Då detta skrivs finns rapporter om stora protester mot regeringen i Hounduras, som vi ska återkomma till.
Det är sällan något har publicerats här om Honduras, USA:s skyddsling. Efter den 29 juni 2009, då den av USA stödda statskuppen mot den valde presidenten Zelaya genomfördes, har hela samhällslivet på alla nivåer militariserats. Och enligt landets officielle Kommissionär för de Mänskliga Rättigheterna, Roberto Herrera, har inte mindre än 51.000 honduraner mördats mellan åren 2010-2018! Och det är den honduranska statens officielle representant som lämnar dessa uppgifter.här Nu en aktuell rapport av Dick Emanuelsson som bor i huvudstaden med sin hustru.
Dick Emanuelssons artikel på Facebook
TEGUCIGALPA / 2019-05-19 / Igår, 18/5, avrättades fem män i vad som ser ut som en regelrätt avrättning. Fyra av dem låg bredvid varandra skjutna i huvudet medan det femte offret påträffades i en annan del av huset. Blodet färgade golvet rött som i en makaber inramning.
Massakern ägde rum i staden La Esperanza, i lenkaindianernas centrum i länet Intibuca, samma stad och län där den mördade revolutionären och lenkaledaren Berta Caceres levde och gick döden till mötes för sitt motstånd mot kraftverksbygget Aguasarca, vid Rio Blanco.
Mördarna utgjordes av en kombinerad grupp av aktiva och f.d. officerare från armén och den militära underrättelsetjänsten samt inhyrda professionella mördare, sammanlagt åtta personer. Den miljöansvarige i kraftverkskonsortiet ingick också i gruppen och dömdes tidigare i år till fängelse. Vd:n, som också har sin bakgrund i armén, med utbildning på USAs akademi för latinamerikanska officerare, School of America sitter för närvarande fängslad i väntan på rättegång.
USA:s Fredskårister `dammsuger´
Om massakern 18/5 finns det lite information. Men när vi intervjuade Berta innan hon mördades uppgav hon, att USAs fredskårister frekventerar länet regelbundet och besöker nedlagda gruvor som undersöks.
Även länets topografi dokumenteras i vad Berta ansåg vara direkt spioneri i de transnationella bolagens dammsugeri av naturresurser. USAs största flygbas i Centralamerika ligger bara två timmars bilfärd från La Esperanza.
Trots att det genomförs en massaker varje vecka i Honduras föranleder det aldrig till att USA-ambassaden eller att Luis Almagro, OAS’ generalsekreterare utlyser en extra session eller gör ett skarpt uttalande mot den regim som utpekas som en del av och en bricka i de colombianska och mexikanska koka-kartellerna. Presidentens bror sitter fängslad och hotas av tre livstidsstraff i USA. Den förre presidentens son dömdes i september 2018 till 25 års fängelse för sitt medlemskap i en av kartellerna.
Fienden är vänstern i Latinamerika
Men medan dessa regeringar, som ALLA fått USAs stöd och välsignelse fortsätter att stödja USAs offensiv mot Kuba, Venezuela och Nicaragua, sitter de säkert.
Och Luis Almagro bryr sig inte, han har fullt upp med att stödja terroristerna som genomförde ett fängelsemyteri i Nicaragua i veckan som ju plötsligt verkar vara en ”mänsklig rättighet”, men bara om det äger rum i de tre nämnda länderna.
Där äger inte myndigheterna rätt att neutralisera ett uppror som kan utvecklas till ett blodbad. Hade liknande händelse utspelats i USA vet alla vad som hade hänt.
Över 400 döda i fånguppror
I det senaste fängelsemyteriet i Honduras dödades flera fångar och väktare. Den 15 februari 2012 dödades 382 fångar och ytterligare 50 fångar påträffades aldrig när en brand i fängelset i Comayagua, som påstods ha börjat när protesterande fångar brände sina madrasser, förvandlades i en tragedi. Flera fängelsemyterier har skoningslöst våld där 10-150 fångar har dödats. Men inga blixtinkallade OAS-möten.
I Managua hade fångarna genomfört åtta myterier den senaste månaden och i torsdags genomförde de sitt nionde när Röda Korset begärde och fick tillstånd av regeringen att göra en inspektion av fängelset. När en av terroristerna, gripen efter att ha deltagit i attacken mot polisstationen i staden Matagalpa där de skottskadade och nära dödade fyra poliser försökte överrumpla en av vakterna och ta hans gevär, blev han skjuten i handgemänget med ett (1) skott.
Och nu ska OAS hålla ett extra insatt möte för att behandla frågan.
Men massakrer i Honduras väcker inget intresse, trots 25 massakrer i år.
Två länder, men två olika sätt att se på konflikter.
Israelisk militärbas i Honduras
Men i presidentpalatset i Tegucigalpa är man trygga, trots att blodet färgar den lilla centralamerikanska nationens jord röd. USAs tre militärbaser och colombianska militära och säkerhetsrådgivare ska nu förstärkas med ytterligare en utländsk militärbas som ska fyllas med 1000 israeliska militärer.
Vi känner oss lugna inför åsynen av denna mäktiga trio.
För trots att de två förstnämnda länderna verkligen har oroat sig för Honduras folk sedan den USA-stödda militärkuppen den 28 juni 2009, och trots att Alvaro Uribe i januari 2010 skrev under ett gemensamt avtal med dåvarande president Lobo om kamp mot terrorism och narkotikakarteller har de colombianska kokaflygen blivit fler än någonsin över Honduras.
Och trots Uribes ”Plan Honduras”, massakreras kontinentens näst fattigaste folk mer än någonsin.
Och i Vita Huset skriker Trump om att han är förtvivlad över att hans land översvämmas av banditer från ”rövhålsländer” som nu anländer i karavaner.
Och inte genomför OAS något möte. Men när Honduras president ville få till stånd ett möte för att utesluta Venezuela ur organisationen, var det inga problem.
Livets ironi.