En artikel av Larry Johnson https://sonar21.com/what-really-happened-on-october-7th-in-israel/
_______________
Att be människor att ha ett öppet sinne när det gäller Hamas attacker i Israel den 7 oktober är nästan omöjligt. Men så här är det. Ingen förnekar (åtminstone ingen som är vid sina sinnens fulla bruk) att Hamas genomförde en attack som tog israelerna med överraskning. Hamas plan var enkel och tydlig – 1) attackera och förstöra israeliska militära anläggningar på eller nära gränsen till Gaza och 2) fånga så många gisslan som möjligt och återföra dem till Gaza för att användas som förhandlingsobjekt. Hamasoperationen var lika framgångsrik som den var chockerande.
Enligt min bedömning var detta inte en falsk flagga. Detta var ett ”goat fuck” av Israels regering – dvs. viktiga israeliska militär- och underrättelsetjänstemän ignorerade tydliga varningar om att Hamas skulle attackera.
Hamasattacken chockade Israel genom sin våldsamhet och skadade allvarligt Israels omsorgsfullt odlade rykte om att vara bäst på underrättelser och militär beredskap. Israel förödmjukades. Omedelbart efter attacken insåg israeliska tjänstemän att viktiga militära installationer och vissa kibbutzim hade tagits över och vidtog drastiska åtgärder för att återfå kontrollen. Enligt de bevis som presenteras i de två följande artiklarna och i en video innebar dessa åtgärder att Israel anföll mål utan hänsyn till den israeliska gisslans öde och orsakade både Hamas-krigares och gisslans död.
Det finns två enastående artiklar som går djupt in på detaljerna och bevisen kring Hamasattacken och dess efterspel. Båda undergräver den israeliska regeringens berättelse. Jösses, tänk er det. En regering som ljuger om en förödmjukande händelse i ett försök att rädda sitt rykte? Osannolikt.
Den första artikeln kommer från The Cradle och är skriven av Robert Inlakesh och Sharmine Narwani, What Really Happened on 7th October? Här är ett utdrag ur artikeln:
Två veckor efter Hamas utbrytningsattack mot Israel den 7 oktober börjar nu en tydligare bild av vad som hände – vem som dog och vem som dödade – att framträda.
I stället för den omfattande massaker av civila som Israel hävdar, visar ofullständiga siffror som publicerats av den hebreiska tidningen Haaretz att nästan hälften av de israeler som dödades den dagen i själva verket var stridande – soldater eller poliser.
Under tiden har två veckors heltäckande rapportering i västerländska medier om att Hamas påstås ha dödat omkring 1 400 civila israeler under sin militära attack den 7 oktober bidragit till att väcka känslor och skapa ett klimat för Israels oinskränkta förstörelse av Gazaremsan och dess civilbefolkning.
Uppgifter om det israeliska dödstalet har filtrerats och formats för att antyda att en omfattande massaker på civila ägde rum den dagen, med spädbarn, barn och kvinnor som de främsta målen för en terrorattack.
Nu visar detaljerad statistik från den israeliska dagstidningen Haaretz en helt annan bild. Från och med den 23 oktober har tidningen publicerat information om 683 israeler som dödats under den Hamasledda offensiven, inklusive deras namn och dödsplatser från den 7 oktober.
Av dessa har 331 dödsoffer – eller 48,4 procent – bekräftats vara soldater och poliser, många av dem kvinnor. Ytterligare 13 beskrivs som medlemmar av räddningstjänsten, och de återstående 339 betraktas uppenbarligen som civila.
Även om denna lista inte är heltäckande och bara står för ungefär hälften av Israels uppgivna dödssiffra, är nästan hälften av de som dödades i närstriden tydligt identifierade som israeliska stridande.
Hittills har heller inga barn under tre år dödats, vilket ifrågasätter den israeliska berättelsen om att spädbarn var måltavlor för palestinska motståndsmän. Av de totalt 683 dödsoffer som hittills rapporterats var sju mellan 4 och 7 år och nio mellan 10 och 17 år. De återstående 667 dödsoffren verkar vara vuxna.
Sedan har vi artikeln av Max Blumenthal. Fullständig information – jag var vän med Max pappa, Syd, och undrar än idag om Max fortfarande är välkommen hem till sina föräldrar på Thanksgiving. Max är en begåvad reporter och är enligt min mening hans generations version av Sy Hersh. Max har inga åsikter. Han arbetar med fakta och hans artikel – Vittnesmål från den 7 oktober avslöjar att Israels militär ”beskjuter” israeliska medborgare med tanks och missiler – är fylld med vittnesmål och bevis från israeliska källor. Max inleder sin artikel med denna litania av fakta:
Flera nya vittnesmål från israeliska vittnen till Hamas överraskningsattack mot södra Israel den 7 oktober lägger till växande bevis för att den israeliska militären dödade sina egna medborgare när de kämpade för att neutralisera palestinska beväpnade män.
Tuval Escapa, en medlem av säkerhetsteamet för Kibbutz Be’eri, inrättade en hotline för att samordna mellan kibbutzbor och den israeliska armén. Han berättade för den israeliska tidningen Haaretz att när desperationen började göra sig påmind ”fattade befälhavarna på fältet svåra beslut – inklusive att beskjuta hus med sina invånare för att eliminera terroristerna tillsammans med gisslan.”
En separat rapport som publicerades i Haaretz noterade att den israeliska militären var ”tvungen att begära en flygattack” mot sin egen anläggning vid Erez-övergången till Gaza ”för att slå tillbaka terroristerna” som hade tagit över kontrollen. Den basen var vid den tidpunkten fylld med tjänstemän och soldater från den israeliska civilförvaltningen.
Dessa rapporter visar att order kom från militärens högsta ledning att attackera bostäder och andra områden i Israel, till och med till priset av många israeliska liv.
En israelisk kvinna vid namn Yasmin Porat bekräftade i en intervju med Israel Radio att militären ”utan tvekan” dödade många israeliska icke-stridande under eldstrider med Hamas-militanter den 7 oktober. ”De eliminerade alla, inklusive gisslan”, sade hon och syftade på de israeliska specialstyrkorna.
Som David Sheen och Ali Abunimah rapporterade i Electronic Intifada beskrev Porat ”mycket, mycket kraftig korseld” och israelisk stridsvagnsbeskjutning, vilket ledde till många dödsoffer bland israelerna.
Om du läser båda artiklarna med ett öppet sinne kommer du sannolikt att dra slutsatsen att Israels propagandakampanj för att framställa Hamas som blodtörstiga våldtäktsmän som halshugger barn introducerades som Israels meme för att distrahera från vad som verkligen hände – Israel fick panik och dödade oavsiktligt många av sitt eget folk.
Jag lämnar er med denna video av Aaron Mate som intervjuar Max Blumenthal:
Hamas attack på civila, om det så ”bara” var 700 stycken, var FRUKTANSVÄRD. Barbarisk. Feg. Hamas måste bort. Jag förstår Israel.
Förstår du Israels terrorliknande bomningar som dödat 12 000 människor i Gaza, den stora majoriteten civila, tusentals kvinnor och barn?
Modigt?
Förstår du varför Israel motsätter sig upprepade FN-beslut om att återgå tillo1967 års gränser? De 700 000 illegala bosättningarna? Bombningarna av sjukhus? Blockad för vatten, mat, medicin?
Ja jag förstår allt det. Dels för att Hamas bygger sin militära infrastruktur ovan på den civila – som sjukhus, skolor, etc.
Sen har det också visat sig tydligt den antisemitism som finns överallt, inte bara från Hamas. Pro-Palestinska islamister som firar Hamas brutala attack världen över. Bara 200 bilar i lilla Malmö firade för fullt med Palestinska flaggor. Dom firade Hamas attacker. Så att skilja på Hamas och palestinier och andra islamister är inte så lätt. Jag är trött på deras våldsförhärligande kultur.
Gaza är okuperat av Hamas i första hand. Jag bryr mig inte om historien, ska konflikten lösas någonsin så får man utgå från nutiden och titta framåt. Allt annat är dömt att att misslyckas
Demonstrationerna är till stöd för Palestina, demokrati, inte för Hamas, för FN-beslut och mot >Israels brutala krig- och folkmordspolitik dess apartheidpolitik och Israels olagliga jordrövar- och bosättningspolitik. Hamas har inte prisats på demonstrationerna i Stockholm, och dess symboler finns ej med.
Demonstrationerna? Jag pratar om firandet världen över efter Hamas attack. Det visade den sanna bilden av deras våldsförhärligande kultur som ni väljer att blunda för.
Även demonstrationerna innehöll samma sak även om det inte var vad demonstrationerna handlade om.
Det är sanning även om ni inte vill se den.
Israel är väl den stor mästaren i brutalt våld, mött av förståelse av media och politiker i Väst.
”Ni är alla medskyldiga”
https://youtube.com/shorts/U2bJuTsYUJI?si=nNNSx10tLfuFh_2n
För det första vet vi att majoriteten av de som dog var INTE civila.
För det andra vet vi att det var apartheid israels armé, genom Hannibal principen, som kväste sin egna.
För det tredje hur Hamas tog hand om sina fångar har visat att de är allt annat än ”barbarisk” och ” fega”.
Konstateras kn dock att du är för FOLKMORD. Du är för mord av barn, kvinnor och oskyldiga alltså. Äckligt!
Apropå bombningar av sjukhus.
En norrman som jobbat på Al-Shifasjukhuset i flera år utan att märka någon aktivitet från Hamas där.
https://youtube.com/shorts/zQs9hcsIzjE?si=pulnNHp9kpB6YSfB
Jag kan förstå de fascistoida embryonas åsikter i kommentarerna här på Globals, men när s.k. socialister indirket försvarar Israels genocid och visar tecken på att ha skamlöst tillåtit sig, okritiskt, tro på västvärldens fascistiska propaganda…det om ngt är tragiskt!!!
”När palestinskt motstånd, fredligt eller våldsamt, som alltid har varit och förblir i självförsvar mot utländska invaderande kolonister, förklars som en del av en ”antisemitisk” kampanj mot judiska flyktingar snarare än motstånd mot sionistiska kolonister.
Medan ”vissa” västerlänningar kanske sympatiserar med palestinier som offer för israeliskt förtryck, sympatiserar de inte med någon form av motstånd som palestinierna tar till som skulle kunna lyckas störta den israeliska kolonial- och rasistregimen.”
I samma ögonblick som palestinierna gjorde det den 7 oktober försvann all sympati.
××××
Hur Israels krig mot Gaza avslöjade västvärldens hat mot palestinier
Joseph Massad
27 oktober 2023
Det senaste föraktet för palestinierna avslöjar att västvärlden inte har blivit mindre fientlig mot dem och att all sympati begränsas till att de är passiva offer.
Det pågående palestinsk-israeliska kriget har väckt ett massivt västligt stöd för israeliska judar i kombination med folkmordsuppmaningar att ”avsluta” palestinierna från hela det västerländska politiska spektrumet.
Till och med röster som var sympatiska med palestinierna fördömde utbrottet mot deras israeliska fångvaktare den 7 oktober. De skyndade sig också att anta israelisk propaganda, inklusive de besynnerliga påståendena om halshuggna spädbarn och våldtäkter, som senare i tysthet drogs tillbaka av samma västerländska media som CNN och Los Angeles Times som till en början hjälpte till att sprida dessa påhitt.
Detta fanatiska västerländska hat mot palestinierna och tillbedjan av Israel har chockat de flesta araber, även de som redan ansåg västvärlden vara det palestinska folkets huvudfiende.
Under de senaste fyra decennierna har det funnits en rådande missuppfattning av liberala och västvänliga arabiska intellektuella, affärsmän och politiska eliter att västerländska liberaler, och till och med vissa konservativa, hade ändrat sin syn på palestinier och blivit mindre fientliga.
Jag har dock tillbringat större delen av de senaste tre decennierna med att hävda att denna förändring i västerländsk uppfattning om palestinier är begränsad till att de inte är mer än offer för massakrer. Men detta har inte översatts till västerländskt stöd för deras rätt att göra motstånd mot sina sadistiska kolonisatörer, och all sympati de får samexisterar alltid med det odödliga västerländska stödet för Israel oavsett hur många palestinier det dödar.
Det vita västerländska föraktet för det palestinska folket är en gedigen tradition som går tillbaka till 1800-talet. På den tiden gjorde inhemska palestinier motstånd mot vita amerikanska, brittiska och tyska evangeliska protestantiska fanatiker som försökte etablera kolonier i Palestina. Britterna hade också sponsrat ett projekt för att konvertera europeiska judar till protestantism och skicka dem till Palestina för att kolonisera det. Men eftersom detta projekt nådde begränsad framgång ledde det till uppkomsten av den judiska sionismen.
De judiska sionisterna från det sena 1800-talet och framåt visade liknande förakt för det palestinska folket vars nederlag, död och utvisning de sökte för att fullfölja sitt projekt att kolonisera landet av bosättare.
Europeiskt och amerikanskt rasistiskt förakt för palestinierna informerades av traditionella vita koloniala attityder mot icke-vita folk före andra världskriget
Den brittiska Balfourdeklarationen och Nationernas Förbund, som antog Balfours löfte efter första världskriget, ansåg det palestinska folket i bästa fall vara ett irritationsmoment och i värsta fall oumbärligt för att säkerställa överföringen av europeiska judar från Europa till Palestina som kolonister.
Europeiskt och amerikanskt rasistiskt förakt för palestinierna informerades av traditionella vita koloniala attityder mot icke-vita folk före andra världskriget. Efter kriget och i spåren av det europeiska folkmordet på europeiska judar skulle samma europeiska kristna och deras sionistiska judiska allierade få palestinier att betala priset för det kristna Europas brott genom att tvinga dem att överlämna sitt hemland till de invaderande sionisterna.
Efter att sionisterna fördrivit majoriteten av folket 1948, ansågs de återigen oumbärliga palestinierna inte vara mer än det ”arabiska flyktingproblemet”, eftersom FN-resolutioner skulle börja hänvisa till dem, och de glömdes bort och förpassades till historiens soptunna.
Ambivalent sympati
Palestiniernas status verkade förändras under senare decennier. En ny dynamik verkade ha infiltrerat de statiska föreställningar som vanligtvis kännetecknade palestinier i USA och Europa. Kommentatorer och beslutsfattare från hela det västerländska politiska spektrumet började uttrycka åsikter om palestinier som de inte hade uttryckt tidigare.
Dessa förändringar i karaktäriseringen av palestinier i väst var inte inspirerade av en omkalibrering av västerländsk (im)moral, utan snarare av utvecklingen i mitten av 1960-talet och framåt som förde det palestinska folket i förgrunden för världspolitiken.
Händelser som uppkomsten av den palestinska gerillarörelsen, som började attackera den israeliska kolonialregimen för att få självständighet, följt av Israels brutala invasion av Libanon 1982 och massakrerna som följde, och det första palestinska upproret, eller Intifada, 1987-1993. viss förändring av palestiniernas status i väst.
För palestinier kom europeiska judar inte som flyktingar utan som inkräktare vars enda syfte var att tillägna sig Palestina på alla möjliga sätt för att förverkliga sionistiska koloniala strävanden, som började ett halvt sekel före Hitlers uppgång till makten. Det är därför palestinier inte ser europeiska judar som hjälplösa flyktingar, utan som beväpnade kolonister som begår massakrer. Det är detta perspektiv som Edward Said ville förmedla i sin klassiska essä ”Sionism from the Standpoint of its Victims”.
Medan mycket av Israels våld därför ”förklaras” i väst av de europeiska judarnas pre-Israel status, ses palestinskt motstånd också genom samma status som samma judar, och inte genom historien om den sionistiska koloniala erövringen av landet av palestinierna.
Israels handlingar framställs som härrörande från statusen för de judar som anlände till Palestinas stränder efter att ha flytt från nazistregimen och förintelsen, bara för att konfronteras med ännu en våldsam ”antisemitisk” kampanj, denna gång av palestinska araber och araber från grannländerna länder som har för avsikt att utvisa dem från deras sista och enda tillflyktsort. Således ses Israels våld, hur beklagligt det än kan vara ibland, i själva verket som alltid självförsvarsmässigt.
I samma veva förklaras palestinskt motstånd, fredligt eller våldsamt, som alltid har varit och förblir i självförsvar mot utländska invaderande kolonister, som en del av en ”antisemitisk” kampanj mot judiska flyktingar snarare än motstånd mot sionistiska kolonister. Medan vissa västerlänningar kanske sympatiserar med palestinier som offer för israeliskt förtryck, sympatiserar de inte med någon form av motstånd som palestinierna tar till som skulle kunna lyckas störta den israeliska kolonial- och rasistregimen.
Den senaste jordbävningen som den palestinska motståndsoperationen ”Al-Aqsa Flood” orsakade har fått västerlänningar av alla politiska slag att återgå till en standardposition, nämligen att direkt fördöma motståndet från inhemska palestinier och stöd till deras europeiska kolonisatörer som avbildas som offer, inte för motståndet från ett ursprungsbefolkning som de har underkuvat åtminstone sedan 1948, utan för ännu ett våld av typen förintelse av nazistiska antisemiter.
Detta västerländska stöd till Israel beror inte på en känsla av västerländsk fasa över civilbefolkningens beklagliga och alltid skrämmande död, utan på att de var israeliska judiska civila. Aldrig har det varit ett jämförbart uttryck för skräck över det avsiktliga israeliska dödandet av tiotusentals palestinier och andra araber.
Denna kriminella fräckhet från det palestinska motståndets sida, tycks många hävda, borde hämnas med Dresden-liknande bombningar av alla palestinier i Gaza, och hålla alla palestinier ansvariga för att våga göra motstånd mot Israel, som Israels president Isaac Herzog hävdade.
Med tanke på denna historia finns det ingen anledning att detta västerländska hat mot det palestinska folket skulle chockera någon i arabvärlden. Denna fanatism har varit konstant sedan 1800-talet. De araber som är chockade verkar ha misstagit en viss västerländsk sympati för palestinierna som offer för massakrer som stöd för palestinskt motstånd och befrielse.
Ändå har de flesta västerländska liberaler som sympatiserar med palestiniernas svåra situation som offer för israeliskt förtryck sällan, om aldrig, försvarat sin rätt att störta det rasistiska kolonialsystem som Israel inrättade sedan 1948.
De få som försvarar den rätten vill att palestinierna ska störta kolonial rasism och förtryck på ”fredliga” sätt – kanske genom att kasta blommor på israeliska stridsvagnar eller skriva brev till FN. Som mest försökte västerländska uttryck för sympati mildra ett förtryck som de anser att palestinierna måste utstå ädelt som offer för oupphörligt israeliskt kolonialt våld utan att någonsin hota Israel med någon form av vedergällningsvåld.
Joseph Massad är professor i modern arabisk politik och intellektuell historia vid Columbia University, New York. Han är författare till många böcker och akademiska och journalistiska artiklar. Hans böcker inkluderar Colonial Effects: The Making of National Identity in Jordan; Önskar araber; The Persistence of the Palestinian Question: Essäer om sionismen och palestinierna, och senast islam i liberalismen. Hans böcker och artiklar har översatts till ett dussin språk.
Palestinierna verkar ha föga hjälp att hämta från Tyskland.
Hur mår palestinska flyktingar i Tyskland?
Eller finns där inga?
Vad jag förstår mår palestinska flyktingar skapligt väl i Sverige.
I Sverige finns av tradition en förståelse för palestiniernas situation.
Men varför finns inte samma förståelse i ett så nära land som Tyskland?
Tyskland är ju också ett land som varit ledande för Västerlandets generösa flyktinginvandring från länder i Mellanöstern/Nordafrika.
Överlag verkar hela det politiska spektrumet i Tyskland vara helt överens om viktigheten för Israels rätt att existera.
Men hur det är med högerpartiet AFD vet jag inte. Kanske samma?
Palestinierna verkar inte lika överens med Israel för de menar att staten Israel tagit deras land.
Vilket de uppenbarligen också gjort 1948 och fram i våra dagar.
Nu ser det ut som Israel vill göra en total etnisk rensning om man får tro visionerna och önskemålen.
Det liknar Ukraina där ukrainarna, ukronazisterna med Västvärldens hjälp igångsätta en etnisk rensning av ryssar från Ukrainas östra områden som historiskt etniskt är ryska områden.
Frågan är vad Västvärlden också kommer göra i Mellanöstern?
Kommer Västvärlden hjälpa Israel att göra en folkrättsvidrig etnisk rensning av palestinier?
Samt har i så fall Västvärlden Tyskland till att rena sitt blodiga kapitalistiska samvete?
https://www.friatider.se/tyska-miljopartiets-ledare-tar-avstand-fran-greta
Här berättas det i svart och vitt (inga sionist spinn eller lögner med andra ord) om va som hände den 7 oktober
https://www.globalresearch.ca/october-7-hamas-assault-israel/5840022
[…] Se även Vad hände egentligen 7 oktober i Israel? […]