Vad tycker kineserna om Scholz besök i Beijing?

En läsare skickade in denna artikel, översatt. Förtjänar att läsas.

Global Times ledare 5 november. https://www.globaltimes.cn/page/202211/1278764.shtml

Scholz besök i Kina har mer än symbolisk betydelse.

Tysklands förbundskansler Olaf Scholz anlände i fredags till Peking för ett officiellt besök i Kina. På morgonen mötte Kinas president Xi Jinping honom i Folkets stora sal och han höll en bankett för honom i Gyllene salen. På eftermiddagen förde premiärminister Li Keqiang samtal med Scholz. Den tyske kanslerns besök i Kina var kompakt och effektivt, och de två sidorna hade vänliga, uppriktiga och pragmatiska utbyten. Även om besöket inte var långt, var det mycket betydelsefullt.

Detta är Scholz första besök i Kina sedan han tillträdde, och han är också den första europeiska ledare som besöker Kina efter den 20:e nationella kongressen för Kinas kommunistiska parti och utbrottet av covid-19-pandemin. Resan innebär att utbytet av besök på hög nivå mellan Kina å ena sidan och Tyskland och Europa på den andra har återupptagits. Det kommer inte bara att främja förbindelserna mellan Kina och Tyskland för att öka förtroendet, tydliggöra tvivel och fördjupa samarbetet, utan också hjälpa förbindelserna mellan Kina och Tyskland och Kina-Europa att fortsätta spela sina roller som ”barlaststenen” (Red: stenar som skapar stabilitet) i en turbulent värld.

Det är tydligt från detta möte att Kina och Tyskland uttryckte många gemensamma åsikter. Till exempel betonade de båda att öka den ömsesidiga förståelsen och förtroendet, att hålla fast vid den ekonomiska globaliseringen, att främja praktiskt samarbete, att hålla fast vid dialog och samråd, att motsätta sig blockkonfrontationer och att intensifiera samordningen och samarbetet i internationella angelägenheter. Scholz gjorde återigen klart sitt motstånd mot ”frikoppling” (decoupling). Kina och Tyskland är inflytelserika krafter i Asien respektive Europa. Deras samförstånd möter inte bara båda sidors grundläggande intressen, utan är också avgörande för stabiliteten i den globala ekonomin och säkerheten.

Det är värt att nämna att Xi och Scholz också utbytte åsikter om Ukrainakrisen och utfärdade ett initiativ som säger att det internationella samfundet bör stödja alla ansträngningar som främjar en fredlig lösning av Ukrainakrisen, motsätta sig användningen eller hot av användning av kärnvapen, arbeta tillsammans för att hålla globala industri- och försörjningskedjor stabila, göra gemensamma ansträngningar för att rädda civila i områden som drabbats av krisen under vintern och förbättra den humanitära situationen. Dessa fyra förslag överensstämmer inte bara med vad Kina konsekvent har förespråkat, utan speglar också Kinas, Tysklands och det internationella samfundets allmänna önskemål. De visar också uppriktighet och engagemang för att främja nedtrappningen och till och med lösa krisen i Ukraina så snart som möjligt.

Dessa indikerar att Kina och Tyskland inte bara kompletterar varandra i hög grad i sina ekonomier och har ett brett utrymme för samarbete, utan att de också delar syn på tidens trend och den internationella situationen. Konsensus överväger vida olikheter, och samarbete uppväger i hög grad konkurrensen. De två sidorna är partners snarare än rivaler, och båda har dragit nytta av varandras utveckling och pragmatiska samarbete. Detta är en påtaglig sammanfattning av förbindelserna mellan Kina och Tyskland, förbindelserna mellan Kina och EU och till och med Kinas förbindelser med de flesta länder i världen. Det är på denna solida och breda grund som Kinas diplomati står med öppna armar.

Vi har också märkt att Scholz besök i Kina denna gång har blivit ett nyckelmål för vissa krafter. Vem är det som i slutändan inte välkomnar, inte vill eller motsätter sig Scholz besök i Kina? De flesta vanliga människor i Kina, Tyskland och Europa välkomnar det, eftersom det praktiska samarbetet mellan de två länderna gynnar dem. Och näringslivet är säkert ännu mer välkomnande. De som skapar surr och högtryck (a buzz and pile pressure) på Scholz är de som leker med ideologi som yrke, förlegade europeiska eliter besatta av sin förmodade överlägsenhet och geopolitiska manipulatorer i Washington.

Faktum är att utbytet av besök på hög nivå mellan Kina och Tyskland och mellan Kina och Europa återgår till det normala. Den tidigare tyska förbundskanslern Angela Merkel besökte Kina 12 gånger under sin mandatperiod. Tidens unika bakgrund och den komplexa internationella miljön gör Scholz besök i Kina ”speciellt”. Detta återspeglar också den osunda tendensen hos Europas politiska ekologi och mentalitet mot Kina, som moraliskt tvingar den europeiska diplomatin. Detta är vad Tyskland och Europa måste sträva efter att göra sig av med. Som Scholz sa i en artikel han skrev innan han besökte Kina, ”Tyskland av alla länder, som hade en så smärtsam erfarenhet av splittring under det kalla kriget, har inget intresse av att se nya block växa fram i världen.”

Kina ser alltid Europa som en heltäckande strategisk partner, stöder EU:s strategiska självständighet och hoppas att Europa ska vara stabilt och välmående. Denna position är mycket stabil och konsekvent. ”Båda sidor bör hålla fast vid den övergripande riktningen för bilaterala band från en strategisk höjd, sträva efter den största gemensamma marken på ett konstruktivt sätt och främja praktiskt samarbete med ett öppet sinne för att skapa förutsättningar för en långsiktig och stadig tillväxt av bilaterala band. Det bör inte finnas några självpåtagna begränsningar eller orealistiska förväntningar.” Detta är vad president Xi förväntar sig av förbindelserna mellan Kina och Tyskland och är också värt att referera till för andra europeiska länder. För att klara av de nuvarande förändringarna och kaoset och främja världsfred och utveckling,