Vad ska vi göra åt de svenska oligarkerna?
Enligt affärstidningen Bloombergs miljardärsindex är Sverige tvåa i världen sett till miljardärernas andel av BNP – nästan 15 procent. Bara de ryska miljardärerna står för en större andel av sitt lands BNP – men Sverige kan snart ta topplaceringen. Enligt Bloomberg har de ryska miljardärerna sett sin andel minska till följd av kriget i Ukraina och sanktionerna.
Att Ryssland domineras av en liten superrik elit känner de flesta till. De brukar kallas för oligarker, de miljardärer – ofta med nära kopplingar till Putin – som blivit rika på korruption och rofferi och har stort politiskt inflytande.
Oligarkerna beskrivs ofta som något specifikt ryskt och icke-västerländskt, trots att det finns gott om västallierade oligarker i Ryssland och för den delen också i Ukraina. I Sverige har vi istället entreprenörer, finanstoppar eller affärsmän.
Oligarki betyder fåmannavälde – enligt Nationalencyklopedin ett fåtal som genom kontakter eller arv kommit att dominera ett helt land. Så varför kallar vi inte svenska ”entreprenörer” för oligarker?
Sverige ligger på åttonde plats i världen sett till superrika dollarmiljardärer per invånare. Bara Schweiz, Cypern, Israel och några lilleputtländer ligger före. Ryssland ligger långt efter.
Även om listan över världens rikaste domineras av amerikaner har svenskar, som Ingvar Kamprad och HM:s Stefan Persson, genom åren placerat sig högt upp och ibland toppat listan. Bilden av Sverige som ett jämlikt land där skattetrycket gör det omöjligt att bli rik är genomfalsk.
De ryska oligarkerna blev rika under 1990-talet när de roffade åt sig tidigare statlig egendom efter den sovjetiska socialismens fall. De svenska oligarkerna har kunnat berika sig på privatiseringar när politiker av alla färger reat ut välfärden.
De fyra största friskolekoncernerna har de senaste fem åren gjort en vinst på 4,6 miljarder, och gjort oligarker som Rune Andersson (Mellby gård AB/Academedia) och Barbara Bergström (Internationella engelska skolan) ännu rikare. Inom vården har oligarker som Björn Savén (IK Investment Partners/Attendo) kunnat tjäna pengar på våra gemensamma skattemedel – samtidigt som de fått hundratals miljoner i coronastöd.
Precis som de ryska har många svenska oligarker nära kontakter med politiken. Familjen Wallenberg har historiskt sett haft band till socialdemokratin – ett arv från den korporativa folkhemseran – och Jacob Wallenberg fick så sent som häromveckan följa med finansminister Damberg till Finland för att diskutera en svensk Natoanslutning.
Det är inte första gången Wallenbergarna lägger sig i svensk utrikespolitik. När den dåvarande alliansregeringen 2008 skulle avbryta bygget av en svensk vapenfabrik i Saudiarabien skickade Marcus Wallenberg brev till försvarsministern – och projektet återupptogs.
Wallenbergfamiljen är inte ensamma i sina politiska ambitioner. Sveriges sjunde rikaste, greve Gustaf Douglas, satt i Moderaternas partistyrelse 2002-2015. Sveriges nionde rikaste, Antonia Ax:son Johnson, var länge aktiv i Liberalerna och ett tag påtänkt som Lars Leijonborgs efterträdare.
Och så har vi oljeoligarkerna Lundins band till Carl Bildt, som satt i Lundin Oils styrelse samtidigt som bolaget misstänks för delaktighet i folkfördrivning i Sudan.
Även om Sverige brukar rankas som ett av världens minst korrupta länder sett till den offentliga sektorn, så tillhör svenska företag världens mest korrupta. Två av dem, Ericsson och Telia, kvalar in på amerikanska finansinspektionens topp tio-lista över företag som fått betala högst böter för korruption. Sverige har uppmärksammats internationellt för att ”exportera” korruption – svenska företag betalar mutor till aktörer i korrupta länder. Det senaste exemplet är Ericssons misstänkta mutor till IS-krigare i Irak.
Medan pandemin inneburit tuffa år för många med permitteringar, sämre arbetsmiljö och en närmast omänsklig arbetsbelastning i vården har de svenska oligarkerna haft goda år.
När de flesta av oss står inför reallönesänkningar som ett resultat av ökad inflation och dyrare levnadsomkostnader har våra oligarker däremot mångdubblat sina förmögenheter. Bäst har det gått för göteborgaren Carl Bennet, som tredubblat sin förmögenhet från 29 till 82 miljarder kronor. Bennet tillhör pandemins stora vinnare – hans bolag Getinge AB tillverkar respiratorer.
Att det går så bra för de rika, samtidigt som pengar saknas i välfärden, hundratusentals går arbetslösa och segregationen bara ökar är ingen slump. Det är resultatet av en gigantisk omflyttning inom samhället, där resurser och rikedomar flyttats från det gemensamma till ett litet fåtal och där politiken på alla plan lagts om för att gynna storföretagen och miljardärerna.
Så vad göra åt våra svenska oligarker? Som med så många andra samhällsproblem finns ingen quickfix.
Visst bör vi beskatta dem hårdare genom att höja skatten på kapital, som idag är lägre än inkomstskatten, och återinföra förmögenhetsskatten, värnskatten och arvsskatten.
Visst måste vi stoppa skattesmitningen. Miljarderna som oligarkerna tjänat på svensk välfärd och på svenska arbetare ska inte gömmas undan i skatteparadis.
Men lita på att de kommer att hitta nya sätt att roffa åt sig pengar, köpa sig makt och berika sig. Ska vi göra oss av med oligarkerna, och allt elände de ligger bakom, krävs att vi exproprierar deras egendomar och att samhället görs om i grunden.
Vi behöver ett samhällssystem där välfärd och storföretag ägs gemensamt, inte av ett fåtal oligarker. Ett sådant samhälle skulle vara verkligt demokratiskt – ett folkstyre i motsats till dagens kapitalistiska fåmannavälde.
Alla arbetare i Sverige, oavsett kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning, har gemensamma intressen gentemot den lilla klick oligarker som styr vårt land. Därför reser vi kommunister parollen ”klass mot klass” på första maj, och under alla andra dagar på året.
De svenska oligarkerna verkar sitta orubbligt högst upp i pyramiden. Men ingenting varar för evigt. En arbetarklass som inser sin styrka kan vända pyramiden upp och ner.