Vad är internationella brottmålsdomstolen ICC som utfärdade en ”arresteringsorder” för Putin?

Moskva kontrar:
Moscow opens criminal case over Putin warrant

https://swentr.site/russia/573281-russia-icc-criminal-case/

Psykopater har inget problem med dubbelmoral. De ser det som fullt naturligt, så vida ingen annan står för den förstås.

Katten jagar fåglar, men inga fåglar skall jaga katten! Det tycker katten är fel, men kan inte själv låta bli att jaga fåglar.

Varför släpptes ICC-åklagarens bror från fängelset, precis innan han åtalade Putin
Det här luktar unket, det händer mycket bakom dolda ridåer som vi någon dag kanske får reda på.
Det märkliga är att åklagaren Karim Khan som åtalade Putin för att ha evakuerat barn från en krigszon. Han lyckades få sin dömde pedofilbror Imran Khan släppt från ett brittiskt fängelse med ett reducerat straff för en månad sedan.
Brodern blev i maj 2022 dömd till 18 månaders fängelse.

Så lägligt att Karim Khan lyckades få honom frisläppt precis innan han åtalade Putin.
Kan det vara så en uppgörelse för att hans bror skulle bli fri, så åtalade han Putin?
Ingenting förvånar mig i dessa korrupta länder EU, England och USA.

ICC-åklagaren Karim Khan som anklagade Putin för krigsförbrytelser för att ha evakuerat barn från en krigszon fick sin dömde pedofilbror Imran Khan släppt från ett brittiskt fängelse med ett reducerat straff för en månad sedan.

https://twitter.com/HarunaNAbdullah/status/1637077122291314688?t=rjEHSEBrcMUQp40DJk0cYQ&s=19

Jurymedlemmarna fick höra hur Imran Ahmad Khan förgripit sig på en tonårspojke, efter en fest 2008. Han dömdes och överklagade. Hans överklaganden avslogs dock av tre högre domare.

Det jurymedlemmarna hade fått höra var hur Khan tvingat sitt 15-åriga offer dricka gin och tonic, och titta på pornografi på en hemmafest.

Justice Baker sa att han visat en betydande grad av brutalitet inför överfallet, när han släpade sitt offer upp på övervåningen och kastade honom på en säng.
Han var övertygad om att klaganden var särskilt sårbar, då han var mycket ung för sin ålder 15 år gammal.

Justice Baker sa till Khan även om du låtit dig själv tro att du kommit undan med att ha begått detta brottet, är jag säker på att du var medveten om att det fanns en risk att det skulle bli en uppgörelse en dag.

https://www.examinerlive.co.uk/news/west-yorkshire-news/paedophile-wakefield-tory-mp-imran-26291162

However, the court’s jurisdiction over the crime of aggression is limited to states that are party to its founding Rome Statute. Russia is not a party, and its nationals cannot be held responsible for the crime of aggression before the ICC.

The UN security council could enable the court to exercise jurisdiction over the crime of aggression with regards to the situation in Ukraine, but Russia — as a security council member — would veto.

So there is a legal gap, and to fill it, the international community has been locked in negotiations about setting up a special tribunal to prosecute those — top political and military brass — responsible for the crime of aggression.
https://euobserver.com/ukraine/156851?utm_source=euobs&utm_medium=rss

Legal scholars: Prosecuting Putin ’legally problematic’
Juridiska forskare hävdade på måndagen (28 november) att det, utan stöd från FN:s generalförsamling, skulle vara juridiskt utmanande att inrätta en domstol för att åtala rysk aggression mot Ukraina.

Medan frågan om att inrätta en domstol kommer att diskuteras av EU:s medlemsländer under de kommande veckorna (och möjligen av EU:s ledare i mitten av december) med EU-kommissionen som utarbetar olika alternativ, varnar rättsforskare för att ”nuvarande lag inte är tillräcklig ”att döma Ryssland för brottet aggression, som alla andra krigsförbrytelser härrör från.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har jurisdiktion att utreda folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten med samtycke från staten på vars territorium de påstås ha begåtts.

Domstolen kan dock inte utreda eller döma ”brottsbrottet”, aggressionsbrottet, om inte både angripare och angripna stater samtycker.

”Alla alternativ är juridiskt problematiska, eftersom det inte finns några särskilda domstolar som är behöriga att pröva ett aggressionsbrott”, säger Olivier Corten, professor i internationell rätt vid ULB-universitetet, till ledamöterna i underkommittén för mänskliga rättigheter i Europaparlamentet.

Carl Bildt, medordförande för Europeiska rådet för utrikesrelationer (ECFR) och Sveriges tidigare premiärminister sa att det finns ett ”bråttom behov” av att åtala de krigsförbrytelser som har begåtts som en del av Rysslands aggression mot Ukraina.

Han hävdade att det var ”obligatoriskt att inrätta en domstol för det specifika brottet aggression”, som är ”det högsta brottet enligt internationell lag”.

Han sa också att det är omöjligt att gå igenom ICC för närvarande, och föreslog att andra sätt för åtal skulle kunna inkludera ett avtal mellan EU och Ukraina eller involvera Europarådet. Ett annat alternativ skulle få FN:s generalförsamling att be generalsekreteraren att inrätta en tribunal.

Det som gör ”aggressionsbrottet” speciellt, är att det är ett så kallat ledarskapsbrott som bara kan begås av makthavare, snarare än de som utför det. Det betyder att det kan rikta sig mot den ryske presidenten Vladimir Putin, snarare än de som utförde hans order.

Vaios Koutroulis, en annan professor i internationell rätt vid ULB, varnade för att immunitet för statliga tjänstemän gäller vid aggressionsbrott, men en internationell domstol skulle kunna kringgå detta problem.

Han sa att för att förplikta Ryssland att samarbeta måste tribunalen inbäddas i ett bindande beslut av FN, vilket är osannolikt med Ryssland i säkerhetsrådet.

Koutroulis sa att ”legitimiteten för en specialtribunal som endast skapats av stater skulle vara bräcklig och att det skulle vara viktigt att inkludera en universell internationell organisation i skapandet av tribunalen”.

Han rekommenderade att ha en resolution från FN:s generalförsamling – eftersom säkerhetsrådet inte skulle gå med på det på grund av ett ryskt veto – och antingen skapa en domstol själv eller skjuta upp frågan till ICC.

Detta skulle dock vara en förlängning av generalförsamlingens makt, vilket skulle vara oacceptabelt för EU-länderna, varnade en hög tjänsteman från blockets utrikestjänst, Frank Hoffmeister.

Han hävdade att generalförsamlingen redan har sagt att Rysslands invasion är en aggression.

Han sade att Ukraina kommer att föreslå en allmän FN-resolution för att be generalsekreteraren att förhandla med Ukraina om inrättandet av en sådan tribunal.

Hoffmeister menade att ett interimistiskt åklagarämbete, som skulle se över förberedelsen av åtal, utan att fatta beslut om hur nämnden skulle se ut, borde inrättas.

Både Corten och Koutroulis rekommenderade att ICC:s stadga så småningom måste ändras.
Ny politisk push?

Den litauiske parlamentsledamoten Andrius Kubilius från mitten och högern föreslog att en annan resolution skulle antas av Europaparlamentet för att betona behovet av att hålla förövarna ansvariga.

I maj antog parlamentsledamöterna redan en resolution som uppmanar EU att stödja inrättandet av en särskild internationell tribunal för att bestraffa brottet aggression som begåtts mot Ukraina, för vilket ICC inte har någon jurisdiktion, och hålla ryska politiska ledare och militära befälhavare och deras allierade till konto.
https://euobserver.com/ukraine/156485

Ukrainas president Volodymyr Zelensky kallade ICC:s beslut ”en betydande internationell rättslig framgång för Ukraina.” USA:s president Joe Biden fann beslutet motiverat.

ICC:s chefsåklagare Karim Khan sa att domstolsbeslutet var beklagligt och inte borde användas som anledning till att fira. Han påpekade också att domstolen inte hade något val. ”Bevisen fick oss att agera på det sättet”, sa han.
https://english.pravda.ru/news/world/156108-puin_icc_arrest/

How to apply the Nuremberg model for Russian war crimes
https://euobserver.com/opinion/156109

How Putin’s Russia invented a Ukrainian threat, and why
https://euobserver.com/opinion/156539

Lägg märke till att INGET land hade tankar på någon tribunal när USA/NATO + en del EU-länder bombade Yugoslavien, invaderade Iraq, Syrien, Libyen, Afganistan, Yemen.

Alltså herregud snacka om desperata klantskallar dessa Usa ledda Nato. Trump införde även sanktioner mot domstolens företrädare. Men varken Usa eller Ryssland har ALDRIG anslutit sej till denna jippo domstolen. Men vilken vidrig desperat aktion mot självaste Ryssland och dess president. De brinner i arslet och går EJ bra i Ukraina för Usa ledda Nato och övriga clownerna i EU som man sett jämt sistone,då Ryssland malt ned Ukraina och övriga Nato klantskallarna. Så man kör med detta desperata jippo herregud vilken renodlade nollor. Nä kvittar ändå OCH Ryssland maler ner det sista som är kvar nu av dessa livsfarliga krigshökarna,för att lagom till sommaren nu helt knyta ihop säcken. Herregud vilka desperata idioter ju

Varför Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 var laglig
Av Eric Zuesse
Enligt internationell rätt har ”aggression” (eller ”aggressivt krig”) ännu aldrig definierats så att det tydligt skiljer det från ”försvarskrig” (eller ”försvar”), och denna grumlighet är FN:s mest grundläggande misslyckande att- datum, eftersom FN skulle ha bildats för att förhindra ett tredje världskriget (WW III), vilket är omöjligt att göra om inte innebörden av ”försvar” är tydlig och försvar är klart lagligt, och innebörden av ”aggression” ” är tydlig och aggression är helt klart olaglig; men här används en definition där ”aggression” är allt som äventyrar ett lands existens eller suveränitet över dess lagliga territorium, och ”försvar” är allt som provoceras av (d.v.s. som svar på) ”aggression” och som följaktligen har tvingats på ett land som det enda rimliga alternativet till att låta sig tas över av ett ”aggressor”-land. I denna definition (en rimlig och praktisk definition – i motsats till FN:s frånvaro av någon definition), kan ”aggression” utföras på vilket sätt som helst, inte BARA militärt, utan också genom sådana medel som en kupp eller internationell subversion, eller olagliga internationella sanktioner – vilket som helst medel som kan användas för att ta kontroll över ett annat land (d.v.s. över en annan suverän nations regering).

Den amerikanska regeringen har alltid motsatt sig varje definition av ”aggression” och har alltid vägrat ens att överväga någon föreslagen definition av den som skulle inkludera något annat än militär aggression, eftersom Amerika rutinmässigt använder icke-militära former av aggression (såsom kupper och sanktioner). ) och kräver att alltid kunna fortsätta göra det utan att bli kallad en ”angripare”. Detta är helt enkelt ett faktum, och är anledningen till att FN inte är något annat än ett samtalsforum och en sump för flyktingar och alla andra problem som mäktiga länder avser att bara ge läpparnas bekännelse till att ta itu med – det har ingen betydande internationell makt vid Allt. (OBS: Den som tvivlar på att FN totalt har misslyckats med att definiera ”aggression” kommer att se i sista stycket här – som kommer att stå helt inom parentes – en diskussion om FN:s absurda, till och med rent cirkulära, senaste formella förslag att hantera med den saken.)

Kriget i Ukraina är ytterligare komplicerat i internationell rätt eftersom Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 helt klart utgör en fara för Ukrainas suveränitet; men Kubakrisen 1962 etablerade ett grundläggande rättspraxis därefter, med hjälp av vilket varje internationell stormakt – i det fallet USA – har rätt i internationell rätt att förhindra någon närliggande nation från att kunna användas av en annan stor internationell makt – i det fallet Sovjetunionen – att placera militära styrkor där som äventyrar en stormakts nationella säkerhet eller suveränitet (i det fallet USA); och följaktligen uppträdde den amerikanska regeringen defensivt (mot Sovjetunionen), istället för aggressivt (mot Kuba), när den begränsade Kubas regering från att göra det möjligt för den sovjetiska regeringen att placera sina styrkor (särskilt dess kärnvapenstyrkor) på den ön. (Som Scott Ritter har förklarat, agerade JFK vid den tiden faktiskt enligt en ännu tidigare instans av denna princip, 1837 års Caroline Precedent, när Storbritannien i förebyggande syfte attackerade ett amerikanskt fartyg som var på väg att invadera Kanada.)

Vad som kommer att hävdas här är att det internationella rättsliga prejudikatet gäller universellt i internationell rätt, och att kriget i Ukraina startade av den amerikanska regeringen genom dess kupp i Ukraina som ersatte en autentiskt neutral regering där med en rabiat anti-rysk regering där (som ägde och inte har någon legitimitet ens under Ukrainas konstitution vid den tiden), och att Rysslands regering följaktligen har en folkrättslig rätt att ta kontroll över Ukrainas regering för att Ryssland ska kunna skydda sig mot Amerikas regering – vilket är angriparen här; Ryssland är försvarare av sitt eget suveräna territorium; och Ukraina är bara det slagfält på vilket detta krig mellan angriparen Amerika och försvararen Ryssland förs.

Eftersom ämnet här är internationell rätt, inte någon nationell lag, är endast nationella regeringar inblandade; och detta betyder att ett inbördeskrig, eller krig inom ett land, INTE ens möjligen är en fråga som FN rimligen kan bli inblandad i eller ha någon auktoritet att göra uttalanden om. (Franklin Delano Roosevelt, som uppfann FN, gjorde det med det syftet – tydlig åtskillnad av internationell rätt från nationell lag – i åtanke, men hans omedelbara efterträdare, som utformade FN, upphävde detta och några andra aspekter av FDR:s plan för FN. Detta är anledningen till att FN misslyckas. Truman var fast besluten att den amerikanska regeringen själv i slutändan kommer att ta kontroll över hela världen.)

Dokumentationen för varje steg i detta fall är omedelbart tillgänglig för läsaren helt enkelt genom att klicka på länkarna i den när som helst där läsaren vill se vilka bevis som finns för det givna påståendet:

Den 8 februari 2010 rubricerade Storbritanniens Guardian ”Janukovitj kommer att bli president eftersom observatörer säger att valet i Ukraina var rättvist”.

Den 12 april 2010 rapporterades i Ukraina att,
Ukrainas president Viktor Janukovitj träffade den amerikanske motsvarigheten Barack Obama i Washington.

På den ukrainska sidan deltog också utrikesminister Konstantin Grishchenko, bränsle- och energiminister Yurii Boyko, chef för presidentadministrationen Serhiy Lovochkin, biträdande chef för administrationen Hanna Herman och Yuri Lacnyy i mötet.

Den amerikanska sidan representerar utrikesminister Hillary Clinton, nationell säkerhetsrådgivare till USA:s president James Jones, senior chef för USA:s nationella säkerhetsråd för icke-spridning Laura Holgate.

Den 2 juli 2010 träffade Clinton återigen Janukovitj privat, denna gång i Kiev; och vid detta tillfälle talade han offentligt om mötet och sa att även om USA stödde Ukrainas självständighet, ”välkomnar USA det ukrainska parlamentets beslut att godkänna utländska militärövningar på ukrainskt territorium 2010 och vi tackar Ukraina och det ukrainska folket för dina viktiga bidrag till Nato och andra internationella säkerhetsoperationer”, vilket innebär att den amerikanska regeringen faktiskt inte stödde Ukrainas självständighet utan istället ville att Ukraina skulle ansluta sig till sin Nato militärallians som upprepade gånger hade avvisat Rysslands önskemål om att ansöka om att ansluta sig till den. USA ville ha Rysslands gränsnationer i Nato, men inte Ryssland självt. Tydligen sa Janukovitj igen nej. Det dömde honom.

Senast i juni 2011 påbörjade USA:s regering sin planering för kuppen som inträffade i Ukraina i februari 2014.

Senast den 1 mars 2013 började USA:s regering vid sin ambassad i Ukraina att utbilda medlemmar av de högerextrema politiska organisationerna Svoboda och Höger Sektor i Ukraina hur man använder internet för att få ihop en folkmassa för att demonstrera mot Ukrainas president, Viktor Janukovitj, att kräva att han avsätts från kontoret.

Den 14 april 2014 publicerades en artikel i den polska NIE undersökande-journalistiktidningen som säger att under månaderna före Janukovitjs störtande, särskilt under våren 2013, tränade paramilitärer från Ukrainas högra sektorsorganisation i hemlighet i Polen, under ledning av Amerikas CIA och Polens regering.

Senast i juni 2013 började den amerikanska regeringen att be Pentagon-auktoriserade amerikanska entreprenörer att konvertera en skola i Sevastopol Krim, i Ukraina, nära Rysslands största flottbas, som finns där. Detta var medan Janukovitj fortfarande var i tjänst, när USA inte hade några affärer på Krim.

Den 19 november 2013 informerades Janukovitj om resultaten av Ukrainas vetenskapsakademi, om dess analys som han hade begärt, om EU:s erbjudande till Ukraina att gå med i EU, som fann att det krävde en förhandsutgift av Ukraina på 160 miljarder dollar, som Ukraina inte hade och EU vägrade att leverera. Så den som utformade EU:s förslag visste på förhand att Janukovitj skulle avslå det. Det skulle bli förevändningen för att störta honom. Den hade satts upp i förväg.

Den 20 november 2013 började de offentliga demonstrationerna vid Maidan-torget mot Janukovitj. De leddes av Andrei Parubiy (”kommandanten av Maidan”), en av de två medgrundarna av Ukrainas social-nationalistiska parti, som CIA hade rådet att byta namn från det nazistiskt inspirerade, till ” Freedom” eller Svoboda Party — vilket de gjorde. Parubiys 2:a befälhavare var grundaren av Högersektorpartiet, Dmitriy Yarosh, som organiserade de USA-stödda paramilitärerna där som hade utbildats i Ukraina och i Polen.

Själva kuppen inträffade under 20-27 februari 2014; och här (och avskriften är här) är dess rökvapenbevis för att det var en amerikansk kupp; och det finns bevis på att inte ens EU:s dåvarande utrikesminister, Catherine Ashton, visste att det hade varit någon kupp överhuvudtaget förrän hennes utredare i Kiev rapporterade tillbaka till henne den 26 februari 2014 att det hade skett. (Här är telefonkonversationen, och här är dess utskrift.) Så: Obama hade hållit operationen hemlig även för henne. (Faktum är att Obamas designer av kuppen, Victoria Nuland, i telefonsamtalet med rökande vapen, sa ”Fuck the EU”: EU var vasallnationer i det amerikanska imperiet och behövde därför inte förstå vad som var happening.)

På den tiden, och under hela den postsovjetiska historien av opinionsundersökningar av ukrainare angående deras attityder till EU och särskilt till Nato, var den attityden ungefär två-mot-en att Nato var en fiende till ukrainare, och ekonomiska relationer öster om Ukraina var viktigare för Ukraina än de ekonomiska förbindelserna väster om Ukraina (EU) var; men denna situation vände sig praktiskt taget över en natt efter USA:s kupp den 20–27 februari 2014; men fortfarande, på Krim och Ukrainas sydöstra sida, sågs NATO och USA överväldigande som fiender, inte vänner – och den amerikanska regeringen själv visste detta eftersom den hade beställt några av dessa undersökningar. Icke desto mindre: den amerikanska regeringen insisterade på att Ukraina måste behandla som ”terrorister” och etniskt rena bort alla invånare i dessa alltmer utbrytande regioner som vägrade att acceptera de av USA påtvingade härskarna som deras härskare. Och detta gjordes, med början den 15 april 2014: kriget mot utbrytaranhängarna kallades officiellt, av den nya kuppregeringen, som en ”antiterroristoperation” eller ”ATO” för kort. Väljarna till Janukovitj var tvungna att rensas ut, dödas och/eller fly till angränsande Ryssland, så att antiryska politiker skulle vinna framtida ukrainska val, och den amerikanska regeringen kommer att fortsätta att kontrollera Ukraina.

USA och dess ”allierade” (kolonier, vasallnationer) insisterar på att ha rätten att placera vilka vapen som helst vid Rysslands gränser, särskilt i Ukraina, eftersom ENDAST Ukraina gränsar mindre än 800 miles från Kreml; den gränsar bara 300 miles därifrån, och är därför den överlägset bästa platsen för den amerikanska regeringen att i slutändan placera sina missiler, eftersom det bara skulle vara fem minuters missilflygtid bort och skulle därför utgöra dess schackmatt för Rysslands regering — alldeles för kort tid för att Kreml skulle kunna vara säker på att Amerika hade avfyrat dem och för Kreml därifrån att avfyra sina vedergällningsvapen. Detta är 1962 års Kubakris i omvänd och på steroider.

Den 17 december 2021 lämnade Ryssland separat till USA och Nato extremt rimliga, till och med nödvändiga, nationella säkerhetsförslag för att diskutera och förhandla med dem, men fick istället från både den 7 januari 2022 rungande och föraktfulla avslag på alla Rysslands nationella- säkerhetsproblem. Eftersom det som nu uppenbarligen var Rysslands dödsfiender inte var tillgängligt på annat sätt än genom att Ryssland invaderade och tog kontroll över Ukraina självt, så gjorde de det den 24 februari 2023. Det var en självskyddande handling som Amerika och dess vasaller nationer hade påtvingat Ryssland, och det gjordes. Detta var, och är, väsentligt självförsvar, av Ryssland, mot en lång och konsekvent historia av USA och allierade aggressioner.

Anledningen till att FN, som det nu är konstituerat, inte kan definiera ”aggression” (inte bara de militära formerna av det utan också och särskilt de icke-militära formerna, som föregår de militära formerna) är att USA:s president Franklin Delano Roosevelt, som uppfann och planerade ursprungligen ett FN som skulle ha lyckats, dog den 12 april 1945, och det FN som vi har designades istället av hans omedelbara efterträdare, Harry Truman, som föraktade honom och ville att den amerikanska regeringen själv skulle bli den ultimata kejserliga regeringen – en global diktator – över hela världen, vilket var en direkt motsägelse till vad FDR så noggrant hade planerat och avsett: FN som en federal global demokrati av nationer, en demokratisk federal republik av nationer, som ersätter alla imperier, och i besittning av Verkställande, lagstiftande och dömande befogenheter att göra det.

Så: medan vi nu (som ett direkt resultat av vad Truman gjorde) inte har någon existerande definition av ”aggression” och av ”försvar”, och istället har ett kaos i internationella krigslagar, har Ryssland minst lika mycket rätt, som Amerika skulle ha varit i Kubakrisen för att inleda en total invasion mot Kuba och/eller Sovjetunionen om Sovjetunionen hade vägrat att ta bort sina missiler från Kuba. Ryssland startade inte kärnvapenkrig mot USA, utan inledde ett konventionellt krig mot Ukraina, som tvingades på Ryssland genom USA:s och Natos beslut att den 7 januari 2022 avvisa Rysslands väsentliga nationella säkerhetskrav.

(SLUTANMÄRKNING: FN:s senaste formella förslag för att ta itu med sin brist på en definition av ”aggression” var den 11 juni 2010, och kan ses här. Det hänför sig till Romstadgan som kontrollerar Internationella brottmålsdomstolen (ICC) — ett organ som den amerikanska regeringen aldrig anslutit sig till, så är immun mot. Den säger: ”Agressionsbrott: 1. I denna stadga betyder ”aggressionsbrott” planering, förberedelse, initiering eller avrättning av en person i en position att effektivt utöva kontroll över eller styra en stats politiska eller militära handlingar, av en aggressionshandling som, genom sin karaktär, allvar och omfattning, utgör en uppenbar kränkning av Förenta Nationernas stadga, syftet med punkt 1 betyder ”angreppshandling” användningen av väpnat våld av en stat mot en annan stats suveränitet, territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på något annat sätt som är oförenligt med Förenta Nationernas stadga. följande handlingar, avseende mindre av en krigsförklaring, ska, i enlighet med FN:s generalförsamlings resolution 3314 (XXIX) av den 14 december 1974, kvalificera sig som en aggressionshandling.” Nummer 1 där medför frasen ”en aggressionshandling”, och därför detta ’definition’ är cirkulär: den definierar ”aggression” genom att förlita sig på en förmodat redan definierad användning av ordet ”aggression”, och är därför flagrant dum. Nummer 2 där använder frasen ”oförenlig med Förenta Nationernas stadga”, men syftet här var tänkt att vara att ge den termen mening i stadgan. I FN:s stadga används ordet ”aggression” 3 gånger: artiklar numrerade 1, 39 och 53, men definierar det aldrig. Det är problemet här – inte en lösning på det. Denna definition av ”aggression” hänför sig dock till den FN-auktoriserade ICC. Och denna definition inkluderar som exempel på ”aggression”: Artikel 8, #2, styckena e och f: ”(e) Användning av väpnade styrkor från en stat som befinner sig inom en annan stats territorium med den mottagande statens samtycke , i strid med villkoren i avtalet eller någon förlängning av deras närvaro på sådant territorium efter avtalets upphörande; (f) En stats agerande genom att låta dess territorium, som den har ställt till en annan stats förfogande, användas av den andra staten för att utföra en aggressionshandling mot en tredje stat.” Lägg märke till att (f) använder ordet ”aggression” för att ”definiera” ”aggression” – återigen den där chockerande dumheten. Men om man ignorerar det för ett ögonblick: (f) beskriver tydligt Ukrainas ”aggression” mot Ryssland; (e) beskriver ”aggression” som är ”Användningen av de väpnade styrkorna i Amerika som befinner sig inom Ukrainas territorium med Ukrainas överenskommelse, i strid med villkoren i avtalet eller någon förlängning av deras närvaro i Ukraina utanför uppsägning av avtalet” – förutom att inget sådant ”avtal” existerar eller är känt för att existera – och om det existerar, vem ska då exakt ”angriparna” vara? Det står inte. Så: (e) är också dum. Men (f) beskriver Ukrainas aggression mot Ryssland (men innebär cirkularitet i att göra det). Huruvida (f) också skulle kategorisera Amerika som en ”angripare” mot Ryssland är okänt. Men utöver dessa problem: Ingenting i ICC:s ”definition” av ”aggression” skulle ha betydelse för USA:s kupp mot Ukraina 2014, som var den faktiska och påskyndande initiala aggressionshandlingen direkt mot Ukraina och indirekt (men också mycket kraftfullt) mot Ukraina. Ryssland (och som Ryssland sedan slutligen svarade på den 24 februari 2022 genom sin invasion). Dessutom: Ingen av de tre nationerna – Amerika, Ryssland och Ukraina – har ratificerat Romstadgan som bemyndigar ICC; så ingen av de tre kan åtalas av ICC; så det kan inte finnas, under den enda enhet som FN har auktoriserat att pröva mål inom internationell straffrätt, inget åtal mot någon av dessa tre. SAMMANFATTNING, därför: Det är uppenbart att alla som påstår att Rysslands invasion av Ukraina är ett internationellt krigsbrott eller på något annat sätt ett brott mot internationell rätt är en ren anti-Rysk propagandist; och dessutom, även OM alla dessa tre nationer hade ratificerat Romstadgan, den enda som kunde åtalas för att ha begått en internationell krigsförbrytelse, skulle brottet ”aggression” vara Ukraina, även om tvetydigheten i (t.ex. ) skulle möjligen då kunna tillåta åtal av Amerika också; men inget åtal kunde tillåtas mot Ryssland, eftersom det inte ens då skulle finnas något rationellt sätt att tolka något som Ryssland har gjort i denna fråga som att det utgör ”aggression”. I USA och allierade länder är allt propaganda; och tyvärr är allmänheten dum nog att tro det, så det är effektivt.)
https://southfront.org/why-russias-invasion-of-ukraine-on-24-february-2022-was-legal/

CNN Let Slip That The ICC’s Arrest Warrant Is Revenge For The West’s Failure To Isolate Russia
Detta drag syftar till att begränsa president Putins personliga resemöjligheter, förmå de länder som inte är en del av ICC att signalera att de skulle känna sig obekväma med optiken att ta emot honom, och att pressa afrikanska ledare att avbryta sina planer på att resa till St. Petersburg för detta andra toppmöte mellan Ryssland och Afrika i juli.

Narrativ förstärkning
Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärdade en arresteringsorder för president Putins i slutet av förra veckan i ett drag som de flesta betraktades som rent symboliskt med tanke på omöjligheten att genomdriva det i Ryssland. Detta föranledde i sin tur tolkningar att det mestadels gjordes i informationskrigföringssyfte relaterade till att stärka västerländska uppfattningar om den ukrainska konflikten för att förhindra detta proxykrigs mest passionerade anhängare från att tappa hoppet om Ryssland fångar Artyomovsk/”Bakhmut”.

Det scenariot blir allt mer sannolikt efter”The Washington Post slutligen berättade hela sanningen om hur dåligt Kievs styrkor klarar sig”, som följde på att Zelensky berättade för CNN i en exklusiv intervju att Ryssland kan rulla genom resten av Donbass om det tar kontroll över den staden. Det händelseförloppet skulle snabbt kunna omforma västerländska uppfattningar till en punkt där många som tidigare stött sina regeringars policy för blancocheck gentemot Kiev på allvar kan börja tvivla på om det är värt det.

Ulterior Information Warfare Motivations
Det kan dock ha legat mer bakom ICC:s provokation än bara det, vilket starkt antyds av en av CNN:s senaste rapporter om hur ”Putins värld blev mycket mindre med ICC:s arresteringsorder”. Den internationella diplomatiska redaktören Nic Robertson lät slippa att detta faktiskt kunde ha varit en hämnd för västvärldens misslyckande med att isolera Ryssland, vars tolkning är intuiterad genom att läsa mellan raderna i det han skrev.

Den uppfattningschefen ägnade hela tiden åt att försöka övertyga läsarna om att president Putin förmodligen personligen är upprörd över att han inte kan resa till något av de 123 länder som deltar i detta delvis erkända och mycket skandalösa organ. Robertson antyder att avsaknaden av personliga möten mellan den ryska ledaren och hans motsvarigheter kan komma att utgöra ett hårt slag för hans lands diplomati, genom att på ett påfallande sätt utelämna att global diplomati mestadels har bedrivits online sedan 2020.

Hans konstgjorda berättelse om informationskrigföring kommer flera veckor efter att ”New York Times just erkände att västvärlden misslyckades med att isolera Ryssland”, vilket utökade tilltro till tolkningen att tidpunkten för ICC:s provokation delvis var menad att distrahera från denna verklighet. Den ovan nämnda artikeln följde på ett viktigt sätt efter den indiska ambassadören i Ryssland Pavan Kapoor som i början av februari uttryckte hopp om att president Putin kommer att delta i årets SCO- och BRICS-toppmöten i Indien.

Den indiska dimensionen
Så sent som förra veckan sa Kremls talesman Dmitrij Peskov att ”Det kan inte uteslutas” att den ryske ledaren kommer att besöka landet senare i år, ”Men inget beslut har fattats ännu.” Icke desto mindre bevisar ”Indiens inbjudan till Putin att delta i årets G20-toppmöte att han inte är en ”Pariah”, vilket gjorde den USA-ledda västvärldens gyllene miljarder oändligt upprörda. Detta de facto block av det nya kalla kriget vet att hans närvaro vid det evenemanget skulle krossa uppfattningarna om deras globala inflytande en gång för alla.

New York Times förutspådde redan i slutet av förra året att ”Ryssland’s War Could Make It India’s World” och informerade sin publik om att denna sydasiatiska stat mästerligt har lyckats accelerera sin uppgång som en globalt betydelsefull stormakt under det förflutna årets kaotiska utveckling. Den brittiska högkommissarie i Indien ansåg till och med nyligen att hans värdland är redo att bli ”ett av de tre avgörande länderna i världen, USA och Kina är de andra.”

Hans ord omgärdar förutsägelser om den förestående trifurkeringen av internationella relationer till den USA-ledda västvärldens gyllene miljard, den kinesisk-ryska ententen och det de facto indiskt ledda globala södern. Relevansen av denna insikt för detta stycke är att Robertson försökte rädsla om president Putins potentiella resa till Indien i sin artikel, vilket ger tyngd åt påståendet att ICC ville hämnas mot Ryssland för västvärldens misslyckande med att isolera det genom att begränsa dess ledares alternativ för utlandsresor.

CNN:s internationella diplomatiska redaktör skrev att ”Putin står inför ett dilemma nu om han dyker upp i Delhi för årets G20 i september. Indien, liksom USA, är inte anslutet till ICC, men vad kommer premiärminister Narendra Modi att göra?” Det finns ingen realistisk chans att detta kommer att hända, men att spekulera i annat syfte är att avskräcka president Putin från att resa till Indien för SCO- och BRICS-toppmötena samt så frön till misstänksamhet i det rysk-indiska strategiska partnerskapet.

Robertson tillade sedan att ”utan noggrann planering skulle Putin kunna landa i ett land som uppenbarligen inte är i linje med ICC och inte är skyldigt att uppfylla folkrättens krav, att han överlämnas till Haag, men för osynliga internationella politiska påtryckningar, eller deras egen nyfunna önskan om internationell rättvisa som utlöser en rättslig process för att få honom till Haag.” Denna speciella passage är avsedd att skrämma bort den ryska ledaren från att resa till något land i den globala södern.

”Innehåller” president Putin till Kina
Mitt i den förestående trifurkeringen av internationella förbindelser som tidigare berördes, kan detta i huvudsak begränsa president Putin till att bara resa till Kina, som Ryssland numera är i en inofficiell entente med. Den föregående observationen är dock endast relevant i det fall att hans säkerhetstjänster antingen bedömer att det finns en trovärdig risk för att Robertsons scenario inträffar eller att potentiella värdländer bakom kulisserna signalerar att de inte vill ha den negativa optiken hos honom på besök.

I båda fallen skulle resultatet bli att populära uppfattningar om hans personliga ”isolering” förstärks i medvetandet hos den globala publiken, vilket delvis återupplivar västvärldens berättelse i detta avseende. Det spelar ingen roll att rysk diplomati kan fortsätta att utövas med virtuella medel och att nästan alla överenskommelser som träffas mellan ledare vanligtvis utarbetas av deras diplomater inför deras toppmöten eftersom allt handlar om att reparera skada på västvärldens rykte.

Inblandning i bilaterala relationer
Det sekundära syftet enligt vad Robertson just släppte i sin artikel är att pressa de stater som inte är parter i ICC att signalera till Ryssland att de är obekväma att ta emot president Putin på grund av den resulterande västerländska informationskrigföringskampanjen som skulle följa. De bilaterala förbindelserna skulle sannolikt inte bli lidande i det scenariot eftersom Moskva är väl medvetet om hur intensivt dess motståndares press kan vara på andra, men detta kan ändå ytterligare förstärka de tidigare nämnda populära uppfattningarna.

Den afrikanska vinkeln
Med utgångspunkt i detta mål kan det inte heller uteslutas att det tertiära målet är att sabotera det andra toppmötet mellan Ryssland och Afrika som är planerat till juli precis som vice utrikesminister Mikhail Bogdanov varnade i slutet av förra månaden. I detta sammanhang kan tillvägagångssättet vara att pressa ledare från de afrikanska länder som är parter i ICC att ställa in sina planerade resor under det underförstådda hotet att genom att gå igenom dem skulle släppa lös en ny våg av västerländskt driven hybridkrigföring mot dem.

Den gyllene miljarden är rasande över att Ryssland hjälper afrikanska länder att befria sig från Frankrikes decennier långa nyimperialism, därav det brådskande att sabotera detta julis andra toppmöte mellan Ryssland och Afrika med ovannämnda medel. Detta betyder naturligtvis inte att de kommer att lyckas, utan bara att det finns en mycket stor chans att de kommer att beväpna ICC:s provokation för det ändamålet, även om det kan slå tillbaka om tillräckligt många afrikanska ledare vars länder deltar i det organet fortfarande trotsar Väst.
Avslutande tankar
När man reflekterar över det storslagna strategiska sammanhanget inom vilket ICC just utfärdade sin arresteringsorder för president Putins, blir det tydligt att detta verkligen är en form av hämnd för västvärldens misslyckande med att isolera Ryssland. Detta drag syftar till att begränsa hans personliga resemöjligheter, få de länder som inte är en del av ICC att signalera att de skulle känna sig obekväma med optiken att ta emot honom, och att pressa afrikanska ledare att avbryta sina planer på att resa till St. Petersburg för det andra toppmötet mellan Ryssland och Afrika i juli.
https://korybko.substack.com/p/cnn-let-slip-that-the-iccs-arrest

The ICC has jurisdiction over the most serious crimes of concern to the international community as a whole, namely genocide, crimes against humanity and war crimes, when committed after 1 July 2002, as well as the crime of aggression, as of 17 July 2018, under specific conditions and procedures.

Final Report to the Prosecutor by the Committee Established to Review the NATO Bombing Campaign Against the Federal Republic of Yugoslavia
https://www.icty.org/en/press/final-report-prosecutor-committee-established-review-nato-bombing-campaign-against-federal