Vad Trumps bestraffning av Europa bör leda till

Moon of Alabama, den 18 februari 2025

Den 28 februari 2022, fem dagar efter att operationen för att avväpna Ukraina hade inletts, gjorde jag en förutsägelse om vad den skulle kunna leda till:

USA och dess ombud i EU och på andra håll har infört mycket hårda sanktioner mot Ryssland för att skada landets ekonomi. Den slutliga avsikten med detta ekonomiska krig är regimskifte i Ryssland. Den troliga konsekvensen kommer att bli regimskifte i många andra länder.

…

All energikonsumtion i USA och EU kommer nu att ske till ett högt pris. Detta kommer att driva EU och USA in i en recession. Eftersom Ryssland kommer att höja priserna för export av varor där landet har marknadsmakt – gas, olja, vete, kalium, titan, aluminium, palladium, neon etc – kommer inflationsökningen över hela världen att bli betydande.

…

Att Tyskland undviker ekonomiska förbindelser med Ryssland och Kina innebär att Tyskland och dess nyblivne förbundskansler Olaf Scholz har fallit för USA:s plan att skapa ett nytt kallt krig. Tysklands ekonomi kommer nu att bli ett av dess offer.

Den 4 februari deklarerade Ryssland och Kina en multipolär värld där de utgör två poler som kommer att motverka den amerikanska. Rysslands intåg i Ukraina är en demonstration av detta.

…

Européerna borde ha erkänt detta i stället för att hjälpa USA att upprätthålla sin självbild som en unipolär makt.

Det kommer att ta tid innan de nya ekonomiska realiteterna sätter sig. De kommer sannolikt att förändra den nuvarande synen på Europas verkliga strategiska intresseområden.

Trumps återval var det viktigaste regimskiftet som orsakades av kriget i Ukraina. På söndag är det val i Tyskland. Efter tre år med en krympande tysk ekonomi kommer det att leda till ytterligare ett regimskifte. Många är fortfarande på väg att följa.

Vad jag inte kunde förutse vid den tidpunkten var att Trumps bestraffning av Europa skulle bli en accelerator för processen.

Hela det amerikanska/europeiska media- och politiska etablissemanget intalar sig själva (och oss, upprepade gånger) att Trump ”dirigeras av Putin” när det gäller Ukraina. Eftersom de inte kan tillåta sig att överväga den andra möjligheten: att Team Trump avsiktligt straffar Ukraina och Europa.

Jag är inte säker på vem det är som fortfarande hävdar att Trump ”luras av Putin”. Har inte det spelet avslutats? Men jag är säker på det där med att ”medvetet straffa”.

Varför skulle Trump vilja straffa Ukraina och Europa? För att de hjälpte demokraterna och den djupa staten att sabotera hans första presidentperiod.

Scott Ritters omfattande artikel om säkerhetskonferensen i München förklarar detta på ett bra sätt:

[Trumps] seger i presidentvalet 2016 sände en chockvåg genom etablissemanget, som tillbringade de kommande fyra åren med att underminera Trumprevolutionen inifrån och utifrån.

Och under de kommande fyra åren, under ledning av sitt affischnamn, Joe Biden, använde etablissemanget alla verktyg i etablissemangets påse med smutsiga trick (inklusive politiskt motiverade åtal på flera fronter och eventuellt ett mordförsök) för att förhindra att Trump återuppstod.

…

I München ser vi Trumps klassiska anpassning av OODA-loopen (se här, ö.a.) för att krossa sina fiender i Nato och EU. I det här läget kanske en del frågar sig: ”Vänta lite. Hur kunde Nato och EU bli Donald Trumps fiender?” Svaret är ganska tydligt – eftersom de är en förlängning av just den etablerade elit som Trump har förklarat krig mot i dagens USA.

Det är dessa europeiska eliter som konspirerade mot Trump under hans första mandatperiod, som längtade efter den tidigare presidenten Barack Obama medan de dröjde med att genomföra de reformer som Trump krävde i hopp om att den amerikanska valcykeln skulle rensa bort Trump från den amerikanska politiska scenen.

Det är dessa människor och institutioner som fördubblade den amerikanska krigshetsningen och lät sig dras in i en Ukrainafälla som var utformad för att förstöra Ryssland till USA:s exklusiva fördel och samtidigt förstöra Europa.

Européerna, som alltid varit lydiga undersåtar, var alltför förblindade av sin vilja att tjäna för att se att de var lika mycket offerlamm som Ukraina.

Och när det såg ut som om Trump skulle gå segrande ur striden var det européerna – i Nato och EU – som konspirerade med Bidenadministrationen för att ”Trump-säkra” politiken i hopp om att de än en gång helt enkelt skulle kunna rida ut fyra år av trumpism medan det amerikanska etablissemanget höll tillbaka och underminerade Trump inifrån.

Men Trump hade lärt sig sin läxa. Revolutionen började redan dag ett med att förstöra det [amerikanska] etablissemang som Europa räknade med skulle hålla Trump stången.

…

Och sedan vände Trump sin uppmärksamhet mot Europa.Kom ihåg att i Donald Trumps värld är européerna – och särskilt deras tvillinginstitutioner Nato och EU – inte allierade utan fiender.

Det här är vad Patrick Armstrong (Välkommen tillbaka, Pat!) bidrar med:

Vad har vi lärt oss? Jo, något som Moskva lärde sig för länge sedan: Washington är inte pålitligt (det komplicerade ryska ordet är недоговороспособны, vilket i princip betyder att man inte kan sluta ett avtal med Washington och även om man gör det kommer Washington inte att hålla det). Kort sagt,

Washington orsakade katastrofen i Ukraina och nu när den har gått oåterkalleligt illa, lämnar man den bakom sig och överlåter den till Europa.

…

I de enklaste, mest rättframma och brutala termerna är det faktum som just har slagit det i ansiktet att USA är där borta och Ryssland är här. USA kan ställa till med oreda var som helst och dra sig ur när som helst; minns ni Vietnam? Afghanistan? Nu är det ni.

Så Europa, det finns fyra saker som ni bör göra omedelbart:

• Ta reda på vilka era verkliga intressen är;
• skaffa er en position där ni kan försvara dem;
• sluta fred med Moskva. (En europeisk mästare i realpolitik sa för flera år sedan ”Politikens hemlighet? Slut ett bra fördrag med Ryssland”).
• Och för det fjärde, läs och meditera över det gemensamma rysk-kinesiska uttalandet för tre år sedan. Varför detta? För att det är framtiden.

Det gemensamma rysk-kinesiska uttalande som Patrick nämner är detsamma som jag pekade på för tre år sedan.

Kinas utrikesminister Wang Yi ser Europas dilemma och håller dörren öppen. I sitt MSC-uttalande erbjöd han sig att hjälpa till:

Med en BNP-tillväxt på fem procent förra året bidrog Kina till nästan 30 procent av den ekonomiska tillväxten i världen. Landet har fungerat som en viktig motor för den globala ekonomiska tillväxten och delat med sig av fördelarna med sin enorma marknad till resten av världen. Kina är villigt att skapa synergier mellan det högkvalitativa Belt and Road-samarbetet och EU:s Global Gateway-strategi, för att stärka varandra och hela världen.

Vänner, Kina har alltid sett Europa som en viktig pol i den multipolära världen. De två sidorna är partner, inte rivaler. I år är det 50-årsjubileum för de diplomatiska förbindelserna mellan Kina och EU. Kina tar tillfället i akt och är villigt att arbeta med den europeiska sidan för att fördjupa den strategiska kommunikationen och det ömsesidigt fördelaktiga samarbetet, och styra världen mot en ljus framtid med fred, säkerhet, välstånd och framsteg.

Eftersom Trump kommer att fortsätta sitt krig mot Europas byråkrati kan det bara ta några månader innan vi får se ett regimskifte i Bryssel.

Det kan vara början på Europas länge försenade rörelse mot Kina.