Vad sa Putin om kriget i Ukraina? Vilka alternativ fanns?

Ingress: Putins tal på den 77:de årsdagen av firandet av Sovjetunionens seger över nazismen har tilldragit sig ovanligt stor uppmärksamhet. Där fanns ganska bestämda uttalanden från ”experter” om att Putin officiellt skulle förklara krig mot Ukraina och förklara allmän mobilisering. Detta skedde inte och man kan nästan anan en viss besvikelse hos kommentatorer. Här är en av dessa.

In the end, what was notable about Russian President Vladimir Putin’s speech during Victory Day ceremonies was what he did not say.
He did not declare a general mobilization for all-out war against Ukraine.
He did not declare victory in a war that is now in its 75th day.
He made no threat about Russia’s nuclear arsenal, something he and other officials have done repeatedly in recent weeks.
He mentioned Nazis but not “de-Nazification,” one of the Kremlin’s declared goals for the war.
He did not even make a general call to rally around the flag, to gird the Russian population for great sacrifice in, or because of, the war. Eurasiareview.

Genomgående sedan länge är kommentarer från etablerade Västmedia om att kriget går dåligt för Ryssland. För att kunna bedöma om så är fallet måste man känna till målen för olika insatser mera konkret och även omfattningen av de ryska förlusterna. Det gör i alla fall inte jag. Igår kväll sa en tvärsäker kommentatorn tvärsäkert att Ryssland misslyckats med att genast inta Kiev. Men var det ett mål att med alltför små styrkor inta Kiev, eller var syfter att binda stora ukrainska styrkor där för att samtidigt göra krigsinsatser på andra håll?
Ryssland står bakom en enig resolution i FN:s säkerhetsråd om att söka en fredlig lösning på kriget alltmedan USA oc EU öser in massor av vapen till Ukraina och genomför stenhårda sanktioner.
Inget intresse för fred, dialog eller förståelse för Rysslands intressen. Ryssland ska alltså acceptera:
att Nato utvidgats 100 mil österut;
att USA/Nato tydligt utsett Ryssland till en huvudmotståndare;
att man laddat upp med offensiva vapen nära Ryssland och använder 15 gånger mer på militärutgifter än Ryssland;
att en statskupp (enligt Ukrainas konstitution) ägde rum 23/2 2014 mot folkvald president i Ukraina som varit en del av eller nära lierat med Ryssland lika länge som Skåne varit en del av Sverige;
att Ukrainas regering i åratal motsatt sig FN-stödda Minsk 2-avtalet med stöd av Tyskland och Frankrikes passivitet för att slutligen ta avstånd tydligt från avtalet. Acceptera att Ukraina i stället bedrivit inbördeskrig med omkring 14 000 döda mot Donbass där många etniska ryssar bor och varifrån många flytt till Ryssland;
att Zelensky dragit samman stora truppstyrkor och intesifierat beskjutningen av Donbass före Rysslands angrepp;
att Zelensky uttalat att han inte var främmande för kärnvapen på Ukrainas territorium;
att Zelensky ej avvisat medlemskap i Nato.
att Nato/USA helt avvisar Rysslands krav på säkerhetsgarantier.

Vilken annan stat skulle acceptera sådant? Vilka olika alternativ fanns det?

Har någon sett en seriös diskussion i etablerade media om Rysslands situation och olika alternativ?

Jag gör nedan ett utdrag från den del av Putins tal som behandlar Ukraina. Sker från en artikel av Stefan Lindgren på Nyhetsbanken: Putins tal på 77:e Segerdagen Läs gärna hela talet! Det är viktigt att känna till även detta. Strävan efter ömsesidig förståelse har sällan skadat.

____________________________________________________________

Utdrag ur Putins tal 9 maj 2022.

I december förra året föreslog vi att man skulle sluta ett avtal om säkerhetsgarantier. Ryssland uppmanade västvärlden till en ärlig dialog, att söka efter rimliga kompromisslösningar, att ta hänsyn till varandras intressen. Förgäves. Nato-länderna ville inte lyssna på oss, vilket betyder att de faktiskt hade helt andra planer. Och vi såg det.

– Uppenbart pågick förberedelser för ytterligare en straffoperation i Donbass, för en invasion av våra historiska områden, inklusive Krim. I Kiev tillkännagav de ett eventuellt förvärv av kärnvapen. Nato-blocket har påbörjat en aktiv militär utveckling av de territorier som gränsar till oss.

– Således skapades systematiskt ett hot som är absolut oacceptabelt för oss, dessutom direkt vid våra gränser. Allt tydde på att en sammandrabbning med nynazister, Bandera-anhängare, som USA och deras yngre partners satsade på, skulle vara oundviklig.

– Jag upprepar, vi har sett hur den militära infrastrukturen utvecklas, hur hundratals utländska rådgivare började arbeta, det var regelbundna leveranser av de modernaste vapnen från Nato-länder. Faran ökade för varje dag.

– Ryssland riktade ett preventivslag mot aggression. Det var ett nödvändigt, lägligt och korrekt beslut. Ett beslutet av ett suveränt, starkt och oberoende land.

– USA började, särskilt efter Sovjetunionens kollaps, prata om sin exklusivitet och förödmjukade därmed inte bara hela världen utan också sina egna satelliter, som måste låtsas att de inte märkte någonting och ödmjukt sväljer allt.

– Men vi är ett annat land. Ryssland har en annan karaktär. Vi kommer aldrig att ge upp kärleken till fosterlandet, tro och traditionella värderingar, våra förfäders seder, respekt för alla folk och kulturer.

– Och i väst har man tydligen bestämt sig för att avskaffa dessa tusenåriga värderingar. Sådan moralisk förnedring blev grunden för cyniska förfalskningar av andra världskrigets historia, uppviglande till russofobi, hyllande av förrädare, hånande av minnet av sina offers, utradering av modet hos dem som uthärdade och vann segern.

– Vi vet att amerikanska veteraner som ville komma till paraden i Moskva i praktiken förbjöds att göra det. Men jag vill att de ska veta att vi är stolta över era bedrifter, ert bidrag till den gemensamma segern.

– Vi hedrar alla de allierade arméernas soldaters – amerikaner, britter, fransmän – deltagare i motståndet, de modiga soldaterna och partisanerna i Kina – alla som besegrade nazismen och militarismen.

– Kära kamrater! Idag kämpar milismännen i Donbass, tillsammans med den ryska arméns kämpar, i sitt eget land, där Svyatoslav och Vladimir Monomakhs folkuppbåd, Rumyantsevs och Potemkins, Suvorovs och Brusilovs soldater kämpade mot fienden, där hjältarna i det stora fosterländska kriget – Nikolai Vatutin, Sidor Kovpak, Liudmila Pavlitjenko offrade sina liv i kampen.

– Jag vänder mig nu till våra väpnade styrkor och Donbass-milisen. Ni kämpar för fosterlandet, för dess framtid, så att ingen glömmer lärdomarna från andra världskriget. Så att det inte ska finnas plats i världen för bödlar, straffexpeditioner och nazister.

– Idag böjer vi våra huvuden inför det välsignade minnet av alla som gav sitt liv i det stora fosterländska kriget, inför minnet av dessa söner, döttrar, fäder, mödrar, farfäder, män, fruar, bröder, systrar, släktingar och vänner.

– Vi böjer våra huvuden inför minnet av martyrerna i Odessa, som brändes levande i fackföreningarnas hus i maj 2014. Innan minnet av de äldre, kvinnor och barn i Donbass, civila som dött av hänsynslös beskjutning, av nazisters barbariska attacker.
– Vi böjer våra huvuden inför våra vapenbröder, som dog de modigas död i en rättfärdig kamp – för Ryssland.

— En tyst minut tillkännages.—-

– Var och en av våra soldaters och officerares död är en sorg för oss alla och en irreparabel förlust för släktingar och vänner. Staten, regioner, företag, offentliga organisationer kommer att göra allt för att ge sådana familjer vård och hjälpa dem. Vi kommer att ge särskilt stöd till de dödas och de skadade kamraternas barn. Ett presidentdekret om detta undertecknades idag.

– Jag önskar de skadade soldaterna och officerarna ett snabbt tillfrisknande. Och jag tackar läkare, ambulanspersonal, sjuksköterskor, medicinsk personal på militärsjukhus för deras osjälviska arbete. En djup bugning för er för att ni kämpar för varje liv – ofta under eld, i frontlinjen, utan att skona er själva.

– Kära kamrater! Nu här, på Röda torget, står soldater och officerare från många regioner i vårt vidsträckta moderland skuldra vid skuldra, inklusive de som kom direkt från Donbass, direkt från stridszonen. Vi minns hur Rysslands fiender försökte använda grupper av internationella terrorister mot oss, försökte så nationell och religiös fiendskap för att försvaga och splittra oss inifrån. Ingenting lyckades.

– Idag är våra kämpar av olika nationaliteter tillsammans i strid och täcker varandra från kulor och granatsplitter som bröder. Och detta är Rysslands styrka, den stora, oförstörbara styrkan hos vårt enade mångnationella folk. Idag försvarar ni det som era fäder och farfäder och morfäder kämpade för. För dem har den högsta meningen med livet alltid varit fosterlandets välbefinnande och säkerhet. Och för oss, deras arvingar, är hängivenhet till fosterlandet den viktigaste värderingen, ett pålitligt stöd för Rysslands självständighet.

– De som krossade nazismen under det stora fosterländska kriget visade oss ett exempel på hjältemod för alla tider. Det var en generation av vinnare, och vi kommer alltid att se upp till den!

Ära våra tappra väpnade styrkor! För Ryssland! För seger! Hurra!