Denna artikel publicerades 23 april på hemsidan för läkartidningen av ett författarkollektiv med viss socialmedicinsk dominans.
(De tolv författarna presenteras efter artikeln).Utan kraftfulla insatser riskerar covid-19 att öka hälsoklyftorna.
Jämlik hälsa under covid-19-pandemin var ämnet för Svenska läkaresällskapets och Svensk socialmedicinsk förenings webbseminarium i mitten av april [1]. I kristider som denna drabbas socioekonomiskt utsatta grupper i högre utsträckning, vilket kan öka hälsoklyftorna i Sverige på både kort och lång sikt [2].
Även om robusta studier ännu saknas tyder siffror från Stockholms län på att förekomsten av covid-19 i socioekonomiskt utsatta områden är upp till tre gånger högre än genomsnittet [3]. Medierapportering från USA och Storbritannien talar också för att konsekvenserna av sjukdomen (inklusive mortaliteten) följer en socioekonomisk gradient [4, 5], vilket även noterats i Sverige [6] och tidigare under svininfluensan, A/H1N1, 2009 [7].
Flera faktorer tros spela in i utvecklingen. Fysisk distansering och självisolering är svårt att uppnå för den som är trångbodd, inte kan arbeta hemifrån, eller har möjlighet att undvika kollektivtrafiken. Råden kan också ha svårt att nå fram på grund av brist på anpassad information både vad gäller läsbarhet och val av kommunikationskanaler [8].
Riskfaktorer för svår covid-19 (som rökning och kroniska sjukdomar) följer en socioekonomisk gradient [2], vilket kan medföra högre risk för allvarlig sjukdom och död. Undanträngningseffekter uppstår också när möjligheterna till uppföljning av kroniska sjukdomar inom vården reduceras under krisperioden.
De sociala och ekonomiska konsekvenserna av pandemin – arbetslöshet, bostadslöshet och fattigdom – väntas också drabba låginkomsttagare och personer med osäkra eller tidsbegränsade anställningar hårdast. Ekonomisk stress, isolering och oro för framtiden ökar risken för psykiska besvär samt alkohol- och substanskonsumtion. Vi ser också tecken på ökad risk för våld i nära relationer [9].
När olika sociala faktorer anhopas och samspelar riskerar de att öka hälsoklyftorna ytterligare. Sjukvården och samhället måste möta dessa komplexa behov och skapa förutsättningar för jämlik vård och hälsa. Vi har sammanfattat de viktigaste åtgärderna för hälso- och sjukvården som lyftes fram vid webbseminariet.
Anpassa kommunikationen: För att information ska nå ut och uppfattas korrekt av alla behöver den anpassas till både språk och innehåll. Översatt myndighetsinformation och telefonlinjer med hälsokommunikatörer är viktigt, men vårdpersonal måste också anpassa sin kommunikation till patienters förmåga att förstå och ta till sig den.
Tillämpa normkritiskt tänkande: Normer och strukturella hinder inom hälso- och sjukvården kan medföra ojämlik vård även under covid-19-pandemin. Övning i normmedvetenhet kan stödja hälso- och sjukvårdens beslutsfattare och vårdgivare i att identifiera, åtgärda och förebygga sådana hinder.
Utveckla systematisk kartläggning, forskning och utvärdering ur ett jämlikhetsperspektiv: Mer kunskap behövs om hur den socioekonomiska situationen och andra bakgrundsfaktorer påverkar vårdtillgång och vårdutfall för covid-19-patienter. Vårdpersonal kan bidra genom forskning och påverkansarbete. För detta behövs koppling av befolkningsdata med patientdata avseende hälso- och sjukvårdsinsatser.
Stärk det förebyggande arbetet med strukturella insatser för jämlik hälsa: Coronakrisen synliggör skillnader i livsvillkor som funnits länge. Det är nu extra viktigt att utveckla systematiska förebyggande insatser på strukturell nivå för att skapa förutsättningar för jämlik hälsa såväl under pågående krissituation som i livet efteråt. Utökade medel bör tilldelas socialtjänsten och hälso- och sjukvården i socioekonomiskt utsatta områden, där behoven av resurser väntas öka mest i spåren av covid-19. Här kan vårdpersonal bidra med att påverka beslutsfattarna.
Enligt riksdagens målsättning ska hälsoklyftorna i Sverige slutas inom en generation [10]. Tyvärr riskerar covid-19 att öka ojämlikheten i hälsa. Med effektiva och långsiktiga åtgärder som skapar jämlika förutsättningar kan detta motverkas.
Författare:
Wenjing Tao, ST-läkare, med dr, Karolinska institutet, Theo Bodin, ST-läkare, docent i arbets- och miljömedicin, Karolinska institutet, Bo Burström, professor i socialmedicin, Karolinska institutet, Solvig Ekblad, leg psykolog, professor i mångkulturell hälso- och sjukvårdsforskning, Karolinska institutet, Hampus Holmer, ST-läkare i socialmedicin, postdoktor, Karolinska institutet; ledamot i Svensk socialmedicinsk förening, Robert Irestig, specialistläkare i socialmedicin, Capio Hjärnhälsan, vård för hemlösa; ledamot i Svensk socialmedicinsk förening, Margareta Kristenson, överläkare, prof em i socialmedicin och folkhälsovetenskap, Linköpings universitet och Region Östergötland; ledamot i Svensk socialmedicinsk förening, Asli Kulane, docent i internationell hälsa, Karolinska institutet, Anton Lager, folkhälsoepidemiolog; forskare, Karolinska institutet, Knut Lönnroth, professor i socialmedicin, Karolinska institutet; vice ordförande i Svensk socialmedicinsk förening, Lisa Sahlin Torp, ST-läkare i socialmedicin, leg läkare, barnmedicin, Akademiska sjukhuset, Uppsala, Anna Sarkadi, professor i socialmedicin, Uppsala universitet; ordförande i Svensk socialmedicinsk förening
Jag önskar också mer kraftfulla åtgärder mot smittspridningen då ”flockimmuniteten” regeringen med FHM i spetsen förlitat sig till inte innehåller några garantier.
Deras ifrågasatta strategi som inte heller visar några större positiva resultat har också medfört att de själva nu börjat förneka den också.
Frågan lämnas då öppen, vad vill regeringen med myndigheterna och vad gör dom?
Utöver har även samarbetet varit en katastrof som det äldsta i samhället fått betala högsta priset för.
Och värre lär de tyvärr bli enligt de senaste prognoserna.
Att Sverige var så dåligt rustat hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig.
Där ser man vilka katastrofala effekter både traditioner och propaganda kan ha på ett samhälle.
Aldrig någonsin tidigare har sagan om den nakne kejsaren varit så sann som idag.
Möjligen vid inledningen av Andra Världskriget då ”Sveriges beredskap var god” men faktiskt blev den det på ganska kort tid efteråt.
Men hur blir det idag?
Det verkar mer som vi kommit i ”Panikåtgärdernas tidevarv” mot diverse samhällsproblem som uppstår.
Möjligtvis för undantag av ”klimathotet” som långtidsplaneras utan man riktigt är överens om hotets betydelse eller om det ens existerar.
Men visst ändå, jag tror hotet existerar därför förnekelsen har blivit ett av vår tids sätt att möta problemen.
Det första offret vid kriser brukar vara sanningen.
”regeringen med myndigheterna och vad gör dom”. Vad gör du själv? Munskydd, hemarbete, tvättar händerna, handskar, desinficering, inga folksamlingar, uppmanar andra, stannar hemma????? Varför skall regering och myndigheter tänka för alla, som vi vet, det klarar dom inte av. ”Alla tänker på sig och ingen tänker på mig” brukade det heta förr.
Alliansen är namnet på katastrofen som drabbat den svenska välfärden. Av den anledning och särskilt i dessa corona tider är det extra viktigt att Allians politiker åläggs ett yppandes förbud. De ska inte tillåtas uttrycka något överhuvudtaget vad gäler hälsa, vård och omsorg. Ingen alliansjävel ska tillåtas komma till tals i offentliga sammanhang, på TV och radio och i tryckmedia. Alltså sätt munkavle på Busch och Kristensson, Sabuni och Lööf. Sätt allianspolitiker i ”prat karantän”! Sverige skulle genast må bäst så!
Jag tvivlar på att Amnesty International skulle vara speciellt road av införandet av en “prat karantän”, även om uttrycket är festlig.
Kruxet är annars att det är väljarkåren (inte den personal utan rösträtt som städar lite här och där, kör bussarna och torkar häcken på de som inte längre kan göra det själva) som gav högern av diverse kulör sina mandat.
En stillsam påminnelse om vem som suttit vid makten de senaste åren och vem som sitter vid makten nu. Det är inte Alliansen. Problemet är inte det utan avsaknad av ansvar, ledning och ledarskap, och mest ledare. MSB, FHM, Länsstyrelser, Socialstyrelsen, läkare, och en osorterad ohelig samling av journalister, åsiktsspridare, tyckare, experter, med titlar allt från professorer, forskare, matematiker och docenter som all går i alla väders riktningar och resultatet blir en geggamoja ingen egentligen bryr sig om. En sak saknas tydligt. Vem är ansvarig. Någon sådan person finns inte, än mindre kan idioter, inkompetenta och okunniga avlägsnas, eller ännu bättre…..
Visst Karl W, det är sossarna och ingen annan som bär det politiska huvudansvaret för både uppslutningen bakom krigets krafter i USA och nedmonterandet av välfärden och även den ofta så påfallande inkompetensen i myndigheternas agerande.
Inkompetensen är dock sannolikt en konsekvens av bristande resurser i offentliga förvaltningar. Försäkringskassans haveri t.ex. är nog medvetna besparingar som yttrar sig som inkompetens.
Visst, men glöm inte deras väloljade och väldresserade propagandamaskin, köpta MSM och staliga media.
1. ”Låt mig kontrollera media och jag kommer att förvandla varje nation till en flock av svin”
2. ”Om du upprepar en lögn tillräckligt ofta kommer folk att tro på den och du kommer till och med att tro den själv.”
3. ”Den mest lysande propaganda tekniken kommer inte att ge någon framgång om inte en grundläggande princip hela tiden hålls i åtanke – den måste begränsa sig till några få punkter och upprepa dem om och om igen.”
4. ”Den bästa propagandan är den som fungerar osynligt, tränger igenom hela livet utan att allmänheten har någon kunskap om det propagandistiska initiativet.”
– Josef Goebbels.
Du, Karl, glömmer att det är landstingen och kommunerna som har ansvaret för vården och omvården i Sverige och att det därför är Aliansen som är ansvarig i Stockholmslän/region.
Annars är de två senaste regeringar minoritetsregeringar som verkar på basis av högerbudgetar. Före det fanns en högerregering.
I praktiken är det dock Sd som styr Sverige och det tycks mig vara ren masoschism av S och Mp att besitta några som helst taburetter under sådana omständigheter.
Att man styr på högerbudgetar är annars följden av medlemskapet i EU.
De som har ljugit Sverige in i EU bär ansvaret tillsammans med de väljare som lätt sig luras och röstade JA till medlemskapet.
Bra rutet! Jag tycker precis som du och tyvärr är det inte bara välfärden som drabbats, Sveriges plats i världen har flyttats västerut istället för att neutraliteten och oberoendet hade förstärkts som hade varit den naturliga utvecklingen.
Det kommer bli fler pandemier, och för att klara av att hålla dem nere i utanförskapsområdena så är nog den viktigaste punkten i artikeln: Anpassa kommunikationen, där alla myndighetspersoner och övriga hjälpare i samhället måste tillsammans kommunicera viktig information ang. hur man skyddar både sig själv och andra då man har en sjukdom som kan sprida smitta. Man måste hjälpas åt alla kontaktpunkter som de sjuka har, inte bara vårdpersonal som måste anpassa sin kommunikation till patienters förmåga att förstå och ta till sig den. Kommunikationen är otroligt viktig och oerhört svårt, kan jag säga efter att ha arbetat med nyanlända flyktingar och även andra och tredje generationens flyktingar. Vi hade flera besökare som hade aktiv tuberkulos, och många socialsekreterare var rädda att bli smittade, då besökarna fick kraftiga hostattacker på besöksrummen. Några av mina besökare blev inlagda på Karolinska sjukhuset, och sedan utskrivna och jag bad om deras tillåtelse att få ringa sjukhuset för att höra om smittorisken. Fick då höra att det var oerhört viktigt att en av mina besökare skulle ta en medicin varje dag för att vara smittfri, när jag frågade honom om han fortfarande tog den medicinen som han fick då han kom ut från sjukhuset, sa han att det inte behövdes då han kände sig helt frisk. Talade med sjukhuset igen, som betonade att han måste ta medicinen, och att de var medvetna om problemet, men kan naturligtvis inte ha patienter inlagda för att se till att de tar sin medicin. Nu kändes det som att jag fick det medicinska ansvaret som jag måste ta, då han annars skulle bli en smittrisk i området Det vore bra om vårdcentralen och sjukhuset kunde samverka i liknande situationer, att man bara skrivs ut om man dagligen går till vårdcentralen och får sin medicin, tills man tror att patienter kan klara av det själv för att den blivit tillräckligt motiverad.Det blev många och svåra samtal med denna man som absolut inte ville ta sin medicin då han kände sig helt frisk, man kan aldrig vara säker men jag hoppas att han tillslut tog den.
Alla tänkbara vägar är bra för att få fram viktig kommunikation, om den som informationen skall gå fram till känner någon den har förtroende för, så kan man ta med den i samtalet.