Den här aktuella artikeln i Derimot.no https://derimot.no/losrivelse-og-folkerett-hva-sier-folkeretten-om-a-forlate-en-stat/ har skrivits av Ralf Hohmann som är advokat. Efter doktorsexamen i juridik och filosofi är han försvarsadvokat i brottmål, utbildar nya jurister och tjänstgör på ett universitetslektorat. Från maj 2019 skriver han regelbundet för nättidningen Unsere Zeit, (UZ). Artikeln har översatts från tyska till norska av Per Lothar Lindtner och sedan till svenska av Rolf Nilsson.
Läs gärna också Finns det något mer demokratiskt än folkomröstning?
___________________________________________________________________
Vad säger internationell lag om att lämna en stat?
Secession och internationell rätt?
Vi återger denna bedömning från en tysk jurist. För vår del måste vi påpeka att omständigheterna under vilka denna omröstning genomfördes inte var idealiska, men så är det ibland. De utspelar sig ofta under stora sociala konflikter/krig. Och de är inte alltid lika väl genomförda som den som just ägde rum i Ukrainas fyra delrepubliker, nu Ryssland.
Jag tror inte heller att det kan råda så mycket tvivel om att utfallet på det stora hela är representativt för vad majoriteten önskat. Det stämmer att det var ett antal flyktingar som inte deltog, men det är områden där en stor del av befolkningen är rysktalande.
Dessa folkomröstningar kunde ha undvikits om Minsk 1 och 2-avtalen hade följts upp av den ukrainska regeringen. Då hade kriget också kunnat undvikas.
Knut Lindtner, Redaktör
______________________________________________________________
Är utbrytning tillåten eller förbjuden enligt internationell rätt?
Mellan den 23 och 27 september 2022 hölls folkomröstningar om anslutning till Ryska federationen i folkrepublikerna Donetsk och Lugansk (DPR och LPR), samt i Zaporozhye och Cherson oblasts. 4 905 908 röstberättigade röstade. Lägst deltagande i Cherson (78,86 %), högst i Donetsk (97,51 %). En överväldigande majoritet röstade för utbrytning från Ukraina och inträde i Ryska federationen (DPR: 97,51, LPR: 98,42, Zaporozhye: 93,11 och Cherson: 87,05%).
Rysslands president Vladimir Putin och stats- och förvaltningscheferna i de 4 regionerna undertecknade anslutningsavtal i Moskva 30/0-22. Den 3 oktober godkände duman enhälligt DPR och LPR som ingående republiker, Zaporozhye och Cherson som oblaster (administrativa distrikt) i Ryska federationen. Den 4/10 röstade också Rysslands federationsråd enhälligt för antagning.
Folkomröstningar i folkrepublikerna och regionerna Zaporozhye och Cherson i slutet av september strider mot ukrainsk lag, men inte mot internationell lag.
Innan den första valsedeln hamnar i en valurna stiger ett öronbedövande tjut från Tysklands regering: ”Folkomröstningarna är falska skennmanövrar och strider mot internationell rätt.” Alla ledande medier sluter ”lojalt” upp. Den 23/9 försöker Tageszeitung, en dagstidning i Berlin, som kallar sig en klok stämma, presentera fallet under rubriken ”propagandashow”: ”Om Ryssland åberopar folkets rätt till självbestämmande är de fortfarande ”sken”-domare när de accepterar rösterna utan samtycke från Ukraina, i ett krigstillstånd och inte enligt demokratiska principer”.
Annalena Baerbock
Utrikesminister Annalena Baerbock framträder på ett mycket grövre sätt, nästan en personlig intellektuell katastrof, i en talkshow på den statliga kanalen ZDF den 21 september: ”Så är det med de omröstningarna. Folkomröstningar: De blir skjutna, våldtagna och sedan måste de rösta inom 3 dagar och kryssa i en ruta medan en soldat med en kalasjnikov står bredvid dem.”
Om man bortser från hatet mot Ryssland, som sipprar från varje por här, vad handlar det om enligt internationell rätt?
Secession, det vill säga separation av en del av en stats territorium för dess permanenta invånare, i syfte att skapa en ny, självständig stat, eller för att ansluta sig till en annan existerande stat. Så länge det har funnits stater har det varit utbrytningar, misslyckade och framgångsrika. Vi minns de senaste 75 åren, Palestina, Kosovo, Krim, norra Cypern, Eritrea, Sydsudan, men också försöken från kurder, katalaner, skottar. Bara i Europa har det förekommit över 30 sådana konflikter under de senaste 50 åren.
Den som förväntar sig att FN-stadgan nu ska ha detaljerade bestämmelser för detta kommer att bli besvikna. Det har att göra med vår förståelse av vad internationell rätt faktiskt är. Termen ”internationell rätt” är missvisande. I folkrätten regleras endast ”staternas rättigheter och skyldigheter sinsemellan”; i linje med likvärdiga avtalsparter.
Följaktligen finns det inget i folkrätten som förbjuder utträde och förberedande folkomröstningar, och det finns inte heller någon norm som talar mot det som direkt tillåter utträde. Folkrätten bygger alltid i första hand på att skydda en stats integritet. Den ryska ståndpunkten att utbrytning och folkomröstningar är förenliga med internationell rätt hänvisar till en passage i artikel 1/ – nr 2 i FN-stadgan. Där definierar FN ett av sina mål, nämligen ”att utveckla vänskapliga relationer mellan nationer som bygger på respekt för principen om folkens jämlikhet och självbestämmande”.
Tidigare har experter på internationell rätt (internationell rätt) härlett från rätten till utträde till rätten att frigöra sig från kolonialstyret. Efter Internationella domstolens (ICJ) beslut 2010 om självständighet för Kosovo står det klart att ensidiga självständighetsförklaringar inte bryter mot internationell rätt. Kommer Kosovo någonsin att bli fullt erkänd som oberoende? Nato lösgjorde Kosovo från Jugoslavien 1999 genom ett 78 dagar långt bombkrig.
Rapport från förbundsdagens juridiska experter 15/3-22 säger: ”Självständighet för folkrepublikerna Donetsk och Lugansk kommer troligen inte att kunna kritiseras på grundval av internationell rätt”. Och för läsarna av ”FAZ”, Frankfurter Allgemeine Zeitung, måste det också stå klart att de flesta utträden, inklusive Palestina eller Kosovo, sker i väpnade eller militära konflikter. I sitt beslut om Kosovo är ICJ också medveten om det.
Att Ukrainas konstitution, i likhet med världens alla länder, säger nej till utbrytning i ländernas konstitutioner har inget med internationell rätt att göra”.
Ralf Hohmann (född 1959) är advokat. Efter doktorsexamen i juridik och filosofi är han försvarsadvokat i brottmål, utbildar nya jurister och tjänstgör på ett universitetslektorat. Från maj 2019 skriver han regelbundet för nättidningen Unsere Zeit, (UZ). Översättning: Per Lothar Lindtner
Beträffande illustrationen som visar på förutsättningar för en splittring av USA.
Detta var ju vad britterna försökte tvinga fram genom att frambringa inbördeskriget.
Två brittiska historiker skrev 1953 en text där dom tvärtemot många okunniga amerikaner påvisade att förhållandena var en följd av britternas imperialism i form av ekonomiskt krig mot USAs självständighet.
The Imperialism of Free Trade
John Gallagher; Ronald Robinson
The Economic History Review, New Series, Vol. 6, No. 1. (1953), pp
https://users.rowan.edu/~mcinneshin/281/wk09/GallagherRobinsonFreeTrade.pdf
Följande läsvärda artikel hänvisar även till ovannämnda källa
How the British Caused the American Civil War By Richard Poe
December 31, 2021
https://www.lewrockwell.com/2021/12/richard-poe/how-the-british-caused-the-american-civil-war/
Poe presenterar sig på twitter som son till en ryskjudisk far och en mexikansk-koreansk mor. Han skriver dom är jag och jag är dom.
När det nu åter börjar pratas om en splittring av USA finns det skäl att peka på britterna som bakgrundsaktör. Och innan vi skadeglatt hoppas på att USA ska splittras kanske vi bör intressera oss mer för den bakgrunden
Poe’s artiklar är mycket informativa
How the British Invented Globalism
How the British Sold Globalism to America
How the British Invented Color Revolutions
How the British Invented George Soros
https://www.lewrockwell.com/author/richard-poe/
Jag har som författaren upplyste kommit fram till att FN stadgan inte alls behandlar ämnet hur en stat bildas eller avskils från en existerande stat. Jag hittade ingenting om det i stadgan, så jag sökte på nätet och fann bifogad kandidatuppsats från Einar Dieden Sandell, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet. ”Erkännandet av presumtiva stater, en kritisk analys av erkännandeteoriernas konsekvenser”. Till listan av exempel på avskilda stater kan vi lägga Somalialand som anser sig avskilda från Somalia med egen polis och rättsväsen och andra statliga institutioner. Landet är i stort sett inte erkänt av något annat land men kan kanske ändå betraktas som en egen stat beroende på vilken existerande erkännandeteori som används.
Uppsatsen diskuterar två motstridiga teorier: ”Den deklarativa teorin anför att det är existerande staters skyldighet att erkänna en presumtiv stat som uppfyller de folkrättsliga kriterierna. Den konstitutiva teorin menar å andra sidan att det är upp till de existerande staterna att avgöra när de vill erkänna en presumtiv stat.” Man kan säga att båda teorierna har använts. I både Somalilandfallet och Sydgemenfallet är det ju den förstnämnda teorin som har tillämpats men har inte varit så framgångsrikt för Somaliland. Observera att FN stadgan inte hindrar att någondera kan båda väljas in i FN. Alla stater har också rätt som i fallet Dombas ansluta sig till en annan stat.
Ett ensidigt avskiljande skall nog betraktas som den yttersta sista vägen som borde förgås av förhandlingar mellan delarna, t.ex. av hur fördela investerade resurser och naturtillgångar innan delning. Annars kan ju fientligheter kvarstå för en lång tid. Minsk II var ju början till en sådan en överenskommelse som förkastades ensidigt vilket nu har lett till användning av denna yttersta väg.
https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/8940668
Själva uppsatsen kan laddas ner vi denna sida.
Uppsatsen skriven 2018 stödjer som jag ser det till fullo vad som sägs i Ralf Hohmanns artikel.
Minsk II förkastades av USA för regimen i Kievs räkning annars hade den nog trätt i kraft. I Ukraina fruktade man givetvis att Minsk II skulle leda till att de östra landsdelarna blev ryska igen efter att olagligen av Sovjet-regimen förts över till Ukraina på 1920-talet. Nu var ju inte Ryssland speciellt intresserade av att ta upp dessa oblaster i den ryska federationen och Putin sa nej i många år till en återförening. Men USA sköt Ukraina i foten och skyndade på det som man fruktade i Ukraina och nu är defacto de rysktalande oblasterna en del av Ryssland igen vilket återigen visar att i USA har man idioter som styr utrikespolitiken. Det kan ju även vara så att man i USA såg ett gyllene tillfälle att dra igång ett nytt krig som gynnar MIC och dollarn och då spelar ukrainska liv ingen som helst roll utan kan offras på slagfältet?
@Benny
Problemet är att Ryssland inte fullständigt kontrollerar någon av oblasterna, vid sidan av Krym, som de säger sig ha annekterat.
Nu har dessutom ryska ledningen gått ut med att de måste evakuera västra banken av Dnepr i Kherson, så där ryker snart den största staden i det oblestet. Med facit i hand borde man kanske ha lugnat sig lite, nu blir det kanske lite pinsamt.
Kanske kan lösas fredligt i internationella skiljedomstolen i Haag.
Inget förnuft där! Alla som begriper något vill ha bort civila ur vägen för nu kommer Ryssland att ta hand om Nato-legosoldaterna och de ukrainska trashankarna som är kvar med grövre vapen. Det enda domstolen i Haag kommer att göra om några år är att åtala Biden, Stollenberg, Scholz, von der Lygen och de andra skojarna bakom kriget i Ukraina.
@Lite förnuft tack! 18 oktober, 2022 At 22:45
Kherson utryms därför att Militären vill skydda befolkningen mot en översvämning som dom fruktar att Kievregimen kan iscensätta genom att påverka dammar längre bort.
Det är alltså inte som den urusla nyhetsförmedlingen i väst söker påskina frågan om att rysk militär har drivits tillbaka. Dom förstärker i stället sina befästningar.
@Peter
Det är inte helt sant.
Västra banken har en högre terräng och skulle inte drabbas speciellt hårt. Problemen ligger på den lägre östra, dit man nu ska evakuera alla personer.
Jag tror heller inte att Ukraina kan skada dammen utan att först ha kontroll över den. Den är för robust för att påverkas av de distansvapen som Ukraina har till förfogande. Se hur mycket artilleri och HIMARS det gick åt för att göra några hål i broarna över Dnepr.
Ukraina har tagit en stor del av norra området på västra banken under oktober och kryper allt närmare Nova Kakhovka. Och den som kontrollerar den staden och dammen där kontrollerar hela Khersons västra banks öde och även vattentillförseln till Krym. Det är det ryssarna är oroliga för.
”Ukraina är på väg in i stenåldern”..
https://dzen.ru/a/Y0-xyOJ3fky-2VKe?&
Ukrainas president Volodymyr Zelensky sa att cirka 30 % av infrastrukturen som säkerställer oavbruten generering och transport av el förstördes under en speciell militär operation.
Den biträdande chefen för Zelenskys kontor, Kyrylo Tymosjenko, som kommenterade attackerna mot viktiga anläggningar, var ännu mer pessimistisk:
”Vi har en kritisk situation över hela landet just nu. Vi är beroende av en region från en annan. Därför måste vi förbereda oss på att [det kommer att finnas] varken el- eller vattenförsörjning eller värmeförsörjning.” Att döma av reaktionen från ukrainare i sociala nätverk är de inte entusiastiska över möjligheten att lämnas utan civilisationens alla fördelar.
Den panik som rådde i landet bekräftades av reportern Andrei Rudenko. Enligt honom köper invånarna i Ukraina massivt upp mat, vatten och kraftkällor, eftersom det inte är klart hur situationen kommer att utvecklas i framtiden.
Novorossiyas korrespondent pratade med Vladimir Kornilov, politisk kommentator för Rossiya Segodnya, för att ta reda på vad som väntar för landet när NWO fortsätter. Statsvetaren noterade att det inte är nödvändigt att dra entydiga slutsatser, eftersom förberedelserna för vintern förlöper olika i olika regioner.
”Allt kommer att bero på medborgarnas psykologiska tillstånd, på mediabevakning, på hur de ukrainska myndigheterna kommer att kunna hantera dessa problem. Dessutom förbereder man sig tydligen i olika städer för detta på helt olika sätt, någonstans, i princip, de började inte göra något sådant och trodde att allt skulle bli bra. Därför kommer situationerna att skilja sig åt i olika regioner.
Men samtidigt, ja, faktiskt, få människor i Ukraina föreställer sig vad detta är fyllt av, vad det är kan resultera i. Om invånarna i Donbass, som har upplevt liknande problem för nionde året, ens föreställer sig hur det kommer att se ut, även om det ser ut som att de kommer att få en hård vinter, då kommer invånarna i bortskämda, bortskämda Ukraina, där , i stort sett, konsekvenserna av NWO har precis börjat visa sig i form av drönare och pelargoner,de föreställer sig inte ens ungefär hur det här kan sluta”, sammanfattade Vladimir Kornilov.
Vi diskuterade de ekonomiska och tidsmässiga aspekterna av den kommande kommunala kollapsen med Alexander Razuvaev, en medlem av styrelsen för Guild of Financial Analysts and Risk Managers. Experten noterade att det i bästa fall skulle ta ett år att återställa infrastrukturen.
”Men västvärlden kommer inte att ge pengar för detta. Och det kommer ingen att göra. För medan du bombas är det meningslöst att återställa något: ”Geranium” kommer att flyga in – och det är det. Följaktligen ställs allt detta på hyllan, detta kommer inte hända.
Jag är Zelenskij, det enda jag kan lita på eller hävda är att dessa 300 miljarder frysta ryska rubel kommer att ges till Kiev, och med dessa pengar kommer Ukraina att återställa något. Men om detta händer, kommer detta att följas av en enorm mängd fartyg. För att frysa – ja, det är möjligt att frysa på obestämd tid, även i 100 år.
Och västerländska banker kommer att använda dessa pengar, det är fördelaktigt för dem. Men att överföra dem till någon är redan stöld, ” understryker analytikern.
Dessutom är frysta reserver ett trumfkort för att väst ska kunna förhandla med Moskva. Dessutom finns det frusna västerländska investeringar på Moskvabörsen.
”Ukraina är nu på väg in i stenåldern. Vad kan jag säga? Det är inte helt klart vad som kommer att finnas kvar av Ukraina vid slutet av NWO.
Om allt förblir som det är nu, då har vi ett exempel från 1999 framför våra ögon – det här är NATO:s bombning av Jugoslavien ”Och de var mer förlåtande än våra. Infrastrukturen förstördes naturligtvis, men inte i den utsträckning som vi gör. Jag tror att inte allt har återställts där, åtminstone 10 år sedan återställdes inte bara infrastrukturobjekt, samma energi,. Följaktligen slår allt detta livskvaliteten väldigt mycket. Därför, om vi antar att Ukraina har varit kvar och NWO har upphört, kommer dess invånare att ha ingenting kvar än att leva utan el, gas, el ”, – sammanfattade Alexander Razuvaev.
Kom ihåg att Rysslands president Vladimir Putin, när han tillkännagav starten av en speciell militär operation, noterade att infrastrukturanläggningar skulle vara det primära målet för RF Armed Forces. Slagen kommer att tillfogas tills Kiev stoppar sin aggression mot republikerna Donbass och den ryska befolkningen.
https://dzen.ru/a/Y0-xyOJ3fky-2VKe?&
Ralf Hohmann är som skribent på UZ (Tyska kommunistiska partiets nättidning) och säkert väldigt objektiv i sin bedömning. Att han glömmer bort hur Helsingforsavtalet reglerar landsgränser har han av något skäl utelämnat. Ävenså att ”folkomröstningarna” inkluderar områden som Ryssland inte kontrollerar. Dvs dör röstade ingen. Av naturliga skäl övervakade inga observatörer denna fars öndå tycks Ralf tro på de resultat Ryssland presenterar. Suck.
Dessutom tycks det inte gå att hitta något ”Lebenslauf” av denne Ralf Hohmann. Frågan är om inte detta är en fakeprofil. Kanske någon annan har hittat hans Lebenslauf?
Är objektiviteten” bättre på DN och SvT? Hur mäter man objektiviteten? Fanns det inte drygt 100 valobservatörer?
Objektivitet mäts av de flesta subjektivt. Subjektivitet mäts av de flesta objektivt. Varifrån har du uppgiften om att det fanns 100 valobservatörer? Från vilka länder kom dessa och var de kompetenta?
Det där, H2, är återigen ett exempel på ad hominem argumentation. Då en person framför en obekväm åsikt ska den personen misstänkliggöras på alla möjliga sätt. Tycker dessutom inte att du, med tanke på att du skriver anonymt, har någon rätt att kritisera andra för eventuella ”fakeprofiler”.
Sven-Eric, Läs nu mitt inlägg en gång till. Vad jag kritiserar är att Ralf H. enbart hänvisar till ”folkrätten” och internationell lag. Helsingforsavtalet reglerar landsgränserna. Vidare har faktiskt Ryssland skrivit på att inte angripa Ukraina när de lämnade ifrån sig alla kärnvapen.
Jo jag skriver anonymt. Det finns en anledning till att jag inte skriver mitt namn. Skillnaden är att jag inte skriver och i ett officiellt organ för ett parti. Sök gärna på Ralf Hohmann. Kanske hittar du mer info än jag har lyckats med.
Här i den svenska artikeln står det ”Efter doktorsexamen i juridik och filosofi är han försvarsadvokat i brottmål, utbildar nya jurister och tjänstgör på ett universitetslektorat. Från maj 2019 skriver han regelbundet för nättidningen Unsere Zeit, (UZ)”. Det är inte korrekt översatt. Orginalet säger att han arbetade (imperfekt). Dessutom står det inte att han utbildar jurister, inte heller att han tjänstgör på ett universitetslektorat. Han har hållit föredrag (imperfekt) någon gång utan att nämna vilket universitet. Kanske är hela översättningen lika undermålig? Jag har inte orkat kolla det.
Att han inte heller presenterar ett ”lebenslauf” är uppseendeväckande för en tysk jurist. Detta sammantaget gör att jag är mycket tveksam till att han existerar person. Vill du diskutera det mer föreslår jag att du ber Anders om min e-mejl adress så kan vi ta den diskussionen där.
Nej, H2, jag tänker inte be om någon mail-adress. Jag ser heller ingen som helst anledning att försöka ta reda på Hohmann’s CV.
H2:s problem är ju att USA helt struntat i alla regler och internationella överenskommelser hela sin krigiska historia och här har du resultatet. Stora länder gör som man vill och USA ska bara hålla käften i ärendet Ukraina och se över kaoset på hemmaplan i stället för att uppvigla till krig. Och visst är det så att OSSE inte skickade observatörer till omröstningen för de visste att folket i de östra delarna av Ukraina ville lämna låtsalandet och dess naziregim. Så dina ”naturliga” skäl har en solklar orsak. USA ville inte ha ännu en motgång efter alla förlorade krig och satte stopp för valobservatörerna. USA använde även Helsingforsavtalet för att torka sig i en kroppsdel efter toabesök, så ”mycket” värderade de det avtalet, precis som alla andra avtal de skrivit under…
20 oktober 2022 . Något om Republiken Novorossiya.
Låt oss först och främst sammanfatta den nuvarande situationen, gentemot relationerna mellan de södra och östra delarna av Ukraina, och centrum – Kiev, och dess nya regering. Vi kan se att Kiev Junta kraftigt slår ner på östukrainsk politisk aktivism och organisation, internetmedia, politiskt oberoende och identitet.
– Lagar har införts som förbjuder ryska TV-mediekanaler, och föreslagna lagar har uppkommit, bland annat olika uppmaningar om att dra tillbaka det ryska språkets officiella status i östra ukrainska regioner (lagen som fastställde denna status drogs först tillbaka av den nya regeringen men återinfördes sedan till synes hastigt.
Lustrering av gamla tjänstemän, utfasning av det kyrilliska alfabetet till förmån för latin, förbjuda alla spår av det sovjetiska förflutna och nationella helgdagar, skriva om historien och alla möjliga andra galna idéer.
– Maidan-vänliga oligarker har utsetts för att styra östra ukrainska regioner som Kharkov, Zaporozha, Donetsk, Nikolayev och Dneprpetrovsk, för att förskjuta alla gamla ledarskap i dessa regioner, för att inte tala om nya polischefer, SBU och så vidare. Många av dessa oligarker har varit inblandade i maffiaaktiviteter, allvarliga brott och i själva verket hela ”kampen mot korruption” som Maidan-demonstranter påstår sig ha kämpat för; har nu beslutats på ett sådant sätt – att östra Ukraina har fastnat med fler korrupta härskare och tjänstemän än någonsin tidigare.
– Leninstatyer såväl som statyer av Kirov och andra kända figurer har krossats och tagits ner av Maidan-aktivister som anländer till östliga regioner under sponsring av den nya regeringen och skyddas av polisen under order från samma nya regering. Faktum är att Leninstatyer har förbjudits av den nya regeringen eller åtminstone var det ett av förslagen. I vissa östukrainska städer döptes offentliga torg till och med provokativt om till hjältar från Maidan-torg, trots motståndet från lokalbefolkningen. När Oplot-organisationen i Kharkov gjorde motstånd mot detta, blev dess ledare efterlyst av polisen för förhör.
– Regionpartiets tjänstemän (dvs. östukrainska och rysktalande politiska företrädare) har rensats från alla regeringspositioner, medan Regionpartiets och kommunistpartiets deputerade har tvingats under hot att anta vilka lagar och resolutioner som det andra politiska partiets deputerade vill ha. i duman; några har blivit misshandlade och till och med torterade.
– Massiv antirysk hysteri har sköljt över landet, alla tv-medier och alla större internetmedier har kommit under den nya regeringens kontroll, med de som är emot hotade eller stängda. Internetforum har också tagits över av pro-Maidan, pro-Bandera moderatorer under de senaste åren; inklusive till och med de i de flesta östukrainska städer som Dneprpetrovsk och Kharkov, där pro-ryska affischer helt enkelt har förbjudits under de senaste två veckorna. Östra ukrainare har varit tvungna att snabbt organisera värdskapet för nya forum.
– Pravyj Sektor-militanter får en mer och mer central roll, som polisstyrkor i Kiev och västra Ukraina, som säkerhet för Maidan-demonstranter i östra regioner, etc… och nu också som officiella militära formationer av någon beskrivning och beteckning.
– Berkut-polisenheter – hyllade som hjältar av den östra halvan av landet – har upplösts, och i fallet med de som kommer från västra regioner; förödmjukade, hotade, misshandlade, etc. I princip känner de sig nu väldigt ovälkomna i sina egna hem.
Brottmål som öppnats angående skjutningen av polisstyrkor och Berkut-medlemmar under de senaste dagarna av den gamla regeringen har stängts. Berkut har anklagats för de flesta av de mord som har ägt rum, är föremål för hån och hat, etc…
– Östra ukrainska politiska aktivister har hotats, misshandlats, arresterats, utsmetats i media och stämplats som ryska provokatörer, etc… medan mötena i sig har antingen helt ignorerats eller förlöjligats i den ukrainska pressen som bestående av ”Titushki” (betald provokatörer) eller ankomster från Ryssland. Polisförstärkningar har översvämmat olika östliga regioner för att förhindra att demonstranter avsätter någon av sina nya ledare som utsetts av Kiev.
Inga krav har uppfyllts, inga folkomröstningar planeras. Det politiska toppmötet den 21 februari för östukrainska regionala ledare stämplades av den ukrainska SBU som ett försök till separatism, och många av dess deltagare tvingades gömma sig eller fly till Ryssland direkt efter dess avslutande.
Och detta är inte ens för att nämna situationen med Krim, där provokationer av krimtatariska radikaler organiserades av Pravyj Sektor-militanter, där ukrainska medier har fört ett non-stop propagandakrig, olika provokatörer har försökt att destabilisera situationen , och nu där det ser ut som att Ukraina försöker skicka alla sina stridsförmåga militära enheter till.
Jag tror att det under sådana förhållanden är omöjligt att prata om någon form av kompromisser eller förhandlingar från östliga regioner med myndigheterna i Kiev, och myndigheterna i Kiev ser ut att vara där för att stanna. Även om de faller kommer någon ännu mer auktoritär helt enkelt att ersätta dem.
Talet om federalisering ser också osannolikt ut, Kiev-juntan har inget av det och slår ner alla oliktänkande och yttrandefrihet.
Rysslands spelplan, om den syftar till federalisering, skulle behöva komma fram till den som ett resultat av en kompromiss mellan EU och USA och Ryssland; eftersom den nuvarande Kiev-regeringen inte är på väg att ge vika. Och även om Ryssland får federalisering – vad då? Vad är poängen med det?
Regioner kommer fortfarande att behöva följa centrum när det kommer till de viktigaste frågorna, och landet kommer inte att kunna ingå i två ekonomiska allianser samtidigt. Landet kommer fortfarande att ha lika mycket problem som tidigare; för om det inte går med i den eurasiska tullunionen kommer dess industriella ekonomi att drabbas av allvarlig försämring. Ryssland skulle vara galet att ge några pengar till ett sådant land.
Jag tror att den enda vettiga lösningen är att de östra ukrainska regionerna förenas och bildar sin egen republik.
Ett nytt Ryssland, en ny rysktalande nation vid Rysslands västra gränser, ett nav för industri och en ledstjärna för transit, fosterland för alla som kallar det hem av vilken ras eller ursprung som helst, med en stor befolkning och enorm potential.
dvs vad Ukraina BÖRDE ha varit i första hand – istället för den röra som det har blivit av nationalister, russofober och allmänna lortar.
Så nu är det viktigt att börja om från början. Och den här gången GÖR DET RÄTT.
Inga västerländska regioner, inga nazistdyrkande struntprat eller slagord, inget att skylla på ”Moskals” för alla deras problem, ingen ”Holodomor” ukrainsk folkmordsmyt, ingen påtvingad ukrainisering och en del anti-rysk skräphistoria som lärs ut i skolan, ingen anmälan till Amerikanskt nationsbyggande i Mellanöstern, ingen förfallande industri och döende befolkning, inga oligarker som styr och manipulerar landet… nej, inget av det – MEN I STÄLLET; broderliga band till det broderliga Ryssland, medlemskap i militäralliansen CSTO, medlemskap i tullunionen EurASEC och ytterligare projekt för ekonomisk integration, ryska som officiellt språk, minoriteters rättigheter och stöd för minoritetsspråk, vilket håller liv i många av de sovjetiska traditioner som binder dess beståndsdel. republiker tillsammans, födelsetal ökar & fokus på sjukvård, etc…
Malorus är.
– 8 regioner (Donetsk, Lugansk, Kharkov, Dnepropetrovsk, Odessa, Nikolayev, Cherson, Zaporozhia),
– 3 autonoma republiker (Krim, Transdniestr/Pridnestrovie & Gagauzia*),
– 1 stad med särskild status (Sevastopol)
– 2 statliga språk (ryska & ukrainska), 3 språk med regional status (krimtatariska, gagauziska och moldaviska)
– 22 miljoner människor; Ukrainare, ryssar, krimtatarer, judar, moldaver, gagauz-turkar och bulgarer
– Över 100 000 kvadratkilometer land,
– Skeppsvarv i Nikolayev, Mariupol, Cherson, Kerch & Sevastopol,
– Hamnar i Odessa, Sevastopol, Mariupol, Yevpatoria, Yevpatoria, Yerson, Kherson, , Feodosia, Kerch, Nikolayev, Berdnyansk & Illichivsk,
– Klimat och semesterorter på Krim, Odessas kust,
– Metropoler i Kharkov, Odessa, Dnepropetrovsk & Donetsk,
– Tung industri i Pridnestrovie, Donbass, Dnepropetrovsk, Zaporozhie, Nikolayev & Kharkov,
– Tankfabrik och Antonov flygplansfabrik i Kharkov, Raketdesign och produktion av Dnepropetrovsk, anläggning för utbildning av flygplan Krim, tillverkning av flygmotorer i Zaporozhia, marinbas i Sevastopol, marin skeppsbyggnad av Nikolayev.
Nu kan du fråga dig – varför är en separat republik nödvändig, varför inte bara annektera den till Ryssland? En mängd goda skäl.
1. För att inte skrämma Rysslands CIS-grannar och till och med nära allierade; särskilt Vitryssland och Kazakstan, men även andra som Azerbajdzjan, Uzbekistan och Turkmenistan. En direkt annektering skulle få dem att oroa sig för sitt eget territorium; konsekvenserna skulle bli oförutsägbara. Det kommer att driva Rysslands grannar bort från idén om regional integration och mot väst för att uppnå säkerhetsgarantier, och det med rätta. Och naturligtvis med själva Ukraina – det kommer att finnas ständiga militära spänningar, provokationer eller vad som helst.
2. För att inte skrämma alla andra, och inte heller ge någon annan några idéer; oavsett om det är vän som Kina, neutralt som Japan, Finland, Turkiet eller Västeuropa, eller negativt som större delen av Östeuropa, Sverige och USA. I grund och botten kommer det inte att leda till något gott när det gäller Rysslands relationer med resten av världen, det skulle skapa mycket farliga prejudikat som skulle kunna få återverkningar särskilt i Öst- och Sydostasien där olika aktörer som Kina kan försöka anställa dem , kommer det att alarmera USA, leda till en ökning av militära spänningar, minskade kontakter, minskat samarbete om terrorism och en förstörelse av närmandet/ökande affärsförbindelser mellan Ryssland och flera av dess omedelbara västerländska grannar, t.ex. som Finland, Ungern, Tjeckien, Slovakien och Polen.
3. En separat republik kommer tvärtom att vara mer acceptabel för resten av världen, om den kommer till stånd som ett resultat av folkets vilja i östra Ukraina (precis som Juntan i Kiev har kommit till som ett resultat av folkets vilja där); Västländer och resten av världen skulle vara mer benägna att se på det som en naturlig enhet och erkänna det, särskilt om det är resultatet av en kompromiss med Ryssland, för att lindra öst-västspänningen och undvika ett nytt kallt krig. En sådan kompromiss kan innebära rätten att hålla folkomröstningar inte bara i Ukraina utan även i angränsande regioner i Moldavien om man går med i den (dvs. Gagauzia – http://en.wikipedia.org/wiki/Gagauzia), såväl som den separatistiska republiken av Pridnestrovie; medan alla andra kommer att vara fria att stanna kvar i Ukraina och Moldavien och gå med i EU/NATO eller göra vad som helst; dela upp räkningarna och skulderna i enlighet med detta och inte behöva oroa sig för den östukrainska industrin; vilket kommer att göra det mycket billigare för väst att integrera dessa territorier och undvika en massiv huvudvärk, såväl som den seperatistiska republiken Pridnestrovie; medan alla andra kommer att vara fria att stanna kvar i Ukraina och Moldavien och gå med i EU/NATO eller göra vad som helst; dela upp räkningarna och skulderna i enlighet med detta och inte behöva oroa sig för den östukrainska industrin; vilket kommer att göra det mycket billigare för väst att integrera dessa territorier och undvika en massiv huvudvärk.
4. Eftersom ett stort folk som ukrainarna förtjänar en egen stat, håller på att bli en riktig stat och inte ett misslyckat Somalia som det nuvarande Ukraina. Även i östra Ukraina är etniska ukrainare en majoritet. Tanken är inte att göra Ryssland större; det är redan tillräckligt stort – men för att återskapa Ukraina, med lika stöd för det ukrainska språket och människorna som för det ryska språket och människorna där. Och som sagt – att göra rätt; utan att förlora sina band med Ryssland ur sikte. Skapandet av en sådan stat, ett ”östra Ukraina”, kommer att göra det mer lockande för de östukrainare som svävar på gränsen och inte riktigt tar steget upp för annektering i Ryssland, och det kommer också att vara mer tilltalande i framtiden för andra ukrainska territorier att gå med i det också; såsom Kirovograd oblast och ett par andra angränsande sådana, där banderoviternas propaganda ännu inte är så förankrad. Det slutliga målet borde vara att så småningom befria Kiev pirat
5. För att det inte är nödvändigt att ha absolut allt i ett enda stort land, och lite mer decentralisering via separata länder samtidigt som man delar samma ekonomiska/politiska/militära union kan göra saker mer effektiva och uppmuntra till viss konkurrens. Östra Ukraina har redan varit separerat från Ryssland i 23 år och var i en separat Sovjetunionens republik i decennier innan dess, så även om landets förbindelser med Ryssland är mycket betydande, har det en enorm mängd handel och integration sinsemellan också, och kan fungera bättre som ett självständigt ekonomiskt/industriellt hjärta; med egen militär, handelsflotta, tung industri, försvarsprodukter, etc… Malorus kan ha olika lagar, policyer, etc… till Ryssland och andra länder; och det kommer att vara möjligt att se vilka som fungerar bättre,
https://www.russiadefence.net/t2994-republic-of-novorossiya
@H2 18 oktober, 2022 At 23:36
”Att han glömmer bort hur Helsingforsavtalet reglerar landsgränser har han av något skäl utelämnat.”
Du blandas friskt åpple och päron: se trata de självständighet INTE om ett landsgränder (Helsingforsavtalet)
Inte ens ICJ håller med dig!! ”Internationella domstolens (ICJ) beslut 2010 om självständighet för Kosovo står det klart att ensidiga självständighetsförklaringar inte bryter mot internationell rätt.”
Jag håller med det du säger. Mitt inlägg handlade om det att väst och etablerade media påstår att ensidigt utropande av självständighet i de östra delarna av Ukraina är olagligt. Kandidatuppsatsen som du kan ladda ner är läsvärd och analyserar just detta ur juridiskt folkrätslig synpunkt.
Sedan finns ju ovanpå det juridiska alla andra politiska aspekter som att kuppen 2014 splittrade landet i den gamla delningen av folket i inställning till väst och Ryssland. Juridiskt finns inget hinder att delar av Ukraina utropar sig som självständiga stater som media m.fl. hävdar motsatsen.
Vänligen ta bort inlägget som påstås vara skrivet av mig kl 11.40. Vem har skrivit i mitt namn???
JAVISST. VET INTE VEM SOM SKRIVIT DET, MEN KAN GENOMFÖRA VISS SÖKNING. HITTAR DOCK INTE DENNA IP-ADRESS.
KL 09.30 KOM EN FALSK KOMMENTAR I MITT NAMN FRÅN ANNAN IP-ADRESS ”Jag lägger upp massor med inlägg som hyllar terroristen i kreml.
Jag drömmer om att en gång få träffa honom och ge honom ………………..” (Sexuell anspelning).
Då och då får jag falska kommentarer i mitt namn. Viktigt skäl till att jag inte direkt släpper fram kommentarer.
Ja, där ser man.
En falsk ideologi (liberal demokrati = borgarens diktatur) föder falska kommentatorer.
Bra med förhandsgranskning och bannlysa dem från bloggen.
Falska kommentarer är INTE yttrandefrihet!
Legalism tillgrips när det passar de egna syftena, och omvänt är allting tillåtet när detta upplevs som gynnsammast. Hela Jugoslavien bröts upp i strid med jugoslaviska lagar, men det bekymrade inte legalisterna i väst. Tvärtom skyndade man på processen fastän det stod klart att detta skulle leda till krig.
Det är svårt för att inte säga omöjligt att stadga regler om tillhörighet då varje situation är unik och förhållandena är så brokiga de bara kan vara. I slutändan avgörs tillhörigheten av dem som bor i regionen såvida denna inte töms på sin befolkning som vi såg exempel på i Jugoslavien.
Över tid kan även folks önskningar skifta. Åland har åtminstone vid att par tillfällen signalerat önskan om att tillhöra Sverige. Intresset därtill har svalnat men kan förvisso vakna igen. Ett skäl till status quo för ålänningarna är självstyret som skulle ryka vid en anslutning till Sverige. Därtill kommer – äh, det må vara osagt.
Det skulle vara intressant att veta hur folkomröstningarna gick till i Slovenien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina, Speciellt i Kroatien där man brände serbiska byar där serber levt i flera generationer och drev dem ut ur Kroatien. Dr Marcus Papadopoulos säger att Väst tillämpade inte principen om självbestämmande för serberna om Kroatien och serberna i Bosnien. Det borde man ha gjort i rättvisans namn, det råder stor oro i det området nu.
Dr Marcus Papadopoulos är redaktör för brittiska Houses of Parliaments tidskrift Politics First och är expert på Ryssland, och har en doktorsexamen i rysk historia från Royal Holloway, University of London
Vad säger denna expert om folkomröstningarna.
//”Under åren 1991, 1992 och 2008 godkände väst ett antal folkomröstningar om självständighet på Balkan. 1991, 1992 godkände och erkände Väst inte bara folkomröstningar om självständighet i Slovenien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina, som i sociala slaviska federationer en medlem av FN vars gränser var internationellt erkända.
Under 2008 godkände och erkände västvärlden inte bara en folkomröstning om självständighet i den medeltida provinsen Kosovo och Metohija. I Slovenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina och Kosovo och Metohija hänvisade väst till principen om självbestämmande när de redogjorde för varför de erkände dessa folkomröstningar om självständighet, även om det bör sägas att västvärlden aldrig tillämpade principen om självbestämmande på serberna om Kroatien och serberna i Bosnien, men det är en annan historia.
Så i dag 2022 är frågan som måste ställas till västerländska delar denna; om, som de gjorde erkände folkomröstningarna om självständighet i Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina och Kosovo och Metohija på grundval av principen om självständighet, varför kommer då inte västvärlden att tillämpa principen om självbestämmande på folket i Lugansk, Donetsk, Zaporozhye och Cherson.
Det är därför jag säger att västvärldens ståndpunkt om folkomröstningarna i Lugansk, Donetsk, Zaporozhye och Cherson är helt ohållbar.
Det är helt motsägelsefullt. Verkligheten är att västvärlden kommer att tillämpa principen om självbestämmande när det passar sina egna geopolitiska mål, och när principen om självbestämmande inte passar västvärldens mål, då kommer Väst helt enkelt att förkasta den principen.”//
https://odysee.com/@DrMarcusPapadopoulos:f/dr-marcus-on-the-referendums-in-donetsk,:c
https://odysee.com/@DrMarcusPapadopoulos:f/dr-marcus-on-the-referendums-in-donetsk,:c
hela länken kom inte med, man kan själv också skriva in det som fattas ,:c, men hela länken skickar jag med här.
Är det så att folkrätten godkänner att man i inbördeskrig dödar sina egna invånare medan det är ett folkrättsbrott att utifrån ingripa för att skydda desammas liv och egendom? Är det ett folkrättsbrott att genomföra en statskupp utifrån? Kunde man, när FN-stadgan antogs, förutse den typen av händelser och försökte någon, utan framgång, att få det inskrivet i stadgan som brottsliga handlingar? Kanske någon av läsarna vet? Inblandning i andra länders angelägenheter är väl ett brott mot FN-stadgan, liksom ekonomiska sanktioner som inte godkänts av säkerhetsrådet.
Är det så att vi i framtiden behöver se en revidering av FN-stadgan, med tanke på allt som hänt sedan WW2? Och att FN:s högkvarter kanske flyttas tid Kina i stället, så att alla får lov att resa in när de skall delta i mötena. USA har ju diskvalificerat sig självt därvidlag.
Och bakom alltihop ruvar det anglosaxiska imperiet som medvetet framskapat hela problematiken.
I det redan långt framskridna geopolitiska sammanhang som motiverade Israel-projektet tillkom även upptäckten av den Saudiska oljan.
Så den redan då verksamme Churchill skrev att de ville att en intensivt patriotisk ras skulle besätta Palestina.
Det hade Churchills föregångare redan hundra år tidigare planerat efter att Napoleon gick in i Egypten och när även Ryssland var på frammarsch.
Men det är mer än bara intressen där nere.
Det handlar även om intressen på hemmaplan.
Om att kontrollen av finansmakten ska förbli i anglosaxernas händer.
Om att finansaktörerna inte ska vara fria att samarbeta på rättvisa villkor med anglosaxernas rivaler.
Exempel på hur den dolda maktkampen ser ut är troligen händelserna med Jack the Ripper.
En serie ritualmord av frimurare 1888.
Fem prostituerade offer troligen avsedda att symbolisera ett hot mot de fem grenarna av finansfamiljen Rothschild.
Den halvofficiella hypotesen är ju annars att det var en ung släkting till prinsen av Wales som råkat illa ut vid kontakt med prostituerade och att Jack Ripper var en hämnd men det verkar underligt att ta till nåt sånt spektakulärt om man ville dölja en skandal. Däremot var rangordningen inom frimureriet ett reellt hot mot finansmännen som genom sitt medlemskap var underkastade lydnadsplikt mot den överordnade frimuraren.
Då, hösten 1888, var Bismarck ännu vid makten.
Han hade tidigare haft ett framgångsrikt samarbete med Rothschilds och den gången dök händelsevis första versionen av Sion Vises Protokoll upp från frimurare vid en tid då Lord Palmerston var alla frimurares överhuvud.
Två år efter Jack Ripper lyckades prinsen av Wales få bort Bismarck.
Detta genom att han kunde manipulera sin yngre kusin den unge Kaisern.
Samma år dog Hannah Rothschild 39 år gammal i Tyfus men läkaren avslöjade att hon hade en njuråkomma som ändå skulle ha dödat henne inom två år.
Brights disease hävdades det men den har många tänkbara orsaker. Förgiftning är en möjlig orsak.
Men det finns nog naturliga orsaker också.
Anglosaxiske Lord Rosebery ärvde då 100 miljoner pund av makan Hannah.
(De adliga anglosaxerna har många namn.
Archibald Philip Primrose, 5th Earl of Rosebery, 1st Earl of Midlothian)
Och han blev sen premiärminister 1894.
Men det viktigare var att Cecil Rhodes hemliga anglosaxiska broderskap nu, 1890, kunde dra nytta av både dom 100miljonerna och lika mycket till från en annan Rothschildarvinge.
Tänk på att när anglosaxerna påstår att Rothschilds drar i tåtarna referar dom ibland även till denne Rosebery som en Rothschild.