Redaktör Romelsjö: I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.
11 maj, före socialdemokraternas beslutsdatum 15 maj, rapporterade Reformisterna att de inte tar ställning i Natofrågan…
Opinionskriget om Nato
Vidare ”Markus Kallifatides har varit föreningens ordförande sedan den grundades och är sedan valet 2022 invald i riksdagen för Socialdemokraterna.” Wikipedia.
Man kan läsa om aktuella frågor på deras hemsida https://www.reformisterna.se/reformprogram/vi-har-rad-med-framtiden
Men inledningsvis litet information om Reformisterna i februari 2022:
I. Man skriver 4 februari 2022 på sin Facebooks-sida ”Idag är det 3 år sedan Sverige fick veta att vår S-förening grundats. Sedan dess:
🌹 5700 medlemmar (jämfört med 2 500 medlemmar i januari 2020)
🌹 14 motioner antagna av vårt partidistrikt
🌹 217 pressklipp
🌹 4 tunga, proffsiga, ambitiösa och realistiska rapporter
🌹 1 partikongress som tagit socialdemokraterna närmre en ny ekonomisk politik
RIKTIGT BRA FÖRSLAG FÖR VÄLFÄRDEN
Regeringen presenterade nyligen lagförslag som utgör ett brott med marknadsdoktrinen 🌹🌹🌹
✅ skilja idéburna organisationer från vinstdrivande
✅ möjlighet att rikta LOU till enbart idéburna
✅ möjlighet att rikta LOV till enbart idéburna
Förslaget har hitintills flugit under radarn. Välfärdslobbyn ser dock hotet och kommer mobilisera mot detta.
På Facebookssidan finns en kommentar ”Reformismen i form av socialdemokratin har inte haft någon avsikt eller vilja att befria arbetarklassen från kapitalismens exploatering. Arbetarrörelsens uppgift är att befria sig från kapitalismen. Kan ”Reformisterna” leda den kampen?”
Ja vad tror Du?
Inte oväntat har Jonas Sjöstedt föreslagit att man bör slå ihop Reformisterna med Vänsterpartiet.Internationalen.
Ja, vari ligger skillnaderna mellan Reformisterna och dagens V-ledning? Något att analysera!
Inget av denna information minskar värdet eller aktualiteten i Ulf Karlströms analys nedan.
________________________________________________________________________
Katalys har en inriktning som ligger mycket nära ”Reformisterna”. I båda organisationerna spelar Daniel Suhonen en viktig roll. Katalys har nyligen publicerat boken Klass i Sverige
Som en uppdatering har jag kopierat detta från Facebook för ett år sedan ”På kort tid har S-föreningen Reformisterna blivit Sveriges största S-förening med 1800 medlemmar över hela landet. Reformprogrammet och idéerna om en ny ekonomisk politik har presenterats under en omfattande vårturné som lockat tusentals människor. Nu samlar sig Reformisterna till en nationell höstkonferens för att diskutera framtiden och fördjupa analysen kring de vägval vi står inför och den politik som behövs. Hur ser en Green New Deal ut i Sverige? Hur klarar vi välfärden i hela landet? Hur skapar vi en starkare socialdemokrati?”
Antalet medlemmar har ökat obetydligt senaste året, enligt Reformisternas Facebook-site.
* Ett annat inlägg ”Nu spår S-debattören Daniel Suhonen, som leder den interna oppositionen i partiet, att S kommer att falla långt under 20 procent om inte partiet omförhandlar januariavtalet.
– En socialdemokrati som inte klarar välfärden är rökt, säger han.”
Expressen 23/10: Varningen inifrån S: Partiet på väg under 20 procent.
* I februari 2020 ”Reformisterna, som är en förening inom socialdemokraterna, anförs av bland annat Katalyschefen Daniel Suhonen, före detta S-riksdagsledamoten Sara Karlsson, och föreningens nytillträdda ordförande Markus Kallifatides, socialdemokrat och docent vid Handelshögskolan. Den samling reformförslag som de presenterar under måndagen är ett program som skiljer sig markant från den 73-punktslista som Socialdemokraterna har att förhålla sig till i regeringen.” Flamman 4/2: S-veteraner vill vrida partiet åt vänster.
”Vad vilja Reformisterna”?
En nybildad förening Reformisterna – inom (S) – höll presskonferens 4:e februari. Föreningen representerades av Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys, avhoppade (S)-riksdagsledamoten Sara Karlsson och Markus Kallifatides, docent vid Handels, Sthlm; den senare ordförande i föreningen. Mediaintresset var anmärkningsvärt stort. Radio och TV rapporterade, och både SvD och DN hade artiklar om föreningen och dess program.
Eftersom föreningen lanserade ett vänsterprogram, och kraven direkt angrep den förhärskande nyliberalismen, var mediaintresset förvånande stort, för att inte säga extremt. När senast var de dominerande borgerliga, och det undfallande SVT-SR, intresserade av vänsterpolitik? Det får man leta efter med förstoringsglas!
Nu vädrade Media skandal, eller åtminstone hoppades på det, mot bakgrund av Löfvénregeringen totala politiska urartning, med antagandet av 73 punktsprogrammet som regeringsförklaring. Nu uteblev skandalen, säkert till Medias stora besvikelse, då de tre representanterna bedyrade sin lojalitet gentemot partiledningen i (S). Medlemsskap i Reformisterna är enbart förbehållet medlemmar i (S).
Vad handlade då Reformisternas program om? Till att börja med får jag konstatera att kraven i programmet var knappast nya. De har framförts av LO-ekonomerna för 1,5-2 år sedan, förekommit i diverse utspel från vänstersossar, av lägre rang som journalister och skribenter, och inte minst från rapportfloden och flera öppna seminarier från tankesmedjan Katalys. Den senare finansieras av LO:s 6 radikalaste förbund – de s k 6F.
Konkret krävs i programmet att statens överskottsmål skrotas, pengar lånas upp internationellt, då Sverige har en låg statsskuld och relativt förmånliga villkor kan erhållas, kapitalskatten återinförs, jakten på skatteflyktigt kapital intensifieras, arvs- och gåvoskatt införs, fastighetsskatten återinförs, räntebidragen fasas ut med höjt barnbidrag m fl förslag. Totalt skall dessa reformer ge utrymme för investeringar i infrastruktur och annan jobbskapande verksamhet, som bostadsbyggande, höjda pensioner, en 6:e semestervecka, minskad arbetstid, samt allmän ”dela på kakan”.
Reformkraven är radikala och nödvändiga, men i sig knappast systemhotande. Tvärtom framhåller talespersonerna för Reformisterna att reformerna är självfinansierade. Naturligtvis kommer företrädare för överklassen att skrika om att kraven är ”orimliga”, och just i dagens svåra situation. Nu är det så att ”läget är alltid svårt” när profiten eller inkomsterna riskerar att marginellt beskäras.
Vilken effekt kommer Reformisternas uppdykande ha? Jag kan tänka mig att den driver på diskussionerna inom (S) och LO. Om det i sin tur leder till en politisk radikalisering, vilket t ex Juholt försökte och misslyckades med, är tveksamt, eller i bästa fall oklart. En ivrig försvarare av status quo (= gör ingenting) som Erik Nises, chefsredaktör för Tiden – (S);s idétidskrift, säger: ”En skarp vänstersväng skulle inte gå hem hos väljarna. Väljarna är inte korkade. Om de som röstar höger idag hellre ville att (S) var som Vänsterpartiet skulle ju (V) vara ett mycket större parti” (SvD 5/2). Således, makten före härligheten; jämlikheten, rättvisa m m).
Marginellt kan Reformisternas framträdande vända den måttliga strömmen från (S) till (V), till en mindre motström. Om det skulle ha någon större politisk effekt är dock ytterligt tveksamt.
En helt avgörande fråga för Sveriges framtid är förhållandet till EU. Jag har under många, många år varit verksam inom Folkrörelsen mot EU, och ser ingen anledning att ändra min uppfattning. Snarare tvärtom. EU:s militarisering genom PESCO och den fähundsaktiga uppslutningen bakom NATO, alias USA, är djupt skrämmande. I EU-frågan har vi sett hur vänstersossar talat sig varma för EU, med det verklighetsfrämmande argumentet att de skall gå in och ta över spakarna i EU:s maskinrum.
Reformisterna sägs ha påverkats av rörelsen Momentum inom Laborpartiet i Storbritannien. Det var ju den rörelsen som lyfte fram Corbyn, och detroniserade diverse högerslirare inom Labor. Har det då varit en så stor sak? Om vi tar Storbrittaniens största politiska fråga idag – Brexit – så är Corbyn helt överens med The City – finanskvarteren i London. Ett radikalt Labor hade naturligtvis bejakat Brexit, men fördömt diverse toknationalistiska och arbetarfientliga utspel från UKIP och Tories. Nu vacklade Corbyn och hans partistyrelse helt redlöst och saboterade möjligheten att slippa finansdiktaturen från Euroland och EU. Så, varför skulle inom-Labor-rörelsen Momentum vara inspirerande?
Mitt i allt detta: Jag välkomnar Reformisternas utspel. I det högerpolitiska träsk, som senaste valet skapade, finns inget hopp, endast ett långsamt sjunkande, tills man inte längre kan andas. Därför måste vi uppmuntra och välkomna ”utbrott av radikalitet”, även om de inte – omedelbart – hotar Kapitalets makt. Vi måste söka allianser, som t ex Sara Wagenknecht från ”Die Linke” i Tyskland gjort, med initiativet ”Aufstehen”.
Det finns en förlorad generation, uppväxt under nyliberalismens triumfår 1980-2015, vars politiska projekt – i omfamning eller fördömande – handlar om identitet, kön, sexuell läggning, kulturell särart/segregation och bejakande av religiösa föreställningar. Ingenting av dessa strömningar – för eller emot – kommer att leda bortom kapitalism och imperialism. Det perspektiv näsan ger är för kort för att förstå världen och klasskampen.
Mot bakgrund av denna allt för korta teckning av vår tid blir det uppenbart att det kommer att krävas stora, för att inte säga gigantiska insatser att lära den ”förlorande generationen” hur man kollektivt organiserar sig för att uppnå förändringar. Vi får nog erkänna att vi startar från ett bottenläge, men i så fall går det ju – tröstelikt – enbart framåt.
Ställ er upp! Aufstehen!
Alltid lika inspirerande att läsa! Tack!
/Herbert
”I det högerpolitiska träsk, som senaste valet skapade, finns inget hopp, endast ett långsamt sjunkande, tills man inte längre kan andas.”
Jag tror inte riktigt vi förstår varandra. Förmodligen har vi helt olika perspektiv över samhällets utveckling. I går läste jag på en annan sajt att vänstern i allmänhet har en motvilja till ordningsmakt. Ej heller är vänstern något för traditioner vilket visade sig på de minst sagt lama julhälsningarna på den här sajten. För mig är det närmast att betrakta som ett sekteristiskt beteende och knappast något som har med folkvilja att göra. Självklart drar då vänstern det korta strået men låt dem hålla på. Ibland kan jag tycka ideal går för förnuft. Vänstermannen Maduro försöker genomföra sin socialism genom utsugning av Moder Jord. Han har hjälpt fattiga men i mina ögon samtidigt en miljöbrottsling av värsta sort. Vänsterns misslyckande består i att de aldrig kan skapa välstånd genom arbete. Men det har hänt en gång i världshistorien i Sovjetunionen men då till västerländsk förebild samt utarmande av landsbygd, satsning på städerna samt stöld av böndernas jordar och jordbruk. Idag är det ryska jordbruket under utveckling. Kolschoserna gapar tomma eller drivs ineffektivt. Men sakta börjar intresserade människor hitta tillbaka till jordbruket. Här i Sverige försvann familjejordbruken som sysselsatte många människor till förmån för större landsbruksenheter som till största delen sköts av maskiner. Modellen är den sovjetiska kolchosen men i stället privatägd. Partiet för bönderna blev ett borgerligt invandrarparti. Vid en kris i Sverige finns ingen beredskap för någonting längre. Den reserv som existerar finns att beskåda i butikernas och köpcentrens hyllor. Samtidigt som Sverige har världens högsta skattetryck. Och räcker inte skatterna så införs diverse olika avgifter. Vart tar skattepengarna vägen?
Hej Arbetarklass,
jag ser inte vad min artikel om Reformisterna har att göra med din kommentar? Du verkar snarast ta den som förevändning att ”vädra dina åsikter” om framför allt temat ”vänster & socialism är skit”. Varför besöker du inte hellre borgerlighetens alla sajter? Har jag helt fel om att de kommer att älska dina ståndpunkter?
Vad gäller Sveriges försörjningsgrad delar vi samma åsikt. Men där får du söka orsaken hos EU-eländet och troligen även storböndernas producentföreningar – med framhävandet av export av svenska lantbruksprodukter. Anklaga inte vänstersocialister och kommunister för det, utan sök upp dina fränder bland EU-kramare och antikommunister! Bara ett stillsamt, gott råd.
’Vad är reformism?
https://www.kommunist.se/
Lyssna! Ett mycket bra program där vi kritiserar Katalys och Reformisterna. Reformisterna vill reformera kapitalismen. Daniel Suhonen säger att han är marxist men vill ha kapitalism – hur går det ihop?
http://proletaren.se/artikel/reformistiska-protestanter
Ulf Karlström, Anders Romelsjö och andra är mycket tysta. Ulf är t o m positiv till organisationen. Men om SKP hade gjort samma sak och organiserat en rörelse inom vårt parti, t ex en rörelse mot fascism, för fred, o s v hade ni alla skrikit att vi är sekterister när vi inte organiserar en enhetsfront där alla – oavsett parti – kan delta. Reformisterna är en organisation inom socialdemokraterna. De vill vrida S till vänster.
Fel igen. Ulf Karlström har skrivit en artikel på mitt förslag som påvisar att Reformisterna är en organisation som vill vrida S åt vänster. Reformisterna kan kanske leda till bred vänsterkritik inom S, men också till illusioner att S kan börja föra en anti-kapitalistisk politik.
Reformisterna har många bra förslag men den gröna sönderslagningen av produktiviteten leder till fattigdom. Här är min kommentar till deras program:
Sverige slutade byggas under 1970-talet. Att ett land byggs betyder att man bygger infrastruktur för att höja hela landets produktivitet. Med höjd produktivitet menas att producera mer under mindre tid. Detta görs med hjälp av vetenskapliga upptäckter och tekniska uppfinningar. Detta har Sverige varit dåligt på de senaste 40 åren.
Det väckte därför förhoppningar när man hör om den nybildade vänstersocialdemokratiska idéföreningen Reformisternas program: en statlig investeringsbank som skall låna ut 400 miljarder om året i 10 år, kapitalbudget (skilja mellan investeringar och konsumtion) både hos staten och kommunerna, överge överskottsmålet i statens finanser och låta riksbanken återta kontrollen av betalningssystemet.
Dessa förhoppningar grusas tyvärr när man ser vad som skall byggas. Nyproduktion och upprustning av bostäder och järnväg är utmärkt. Men sedan kommer ny elproduktion som ersätter den kärnkraft som fasas ut, produktion och distribution av biodrivmedel och infrastruktur för carbon capture and storage (CCS). Dessa investeringar kommer att drastiskt sänka produktiviteten i energisektorn. Detta är välkänt även inom miljö-rörelsen. Johan Rockström berättar att den alternativa energisektorn i Tyskland har 340 000 anställda, 10 gånger fler än kolsektorn och att dessa producerar lika mycket el. Om detta är sant betyder det att alternativ el är 10 gånger dyrare är kolel. Då kommer marschen mot fattigdom att fortsätta.
Reformisterna försöker gå runt bankdelning genom att helt ta bort de statliga garantierna för bankväsendet och låta Riksbanken ta över hante-ringen av konton för sparande och transaktioner. Det visar att de inte vet vad banker är till för egentligen. Det saknas helt i Reformisternas förslag uppgifter om vem som ska upprätthålla ett vidsträckt kontaktnät till företag och privatpersoner för nödvändiga lån för handel, investeringar och bostäder. De verkar tro att banker enbart handlar om hantering av konton.
Med Reformisternas förslag riskerar vi bli av med alla banker som finansierar företagens och privatpersoners affärer. Med bankdelning går det att rensa bort avarterna i banksystemet och ta bort de nuvarande statliga garantierna för bankernas gigantiska spekulation, där hela nationens ekonomi hålls som gisslan. Det görs genom att värdepappershandeln, finansbolagsverksamheten, i dagens universalbanker avskiljs och den statliga garantin begränsas till enbart den egentliga bankverksamheten.
Reformisternas förslag att privatpersoner kan öppna Riksbankskonton kan vara bra och borde prövas, inkl. utgivningen av en elektronisk valuta. Det kan säkra svenska folkets sparande och sänka kostnaderna för betalningstransaktioner. Riksbanken borde i linje med detta kunna sköta sådant som kreditkort, bankomater, en motsvarighet till gamla postens billiga och effektiva postgiro, identitetskort, bankID och ta över det nationella nätet för kontantinlämning, Kassagirot. Riksbanken borde omedelbart ta över de hundratals serviceställen som Kassagirot nu hotar att stänga.
Men det viktiga med att aktivera Riksbanken som folkets bank, är att ge den i uppdrag att bli en garant för tillräcklig kapitalförsörjning till reala ekonomins framtidsinvesteringar. Precis som den idag ger riktade lån till finanssektorn, s.k. kvantitativa lättnader på hundratals miljarder per år, måste den ge tillräckligt med riktade kre-diter till infrastruktur och andra reala investe-ringar. Men precis som dagens riksbankslån till finanssystemet saknar real täckning, kommer Reformisternas förslag att satsa på grön energi, också att sakna real täckning pga. sin sänkning av produktiviteten. Lånen kan enbart garanteras om de ökar produktiviteten genom den nyaste tekniken med den högsta energitätheten.
Riksbankslånen till infrastruktur bör riktas till den nystartade statliga investeringsbank (ett utmärkt förslag) som upprättas under Riksgälden. De kan också riktas till villkorade projektlån som förmedlas av affärsbanker, men endast om dessa banker är rensade från spekulationsverk-samheter genom en genomförd bankdelning. En del av krediterna kan gå till statligt garanterade bostadslån, som kan hålla lägsta ränta, men det är inte lämpligt att belasta Riksbanken eller den nationella investeringsbanken med bostadslånen, utan de bör skötas av ett statligt bostadslåneinstitut som kan ha kontor i alla städer.
Den nationella investeringsbanken bör också använda statens penningflöden som bas för utlåning, inklusive från pensionssystemet och AP-fonderna. Då kan Riksbanken, istället för det manipulativa inflationsmålet, aktivt upprätthålla det tydliga målet att alla skall ha bostad och arbete. Produktionen kan gå på högvarv för att åter börja bygga Sverige och världen.
Ulf Sandmark (US) har gjort en intressant kommentar till den nybildade (s)-föreningen Reformisterna. Jag delar hans övergripande syn; ”Det väckte därför förhoppningar… Reformisternas program: en statlig investeringsbank som skall låna ut 400 miljarder om året i 10 år, kapitalbudget (skilja mellan investeringar och konsumtion) både hos staten och kommunerna, överge överskottsmålet i statens finanser och låta riksbanken återta kontrollen av betalningssystemet.”
Om enbart dessa punkter i programmet skulle genomföras vore mycket vunnit, i synnerhet som det vore att avvisa centrala delar i nyliberalismen.
US kommer sedan in på klimatfrågan och vad som bör resp inte bör göras: ”Men sedan kommer ny elproduktion som ersätter den kärnkraft som fasas ut, produktion och distribution av biodrivmedel och infrastruktur för carbon capture and storage (CCS). Dessa investeringar kommer att drastiskt sänka produktiviteten i energisektorn”. Jag är enig med US att CCS är en återvändsgränd, och skall avvisas. Jag kan även tänka mig att de återstående reaktorerna drivs något länge, givet att elen därifrån under en övergångsperiod, reserveras för eldrift av av fordonsflottan. Batterimetallerna utgör dessvärre i kvistigt problem. Kärnkraften är ingen fossilfri tillgång, och återställnings- och saneringskostnaderna är gigantiska. Det är också skälet till att vi inte ser någon större utbyggnad. När det gäller relativt fossilfria drivmedel finns många svåra avvägningar. Det tycks som att hur man än väder sig så är rumpan bak. US antagande att avvecklingen av kärnkraften är sänker produktiviteten är rimlig. Men är det inte ett pris vi måste betala? Klimatomställningen måste väl kosta något? Det finns ju inga gratisluncher; någon betalar alltid.
US´s radikala krav på stöpa om Riksbanken delar jag fullt ut, låt vara att jag inte kan överblicka dem alla. Ingves har stulit på tok för mycket pengar för småfolket, som maximal har en buffert på 150 tkr. Med 0-ränta och en nära 2 %-ig inflationen har Ingves under åren lyckats väl att stjäla pengar från dem som har litet av den varan.
Jag tycker också att förslagen om uppgifterna för den nya Investeringsbanken representerar ett stor fall framåt. Så, sammantaget verkar US och undertecknad ha tillräckligt mycket gemensamt, för att pröva olika former för samverkan.
Och som jag skriver i min artikel. Reformisternas förslag kommer inte att största kapitalismen, men väl sätta ett litet eller medelstort krokben för nyliberalismen. Bara det gör mig upplivad och glad.
Ulf Karlström
Här är Reformisternas Twitter:
https://twitter.com/reformisterna1
Inte ett ord om hamnarbetarstrejken!
Så organisationen är endast att så blå dunster på f d socialdemokratiska väljare.
Den här artikeln https://riktpunkt.nu/2019/02/varfor-reformisterna/ som har skapat en livlig debatt på Daniel Suhonens Facebook. Tyvärr har jag inte Facebook själv och kan inte svara (men upptäckt att jag kan läsa kommentarerna).
Mycket märkligt att Suhonen kallar oss för sekterister – när Reformisterna själva är sekterister! Reformisterna är ingen enhets- eller folkfront. Det är en organisation enbart för och med medlemmar i Socialdemokraterna. Ingen utomstående kan vara med i Reformisterna. I så fall måste hen ansöka om medlemskap i (S) – och vem gör det när (S) är arbetarfientliga.
Reformisterna har inte heller uttalat sitt stöd för hamnarbetarna, eller om begränsningar inom strejkrätten (vilket också diskuteras på Suhonens Facebook under samma artikel)
Sossar har en ocean av lögner och bedrägeri att ta avstånd ifrån innan dom går att lita på. Tills det är gjort skall man nog ha en bra lång tång för att ta i dom.
Att inte ens kunna ge stöd till hamnarbetarna säger mycket.
Du får nog skylla dig själv om du hittills inte upptäckt att Socialdemokraterna i första hand är ett maktparti. Men att upptäcka det kanske inte är så enkelt om man bär omkring på för många (röda) skygglappar?
Sluta med ditt svammel nu klasse, det börjar bli pinsamt.
Glenn Möllegren skriver så här på Daniel Suhonens Facebook under samma artikel: ’Det står Reformisterna fritt att anta en politik som tydligare kritiserar S-ledningens armkrok med arbetsköparna. Jag skulle gärna se att Reformisterna stödjer Svenska Hamnarbetarförbundet strejkkassa, exempelvis. Själva tillvaron som förening inom S begränsar verkligen inte möjligheten att stå upp för arbetarklassens strejk- och organisationsrätt.
Om Reformisterna avstår från att ta tydlig ställning mot S-ledningen i dessa frågor är det mycket illa, oavsett skäl!’
De flesta av kommentarerna är försiktigt positiva till Andreas Sörensens artikel, medan de kritiserar Suhonen för att förolämpa SKP och att han inte kan bemöta artikeln med sakliga argument.
Här är Suhonens Facebook. Bara rulla ner en bit (för den som inte har Facebook: klicka på ’Inte nu’ när ni blir tillfrågade om ni vill logga in, rulla ner till artikeln om Reformisterna och klicka på kommentarerna).
Det finns en hel del krav på att Suhonen skall bemöta vår kritik.
https://sv-se.facebook.com/daniel.suhonen
1. När en person eller organisation gör eller säger något positivt är det inte särskilt meningsfullt eller intelegent att kritisera detta.
2. När en organisation avgränsar sin uppgifter är det inte särskilt meningsfullt att kritisera den avgränsningen.
3. Om man kritiserar en person eller organisation för att den är reformistisk möts detta med en axelryckning.
Så länge personer och organisationer som vill kalla sig vänster håller fast vid bolsjevikernas teori och praktik kommer de att vara ointressanta för det svenska folket. Det är dags att inse att det är en avgrund mellan Marx och Lenin.
Det är dags att inse att det är en avgrund mellan Marx/Lenin och svenska folket.
Jag har annonserat artikeln på Facebookssiter. Där skriver en läsare
”Olle Sjöberg
Att som Reformisterna tro att man kan förändra S inifrån baserar sig enbart på ett önsketänkande utan materiell grund. Många har under åren försökt att vrida S till vänster men har misslyckats och själva fått lov att ändra sig eller att helt tystna där vissa valt att lämna politiken helt. Reformisterna är inget hot mot den nuvarande ledningen, dom är sossar och dom kan vara nyttiga för S genom att locka lättlurade väljare till S. S får därmed sitt väljarstöd och det är vad som räknas för att S ska kunna tävla med övriga borgerliga partier om makten för att administrera det kapitalistiska systemet. Vill man försvaga ledningen i S ska man ha ett politiskt alternativ som lockar väljare från S och från SD som många arbetare gått till. Man ska ha en vänsterpolitik att erbjuda väljarna inte enbart i ord utan i praktisk handling. Labour var på rätt väg under Corbyn och man fick tillbaks många som sökt sig till höger. Ja Corbyn var oklar om Brexit men han ville ha en hållbar överenskommelse med EU innan man tog steget ut ur EU. Rent sakligt var det en riktig inställning men den förlorade det propagandistiska spelet som vi ännu endast sett början på vart det kommer att leda. Man behöver inte och ska inte kopiera Corbyns politik men det finns lärdomar och exempel att dra utifrån den. Vi behöver ett parti som för en socialistisk politik med minskade klyftor, förbättrad välfärd, billiga bostäder till alla en minskning av skattebördan kanske främst genom en sänkning av dom mest betungande punktskatterna som ersätts med skatt på dom rika och på företagen. Detta kräver också ett angrepp på den ägande elitens makt och motsvarande stärkning av de arbetandes makt, en demokratisering av arbetslivet som en följd av en starkare arbetarmakt en klar linje mot ett slut på kapitalets slit och släng produktion och konsumtion och demokratiskt beslutade mål med produktionen. Corbyns förslag om att de arbetande skulle erbjudas att ta över företag som skulle säljas, flytta utomlands eller börsintroduceras. detta med stöd av statliga medel är något som borde diskuteras i Sverige. Vi borde också mycket mer diskutera vad vi vill med socialismen och därmed slå hål på den vulgärpropaganda som borgerligheten inklusive S prackar på folk ända sen barnsben. Det finns inget facit för hur socialism ska se ut utan det är upp till befolkningen att bestämma. Varken Sovjet eller Kina är något vi ska ta efter, vi kan lära av det som varit framgångsrikt men vi ska inte upprepa deras avvikelse från en socialistisk utveckling som hår ut på att avskaffa klassamhället, avskaffa herrar och underlydande, ge alla samma rättigheter och skyldigheter och sätta stopp för individers försök att utnyttja andra för egen vinnings skull. Detta måste ske inom det vår natur medger och inom ett bevarande av ändliga råvaror för kommande generationer där motsättningar mellan länder löses med diplomatiska medel, inte med sanktioner och annat våld utan med respekt för andra staters intressen av självständighet. Frågan måste vara: kan vi inte bättre än så här ska vi välja klimatstupet eller en hållbar utveckling” (https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=2425219517624024&id=768458493300143&comment_id=2425563500922959)
Det inlägget beskriver väl hur Sverige ligger kvar på 1917 års filosofi, nivå, och inte utvecklas. Företagen i en ringhörna och ”arbetarna” i den andra, och båda försöker klå och skinna den andre. Strejker och lockouts är metoderna. Ingendera producera något av värde i det systemet. Om arbetarna blir företagare byggs något nytt, men det bestraffar staten med skatter, under många olika namn.
Ekvationen sänk inkomsterna, öka utgifterna, lär inte fungera. Stöd med statliga medel. Statliga medel kallas skatter.
Plundra de flitiga och dela ut till tärarna, de som vill ha tryggt, säkert och bra utan att anstränga sig, har inte fungerat. Resultatet hittills är att en ägande eliten plundras ner till att bli bidragstagare, eller packar och åker, eller väljer bort framgång för att bli bidragstagare. Varför inte lyfta alla att bli eliten.
Sovjet har Sverige redan kopierat till fullädling, Kina finns det inte en sportslig att kopiera. Kina började att utveckla sitt samhälle 1912, och fick det att fungera 100 år senare. Sverige har inte varken börjat eller funderat ännu. Klassamhället är redan avskaffat i Sverige. Alla sitter nu på botten i avloppsbrunnen och hurrar. Kinas metod är enkel, det är som att ta sig upp ur brunnen, en klättrar upp först, blir välbärgad, sedan kastar han ner ett rep och hjälper nästa att klättra upp, de två hjälper två andra upp, och de fyra hjälper nästa fyra upp, osv. Vad svenska staten gör är att klippa av repen, skatter, så alla blir kvar där nere och ingen vill till slut ens försöka. Kina kallar sitt system socialism med kinesiska förtecken, svenska propagandan kallar det kommunism.
Klassamhället och klasskillnaderna har stärkts i Sverige. Gini-koefficienten har ökat, liksom i Kina.Den är mycket högre i Kina än i Sverige, och högre i Kina än i USA. Hur ska det tolkas. Wikipedia.
Det svenska klassamhället beskrivs ingående i den nya, tjocka boken ”Klass i Sverige” ffrån Katalys.
Nej det stämmer inte för det förutsätter att det kostar lika mycket för en viss livsstil, levnadsstandard, belåtenhet och tillfredsställelse överallt, men så är det inte. I ett land som Sverige med sin gamla kommunistideologi som jämställdhet, utjämning, allas lika värde, osv, där stämmer det kanske, men inte i Kina. Att ”köpa” och leva på samma standard, livsbelåtenhet och livstillfredsställelse i en kuststad i öst i Kina och väst kan vara en skillnad på en faktor 5 till 10 gånger eller mer. I Kina struntar folk i någon Gini-koefficienten och själva väljer det liv dom vill leva och själva bestämmer, olika Sverige där staten bestämmer. Jämför en bostad i öst i Kina med en bostad i väst. Samma storlek, samma utrustning, samma standard osv. I väst kostar den 100,000, i öst 10 miljoner, men det är samma sak, plus bonus i väst som egen trädgård, att gå och fiska i floden, inget trafikbuller eller föroreningar, och alla känner alla, hälsar och umgås. Ett eget exempel. De åren jag bodde i centrala Tokyo, det måste ha kostat mig 20,000 i månaden, bara att fungera och överleva. Nu i västra Kina lever jag bättre och det kostar mindre än hälften av månadskostnaden i Tokyo att leva ett helt år, på en bättre standard. Lögn, förbannad lögn och statistik heter det, men propagandan älskar de lögnerna. Kina är inte ett land, inte ens städerna är en stad ur en sådan synpunkt, utan många olika. I Kina minskar skillnaderna, fattigdomen nu utrotad i Kina, i länder som USA och Sverige talar vi om 20% till 30% ökande fattigdom och kraftigt ökande skillnader. Kapitalismen koncentrerar värde och tillgångar till några få, i Kina distribueras den, och mycket tydligt och märkbart så.
Anders Romelsjö (red) 18 februari, 2021 At 08:08
”Klassamhället och klasskillnaderna har stärkts i Sverige.”
Det är främst de äldsta i samhället som drabbats.
Inte du som höginkomsttagare kanske, men många andra s.k. fattigpensionärer.
Det som jag tycker kännetecknar Sverige av idag är att alla(h) ska med men de äldsta ska bort.
Och helst så fort som möjligt.
En politik med alltför vidlyftiga framtidsvisioner oroar mig.
En sådan politik blir som fartblind och rusar fram och kvaddar både det ena och de andra i sin omgivning.
En sån vidlyftig framtidsvision verkar vara tillväxten av Universitet som poppar upp både här och där.
Vad blir en universitetsutbildning värd när universiteten blir för många?
Författaren Karin Boye skrev på sin tid
Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.
För att passa här och vår tid kanske meningen borde ändras till
Den mätta dagen är alltid störst. En dag av törst är klasskillnad.
Allt åt alla, inklusive utbildning på universitet.
Psykiatrikern jag lyssnade till hade också en annan synpunkt.
Han menade att vissa människor tänkte i millimeterrättvisa medan andra inte gjorde det.
Kanske något vi har i oss redan från födseln?
Har hänt jag själv drabbats av sådana tankar men senare inte känt mig bekväm med. Tänk om, och se till omständigheterna.
Klasskillnaderna har definitivt ökat och berör inte minst unga och medelålders. Saknar inkomst, är pensionär.
S huvudsakliga problem är deras allians med mp. Undrar om Surhonen et al upptäckt det? S har förlorat stora delar av arbetarväljarna till SD på att primärt föra feministisk klimatpolitik.
Inte primärt, men sekundärt möjligen.
För socialdemokraterna är det primärt migrationspolitiken som är jök-ungen.
Ivrigt påhejade av SVT Public Service föder göken mp sina ungar i andras bon.
Och då kastas de ursprungliga ungarna ut, till SD bl.a.
mp:s bo är för litet till sina stora hungriga ungar.
[…] Relaterat. Ulf Karlström: Kampen mot USA-imperialismen – vilka kan vi liera oss med? Vad vilja reformisterna? […]
Jag gillar mycket med dessa,speciellt alla frågor kring välfärden och pensionerna. När gäller EU åt skogen med EU. Det är INGET annat än nyliberalismens största kärlek. Hela EU är byggt och styrs ju helt på liberalernas grunder överallt och tvärsigenom. Men pga media skapet synas detta ALDRIG genom åren. Något annat än nyliberala skitet finns EJ plats till dessa decennier som gått. Och det är allmänt känt att det mest EU kåta partiet i Sverige alla dessa åren är liberalerna. Hade dom fått styra Sverige själva hade ALLA mindre beslut också kommit från Bryssel och i längden Washington ju. Och riksdagen hade nog avskaffats också,för att direkt styras av Bryssel. EU har ALDRIG ju blivit synade i dess media och här i Sverige. Det är helt och hållet Washingtons 51a delstat. Militäriserat, Nato ihop med all försvar och utrikespolitiken. Även politiskt och all dess medier med propagandan och desinformation som saknat motstycke dessa åren nu. Tycker att Suhonen är skicklig debattör när hört han i agenda också,där han alltid varit tydlig och man förstår allt han säger. Men jag är ändå inte så insatt i allting nu senast månader, sedan hösten. Men han har rätt i att Sverige med dess låga skuld och snålande som varit, borde helt klart satsat och lagt mer än man gjorde på pensionerna och välfärden. Detta har han upprepat och håller med där. Sen finns säkert annat mindre bra,har inte alla detaljer eller helt koll sedan hösten nu. Sedan jag kom till Sverige på 80talet har jag röstat på Socialdemokraterna ärligt talat. Jag gillade Olof Palme,men det är min personliga åsikt bara. Det var andra tider också då. Men båda senaste riksdagsvalen sedan2014 har jag inte röstat ALLS. Det är synd att kasta bort sin röst i två riksdagsval i rad som varit. Så jag ska,kommer rösta nu igen kommande höst. Får kolla upp Reformisterna mer noga dessa dagar då. Men gillar ALLT som hade med välfärden och pensionerna,och att sluta snåla som man gjorde på det. Om det nu är kvar sedan hösten
Det sägs i ingressen att dom rikaste familjerna
äger mer än Sveriges BNP.
Hur många vet att skattesmitare har 335 miljarder
placerade på utländska konton.
Har vi någon myndighet mot ekonomisk brottslighet?
Skulle vi ha en myndighet som gjorde sitt jobb mot ekonomisk brottslighet skulle de flesta politiker snart skaka galler så svaret måste vara nej! Den kanske finns men ägnar sig i så fall inte åt att jaga ekonomiska brottslingar utan har kanske missförstått sin uppgift och jagar ”ekumeniska brottslingar” riktiga tjuvpräster eller vaktmästare som stoppar kollekten i egen ficka..
Tommy Sjöberg Problemet heter inte ekonomisk brottslighet utan skatter, direkta, indirekta och förtäckta. Sverige är duktiga på att starta företag, men odugliga på att behålla och utveckla dom. Så snart ett företag i Sverige blir lovande, måste det flyttas från Sverige, för annars beskattas det bokstavligen till döds. I realiteten är varenda anställd, bil, kilometer körd, spårvagnsresa, kaffekopp en skattedränering som stoppar ett företag från att utvecklas och överleva. Det går till så att företaget eller teknologin säljs ut så tidigt som möjligt till ett utländskt bolag eller en stiftelse. ”Ägaren” äger ingenting på papper, men kontrollerar kapitalet eller rörelsen via proxy. På så sätt går det inte att beskatta till döds, men tillgångarna, jobben, och värdet hamnar i andra länder med företagsvänliga metoder. Det svenska samhällssystemet måste helt enkelt moderniseras i grunden om det skall ske någon förbättring. Det över 100 år gamla sovjet kommunistiska systemet Sverige tillämpar idag där makten och ekonomin är hårt centraliserad och kräver mycket stora inkomster för att överleva, som makthavarna sedan efter eget godtycke förbrukar eller delar ut måste moderniseras till ett decentraliserat och dynamisk föränderligt folkstyrt system, men i alla fall jag ser ingen öppning för det.
Reformisterna är väl vad dom säger reformister.
Det har påståtts av några av de kommenterat ovanstående artikel att klassklyftorna inte har ökat i Sverige. I SCB:s Inkomstrapport 2016 och visas att de 10 procent med de högsta disponibla inkomsterna (högsta decilen) 2016 hade ökat sina disponibla inkomsterna 135 procent gentemot de 10 procent som de högsta disponibla inkomsterna 1991. Medan de 10 procenten som hade de lägsta disponibla inkomsterna bara hade ökat sin genomsnittliga disponibla inkomst med 28,5 procent gentemot de 10 procent som hade de lägsta disponibla inkomsterna 1991. Om man ser på andel av de totala disponibla inkomsterna har den högsta decilen ökat sin andel från 20 procent 1991 till 27,1 procent 2016 medan den lägsta decilen under samma period minskat sin andel av totala disponibla inkomsterna från 4,4 procent till 3,3 procent. Alla deciler utom de 2 högsta har minskat sin andel (den 9:de decilen har gått precis jämt, de har 13,4 procent av totala disponibla inkomsterna, alltså bara hälften av vad den översta dicilen hade 2016).
Det är i stort sett bara en tiondel av befolkningen som (i relativa termer) tjänat på de senaste 25 årens utveckling. Mest har den översta halva procenten kunnat tillskansa sig. Det är av dessa objektiva socioekonomiska skäl möjligt att forma en politik, som har sin udd riktat mot de rikaste. En politik för den stora majoriteten. För att de ska kunna ske måste människorna sluta att förlita sig på parlamentarikerna och börja kämpa utanför de parlamentariska skrankorna.
Jag anser att det är uppfriskande med den organiserade oppositionen inom socialdemokratin som Reformisterna utgör. Varje steg i rätt riktning är bra, men jag har sett väldigt lite – eller inget – av någon handlingslinje eller uppmaningar som skulle skulle innebära ett brott med ett inskränkt förlitande på att det är de valda parlamenten som fixa saken åt oss, tyvärr.
För övrigt har jag recenserat Katalys tjocka bok ”Klass i Sverige” på Nyhetsbanken. Kan läsas på direktlänken:
https://www.nyhetsbanken.se/2021/07/klass-i-sverige-en-kritisk-lasning.html
Hej och God Kväll,
Jag har precis lyssnat på 1420 från Ryssland som jag tycker är en bra och till synes ärlig kanal som ventilerar politik och Rysslands förhållande till främst Västvärlden.
Kvällens tema var: Varför är ryssar så opolitiska?
Vid en jämförelse med Väst alltså.
För precis så är det.
I Ryssland ägnar man sig åt annat. Jobb, studier, familj, hobbies m.m. Kulturintresset är stort i Ryssland.
Men hur är det med demonstrationer, politisk aktivism, kampanjmöten m.m.
Ja, där är intresset klart mindre. Eller inget alls.
Frågan är då varför?
Bara en jämförelse här med sajten Global Politics som ofta uppmanar till politiska apeller, demonstrationer, möten, föreläsningar och jag vet inte allt så är skillnaden med Ryssland enorm.
Jag tror mig faktiskt nu förstår varför.
Västvärlden har en historia av liberalism som inte Ryssland, Kina eller Nordkorea har.
Liberalism är en frihetlig ideologi som står upp för yttrandefrihet m.m.
Samt inte minst det demokratiska samtalet.
Någon sådan tradition finns inte i auktoritära länder.
Ryssland har vad jag förstår en auktoritär historia långt bak i tiden.
Ryska Imperiet eller den kommunistiska Sovjetdiktaturen är på den punkten ingen skillnad.
Kreml står för makten i alla fallen.
I Ryssland kan man stötta Kreml och många gör det.
Men det finns också oppositionella, inte minst bland yngre studerande kvinnor, som ofta följer den vägen vidare i livet.
En typisk sådan kan ni lyssna på här:
https://www.svt.se/nyheter/rysk-journalist-doms-till-sex-ars-fangelse
Hon är rökt i Ryssland så hon kan ändå säga rakt ut att ”en totalitär regim är som starkast innan den faller”.
Det hon uttrycker är ju egentligen USA och Västs högsta önskan knäcka Poutin och göra en klassisk ”regim change” och göra Ryssland till en demokrati av Västerländsk modell vilket inte är möjligt om man inte önskar livet ur Ryssland som helhet, suverän nation med egen kultur.
Tjejen är enligt mig förrädare och får precis det straff hon förtjänar.
Jag tror man måste försöka förstå att flerpartisystem med skiftande regeringar och växlande majoriteter inte hör hemma i autokratier och auktoritära länder.
De är sådant som istället tillhör demokratin och som alltid får en borgerlighet att vinna.
En autokrati eller auktoritärt land kan inte härbärgera en borgerlighet som då genast skulle utmana makten.
Enda möjligheten är en godkänd oligarki eller att staten står för ägandet.
I båda fallen blir arbetarklassen en klient till skillnad mot demokratin där arbetarklassen blir till borgerlighetens möjlighet att utnyttja, styra och manipulera.
Under manipulationen får några åsikter, vill säga sin mening eller rent av göra uppror.
Klientelet däremot är mer lydig sin beskyddare, gör som denne vill i mer eller mindre förtroende.
Kommunister har många gånger rätt i saker och ting.
Och mycket tror jag handlar om vart i samhället makten ska ligga.
Borgerligheten vill inte mista sin makt och just därför är de så noga med att alla autokratier och auktoritära länder måste bekämpas med alla medel.
Och som någon annan sade här.
Kosta vad det kosta vill för borgerligheten.
Det är ju ändå ytterst och som alltid arbetaren och folket som får betala notan.
Lyssna till den här intervjun och jämför
1420 på gatan i Moskva
https://www.youtube.com/watch?v=wNHv98pv02c
[…] Samt publicerat en artikel som både välkomnar och kritiserar ”Reformisterna”, som strävar efter att vrida socialdemokraterna åt vänster. Ett lovvärt initiativ! Vad vilja Reformisterna? […]