Vad säger Human Rights Watch om händelserna i Bolivia?

Den här artikeln i Minpress har vänligen översatts av en medarbetare.
Mintpress: How Human Rights Watch Whitewashed a Right-Wing Massacre in Bolivia

Artikeln följs av en kort kommentar av redaktören.

Vad säger Human Rights Watch om händelserna i Bolivia?

Bolivia är för närvarande i turbulens efter att president Evo Morales avsattes i en USA-stödd statskupp den 10 november. Den nya kuppregeringen tvingade Morales i exil, började gripa politiker och journalister medan den i förväg frikände säkerhetstjänsterna för alla brott som begicks under ”ordern att återupprätta ordningen”, vilket ger dem tillstånd att döda allt motstånd mot deras styre. Dussintals har dött, och massakrer av demonstranter från urbefolkningen har inträffat i staden Cochabamba och den lilla staden Senkata.

I förvirrande och oroande situationer som dessa ser miljontals människor runt om i världen till internationella organisationer för mänskliga rättigheter för ledarskap och vägledning. Men långt ifrån att stå upp för de förtryckta har Human Rights Watch i själva verket godkänt händelserna.

I sin officiella kommuniké avstod man från att använda ordet kupp, insisterade på att Morales ”avgick”, och dess Amerikachef José Miguel Vivanco hävdade att presidenten avgick ”efter veckor av civil oro och våldsamma sammanstötningar” och nämner inte ens oppositionens våld mot hans parti eller militärens roll i att med vapen kräva att han avgår. Därför ”reste Morales på mystiskt sätt till Mexiko”, enligt organisationens ord, snarare än att fly dit för att undgå arrestering. Istället stöder den i tysthet den nya regeringen och rekommenderar den att ”prioritera rättigheter.”

Human Rights Watch-direktören Kenneth Roth gick längre och framställde den valde statschefen som flydde från landet under vapenhot som ett uppfriskande steg framåt för demokratin, och hävdade att Morales var ”offret för en kontrarevolution som syftar till att försvara demokratin … mot valfusk och hans egen olaglig kandidatur, ”och noterade att Morales hade beordrat armén att skjuta demonstranter.

Bolivia’s Evo Morales was ”the casualty of a counter-revolution aimed at defending democracy..against electoral fraud & his own illegal candidacy. The army w/drew its support because it was not prepared to fire on people in order to sustain him in power.” https://t.co/jeVnGta0Kk

— Kenneth Roth (@KenRoth) November 18, 2019

Roth beskrev också instämmande kuppen som ett ”uppror” och ett ”övergångsmoment” för Bolivia, samtidigt som han framställde president Morales som en ”stark man” som tappat verklighetskontakten.

The most important thing now in this transitional moment for Bolivia is ensuring that authorities reestablish the rule of law and protect fundamental rights, including to protest peacefully and to vote in transparent, competitive, and fair elections. https://t.co/ayWcCKdedS pic.twitter.com/WdxFmxEuhw

— Kenneth Roth (@KenRoth) November 13, 2019

Den nya självutnämnda presidenten Jeanine Añez, vars parti fick 4% av rösterna i valet i oktober, har redan utvisat hundratals kubanska läkare, brutit banden till Venezuela och dragit Bolivia ur flera internationella och interkontinentala organisationer och fördrag. Hon beskriver ursprungsbefolkningen, flertalet av bolivianer, som ”sataniska” och insisterar på att de inte ska få bo i städer, men istället skickas till öknen eller det glest befolkade höglandet. Añez förklarade att hon är ”engagerad i att vidta alla nödvändiga åtgärder för att pacificera” befolkningen.

”I dream of a Bolivia free of satanic indigenous practices. The city is not for the Indian: they should go to the highlands or the desert” – new US-backed self-declared President of Bolivia Jeanine Añez. pic.twitter.com/fD7jpnYJHX

— Alan MacLeod (@AlanRMacLeod) November 13, 2019

Human Rights Watch beskrev lagen som gav bolivianska säkerhetsstyrkor fullständig straffrihet efter att ha dödat oliktänkande som ett ”problematiskt dekret”, som om Añez hade använt rasmässigt okänsligt språk snarare än att beordra en massaker. I sitt uttalande noterade man att ”nio personer dog och 122 skadades” under Cochabamba-demonstrationen, vilket lämnade läsarna helt i mörkret om vem som dött och vem som var ansvarig för mordet.

En lång historia av dubbla standarder.

Human Rights Watch grundades ursprungligen 1978 som Helsinki Watch, en amerikansk organisation som ägnar sig åt att avslöja brott i östblocket och övervaka deras efterlevnad av Helsingforsavtalen. Sedan det grundades har det konsekvent kritiserats för att vara en agent för U.S. utrikespolitik, att anställa tidigare amerikanska regeringstjänstemän i nyckelpositioner och för att visa partiskhet mot vänsterregeringar ovänliga mot USA.

Till exempel fördömdes omedelbart en rapport från 2008, författad av Jose Vivanco, om kränkningar av mänskliga rättigheter i Venezuela av hundratals akademiker och latinamerikanska forskare som hävdade att det ”grovt bristfälliga” dokumentet ”inte uppfyllde ens de mest minimala standarderna för forskning, opartiskhet, noggrannhet eller trovärdighet”. Vivanco uttalade faktiskt öppet sina fördomar och avslöjade att han skrev rapporten ” för att vi ville visa världen att Venezuela inte är någon modell för någon. ” Raapporten.

Däremot var Human Rights Watch relativt tyst om den honduranska statskuppen som avsatte vänsterpresidenten Manuel Zelaya och det förtryck som kom efter, och som faktiskt var stöd för US-stödda regimeskiften. Som Bernie Sanders kommunikationsdirektör Keane Bhatt skrev:

”Human Rights Watchs djupa band till amerikanska företags- och statliga sektorer bör diskvalificera institutionen från alla offentliga anspråk på oberoende.”

På samma sätt döljer Amnesty Internationals bild som försvarare av de mänskliga rättigheterna ett mörkt förflutet av att i själva verket vara en organisation för västerländska regeringar. Som MintPress News avslöjade tidigare i år, var en av grundarna av organisationen, Peter Benenson, en svuren antikommunist med djupa band till de brittiska utrikes- och kolonialdepartementen och stöttade Sydafrikas apartheidregim på begäran av den brittiska regeringen. En annan medgrundare, Luis Kutner, var en FBI-resurs som var inblandad i regeringens mord på Black Panther-ledaren Fred Hampton. Kutner fortsatte med att bilda en organisation som heter ”FBIs vänner”, som ägnas åt att motverka och bekämpa kritik av Byrån.

Även om somliga kan bli förvånade över dess svar på Bolivia-krisen, kan därför Human Rights Watchs applåder för den USA-stödda högerkuppen mot en demokratiskt vald vänsterstatschef inte vara ett avvikelse eller ett misstag, men att de utför sitt faktiska syfte att stärka USA:s hegemoni genom att fördöma alla vänsterutmanare i USA: s ”bakgård.”

Kommentar
I den utmärkta boken ”Det smutsiga kriget mot Syrien” av docent Tim Andersson kan man läsa att den USA-baserade gruppen Human Rights Watch är tätt knuten till – den ledande – tankesmedjan för USA:s utrikespolitik, the Council on Foreign Relations, som har nära band till administrationen.
I boken ges många exempel på hur Human Rights Watch fört ut uppgifter som definitivt felaktiga. Ska vi tro på Human Rights Watch’s rapport om gas i Aleppo?
Ett exempel på tidigare uppblåst rapport med dåligt faktastöd Cesarrapporten. Caesar i Syrien: Gammal otillförlitlig rapport dammas av. Liknande kritik kan riktas mot Amnesty International. Läs till exempel denna artikel Amnesty anser inte att Julian Assange är en politisk fånge! Är Amnesty språkrör för USA – visselblåsares fiende?