Vad är oligarker och vad är filantroper?

Vissa artiklar blir liggande länge. Inte för att de är ointressanta eller tveksamma, utan för att någon akut fråga kommer emellan. Denna artikel var klar för publicering för en månad sedan. Ibland triggas publicering av att frågan aktualiseras, kanske genom en kommentar av en läsare. Så denna gång.

En läsare skrev igår (ej publicerat då) ”I andra media anses Bill Gates ”ha övergivit” kapitalismen och står för ”socialism”. Det är kanske inte etiketterna och ”ismerna” som är huvudintresset.
Visst ska man följa pengarnas väg kritiskt, men i just skarp jämförelse med till exempel Murdoch är Bill Gates en filantrop. På ont och gott kanske. Detsamma gäller nog en man som Soros. Trots allt hamnar de nog på den soligare halvan av världsbilden. Vi kan inte bli helt paranoida över varje utspel som om de alltid vore falsk idealism med mörka baktankar – då blir allt i livet och politiken outhärdligt i den upplysta vänstern får sitt eget Q-anon. Det vore det värsta: man måste välja sina strider noga och med lång tidsaspekt.”

Assaocierar till denna vilande artikel Vad är oligarker och vad är filantroper? av Thomas Röper som har översatts av Rolf Nilsson.

Vad är oligarker och vad är filantroper?

Vi använder många ord, helt enkelt för att media använder dem, men utan att veta deras exakta betydelse. Detta får oss att använda termer felaktigt och därmed omedvetet sprida de berättelser som politik och media vill ha.

Vi vet från media att oligarker är en dålig sak. Och vi vet att oligarker främst finns i Ryssland, men inte i väst. Tidigare fanns oligarker i Ukraina också, men du har inte hört talas om dem i media på länge. Enligt media är de ukrainska oligarkerna idag «affärsmän» eller «politiker».

I väst finns det naturligtvis också rika människor, men enligt media är de inte oligarker, de är ”miljardärer”, ”affärsmän”, ”investerare” eller till och med ”filantroper”, som generöst och osjälviskt grundar stiftelser för att förbättra människors liv över hela världen.

Det är dags att vi tittar på begreppen och deras betydelse för att förstå hur orden används korrekt och hur media påverkar sina läsare, redan med det sätt på vilket man använder begreppen.

VAD ÄR OLIGARKER?

Ordboken definierar termen oligark i ett nötskal:

«Organisation (särskilt stat) eller styrelseform, där makten är koncentrerad till ett litet antal människor; fåmannavälde »

Wikipedia är mer detaljerad i sin definition:

En oligark (från den antika grekiska ὀλίγοι olígoi ”få, minoritet” [plural av ὀλίγος olígos ”mindre, liten”] och ἄρχων archon ”linjal, ledare”) är en affärsmagnat som genom sin rikedom i ett land eller en region utövar makt bara till sin egen fördel. ”

OLIGARKER I RYSSLAND PÅ 1990-TALET

Per definition fanns det oligarker i Ryssland på 1990-talet. Några få hade roffat åt sig landets rikedomar och dominerade politiken. Landet var korrupt och Jeltsin tog till och med in oligarken Berezovsky i regeringen, som chef för Kreml-administrationen. Ryssland styrdes de facto av oligarker under Jeltsin på 1990-talet.

Det förändrades under Putin, som strax efter att han började, framför tv-kamerorna uppmanade oligarkerna att stoppa de tidigare metoderna, att omedelbart börja betala skatt och framför allt att sluta blanda sig i politiken. Putin sa till de förvånade oligarkerna framför kamerorna:

”Jag kommer omedelbart att vädja till er heder, i och med att ni själva har skapat detta tillstånd; I hög grad med hjälp av politiska strukturer och strukturer nära politiken, vilka ni själva kontrollerar.”

Eftersom ingen av oligarkerna hade förvärvat förmögenheterna på lagligt sätt gav Putin dem ett enkelt erbjudande: Staten kommer inte att hålla någon ansvarig för tidigare missgärningar, om de från och med nu kommer att spela under de nya reglerna, betala skatt, hålla sig utanför politiken och följa lagen. Om de inte accepterade det skulle lagens långa arm ta itu med tidigare brott.

Putin kunde inte bara helt och hållet backa de korrupta privatiseringarna på 1990-talet, oavsett hur olagliga de kan ha varit. Eftersom Ryssland behövde investeringar från utlandet. Om privatiseringen hade vänts skulle det också ha påverkat utländska investerare, som till exempel bara hade köpt ett stycke mark till en ny fabrik från en oligark, om oligarken olagligt hade tagit över marken först. Utländska investerare skulle då ha undvikit Ryssland.

Så han föreslog överenskommelsen att det förflutna skulle förbli det förflutna, men att nya regler skulle gälla från och med nu. Det fanns några oligarker som accepterade det, och andra som trodde att de kunde fortsätta som de hade gjort under Jeltsin. De senare fångades in av lagens makt, och ingen åklagare behövde leta länge för att hitta något att åtala dem för. Flera oligarker, som Gusinsky och Berezovsky, flydde från Ryssland och förlorade det mesta av sin stulna egendom.

OLIGARKER UNDER PUTIN

Putin utkämpade kampen mot oligarkerna. Den mest envisa av dem var Khodorkovsky, som visste att Putin inte ville avskräcka utländska investerare. Så Khodorkovsky försökte sälja delar av sitt oljebolag Yukos, då det största i Ryssland, till utländska investerare, i syfte att göra sig omöjlig att angripa. Som ett resultat arresterades han och den föreslagna affären blev inte av. Bland annat dömdes Khodorkovsky till ett långt fängelsestraff för skatteflykt och bedrägeri.

Khodorkovskys dom blev betraktad som korrekt av Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Domstolen kritiserade endast omständigheterna kring arresteringen och vissa av fängelseförhållandena. Domstolen bekräftade också 2011 att Khodorkovsky inte var att betrakta som en politisk fånge. EU-domstolen avgjorde till Rysslands fördel i målet: Khodorkovsky är en dömd skattesmitare och bedragare.

Putin gjorde slut på oligarkernas inflytande (eller, som de säger i väst, ”näringslivets inflytande”) på rysk politik. Du kan tycka att det är bra eller dåligt, men du kan inte förneka det.

Detta innebär dock att det per definition inte finns några oligarker i Ryssland idag, för de kan vara mycket rika, men de härskar inte längre. […]

OLIGARKER I VÄST

I väst påverkar å andra sidan miljardärer öppet politiken och de är mycket stolta över det. Vi ser det just nu med Bill Gates och hans makt inom pandemin och vaccinationsfrågan.

En annan välkänd och politiskt mycket kraftfull oligark är George Soros. De nya miljardärerna i internetföretagen utövar också massivt politiskt inflytande, å ena sidan genom lobbyverksamhet (dvs. legaliserad korruption) och å andra sidan genom censuråtgärder på sina internet-plattformar, där de blockerar åsikter som de inte gillar. Eftersom sociala nätverk har blivit så viktiga idag har internet-miljardärer också en enorm inverkan på opinionen.

Men inte många av dessa miljardärer är så mäktiga. Det kan finnas några dussin som har ett massivt inflytande på västerländsk politik. Så per definition är dessa människor oligarker.

Förresten, det finns också ”små oligarker.” Deras makt sträcker sig inte till hela väst – som med Gates, Soros och så vidare – utan bara till ett enda land. I Tyskland är kanske den mest kraftfulla oligarkiska familjen Mohn-familjen, som utan tvekan utövar stort inflytande på politiken genom Bertelsmann-stiftelsen och media som tillhör stiftelsen, och som till och med kan skapa skräddarsydda lagar. […]

VARFÖR STARTA STIFTELSER

Oligarkerna i väst har grundat stiftelser. Nästan alla känner till Bill och Melinda Gates Foundation eller George Soros Open Society Foundations. Dessa är bara de mest kända, det finns tusentals av dessa stiftelser.

Media rapporterar alltid extatiskt när en miljardär överför hela sin förmögenhet till en stiftelse. Från media lär vi oss, att från och med nu kommer denna miljardär bara att göra goda gärningar och har överfört sin förmögenhet till en stiftelse som har mycket ädla syften. Bekämpning av fattigdom, förbättring av medicinsk behandling eller utbildning och naturligtvis kampen för demokrati och välstånd, nämns ofta. I media låter det som om den ädla givaren kommer att spendera sina pengar på att hjälpa mänskligheten.

Detta är fel. På Wikipedia kan du läsa en viktig mening om detta:

”När det gäller stiftelser behålls tillgångarna i allmänhet på lång sikt och mottagarna kan bara använda inkomsterna.”

I klartext: stiftelser använder inte den ädla grundarens rikedom, tvärtom, deras uppgift är att upprätthålla och öka rikedomen. I bästa fall används intäkterna för ”ädla ändamål.”

Den stora fördelen för den ädle grundaren är att stiftelser är skatteprivilegierade. Detta innebär att de ädla välgörarna (Bill Gates, George Soros och så vidare) inte längre betalar skatt på sin inkomst.

Detta är väldigt bekvämt: du behåller och ökar din förmögenhet utan att behöva betala skatt på den.

Formellt tillhör deras tillgångar inte längre dem, de tillhör stiftelsen, men när stiftelsen har skapats kan man skriva in nästan vad som helst i bolagsordningen, och i praktiken har man fortfarande full tillgång till tillgångarna, även om du formellt sett inte längre har det.

Så stiftelser är inget annat än en gigantisk skattebesparings-modell för de superrika.

POLITISK PÅVERKAN

Med stiftelsens pengar och målen inskrivna i bolagsordningen, kan den ädle grundaren sedan utöva politiskt inflytande, genom att finansiera projekt och lobbyverksamhet för dem. Låt oss titta på exemplen Gates och Soros igen för att se hur detta fungerar.

Bill och Melinda Gates Foundation är involverad i praktiskt taget alla företag som arbetar med vaccinationer eller virustestnings-system. Listan över stiftelsens investeringar är oerhört spännande att ta del av och du kommer att bli bekant med ett otroligt antal företag som för närvarande njuter av en högkonjunktur med Covid-19. Och som tur är, har Bill Gates, som WHO: s största ”givare”, ett stort inflytande på det som nu kallas pandemin.

Så Bill Gates donerade några hundra miljoner till WHO och andra organisationer, och när pandemin startade började Bill Gates tjäna tiotals miljarder genom sina aktier i läkemedelsföretag (inklusive aktier i BionTech och Pfizer). Så enkelt och banalt fungerar systemet.

George Soros investerar främst i valuta; han gick nästan i konkurs i Storbritannien 1992, med spekulationer mot det brittiska pundet. Men det blev istället hans ekonomiska genombrott. Och strax efter grundade han sina Open Society Foundations, med vilka han säkrade politiskt inflytande, ursprungligen i Östeuropa och nu runt om i världen.

År 2014 investerade Soros fem miljarder i ukrainska statsobligationer. Och när landet efter Maidan, som Soros finansierade (jag går närmare in på detta i min bok om Ukrainakrisen, inklusive källor), var på väg att gå i konkurs, kämpade Soros i väst – särskilt i EU – med all sin kraft för att EU med ekonomiskt stöd skulle rädda Ukraina från konkurs. Soros ”osjälviska engagemang” för ”demokrati i Ukraina”, var även en kamp för att rädda de miljarder han hade investerat, vilka skulle ha gått förlorade om landet hade gått i konkurs. Och naturligtvis fanns det också en kamp för politiskt inflytande i själva Ukraina, där Soros också gjorde strålande förtjänster efteråt.

KÖPTA MEDIER

Om det fanns fria medier i väst, skulle de faktiskt behöva fördöma dessa villkor. När allt kommer omkring, hur stämmer det med den påstådda demokratin om några oligarker först får lov att skydda sina förmögenheter från skatter, för att därefter använda dem för politiskt inflytande, som syftar till att öka deras rikedom och makt?

Demokrati är folkmakt. Men vem bland folket vill ha en situation där några superrika utövar politisk kontroll? Vad har det med demokrati att göra?

Den som tror att västvärlden lever i demokratier kommer att uppfatta sådana frågor som direkt kätterska.

Det är väldigt lätt. Oligarkerna Gates och Soros, som jag nämner här som exempel för alla andra, har köpt medietäckning. Detta är inte ett infamt påstående, de säger det själva helt öppet, de formulerar det bara mer elegant.

Bill Gates finansierar officiellt ”oberoende rapportering” med hundratals miljoner dollar. Taz skrev en gång om denna praxis, med att NGO:er visst nog finansierar oberoende media:

”Detta har länge varit ett etablerat område i USA. Den amerikanska journalistforskaren Magda Konieczna kom till slutsatsen att stiftelser där pumpade in mer än en miljard dollar i journalistiska projekt, enbart mellan 2009 och mitten av 2016.”

Der Spiegel erkänner att Bill Gates betalar dem och skriver:

”Bill & Melinda Gates Foundation (BMGF) stöder projektet i tre år med totalt cirka 2,3 miljoner euro – det är 760 000 euro per år.”

Och det är inte första gången du kan läsa där:

Under de senaste åren har SPIEGEL redan genomfört två journalistiska projekt med European Journalism Center (EJC) och finansiering från Bill & Melinda Gates Foundation: ”Expedition i övermorgon” om globala mål för hållbarhet (varaktighet: 2016-18, finansiering: 250 000 euro) liksom det journalistiska flyktingprojektet «De nyanlända». Under projektet skapades flera prisbelönta multimediarapporter om ämnena migration och flykt (varaktighet: 2017/18, finansiering: 175 000 euro).”

Du kan också få reda på från Spiegel att detta är helt normalt. På frågan om andra medier också får betalt av Bill och Melinda Gates Foundation (BMGF) får vi veta:

”Ja. Stora europeiska medier som ”The Guardian” och ”El País” har inrättat liknande sektioner på sina nyhetssidor med ”Global Development” och ”Planeta Futuro” med stöd från Gates Foundation. Många andra internationella medier har också samarbetat med BMGF, inklusive ”Le Monde”, ”BBC” och ”CNN”. Även i Tyskland stöds redaktioner av  stiftelser, till exempel granskningsteam från ”Correctiv” och ”Investigate Europe”, liksom vetenskapredaktionen vid ”Science Media Center Germany (SMC)”.

Gissa nu om Spiegel kan rapportera kritiskt om Gates utan att riskera att inte få fler miljoner från Gates i framtiden. Naturligtvis hävdar Spiegel att Gates betalning inte har någon betydelse för tidningens bevakning.

Men du kan själv avgöra om du tycker att det är trovärdigt.

PROJECT SYNDICATE

Västs oligarker har ännu fler möjligheter att driva opinionen i önskad riktning. George Soros finansierar Project Syndicate. Namnet är mycket passande.

Enligt sin egen information är det Pragbaserade syndikatet en ideell organisation som vill ge människor över hela världen ”tillgång till information”:

”Project Syndicate producerar och levererar kommentarer av hög kvalitet till en global publik. Med exklusiva bidrag från framstående politiska ledare, politiker, forskare, företagsledare och samhällsaktivister från hela världen, erbjuder vi nyhetsmedierna och deras läsare de modernaste analyserna och insikterna, oavsett betalningsförmåga. Våra medlemmar består av över 500 media – mer än hälften av dem får våra kommentarer gratis eller till subventionerade priser – i 157 länder. ”

Det som låter så positivt och osjälviskt betyder dock inget annat än att syndikatet vill påverka vad människor diskuterar och tänker. De vill påverka den globala opinionen och sälja in det som ”välgörenhetsarbete”.

Alla som följer med kommer att bli förvånade över hur många artiklar och kommentarer från syndikatet som når våra vanliga medier. Inte alltid bokstavligen, men de önskade berättelserna plockas upp och sprids, och mediekonsumenten får inte ens reda på vems åsikt de får sig till livs som ”nyheter”. Detta är ett mycket effektivt och verkningsfullt (och samtidigt mycket billigt) propagandaverktyg.

För fullständighetens skull bör det nämnas att Bill Gates naturligtvis också finansierar syndikatet med miljoner. För att få makt över den allmänna opinionen kostar oligarkerna på sig mycket, för det är en mycket lönsam investering.

SLUTSATS

Vi ser att i väst finns oligarker i betydelsen av orddefinitionen. I väst finns det människor som ”genom sin rikedom över ett land eller en region utövar makt endast till sin egen fördel.” Så termen ”oligark” är lämplig för dessa människor. Och så, om vi fortsätter tanken, är inte väst en demokrati, utan en (väl kamouflerad) oligarki där några få mycket rika och mäktiga människor styr.

Detta är inte min ”sjuka konspirationsteori.” En studie från 2014 av två professorer från välkända amerikanska universitet kom fram till denna slutsats. De kontrollerade otaliga omröstningar för att avgöra om det som skrivs i lag i Washington är vad majoriteten av amerikanska medborgare vill ha.
Redaktör Romelsjö: Publicerat även här Demokratin fungerar dåligt i USA – första vetenskapliga studien.

Resultatet: nollprocentig överensstämmelse mellan väljarnas vilja och de lagar som de valda företrädarna sedan antog.

Enligt studien är USA inte en demokrati, utan en oligarki, där några mycket rika och mäktiga människor bestämmer vad som skall göras. Men för folket skapas en illusion av demokrati.

Du har nog aldrig hört talas om den här studien eftersom media praktiskt taget inte rapporterade om den. När det gäller kritik av systemet är media tysta.

Inte konstigt: de betalas av oligarkerna som drar nytta av systemet, eller de till och med ägs av dem.

För källreferenser, se originalartikeln. Röper, född 1971, har haft lednings- och tillsynsuppgifter som expert i Östeuropa inom finansiella företag i Östeuropa och Ryssland. Idag bor han i sin adopterade hemstad St Petersburg. Han har bott i Ryssland i över 15 år och talar flytande ryska. Fokus för hans mediekritiska arbete är (medie) bilden av Ryssland i Tyskland, kritik av rapportering från västerländska medier i allmänhet och ämnena (geo-) politik och ekonomi.

Relaterat.
Historien om Joe och Hunter Biden, censureras av USA-pressen – även av The Intercept.
Biden och Trump – Är problemet Coronapandemin, klimatet eller vad?
Vad står Bidens “flexibilitet” för?
Är Joe Biden ett bra alternativ till Donald Trump? Stödde Jugoslaviens förstörelse, motarbetade visselblåsare
Åtta sätt som gör USA:s valsystem odemokratiskt.
I USA gäller inte en grund för demokrati: En person- en röst!? Va!
Demokratin fungerar dåligt i USA enligt första vetenskapliga studien.
USA:s odemokratiska val.
Demokratin i USA fungerar dåligt enligt den första vetenskapliga studien.
Jimmy Carter säger till Oprah Winfrey att USA inte längre är en demokrati
Vet Radions “Konflikt” vad demokrati är? Om demokratin i Ryssland, Sverige och USA.
Dollarocracy – Hur pengar har förstört USA:s en gång ganska demkratiska valsystem
Korruption i USA:s politiska ledning
USA: Ekonomisk manipulation och korruption