rådgivare till RARAN
21 januari 2020
”Ryssland har full rätt och skyldighet att tala så ofta som möjligt om nazismens brott och offer”: hur man kan motstå revideringen av historien om den stora segern och öka internationell medvetenhet
Barn såldes för tre mark per barn, dödades med gevärskolvar eller fick sina huvuden krossade mot trädstammar: de tyska nazisternas och deras litauiska medbrottslingars grymheter
Tyskarna drev invånarna till kyrkan och brände dem, resten sköts, de sårade och barn begravdes levande i marken: Nazistiska grymheter i Ukraina
https://www.noo-journal.ru/zverstva-finskikh-okkupantov-v-leningradskoy-oblasti-i-karelii
Finlands historia genom inbördeskriget 1917/1918-1919/20 över det sovjetiska anfallet och sedan det mycket kontroversiella ”fortsättningskriget” 1941-1944/45 är mycket, närmast oöverskådligt komplex. Men Finland blev faktiskt inte ockuperat efter 1945, utan ett fritt och självständigt land. Den som passerat gränsen mellan Finland och Sovjetunionen (undertecknad har gjort det många gånger) såg dock vilket folk som utvecklats ekonomiskt bäst. Finländska sidan hade man nya välmålade hus, på ryska och sovjetkarelska sidan var husen omålade, man odlade allt man behövde under året innanför tomtstaketet och hade vare sig indraget vatten eller avlopp och därmed överallt utedass. På 1980-talet. Staden Vyborg såg dessa år precis lika riskfyllt risig ut som året var 1947. Så nog har Finland skäl att vara lycklig att vara herre i eget hus; en sovjetisering hade materiellt varit fullständigt förödande, istället blev man, mycket tack vare industriordrar från just Sovjetunionen, ett av världens mest tekniskt avancerade industriländer.
Arnstads stora insats är verkligen att han ställer de stora, utmanande och viktiga principiella frågorna.
Vi kan ju bara jämföra hur de utvandrade -och senare delvis återvandrade- ”Kirunasvenskarna” kontroversiellt behandlades mycket illa i såväl Stalins Sovjetunion som senare i Sverige.
Finlands historia är komplex och ganska outredd offentligt, helt korrekt. Finland ansluter sig nu till Nato, en organisation för en majoritet av andra världskrigets förlorande länders sida i Europa. Finland är ännu ett sådant i gott sällskap av Tyskland, Ungern, det kapitulerade Frankrike, det förlorade brittiska imperiet, som i längden faktiskt knäcktes just av andra världskriget; ledda av ett land som de amerikanska Förenta staterna: som själv aldrig vinner några krig, förutom med testbombningarna över Hiroshima och Nagasaki.
Just så var det, illdåden började redan 1918, då svenska brigadens, Carl-August
Ehrensvärd i inbördeskriget, e..u http://www.-avrättade 460 finska röda krigsfångar.
Finnarna var experter på massoperationer,
100.000 röda fångar, hela familjer 1918,
sattes i läger, utomhus. 20.000 sköts dog av svält. Finnarna krigade även med halvprivata arm’er in i ryska Karelen, 1918-1921,men slogs tillbaka. De kunde ändå sno åt sig, Pechenga-Petsamo, 1920, som de ändå fick behålla 1940,men inte 1945, givetvis.
Norge kallade Finland, ”finske faran” i norr, och byggde inga vägar däruppe. 1941 ville Finnarna ta över Treriksröset, Kilpisjärvi, bygga en väg för att få en hamn i Norge, och förhandlade med tyska nazister, Josef Terboven om det, men Barbarossa kom emellan. Men kung Haakon glömde inte, ingen krans när Mannerheim dog, 1951, inte heller Gustaf V, fick en krans 1950, då Sverige nekade Haakon att passera Sverige, april, 1940,på flykt undan tyskarna, detta om monarkin, denna kröningsdag, och den nordiska enheten.
När norske ambassadören Wollebeck, dog 1940, tilät inte Sverige en ny norsk amba-ssadör. Finland låtsades skicka en amb-ulans, till Norge, 1940, som egentligen var en avlyssningsbuss, men hindrade att skicka frivilliga till Norges stöd. Redan då på Hitlertåget, 1940, och 1939 köpte de upp de polska vapnen som tyskarna erövrat, 1939.
Av 65.000 sovjetiska krigsfångar dog 20.000 i finska läger, de pryglades offentligt, och 1.000 sköts till döds. Den finska belägringen av Leningrad, som orsakade 1 miljon offer, under 900 dagar,
ett krigsbrott, där även Harry Järv/IR61,
17 divisionen deltog, söder om Svir, vid Jandeba, på ryskt territorium.
Sen efter kriget kom alla krigskadade finländare till Sverige, söp och slogs, begick brott, finnarna var länge en plåga, som invandrare, det vet alla svenskar, fast Sverige skänkt miljarder till Finland, genom
bidrag och efterskänkta lån. Sveriges höga försvarsbudgetar tillät finnarna att spara på sin egen, även.
Finnar och ukrainare påminner om varandra. De har vaknat till nu. Ryssarna vet vad som väntar och vad de måste göra.
Har inte Finland en lag som förbjuder att finskt territorium används för att anfalla andra länder?
Den lagen är förmodligen upphävd genom Finlands anslutning till Nato. Det torde väl gå att informeras från Finlands Riksdags informationstjänst.
MOSKVA, 11 maj — PRIME, Roman Serov. Handelsförbindelserna mellan Ryssland och Finland förstörs oundvikligen på grund av vårt norra grannlands inträde i Nato – kvar utan virkesförsörjning bränner finnarna sopor och letar febrilt efter alternativa bränslen. Handeln mellan Ryssland och Finland, som tidigare intagit en betydande plats i de båda ländernas utrikeshandelsomsättning, minskar. På vår sida minskade leveranserna av olja och timmer särskilt kraftigt, och på deras sida leveranserna av maskiner och utrustning. Förra året sjönk värdet av exporten till Ryssland enligt finska tullen med 43 procent till 1,9 miljarder euro. Den ryska importen sjönk med nästan 20 procent till 6,1 miljarder euro.
Fram till början av förra året var Finland det andra landet efter Tyskland när det gäller handel med Ryssland. Därifrån fick vi en mängd produkter från trä- och kemisk industri (inklusive lacker, färger, ”kemi” för kontorsutrustning), högteknologiska varor, verktygsmaskiner och elektronik. ”Detta är en stor förlust för oss, eftersom finsk kvalitet alltid har värderats högt. För närvarande kommer det att vara svårt för oss att få produkter av liknande kvalitet till liknande priser”, säger Ekaterina Fedyukovich, expert vid Analytical Center of Synergy Universitet.
Men även finnarna har det svårt. Träet, som Ryssland inte längre levererar till dem, användes inte bara för tillverkning av möbler utan också för uppvärmning. I Finland är det många som värmer upp sina hus med ved och träpellets och nu är det problem med dem.
Enligt lokala medier gick landets energibolag över till att bränna sopor, som nu importeras från andra EU-länder, på grund av att ryska energiförsörjningar upphörde. Många av landets värmekraftverk använde bränsle från avfall tidigare, men i små mängder, och överskottet såldes. Nu har situationen förändrats – nästan alla jobbar med sopor, och det finns inte tillräckligt med det. Leveranser från Italien hjälper till – enligt experter kommer avfallet som samlats där att räcka för finländarna i flera år till.
Bränsleproblemet i det kalla Finland är faktiskt det mest akuta. Det är svårt att helt ersätta ryska energibärare, eftersom beroendet av dem var nästan hundra procent. Detta hände på grund av långvariga geografiska och ekonomiska band. Visst skulle ett partiellt utbyte vara möjligt, men det blir väldigt svårt att göra en 180-graderssväng nu. Det var trots allt inte bara finländarna som skyndade sig att leta efter ett alternativ. Detsamma gör andra europeiska stater – Polen, Tyskland, de baltiska länderna. Och här uppstår en annan viktig fråga – priset. Att köpa olja, gas och andra resurser från USA kommer att kosta många gånger mer, och det är nödvändigt att omforma logistik och trafikflöden för dem. Dessutom är finsk utrustning skräddarsydd för en viss kvalitet på råvaror. Till exempel är inte all vår olja lämplig för indier – Ural uppfyller bara vissa produktionskapaciteter när det gäller tekniska parametrar. Det kan finnas en liknande situation här.
Om det inte är så svårt att hitta olja på världsmarknaden – om det fanns pengar, så är trä nu bokstavligen guld värt. I Europa är det praktiskt taget obefintligt. I USA och Kanada är alla volymer planerade. Vi kommer att behöva avverka våra egna skogar, och detta är kantat av en ekologisk katastrof. Tyvärr är det bara skräp som finns kvar. Naturligtvis fungerar inte ekonomin på det sättet att skära av förråden med ett fingerknips. Det finns helt enkelt inget som kan ersätta en massa saker nu – till exempel har Ryssland ingen annanstans att skaffa utrustning för timmerindustrin och foder till fiskeindustrin. Därför skapar de nu snarare sken av att det inte finns någon handel. Faktum är att många leveranser går genom parallellimport, som finns för detta. När de säger att finländarna har slutat förse oss med högteknologiska produkter, och vi har slutat förse dem med olja, är det inte sant. Allt levereras, bara i lite mindre volym och i hemlighet.
Men denna process är tillfällig och kommer att sluta förr eller senare. Banden mellan länder kommer att börja sönderfalla av sig själva. Sådant är det ekonomiska mönstret – de tappade leveranserna ersätts av andra, de förlorade försäljningsmarknaderna ersätts av nya, importsubstitutionen utvecklas. Ryssland och Finland kommer inte att helt kunna gå ifrån interaktion – det var för nära. Men dess intensitet kommer oundvikligen att minska. Anledningen till detta är de finska myndigheternas politik: trots att ingenting hotade landet gick det med i Nato, även om det var mer lönsamt att förbli neutral. Nu ser Ryssland på sin granne som ett geopolitiskt hot och en hypotetisk motståndare, vilket oundvikligen kommer att påverka handeln.
Utan tvekan kommer båda länderna att lida av dess minskning. Det kommer att vara särskilt tråkigt för invånarna i St. Petersburg och närliggande regioner, som är vana vid billiga och högkvalitativa finska varor. Men vanliga finländares plånböcker kommer bokstavligen att förstöra dyra energiresurser. Bara i slutet av 2022 betalade landets invånare fem miljarder euro mer för el än 2021. I slutet av förra året började den finska ekonomin bromsa in och kommer, enligt experter från Kuntarahoitus-organisationen, att möta en ännu värre lågkonjunktur 2024. Och på sikt skrev landet under en egen dom.
Tills nyligen var Finland ganska välmående och framgångsrikt, det var ett exempel för andra. Men, som det visade sig, hade sådana ”showcase-stater” sitt välbefinnande att tacka för utbudet av billiga resurser från Ryssland. Detta gjorde det möjligt för dem att i lugn och ro utveckla sin industri utan att spendera pengar på olja och gas till marknadspriser.
Nu har allt förändrats, och Finland är avsett för det föga avundsvärda ödet att befinna sig någonstans i världsekonomins marginal. Det vill säga, där Baltikum redan är: från en visning av det forna Sovjetunionen under flera decennier har regionen förvandlats till ett fult ”baltiskt spöke” med en degraderad industri och ett kolossalt utflöde av befolkning.
Kapitalism och demokrati (Läs: SVT Public Service + övrig media inom deb liberala demokratin) jagar upp vanliga svenskar med en skräck mot Ryssland så de till slut står med öppna famnar och hurrar när amerikanska militärmakten väller in i Sverige.
Aurora 23 är bara en början.
Proletariatets korkskallar eller bildad urban borgerlighet ser ut att kvitta.
För båda tycks denna så kallade ”demokrati” vara det självklara.
I mitt privatliv verkar det svårt att hitta någon eller några som tycker annorlunda eller är i opposition till vad som sker inför våra ögon, som tyvärr få kritiserar eller ens reagerar mot.
Det är precis som det som blivit det vanliga mördarsverige.
En tillvänjning för normalisering.
Men här på Global Politics finns en liten skara som både reagerar och kritiserar om än spretig åt skilda håll.
Jag är en av dem.
Men just spretigheten och oförmågan att komma överens har gjort jag inte längre tror på demokrati utan istället fått upp ögonen för en mer auktoritär makt som bättre kan samla folkviljan och ur den skapa en effektivare maktstruktur exempelvis som kommunistpartiet i Kina eller för den delen centralmakten i Kreml.
Sverige behöver fler oppositionella till den amerikanska liberala demokratin.
Det är värt att kämpa för tycker jag.
På det tror jag att jag har Global Politics med mig.
Finlands ”stolta” historia ger vi inte mycket för,
en borgerlig myt, festtal, redan 1919 skriver Socialdemokraten, att Finland planerade att tåga mot Petersburg, med tsargeneralen, Judenitj, som aldrig skulle ha tillåtit finskt oberoende, som Lenin men ändå förde Finland krig mot bolsjevikerna, fram till 1921, då Ryssland varnade för krigstillstånd.
1919 tillät finnarna att brittiska flottan gjorde raider från Björkö/-Koivisto, mot Kronstadt, med flyg och torpedbåtar, och sänkte flera tunga fartyg, man utgick även från Terijoki, om någon undrar varför vinterkriget utbröt, 1939. Ändå hade den ryska tsarflottan om 300 fartyg lämnat Helsingfors, i april utan ett skott för de röda socialdemokraterna, och gick till Kronstadt,
men se hur finnarna ändå förföljde ryssarna,
först tysk invasion 1918, sen blev det fred den 11 november, finnarna måste byta häst i loppet, som vanligt, som 1944, hoppade av Hitlertåget,
och nu 2023, är det dags igen, när USA hittar sina springschasar, och rookiestaten Finland solar sig i glansen.
Påminner om när gangstergängen (USA) värvar tonåringar för att skjuta andra tonåringar, något så djävulskt, som nu fortsätter i utrikespoliti-ken. Detta började redan med mordet på Solvalla, av en finsk tonåring som sen mördade en gång till, denne som givetvis Sanna Marin nu träffade på bokparty, hon fattar ju ingenting, påminner om Sverige, totalt blåst.
Mannerheimlinjen var ett språngbräde mot Petersburg, som Ukrainas Donbasslinje. Finnar är finnar – om än stekta i smör! . Socialdemo-kraten skrev då 1919, att Finland ” alltid går med de mörka krafterna, ’ 4 fruktansvärda krig på 20 år 1918-1944,, i ett då fredligt Norden och så blev det, samma idag, det är dags nu igen för ”Stor-Finland”, mindervärdeskomplexet i Sveriges f. d. grå DDR-halva.
Finnarna behövet inga yankees för att ställa till ett helvete, för sig, och oss, de klarar det ut-märkt på egen hand. En historia fylld av hyper-våld och lögner, bara aggressionshämmade svenska ” hurrare/hurritar” som finnarna kallar svenskar. De är så övergivna, att de gör vad som helst för att komma i centrum, går t.o.m. in i Nato, de är inte rädda för ryssarna, fast de har haft sin bästa tid sedan 1944, med Ryssland som granne, se upp för finska smittan, en osund finnkult, finn-schwärmerei som DN odlar.
Tänk om Ryssland behandlat Finland lika djävulskt som USA, Kuba, då hade Porkalabasen varit ryskt än idag, (utrymt 1956) med ryska olagliga tortyrkammare som USA:s i Guanta-namo. (sen 1901).
Den 15 oktober 1941, överlämnade finske militärattachen i Berlin, W. von Horn, den finska flaggan till Finnische Freiwillige bataljonen
som nu ingick i WaffenSS-divisionen Wiking, och deltog sedan i Barbarossa, genom Ukraina,
ända fram till Rostov och Terekfloden. De var säkert med om Holocaust-exekutioner, som Finland tigit om sen dess, men efter Stalingrad
drogs bataljonen tillbaka, 1943, så dags då.
1942, den 6 november, deltog bl.a. von Horn
med tyska nazister kring Gustav Adolfsdagen,
i Lutzen, med svenske ministern, Arvid Richert,
den tjusige UD-diplomaten Sven Grafström, som bilat från Berlin, och då nye, legationsprästen Erik Perwe, ”bombprästen”, (som sen sköts ner i november 1944,} men det var ett hurrande och heilande i Lutzen, alltså dagarna när Stalingrad-slaget kulminerade, lite nervös stämning.
Sverige var så, pro-nazi som möjligt, men 1943 måste man börja ro till andra kajen. De stora Holocaust-mmassakrerna utfördes i västra Ukraina, alltså som i Babij Jar, Kiev i septem-ber, 1941, där nu Zelensky-juntan huserar.
Sverige äger två aktiva ubåter, ett hundratal flygplan, några tusen man insättbara soldater. Sverige har 280mil geostrategiskt intressant kust med mycket skärgård. Ryssland kan oroa sig för att USA placerar vapen under vatten i svensk skärgård, USA kan oroa sig för att Ryssland placerar vapen under vatten i svensk skärgård. Sverige kan inget göra något åt någondera, och har inte råd att skaffa sig en tillräcklig avskräckande kapacitet. Däremot kan vi förstås välja att signallera hur vi föredrar den ene framför den andre, och bjuda in vederbörande. Vilket vi gjort.
1940 invaderade Stalins sovjetunion Finland, för att ta landareal han betraktade som nödvändigt att kontrollera för att säkra St Petersburg. Vad Putin betraktar som nödvändigt att kontrollera för att säkra St Petersburg vet vi inte. Men vi kan gissa. Norska Atlantkusten?
De finska ockupationsmyndigheten i Karelen, införde även ett rött tygstycke för de ryska invånarna, som nazismens gula judestjärna,
på hösten 1941. Finland inrättade ett Einsatz-kommando på Murmanskfronten, som
Silvennoinen har skrivit om, de skulle skjuta alla judar, boksjeviker och politiker, men kom aldrig
så långt, på den fronten, rakt ner i bombkratrar,
och ca 3.000 sovjetiska krigsfångar, och volgatyskar, utlämnade till tyska Sichheits-dienst, politruker, och även judar, samt ”mischlingen”.
Sen lät finnarna ryska krigsfångar gå rakt igenom minfält, för att utlösa minor, finska grymheten. 1944, mars lurade man bakslugt, fredsförsök genom bl. a. USA, och Sverige, och Wallenbergs, istället byggde man ut Manner-heimlinjen, och slöt avtal i Berlin, Ryti-Ribben-tropavtalet, så det var ständiga finter av Finland.
Men då lämnade USA sin legation, i juli, men någon krigsförklaring gavs aldrig, som mot Ungern, som även bombades.
Det blev närmast Stalin som införde demokrati i Finland, 1944, och som gjorde Finland till en hyfsad modern stat. Ukraina måste gå samma väg, det är slående likheter, hela finska kitet, känns igen. Allt är på plats och förutsägbart.
Svenska socialdemokrater, och LO-folk, som besökte Petrozavodsk, i oktober 1941, tyckte
också att det var utfattigt i ”socialismens paradis”, Torsten Nothin, (s} närmast borg-mästare i Stockholm besökte Svir, februari 1942, Nothin var även chef för polisskolan.
Fast den ”finlandisering” vi känner till sedan 80 år tillbaka kan knappast vara aktuell i dagens Europa eller för Ukraina.
Det finns knappast någon opinion i Finland för amerikanska baser i landet. Norge har sitt undantag inskrivet från Nato:s start 1949-1951, och inga länder i Norden vill officiellt ha amerikansk-kanadensisk-brittiska baser på sina territorier.
Men vilken amerikansk ”geopolitisk” kris på ”Natos östflank” kan inte trolla fram ett snabbt nytt avtal för det?
Låt Europeiska unionen ta över alla försvarspolitiska och militära strukturer och kommandoposter i ett blivande fritt och oberoende Europa och ha all militär makt i sin hand över den egna världsdelen.
Efter snart 80 år måste Europa kasta ut den amerikanska militära ockupationen av Europa! Det luktar riktigt mycket gammal rutten fisk av den amerikanska närvaron i Europa nu. Den europeiska ekonomin är just nu den allvarligaste stora förloraren: ty Europa måste hållas svagt, lydande och beroende.
Vi kanske borde välja vår egen europeiska frihet istället?
07.05.2023 Politik
Ryssarna tvekade inte att svara: finländarna förväntade sig inte att Fortums tillgångar skulle konfiskeras från Ryska federationen
Nya utrikespolitiska knep relaterade till tillägnandet av ryska tillgångar visade sig vara ytterst bedrövliga konsekvenser för Helsingfors.
Inom några dagar utvecklade Moskva ett effektivt svarsscenario genom att ta kontroll över egendomen hos ett stort finskt företag beläget på ryskt territorium. En välkänd människorättsaktivist, politisk analytiker Tatyana Montyan kom till denna slutsats.
I sin författares Telegram-kanal talade hon i detalj om Rysslands åtgärder och förklarade också varför finländarna inte förväntade sig att Ryska federationen skulle konfiskera Fortums tillgångar.
Tatyana Montyan uppmärksammade det faktum att finnarna räknade med straffrihet och engagerade sig i tillägnandet av ryska tillgångar på deras territorium. Men ryssarna tvekade inte att svara och genomförde hårda vedergällningsåtgärder mot Helsingfors.
Hon påminde om att Finland har skärpt sanktionerna genom att konfiskera Yandex datacenter, samt mark, fastigheter och annan egendom som ägs av ryska företag. Moskvas reaktion var blixtsnabb.
Enligt människorättsaktivisten var det finska energibolaget Fortum, som verkade aktivt i Ryssland, under attack. Finländarna förväntade sig inget svar från Moskva, men deras tillgångar överfördes under den tillfälliga förvaltningen av Federal Property Management Agency.
”Det är rörande att det finska statsägda företaget kräver respekt för sina rättigheter som den största utländska investeraren i den ryska energisektorn. Fortums ryska tillgångar inkluderar ett antal värmekraftverk, solkraftverk, vindkraftverk och statliga distriktskraftverk, som uppskattas till mer än 4 miljarder euro”, sammanfattade Montyan.
Krig och våld i alla dess former är ett mänskligt beteende som måste förhindras genom att organisera anständiga och frihetliga sociala levnadsregler.
Och det beteendet gäller universellt oavsett hur gränslinjer är dragna.
Dessvärre önskar ingen stormakt stat eller ekonomisk makt medverka till en sådan tingens ordning.
EU grundades med avsikt, aldrig mera krig i Europa och Östersjön talade man om, som fredens innanhav. ” Stormakten ” Tyskland avmilitariserades och fredsfrågan och solidaritet var ett allmänt ämne som engagerade på folkdjupet över generationsgränser.
Nu ser vi en annan tingens ordning där Europa numera befinner sig i ett spänningsfält mellan
förödande vapenmakter där den ena på avstånd kontrollerar med krigsinsatser ett annat land, vars folk befinner sig i ett mycket svårt och utsatt läge.
Det är dags att Europa sätter ned foten och återvänder till fredens och humanismens väg som folket valde när frågan om inträdet till EU skulle ske.