Sergey Lavrov, Minister of Foreign Affairs for the Russian Federation, is seen during the 2019 Comprehensive Test-Ban Treaty Article XIV Conference in Conference Room 2 at United Nations Headquarters in New York, NY, USA on September 25, 2019.Utdrag ur en lång intervju 14/11 med Sergei Lavrov, den ryske utrikesministern under en omfattande presskonferens med ryska och utländska journalister om internationell politik. Publicerat i ”The Saker” och upphittat och översatt av Rolf Nilsson. Denne skriver ”Den handlar mycket om Armenien-kriget, men jag valde avsnittet om Ukraina och Navalny. Hela intervjun ör ju jättelång.”
Det är en upptagning från en videokonferens 12/11
Vad tycker Rysslands utrrikesminister?
Fråga:
Berlin är missnöjt med samarbetet i Tiergarten-mordet och Moskva är missnöjt med samarbetet i det så kallade Navalny-fallet. Vilken är effekten av Ryssland-Tysklands dödläge beträffande politiska processer, situationen i Ukraina (toppmötet i Normandie) och andra frågor, inklusive återöppnade av gränserna mellan Ryssland och EU?
Sergey Lavrov om Navalny-affären:
När det gäller mordet i Tiergarten-parken vet jag inte varför tyskarna är missnöjda. En rättegång pågår. Såvitt jag vet arbetar advokater och vittnen intervjuas. Vi skulle vilja veta om det finns några vittnen till mordet, om någon verkligen bevittnat det. Hittills har vi inga bevis på detta. Därför kan det finnas fler frågor till de tyska utredarna.
Jag ser ingen anledning till tyskarnas klagomål, för vi gör allt vi kan. Det finns en individ som har anklagats för mordet, men det finns inget bevis för hans anknytning till den ryska staten. Det fanns flera obefogade anklagelser, men det är inte vi, utan de som har lagt fram dem, som måste styrka dem. Denna person har advokater som har ställt frågor, inklusive om vad exakt vittnen såg och vad de inte såg, men de har inte fått några svar hittills.
När det gäller Navalny finns det anledning till allvarlig oro för att inte säga att våra tyska kollegers handlingar är absolut oacceptabla och strider mot deras internationella åtaganden. Jag kommer inte att gå in i detalj, för den här historien har behandlats under utrikesministeriets genomgångar och i media, och alla detaljer är välkända. Den svåraste frågan, vilken våra tyska kollegor borde svara på, är att patienten Navalny, tvärtemot all högljudd klagan, överfördes till Tyskland inom mindre än två dagar, så snart våra läkare förbättrade hans tillstånd till den grad där de kunde underteckna ett dokument som gjorde att han kunde transporteras till Tyskland.
Ett tyskt flyg fick omedelbart komma in i landet för att evakuera honom. Det finns frågetecken om vem som var ombord på planet, förutom läkarna. Detta är också ett intressant diskussionsämne, men det berör inte så mycket den medicinska sidan av ärendet, som de som kan vara inblandade i saken utanför det medicinska området. Navalny fördes omedelbart till Charité-kliniken. Precis som läkarna i Omsk, fann Charité-personalen inga kemiska stridsmedel i hans prover, men de upptäcktes senare av Bundeswehr-kliniken.
När vi bad om att få se resultaten av dessa tester fick vi veta att vi inte skulle få ta del av något för i så fall skulle vi kunna lära oss de”hemligheter” som gör det möjligt för tyskarna att fastställa närvaron av kemiska substanser i olika ämnen.
Menar de allvar?
Jag skulle inte vilja beskriva dem som dummisar, för tyskarna är mycket smartare än så. Detta innebär att deras ovilja att ge oss någon information är ett medvetet ställningstagande och en provokation.
Istället för att svara på de fem förfrågningar som vår åklagarmyndighet lämnat in, i enlighet med den europeiska konventionen om ömsesidig hjälp i brottmål, enligt vilken tyskarna borde ha berättat för oss vilka ämnen de hittat i Navalnys prover, sa de att de skulle kunna överväga att tillhandahålla denna information under förutsättning att en brottsutredning inleddes i Ryssland.
Det vill säga, inte att de skulle tillhandahålla informationen, utan skulle överväga att göra det. Men vi kan bara inleda brottmål om vi i det material vi har begärt ut kan se de ämnen som inte hittades i Omsk. Jag tycker att det är oanständigt och oetiskt för Tyskland eller något annat land, att bortse från ryska lagar och kräva att vi uppfyller deras önskemål genom att bryta mot vår egen lagstiftning, oavsett hur de tänker eller uppfattar sig själva.
Våra tyska kollegor tycker att de absolut inte har några fel och att vad de säger måste tas för givet utan att några fakta presenteras. De har sagt att fallet Navalny inte längre är en rysk-tysk fråga utan en fråga om internationell säkerhet. Det är därför de har flyttat det till OPCW.
Då vägrade länge OPCW att berätta sanningen för oss. Det tog sin tid att erkänna att Tyskland hade ansökt om dess hjälp. I slutändan visade det sig att OPCW-experter hade skickats till Berlin för att samla in proverna, som de inspekterade, och sedan sammanställde en rapport. När vi bad dem visa det för oss svarade de att vi borde fråga Berlin, som hade beställt analysen.
Berlin dirigerar oss till Haag, som skickar oss tillbaka till Berlin. Vad är detta? Är detta diplomatiskt eller mänskligt anständigt? Tvärtom, som jag ser det. Så småningom publicerades OPCW-rapporten, men alla kemiska formler i den var svartmarkerade och därmed omöjliga att läsa ut, och vi vet att djävulen finns i detaljerna.
Tysklands utrikesminister Heiko Maas ringde till mig den 5 november. Jag förklarade att det är helt oacceptabelt att Berlin vägrar att visa oss sina resultat medan de samtidigt anklagar oss för alla möjliga dödssynder.
Tyskland och Frankrike var de viktigaste initiativtagarna till att, inom EU och Nato, diskutera sanktioner mot Ryssland på grund av en incident som aldrig bevisats av någon, över ”något som ägde rum på Ryska federationens territorium”.
Vi har skäl att tro att allt som hände med Navalny, med avseende på de kemiska stridsmedel som hamnade i hans kropp, kan ha ägt rum i Tyskland eller ombord på planet som transporterade honom till Charite-sjukhuset. Kemiska stridsmedel är dödliga. Precis som Skripals verkar den här mannen uppenbarligen må bra, även om ingen har sett honom och tyskarna inte har tillåtit några konsulära besök.
Om ni kommer ihåg de versioner till händelseförlopp, som föreslogs i början, när Navalny var på väg till Omsk, skrek hela världen ut att hans te på Tomsk flygplats hade förgiftats. Alla som satt med honom i baren, som hällde upp teet och serverade det, blev omedelbart undersökta, men ingenting upptäcktes.
Strax efter det uppstod en annan version, med en flaska som hans personal (som nu gömmer sig för att undvika kontakt med utredningen) stal från hotellrummet, där de bröt sig in i strid med hotellets regler. Flaskan togs till Tyskland. Ingen visade den för oss. De hävdar dock att avgörande bevis hittades på denna flaska och att vi måste svara för det.
Sedan häromdagen sa Navalnyj själv att det inte hade varit teet eller flaskan utan giftet hade funnits på hans kläder. Om han var på Charite-sjukhuset börjar hela denna situation se ut som en charade. Våra tyska partners verkliga motiv är svåra för mig att förstå.
Jag kan upprepa vad jag sa till Heiko Maas. Jag tror att det inte längre är en hemlighet för någon. Vi ser att Tyskland har intagit en ledande roll i den nya eskaleringen i försämring av relationerna till Ryssland. Vi är oroade över det, också på grund av den globala roll som Tyskland har spelat och tydligen avser att spela igen i Europa.
Om Ukraina.
Vi har enorma invändningar mot våra tyska och franska kollegers agerande med avseende på Ukraina. Att gömma sig bakom EU: s fem principer och säga att allt kommer att bli bra med Ryssland så snart det uppfyller Minsk-avtalen är kantat av diplomatisk och politisk oärlighet.
Uttalandena från ukrainska tjänstemän måste få någon form av reaktion, åtminstone från Paris och Berlin, medförfattare till Minskavtalen i Normandie.
Ukrainas president Vladimir Zelensky hävdar att man först måste ta kontroll över gränsen och sedan kommer de att själva reda ut allt utan något Minsk-avtal. Han och vice premiärminister Alexey Reznikov säger att Minsk-avtalen är föråldrade, att de för länge sedan löpt ut och allt måste göras om från grunden.
Leonid Kravchuk, utnämnd till chefsförhandlare från Ukraina i kontaktgruppen (det är där allt ska bestämmas), kom nyligen fram med ett nytt initiativ, som redan beskrivits av våra förhandlare som att det helt undergräver Minsk-avtalen och som strävar efter ett enda mål – att till varje pris inte göra någonting, utan att hålla ett nytt Normandie-toppmöte.
Uppenbarligen tycker Vladimir Zelensky bara om att prata med världsledare och att ge sina väljare och eventuellt sina beundrare i väst intrycket att han faktiskt kan åstadkomma något och kan göra skillnad. Men detta ersätter faktiskt själva sakfrågan med yttre effekter. Vi har varit där tidigare – med Petr Poroshenko, och nu med Zelensky.
Tyvärr ser vi inga förändringar.
Innan de tolererar detta tillvägagångssätt – för att undergräva Minsk-avtalen – bör Berlin och Paris säga ifrån och kräva att Ukrainas president och hans team respekterar det som sades 2019, vid Normandie-toppmötet i Paris: det finns inget alternativ till Minskavtalen. Innan detta är gjort kommer vi att anta att Tyskland och Frankrike tillåter sig att förstöra det de skapat.
Detta blir det andra fallet av förräderi mot deras egna avtal. Det första var i februari 2014, då Berlin, Paris och Warszawa bevittnade och undertecknade ett förlikningsavtal mellan Viktor Janukovitj och oppositionen. Nästa morgon spottade oppositionen dem i ansiktet och rev sönder de undertecknade dokumenten, och EU-representanterna bara svalde det och accepterade ett olagligt maktövertagande genom en anti-konstitutionell, väpnad statskupp.
Och sedan ”straffade” de Ryssland för att ha stött dem som vägrade att erkänna den anti-konstitutionella kuppen. Det var inte ens ett misstag – det var ett direkt brott mot rättvisa och mot internationell rätt, begånget av våra tyska och franska partners. Nu, för andra gången, bevittnar vi ett liknande förräderi mot deras egna avtal, där Minskavtalen undermineras. Först avtalet från februari 2014, nu det från februari 2015. Det är som om våra kollegor från Berlin och Paris en gång varje år gör saker som de senare försökte göra ogjorda.
Du frågade om gränsen mellan Ryssland och EU. Jag vet inte vad du avser. Vi har haft förhandlingar om viseringsfria resor. Det tog oss lång tid och flera förhandlingsrundor. Den sista omgången, som vi nådde runt 2012-2013, handlade om ett stort underlättande av ömsesidiga reseformaliteter, inklusive viseringsfri inresa för många kategorier av medborgare som deltar i ungdoms-, kultur-, sport- och utbildningsutbyten.
Tyvärr trädde detta dokument aldrig i kraft, för då hade Europeiska kommissionen och Jose Manuel Barroso gjort sina egna överväganden.
Ett villkor var att den nya ordningen endast skulle gälla innehavare av biometriska pass. Vi blev överens om det. Därefter sa de, att innan avtalet antogs, var vi tvungna att underteckna ett protokoll om återtagande, så att eventuella överträdare lagligen kunde deporteras omedelbart. Vi gick med på det också, men det hjälpte inte. De var helt enkel ovilliga att underteckna nya avtal med oss, vilka skulle göra gränserna mer transparenta och mer genomträngliga.
Till slut fick vi reda på att det inte alls handlade om EU: s oro för återtagande eller biometriska pass. I ett skede (detta var långt före den ukrainska krisen) fick vi ett ärligt besked om att EU hade fattat ett politiskt beslut om att undvika att komma överens om viseringsfria resor med Ryssland innan liknande avtal undertecknats med Ukraina, Georgien och Moldavien. Vi fick veta det ärligt och uppriktigt, även om varken Ukraina, Georgien eller Moldavien vid den tiden var i närheten av att få liknande visumavtal som uppnåddes mellan Ryssland och Europeiska kommissionen.
Så mycket för de försäkringar som gjordes då om strategiskt partnerskap och om EU: s östliga partnerskapsprogram (som särskilt omfattar Ukraina, Georgien och Moldavien) utan antiryska baktankar. Det visade sig att det hade en agenda. Dessa länder prioriterades när det gällde förbättringar i förbindelserna med EU, vilka underlättade utbytet mellan civilsamhällena eller andra kontakter, medan Ryssland kunde vänta, även om det var mycket mer redo för detta.
Jag har hört Lavrov tala i UN, och andra intervjuer tidigare och han låter som en klok diplomat med vettiga åsikter. Eller som Richard Black sa: ”En skicklig schackspelare i utrikespolitiken”.
Varken vår media eller våra politiker lyssnar till honom, de lyssnar inte till kloka analyser, men lyssnar utan någon form av kritik till alla som vi demonisera Ryssland.
Såg en intressant journalfilm, som berättade om hur afro-amerikaner flydde till Sovjet på 1930-talet, de flydde från rasismen i USA. Deras ättlingar blev intervjuade. Vid frågan om de inte mött rasism även i Ryssland, svarade de: ”Jo, men det har inte varit från Ryska staten utan mer tillfälligt från olika människor, som ett exempel berättade en person när den var liten så frågade barn varför hen var svart och varför hen inte blev vit när hen nu bott flera år i Sovjet där det var kallt på vintern” Medan i USA var rasismen mer grundfäst i staten. När Sovjet kollapsade flyttade flera tillbaka till USA, men några återvände till Ryssland då de såg att det fanns större möjligheter att få bra arbete i Ryssland, då man har högskoleutbildning.
En av dem som återvände till USA, då hon var litet barn, berättar hur hon blev traumatiserad då tre kraftiga poliskonstaplar slängde henne ned på marken för något år sedan. Hon beslöt sig då för att återvända till Ryssland där hon nu bott i ett år. Hon säger att hon känner sig fri i Ryssland och är aldrig rädd oavsett vilken tid hon går ut på dygnet. Hon berättar att när hon kom till Ryssland och satt och talade med en vän kom en polis fram emot dem och hon stelnade till av skräck då hon blivit traumatiserad av polisen i USA. Vännen sa till polisen ”Detta är min vän som är född i Ryssland och nu återvänt hit” Efter ett tag kom polisen tillbaka med en jätte-stor blombukett och sa ”Välkommen till Ryssland till ditt hem”. Hon fick arbete omedelbart och har undervisat i engelska under ett års tid i Moskva.
Något om Zelenskys lögner.
De två Donbass-republikerna vägrar att öppna alla korsningspunkter är det av två skäl, välkänt för Ukraina.
Den första anledningen är att övergångsstället Schastye, som är att förbinda LPR med Ukraina, inte har inrättats för bilar och lastbilar att passera på den ukrainska sidan , i enlighet med avtalet om öppnandet av denna nya övergång. Ukraina vägrar till och med att göra dessa förbättringar. Så länge detta inte har gjorts är det uteslutet att öppna den, eftersom huvudsyftet med den här nya övergångsstället är att göra det möjligt för invånarna i LPR att resa till Ukraina med bil, vilket inte är möjligt endast nuvarande korsningspunkt, den för Stanitsa Luganskaya.
Ukraina tillkännagav nyligen offentligt att alla frontlinjeövergångsställen öppnades i Donbass den 10 november, även om Kiev visste mycket väl att dessa skulle förbli stängda på DPR- och LPR-sidan och därmed skicka civila att lida i kylan medan de väntade på inget att passera kontaktlinjen! Detta är vad Kiev uppmärksammar för Donbass civila! Speciellt eftersom Ukraina inte kan låtsas att ignorera den andra anledningen bakom stängningen av frontlinjens övergångsställen i Donbass, nämligen koronavirusepidemin!
Ukraina slår regelbundet register över nya dagliga fall av koronavirus (för närvarande mer än 10 000 nya fall per dag), och det är redan 545 689 fall och 9697 dödsfall, vilket tvingar Kiev att återinföra restriktiva åtgärder (som till exempel stängning av icke-väsentliga butiker på helger), men en stor del av den ukrainska regeringen har till och med fångat det! Och Ukraina kräver att de två Donbass folkrepublikerna låter tusentals potentiellt smittade människor fritt komma in på deras territorium via gränsövergångsställena! Detta är en tydlig önskan att orsaka en allvarlig hälsokatastrof i DPR och LPR från Kiev.
Slutsatsen från DPR:s folkrådsordförande Vladimir Bidyovka, som beskrev Zelenskys uttalande som en populistisk manöver och en inbjudan till avrättning.
Vladimir Zelensky sa efter återupptagandet av reparationen på alla övergångsställen på den ukrainska sidan att landet är öppet för Donbass-invånarna. Detta är en ny populistisk manöver. Kontrollpunkternas normala funktion kan bara börja med republikernas samtycke och efter normaliseringen av epidemin i Ukraina. Vi förstår att uppkomsten av en ”öppen dörr” mellan Donbass och Ukraina är en fälla. Det är en inbjudan till avrättning i ordets riktiga bemärkelse, säger Bidyovka. Om han kom till sådana hårda ord beror det på att fullständig öppning av korsningspunkterna utgör ett direkt hot mot DPR-medborgarnas liv och hälsa.
Zelensky har återigen visat att det som är väsentligt för honom inte är den konkreta fördelen för människor utan publiken och propagandan. Och hans vädjan till Donbass-folket är höjden av cynism och hyckleri. När allt kommer omkring är det Ukrainas ledare som lägger hinder i vägen för att genomföra Minskavtalen och medvetet spekulerar om folkets svårigheter och problem”, påpekade parlamentets ordförande. Det krävs en dos cynism och en total brist på mänsklighet för att leka med människors liv och hälsa på detta sätt. Anledningen till att övergångsstället Elenovka endast är öppet sparsamt två gånger i veckan är att DPR inte kan hantera ett större tillströmning av människor som måste karantänas i det mobila sjukhuset som inrättats i närheten. Om Ukraina hade hanterat koronavirusepidemin bättre, skulle de två folkrepublikerna Donbass inte behöva stänga korsningspunkterna i frontlinjen för att skydda befolkningens hälsa.
Istället för att leka med människors liv på detta sätt medan han låtsas bry sig om deras svårigheter, skulle Zelensky lägga mer energi att på allvar genomföra Minskavtalen, istället för att lämna in en färdplan som helt bryter mot dem och vägrar att genomföra poängen av dessa avtal i den planerade ordningen. Han skulle också undersöka sin regerings hantering av koronavirusutbrottet. Detta kommer att vara mycket mer konstruktivt för att hjälpa Donbass-folket än att göra demagogiska och vilseledande videor på YouTube.
Sergej Lavrov spelar i egen division, det fattar även hans västliga kollegor och det utlöser avund och raseri. Eller som Zlatan beskrev sitt spel i USA, ”jag känner mig som en Ferrari bland Fiat-bilar. Det är svårt.”
Kommunism eller kapitalism, Rysslands diplomatskola är bäst i världen. Litvinov, Maiski, Molotov, Gromyko och FN-ambassadörerna. Även tsaren hade duktiga diplomater.
En uppmaning till redaktören.
De som använder olika källor för att diskutera bör ange vilken källa det är och gärna länka. Det gagnar en förutsättningslös diskussion. Google translate bör undvikas. Om det ändå används så bör det anges. Dessutom bör man korrigera bristerna i översättningen. Vilken källa har t ex Ivan använt? Kommentaren är full av konstiga översättningar. Här några exempel.
”Ukraina slår regelbundet register över nya dagliga fall av koronavirus (för närvarande mer än 10 000 nya fall per dag), och det är redan 545 689 fall och 9697 dödsfall, vilket tvingar Kiev att återinföra restriktiva åtgärder (som till exempel stängning av icke-väsentliga butiker på helger), men en stor del av den ukrainska regeringen har till och med fångat det!”
Tack för synpunkter. Jag använder först Google Translate. Sedan går jag igenom texten, mening för mening och gör som regel många ändringar, ungefär en i varannan mening. Försöker göra det även då jag får översatta texter, men missar en del.
Artiklarna på bloggen har som regel ganska många källor.
Länk till huvudartikeln finns förstås.
Vanligen återger jag alla eller nästan alla länkar i huvudartikeln också.
Till den anonyme debattören ”Det går inte så bra nu”.
Källa.. http://www.donbass-insider.com/2020/11/16/zelenskys-statement-on-the-opening-of-crossing-points-in-the-donbass-is-an-invitation-to-execution/
Till den anonyme debattören ”Ivan”. Tack. Lita inte helt på Google Translate.
@Det går inte så bra nu 18 november, 2020 At 12:22
”Google translate bör undvikas. Om det ändå används så bör det anges. Dessutom bör man korrigera bristerna i översättningen.”
Ursäkta! Enligt dig, vilka källor ska man använda?? Svenska? För dom allra flesta ämnen på bloggen, inte finns några svenska källor!
Behöver man vara auktoriserad översättare för att skriva ett inlägg om en artikel på en utländsk sajt?
Att använda ”google översättning” (oavsett om man anger det eller inte, eller korrigerar fel översättning) berikar diskussionen på bloggen. Så enkelt är det!!
Sist och inte minst: på denna blogg gäller yttrandefrihet.
Ja, och dessutom så går både jag och de kamrater som vänligen översätter texterna utan ersättning igenom texterna om de översatts av Google Translate. Men enstaka meningar kan missas. Att gå igenom texterna tar tid. Det tar också tid att dela upp texterna i avsnitt, att svärta viktiga delar, att kursivera uttalanden, att klistra in länkar och göra dem lätta att läsa. Dessutom tar det tid att hitta lämpliga bilder, och sedan några månader köper jag tio bilder/månad. Sedan tillkommer nyckelord i två omgångar, samt helst en förkortad text på 3-4 meningar som påståas vara bra för någon sökmotor. Mycket hantverk.
Därefter ”delar” jag varadera av omkring tre artiklar varje morgon på Twitter, sedan söker jag på Twitter efter aktuella tweet inom artklens område och svarar på tweeten. För varje enstaka artikel. Därefter delar jag varje artikel på 2-3 egna Facebookskonton, därefter på 5-10 Facebookssiter. Varje klimatartikel går till bl.a. Fridays for Future, Klimataktion, Greta Thunberg. Osv.
Minst en timmes inledande morgonarbete. Men först läses och publiceras kommentarer sedan föregående kväll, sista tiden närmare 10 under natten.
Naturligtvis kan utländska källor anges. Användning av google translate bör kompletteras på det sätt Anders anger. Jag tror inte att google translate behöver användas för engelska källor, men jag kan ha fel.
Den behöver komplettering vid översättning från engelska källor, inklusive New York Times.
Något Om Krims återförening med moderlandet Ryssland… och Ukrainas väpnade konflikt mot Donbass.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kriget_i_Donbass.
Kriget i Donbass, även beskriven som konflikten i östra Ukraina eller Donbasskonflikten, är en militär konflikt i den ukrainska delen av Donetsbäckenet. Konflikten rör kontrollen över den östligaste delen av landet – oblasten Donetsk och Luhansk – och inleddes våren 2014, efter att Euromajdan lett till att president Viktor Janukovytj avsatts från sin post. Därefter ifrågasatte många etniska ryssar i de östra och sydöstra delarna av landet den nya regimens legitimitet, vilket ledde till demonstrationer och oroligheter.
Efter att Rysslands militära ledning dragit nytta av situationen och samtidigt annekterat Krim, utbröt strider i landets båda östligaste oblast. Etniska ryssar tog kontroll över delar av området och utropade under april månad 2014 separatiska ”folkrepubliker” (Folkrepubliken Donetsk respektive Folkrepubliken Lugansk), samtidigt som man genomförde omdiskuterade folkomröstningar om oblastens status. Lokala miliser tog samtidigt över den militära (och till stor del även civila) kontrollen över området.
Efter att Petro Porosjenko 25 maj 2014 valts till ny president, inledde han åtgärder för att med olika medel återta kontrollen över de båda oblasten i öster. Porosjenko gjorde utfästelser om ryska som regionalt språk (men inte som ett andra officiellt språk i Ukraina) och större regional makt över skattemedel (men inte en federalisering av landet).
Ukrainas armé och de frivilliga förbanden återtog under sommaren delar av området, samtidigt som separatisterna, med omfattande stöd från Ryssland, befäst kontrollen över territoriet runt och öster om städerna Donetsk och Luhansk.
Diplomatiska initiativ har fram till 2018 endast lett till kortare vapenvilor, samtidigt som striderna hårdnat mellan på den ena sidan ukrainsk militär och frivilliga paramilitära förband med visst inslag av utländska legosoldater och på andra sidan lokala proryska miliser, som enligt många rapporter får militärt stöd från Ryska federationen. Striderna har mattats av och frontlinjen permanentats, i något som i allt väsentligt påminner om en frusen konflikt.
Liknande frontlinjer i konfliktzoner i regionen finns vid Nagorno-Karabach, Sydossetien, Abchazien och Transnistrien – alla med Ryssland som allierad eller skyddsmakt på den ena sidan av konflikten.
Ha, ha, 100% svensk propaganda!
Turchinov och ukrainska armé bröt, och fortsätter att bryta mot ukrainska konstitutionen,
artikel 17:
”The Armed Forces of Ukraine and other military formations shall not be used by
anyone to restrict the rights and freedoms of citizens or with the intent to overthrow
the constitutional order, subvert the bodies of power or obstruct their activity.”
Dessutom, du nämner inte statskuppen.
Enligt artikel 108, presidenten kan avsättas om:
The powers of the President of Ukraine terminate prior to the expiration of term in cases of:
1) resignation;
2) inability to exercise his or her powers for reasons of health;
3) removal from office by the procedure of impeachment;
4) death.
Även artiklarna 109,110,111 och 112 handlar om hur presidenten avsätts.
How William Hague Deceived the House of Commons on Ukraine
In a statement on 4 March 2014, Foreign Minister William Hague deceived the House of Commons about the legitimacy of the new regime in Ukraine… He led the House to believe that the Ukrainian parliament, the Verkhovna Rada, had removed President Yanukovich from power on 22 February in accordance with the Ukrainian constitution.
https://www.huffingtonpost.co.uk/david-morrison/ukraine-willliam-hague_b_4933177.html
”Liknande frontlinjer i konfliktzoner i regionen finns vid Nagorno-Karabach, Sydossetien, Abchazien och Transnistrien – alla med Ryssland som allierad eller skyddsmakt på den ena sidan av konflikten.”
Ytterligare svensk antirysk propaganda.
För det första dom ”konflikt zoner” som det påstås, har brutit sig ur på 90-talet. Ryssland hade ingenting att göra med deras självständighet förklaringar. Ryssarna finns där som ”freds bevarade styrkor” utsända av FN, det talar emot att dom skulle vara partiska.
När 2008 Georgien attackerade South Ossetia, dom mördade ett antal ryska soldater tillhörande fredsbevarade styrkor och tvingade Ryssland att ingripa. (Enligt svenska politiker, trots EU kommissionens rapport, var det Ryssland som attackerade Georgien!!)
Jag undrar hur vettigt det är att kopiera partiska inlägg från Wikipedia. Det är välkänt att CIA gör anpassade ändringar i Wiki. Googla!!
https://en.wikipedia.org/wiki/South_Ossetia
https://en.wikipedia.org/wiki/Abkhazia
https://en.wikipedia.org/wiki/Republic_of_Artsakh
https://sv.wikipedia.org/wiki/Transnistrien
http://www.spiegel.de/international/world/eu-report-independent-experts-blame-georgia-for-south-ossetia-war-a-650228.html
Det som svensk propagandamaskin aldrig talar om att i Ukraina är fascister, oligarker och västerländsk expansion i hjärta av krisen.
In Ukraine, Fascists, Oligarchs and Western Expansion Are At The Heart Of The Crisis
https://www.theguardian.com/commentisfree/2014/jan/29/ukraine-fascists-oligarchs-eu-nato-expansion
Ukraina deklarerar ”antiterrorist operationen” 2014, utan att i första hand ha en dialog med separatisterna.
”The Ukraiian government has adopted numerous draconian, repressive laws since the rise of the Maidan regime. The most authoritarian law was that which declared the ‘anti-terrorist’ operation – a declaration of civil war – after pro-federalization and anti-Maidan groups’ takeovers of government buildings in the Donbass and temporarily elsewhere in the manner of the Maidan’s seizure of power in Kiev. This was done within weeks after the Donbass revolts without any serious effort to negotiate a resolution of the dispute with Donbass demonstrators turned rebels. Democracies rarely emerge after violent revolutions. By contrast, Russia, faced with a far more radical uprising in Chechnya in 1991, waited and negotiated on and off for three years before embarking on its fateful war.”
https://gordonhahn.com/2015/04/21/maidan-ukraines-authoritarianism-surplus-update-on-maidan-ukraines-democracy-deficit/
Tyska lagar gäller inte för alla, ex Navalny
Ryska medborgare som reser till Tyskland eller EU får stanna där i högst 90 dagar på ett halvår, varefter de måste återvända hem. Denna regel gäller uppenbarligen inte Navalny, och trots meddelanden om motsatsen gör han inget steg för att återvända till Ryssland.
Navalny flögs till Tyskland i slutet av augusti och verkar nu vara bra igen. Han överlevde uppenbarligen den påstådda förgiftningen med ett av de värsta toxinerna i världen, för han har just deltagit i en utfrågning av EU-parlamentet och såg att må bra ut. Där talade han om valbedrägerier i Ryssland, även om OSSE inte hade något att kritisera om valet i Ryssland.
Inresevisum utfärdas i EU enligt Schengenavtalet och en av föreskrifterna är att ryssar med visum får stanna i EU högst 90 dagar per halvår. De som stannar längre behöver uppehållstillstånd, arbetstillstånd, studentvisum, asylansökan eller liknande. När det gäller
Navalny är det inte känt att han har något slags uppehållstillstånd i en Schengen-stat. Enligt gällande lagar måste han nu deporteras och få ett femårigt inreseförbud. Men lagar verkar inte gälla Navalny.
Det spekuleras på vilken rättslig grund Navalny fortfarande finns i EU. Berlins parlamentariker Gunnar Lindemann har meddelat att Berlin för närvarande undersöker möjligheterna till viseringsförlängning, medan andra experter spekulerar i att bevilja permanent uppehållstillstånd eller till och med om beviljande av tyskt medborgarskap till Navalny, till exempel webbplatsen Schengen-News, som är specialiserad på Schengen rapporter.
https://www.anti-spiegel.ru/2020/navalny-deutsche-gesetze-gelten-nicht-fuer-alle/?doing_wp_cron=1606577551.1182560920715332031250
Det räcker med att Navalny ansöker om förlängning. Så länge ansökan är under behandling så kan han vistas legalt i Tyskland. Och tyska migrationsmyndigheten behöver inte ha bråttom. De har antagligen många ansökningar om förlängning p g a pandemin.
[…] * Enligt Minsk 2, en överenskommelse som förhandlats fram i februari 2015, för 2 år sedan, skulle klart ökad självständighet, federalisering ske för områden i östra Ukraina. Detta har inte skett. USA har beslutat leverera mer kraftfulla vapen och en offensiv av regeringsstyrkor, med fascistiska enheter, väntas mot östra Ukraina. Ryssland är mycket missnöjt med att Ukraina inte följer Minsk 2, till synes utan protester från USA och Väst. Vad tycker Rysslands utrikesminister idag om Navalny och Ukraina – mycket öppenhjärtig intervju.… […]