Vad vill Ryssland nu?

Denna artikel ”Utrikesminister Sergey Lavrovs intervju med RT, Moskva, 18 mars 2022” har publicerats av The Saker och översatts av Rolf Nilsson. Har Ryssland ändrat sin inställning efter de våldsamma fördömandena och sanktionerna? Jag markerar snabbt några nyckelmeningar (som jag tycker) vid en snabb genomläsning. Även för den som skarpt kritiserat och fördömt kriget, som jag, kan detta var en intressant läsning särskilt som Rysslands synpunkter har en mer undanskymd plats i vanliga media.

Foreign Minister Sergey Lavrov’s interview with RT, Moscow, March 18, 2022

Fråga: De sanktioner som för närvarande införs mot Ryssland är naturligtvis utan motstycke. Och de påverkar verkligen livet för vanliga ryssar, även om Washington säger att de inte riktar sig mot ryssar. Vad kan du säga om vad målen med dessa sanktioner är och vem målet egentligen är?

Sergey Lavrov: Jag tror att målet med sanktionerna är mycket mer strategiskt än bara Ukraina. Jag tror att det vi bevittnar i Ukraina är kvintessensen av den västerländska kursen, en strategisk väg för att marginalisera Ryssland, för att begränsa Ryssland, för att stoppa Rysslands utveckling och att reducera Ryssland till en icke-roll i världspolitiken och världsekonomin, världshandeln, världsidrotten, konst, vetenskap, utbildning. Och vi observerar oöverträffade steg som våra västerländska kollegor tar.

En av de underliggande trenderna är USA:s önskan – som har manifesterats mycket mer av Biden-administrationen – att komma tillbaka till en unipolär värld. Och, om du så vill, försöker de ta smältdegelkonceptet från USA och göra en smältdegel av hela världen, och de själva skulle då utgöra smältverket.

Europeiska unionen har redan, jag tror till 99 procent, slutat att försöka vara oberoende. President Macron upprepar naturligtvis hela tiden att strategisk autonomi för Europeiska unionen är hans mål och att han skulle kämpa för det, men min gissning är att han inte skulle lyckas.

Tyskland är redan helt redo att lyda instruktioner från USA. Situationen med North Stream 2 visade tydligt vilken exakt plats i världspolitiken Tyskland intar nu, när amerikanerna faktiskt har ”övertygat” tyskarna och andra om att de, amerikanerna, vet mycket bättre vad Europa behöver för sin energisäkerhet än européerna själva. Och det finns många sådana här exempel.

Så sanktionsarbetet kommer att fortsätta, de hotar med den femte vågen, kanske skulle det bli ytterligare en våg, men vi är vana vid det. Jag kommer att minnas att, långt innan krisen i Ukraina bröt ut på grund av den olagliga antikonstitutionella statskuppen (Maidan 2014, ö.a.), var sanktionerna redan införda mot oss. Det var, ni vet, när Jackson–Vanik-tillägget upphävdes (se här, ö.a.), Magnitsky-lagen (se här, ö.a.) infördes omedelbart och sanktionerna, på ett eller annat sätt, de stannade kvar. Och sedan fanns det en rad sanktioner, som du nämnde, för att i princip straffa oss för att vi stödde ryssarnas legitima sak i Ukraina, ryssarna på Krim, ni vet den här historien, jag skall inte repetera händelserna och händelseförloppet .

Den senaste sanktionsvågen var verkligen oöverträffad och, som president Putin påminde om, är vi nu mästare i antalet sanktioner som införts mot Ryska federationen – mer än 5 000 individuella sanktioner, nästan dubbelt så många som infördes mot Iran och Nordkorea. Men sanktioner, eller allt detta, gjorde oss starkare.

Efter att sanktionerna tillkännagavs 2014, när västvärlden inte kunde acceptera Krimbornas fria val för att återansluta sig till Ryska federationen, när västvärlden i princip stödde den olagliga och grundlagsstridiga statskuppen. Vet du vad som var väldigt intressant för mig när jag pratade om dessa händelser med mina västerländska kollegor? De använder väldigt ofta taktiken att skära bort en oönskad historisk period.

Beträffande situationen i Ukraina börjar de diskutera endast efter vad de kallar annekteringen av Krim. Om du påminner dem om att allt började med att Europeiska unionen inte kunde insistera på genomförandet av avtalet av oppositionen (Minsk-avtalet, ö.a.), vilket de stod som garanter för, och sedan kastade oppositionen bara bort avtalet, vilket undertecknats och garanterats av Europeiska unionen, och sedan ledarna för oppositionen och för den så kallade Maidan, radikalerna, som Dmitry Yarosh, sa ”Vi står för ett Ukraina utan Russkis och katsaps” (vilket betyder muskoviter), och han uttalade offentligt att om ryssarna – ja, han sa att ryssarna på Krim aldrig skulle tänka ukrainska, aldrig skulle tala ukrainska, aldrig skulle glorifiera hjältarna, vilket betyder Bandera och Shukhevich och andra kollaboratörer till Hitler – och det är därför ryssarna måste svepas bort från Krim.

Detta sades faktiskt ett par veckor innan Krim så småningom bestämde sig för att gå till folkomröstning. Och dessa ord åtföljdes av gärningar. De skickade väpnade grupper för att ta kontroll över Krims parlament, och det var så det hela började. För att inte tala om initiativet – omedelbart, på den första dagen av denna statskupp, introducerade putschisterna (de som genomförde statskuppen, ö.a.) ett initiativ för att avskaffa det ryska språkets status i Ukraina, vilket fanns inskrivet i den ukrainska konstitutionen. Så alla dessa instinkter översattes omedelbart till en mycket russofobisk politik.

Tanken att ryssar ska ta sig ut ur Ukraina ligger fortfarande mycket i huvudet på politikerna i det här landet. Oleg Tyagnibok, ledaren för det ultraradikala partiet, Svoboda (”Frihet”), har upprepade gånger sagt att ”vi måste ha de-Russification”, som han kallar det. Och de-russifikation innebär att etniska ryssar inte får ha sitt eget språk, historia och identitet i Ukraina och så mycket liknande saker. Men vad som är viktigare för oss att förstå i det nuvarande tillståndet är dessa uttalanden av Zelensky själv. Så jag sa att ultraradikalerna krävde att ryssarna skulle utplånas från Krim, och president Zelensky sa i september förra året, om du tror att du är en ryss, om du tror att du vill vara ryss och om du vill vara vän med Ryssland, åk då till Ryssland. Han sa detta för bara några månader sedan.

Så, för att komma tillbaka till sanktioner: sanktioner kommer vi att överleva. De åtgärder som presidenten och regeringen utvecklar och utarbetar, de tillkännages.

Detta är bara början på att vår ekonomi anpassar sig till den nya situationen. Efter 2014, som jag började med att säga, fick vi erfarenhet av att lita på oss själva. Och den viktigaste lärdomen från denna speciella historiska period är, till skillnad från vad vi såg efter 2014, att nu, … om det fanns någon illusion om att vi en dag skulle kunna lita på våra västerländska partners, så finns denna illusion inte längre där. Vi kan bara lita på oss själva och på våra allierade, som skulle stanna hos oss. Detta är den viktigaste slutsatsen för Ryssland i geopolitiska sammanhang.

Fråga: Jag tror att det är säkert att säga att den ryska kulturen specifikt har blivit van vid att vara en del av, kan man säga, en global by av länder, som delar djupa ekonomiska band och tycker om att resa mellan varandra. Hur tror du att dessa sanktioner kommer att påverka ryssarnas vardag på lång sikt i förhållande till det?

Sergey Lavrov: Tja, som jag sa, bedömningen av vad som pågår, enligt min åsikt, indikerar tydligt, att vad Amerika vill ha är en unipolär värld, som inte skulle vara som en global by, utan som skulle vara som en amerikansk by och kanske som en Amerikansk saloon, där den som är starkast är den som bestämmer. Och de sa att de lyckas mobilisera bakom sig själva och, utifrån sina egna intressen, hela västvärlden, vilket är ett tecken på hur oberoende NATO-medlemmar och EU-medlemmar är och vilket är ett tecken på vilken plats EU, som jag sa, skulle ha i den framtida konfigurationen av världssituationen och världssystemet.

Det finns spelare som aldrig skulle acceptera den globala byn under den amerikanska sheriffen … och Kina, Indien, Brasilien, Argentina, Mexiko – jag är säker på att dessa länder inte bara vill vara i den positionen där Uncle Sam beordrar dem något och de säger ”Ja, sir.”

Och naturligtvis finns inte Ryssland i kategorin länder som skulle vara redo att göra det. Egentligen, när folk säger – när amerikanerna och västeuropéerna och andra säger att Ryssland förlorade omröstningen i generalförsamlingen, för att den stora majoriteten av länderna röstade emot den ryska aktionen i Ukraina, är det missvisande, eftersom, om man tar befolkningen som representeras av länderna som inte röstade emot Ryssland, och speciellt om man tar antalet länder som inför sanktioner mot Ryssland, så gjorde en majoritet av de som röstade emot oss det under enorma påtryckningar, under utpressning, inklusive – det vet jag med säkerhet – inklusive hot mot enskilda delegater angående deras tillgångar i USA, bankkonton, barn som studerar på universitet och så vidare och så vidare.

Det är helt oöverträffad utpressning och påtryckningar utan några skrupler. Så en majoritet av de länder som röstade med väst, det gjorde de egentligen inte och de skulle inte införa sanktioner mot Ryssland. De tycker att det inte är ett särskilt stort pris att betala för sitt eget praktiska samarbete med Ryssland, bara för att rösta om något som behövs för väst i helt propagandistiska syften.

Så vi kommer, som alltid, att vara öppna för samarbete med alla som är beredda att göra det på lika villkor, på grundval av ömsesidig respekt och sökande efter intressebalans, och länderna öster om Ryssland är mycket mer benägna att agera på grundval av detta, och vi kommer säkerligen att återgälda till gagn för både oss och våra partners.

Vi stänger inte dörren till väst. Det gör de. Men när de kommer tillbaka till sina sinnen och när den här dörren öppnas igen, kommer vi att titta på föreslagna samarbetsprojekt med en mycket viktig sak i åtanke, vilket jag redan antytt – att vi kommer att gå in i samarbete med dem, mycket väl medvetna om att vi inte kan vara säkra på att de är pålitliga eller att de är trovärdiga som långsiktiga partners.

Fråga: Jag skulle vilja ta diskussionen nu till ett slags annat ämne: dessa USA-sponsrade biolaboratorier i Ukraina. Jag menar, Ryssland har redan i flera år försökt få världens uppmärksamhet riktad mot dem. Och det senaste beviset, kopplat till dem som den ryska militären precis lade fram för inte så länge sedan, med dokument undertecknade av amerikanska tjänstemän i anslutning till dem. Varför tror du att världen inte uppmärksammar dessa biolabb så mycket? Och kommer Washington och dess allierade att hållas ansvariga för vad de gör där?

Sergey Lavrov: Det är faktiskt intressant att den speciella militära operationen, som inleddes av Rysslands president, hjälpte till att upptäcka många saker som är mycket viktiga för att förstå vad som pågår. Nyligen upptäckte Rysslands militär, tillsammans med styrkorna i Donetsk och Lugansk, dokument från den ukrainska generalstaben, som tydligt visar att de förberedde en massiv attack mot republikerna Donetsk och Lugansk. Så operationen, som inleddes av Ryssland, förekom faktiskt detta hot och tillät dem inte att genomföra vad de ville göra, och de ville göra exakt vad de misslyckades med att genomföra i Minsk-avtalen. De försökte använda vad de kallade Plan B och att ta dessa territorier med våld, med blodsutgjutelse i en otrolig skala, utöver vad de har gjort mot civila under de senaste åtta åren.

Men en annan uppsättning dokument som upptäcktes – som du sa, dokument relaterade till militär biologisk aktivitet i USA i Ukraina – dokument med underskrifter från ukrainska tjänstemän, amerikansk militär.

Dessa laboratorier har skapats av USA över hela världen. Mer än 300 laboratorier i olika länder, många av dem i periferin till Ryska federationen – i de före detta sovjetrepublikerna, inklusive Ukraina. Ukraina är förmodligen det största projektet för Pentagon, som driver den här showen. Pentagons speciella Defense Threat Reduction Agency är ansvarig för denna biologiska aktivitet, och de utvecklar mycket farliga patogener, inklusive pest, brucellos, mjältbrand och många andra, som verkligen är mycket farliga. Och vi vet att de experimenterade med potentiella infektioner, som kan relateras till de etniska grupper som bor i östra Ukraina och i angränsande regioner i Ryssland.

Vi har tagit upp denna fråga i internationella organisationer ett tag, jag skulle säga nästan mer än 20 år. 2001 föreslog vi att de länder som deltar i konventionen om förbud mot biologiska vapen och toxinvapen skulle utveckla en verifierings-mekanism, som skulle vara transparent, som skulle förstås av alla och tillämpas på alla, eftersom konventionen i sig föreskriver samråd om någon deltar. staten har vissa misstankar eller någon information som staten vill klarlägga. Och om dessa samråd tyder på att det finns goda skäl för någon form av utredning, så är det meningen att en utredning ska inledas.

Men det finns ingen mekanism för att undersöka, och det finns ingen mekanism som skulle kräva att varje land, som svar på en förfrågan, tillhandahåller information och garanterar insyn i sin biologiska aktivitet var som helst, vare sig det är på sitt eget territorium eller utomlands.

Förresten … amerikanerna bestämde sig för några år sedan att det är för farligt att göra dessa saker på sin egen mark. Så de flyttade alla dessa hotfulla och farliga aktiviteter till andra länder, och mer och mer koncentrerar de sin forskning och sina experiment kring gränserna mellan Ryska federationen och Kina. Så vi kommer att insistera på att denna fråga ska tas upp av konventionen om biologiska vapen, men också av säkerhetsrådet, eftersom det är ett tydligt hot mot internationell fred och säkerhet.

Vi kommer återigen att betona vikten av att förhandla fram ett rättsligt bindande protokoll till konventionen om biologiska vapen, vilket skulle kräva obligatoriska insynsåtgärder av alla deltagande stater. Amerikanerna, jag hyser inte minsta tvivel, skulle vara emot det, men deras ståndpunkt är inte försvarbar. Jag är övertygad om att fler och fler länder förstår hur farliga dessa planer är, och vi kommer att fortsätta att bekämpa dem.

Fråga: Vad kan du säga om Washingtons roll i allt detta? President Zelensky uppmanade till att vapen skulle skickas till hans land från väst. Han har talat om ett krav på att upprätta en flygförbudszon över Ukraina, och det här är något som Joe Biden nyligen sa inte kommer att hända, eftersom det utan tvekan skulle leda till ett direkt krig mellan Ryssland och Nato och USA. Varför tror du att Ukraina så desperat försöker få något slags scenario som det här att inträffa?

Sergey Lavrov: Vad du än tycker om några av Joe Bidens uttalanden, så är han en mycket erfaren politiker och han förstår att det är absolut otillåtet att upprätta något som liknar en flygförbudszon, att tillhandahålla flygplan till Ukraina och att göra andra saker, som kommer att leda till en risk för direkt konfrontation mellan Nato och Ryssland, bara, du vet, omedelbart. Men Zelensky vet också att det finns mycket mindre ansvarsfulla politiker i USA, vilka upprörs av den ukrainska lobbyn och bara drivs av russofobiska känslor, och många av dem sitter i kongressen. De antar då och då resolutioner som fördömer Ryssland och hotar Ryssland. Jag tror att Zelensky räknar med att de pressar på presidenten i riktning mot en mer konfronterande strategi.

Vi sa tydligt att all last som förs in i ukrainskt territorium, som vi skulle tro innehåller vapen skulle vara lovligt byte. Detta är uppenbart, eftersom vi genomför operationen, vars mål är att avlägsna alla hot mot Ryska federationen som kommer från ukrainsk mark. Detta var en del av vårt förslag i december förra året, när vi föreslog att vi skulle förhandla med Nato om säkerhetsgarantier – det sätt som skulle vara att kodifiera det gamla avtalet som nåddes på högsta nivå om att ingen, inget land ska öka sin säkerhet på bekostnad av andras säkerhet. Så de vet vad det handlar om.

De talar också om missilförsvar. Myndigheterna i Kiev funderar på att be NATO-medlemmar som har sovjetiska luftförsvarssystem, att dela detta med dem.

Jag skulle vilja påminna de länder som kanske leker med denna idé att… de sovjet- och rysktillverkade missilförsvarssystemen, eller av något annat syfte, finns där på grundval av mellanstatliga överenskommelser och kontrakt, som inkluderar ett slutanvändarcertifikat. Slutanvändarcertifikatet tillåter inte dem att skicka dessa vapen till något tredje land utan vårt medgivande. Detta är en juridisk skyldighet. Jag förstår att laglighet och juridiska skyldigheter inte är något som våra västerländska kollegor respekterar nuförtiden. De har redan kastat bort antagandet om oskuld tills motsatsen bevisats, att privat egendom är helig och många andra ”pelare” som de ”liberala värdena” har vilat på i så många århundraden och decennier.

Men detta är en allvarlig fråga, och jag kan försäkra er att vi inte skulle tillåta att dessa risker förverkligas. Syftet med vår operation är att skydda civila, som har bombats och beskjutits och mördats i åtta år, och att demilitarisera Ukraina så att det inte utgör ett allvarligt hot mot det ryska territoriet, och att hitta säkerhetsgarantier, som skulle baseras på denna lika, odelbara säkerhetsprincip för Ukraina, för Ryssland, för alla europeiska länder. Vi har föreslagit detta i många år.

De-nazifiering är ett absolut måste. Och det inkluderar inte bara att upphäva lagar som uppmuntrar nazistisk ideologi och praxis, utan det inkluderar också att dra tillbaka all lagstiftning som diskriminerar det ryska språket och andra nationella minoritetsspråk och, i allmänhet, nationella minoriteters rättigheter i Ukraina, vilka har blivit enormt diskriminerade och kränkta.

Fråga: Vi har pratat mycket om det kinetiska kriget, men jag ville ställa en annan fråga, om informationskriget faktiskt. För några dagar sedan hade Vita huset en briefing med flera populära TikTokers i USA, och de blev i princip informerade om ett nytt anti-ryskt narrativ, som Washington vill lägga fram. Vad tycker du om en sådan sorts hemlig propagandateknik, när det vanligtvis är Ryssland som de anklagar för desinformation och hemlig taktik?

Sergay Lavrov: Tja, vi är en väldigt, väldigt liten aktör i det internationella informationskriget. Världsinformationen domineras av media som tillhör amerikanerna, britterna och även tyskarna, fransmännen och andra. Det är en annan fråga, vad kvaliteten på dessa informationsställen är. Om du tar CNN, så föredrar de att undvika analytiskt material och de koncentrerar sig mer och mer på vissa rapporter som skulle utgöras av slagord ”Ryssland är en angripare”, ”Ryssland mördar civila”, ”Ryssland missbrukar sport” och så vidare och så vidare.

När de koncentrerar sig på TikTok och andra resurser som denna och andra plattformar och när de riktar sig till barn, eftersom TikTok handlar om unga pojkar och flickor, tror jag att detta är ett försök att hjärntvätta dem för resten av deras liv. Och detta är oanständigt och inte rättvist.

Om du vill ha information och konkurrens, om du vill ha konkurrens mellan medier, så måste det finnas några regler.

Jag vill påminna dig och dina tittare om att 1990, när Sovjetunionen levde under detta ”nytänkande”-koncept och de mänskliga värderingarna, gemensamma värderingar för mänskligheten, pressade de västerländska kollegorna i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa på, mycket aktivt, för att finna stöd på den sovjetiska sidan, en serie dokument från OSSE om yttrandefrihet och tillgång till information. Sådana dokument godkändes av konsensus i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Nuförtiden, när din kanal och Sputnik för många år sedan förbjöds att delta i till exempel presskonferenser och genomgångar i Élysée-palatset i Paris, och när vi uppmärksammade de franska kollegorna om att detta stred mot åtagandet i OSSE, sa de: ”Nej, nej, nej, nej, nej. Tillgång till information är endast tillämplig på massmedia och RT och Sputnik är inte massmedia, de är propagandaverktyg.”

Ytterligare ett exempel på missbruk av åtaganden och skyldigheter – när det för ett par år sedan i London hölls en konferens om mediefrihet i den moderna världen var inga ryska medier inbjudna.

Så vi känner till metoderna och de knep som används av västländerna för att manipulera media. Vi förstod för länge sedan att det inte fanns något sådant som oberoende västerländsk media. Om man tar USA är det bara Fox News som försöker presentera några alternativa synpunkter. Men när man tittar på andra kanaler och när man läser på sociala nätverk och internetplattformar, när den sittande presidenten blockerades (president Trump blockerades på twitter, ö.a.), som ni vet, och denna censur fortsätter på ett väldigt omfattande sätt och ersättandet av föreställningar. Närhelst något händer i form av massprotester, massdemonstrationer, som de inte gillar, kallar de det omedelbart för inhemsk terrorism. Så det är ett krig, och det är ett krig som involverar metoderna för informationsterrorism. Det råder ingen tvekan om detta.

Ett mycket intressant exempel var i går, när tidningen Bild i Tyskland publicerade ett stycke, där det stod att jag själv, på kvällen den 16 mars, lämnade Moskva med flyg för att åka till Kina, men att i området Novosibirsk vände planet tillbaka, eftersom antingen Putin beordrade mig att komma tillbaka eller så sa kineserna, ”Vi vill inte prata med dig.” Den publicerades av, ja, visserligen en tabloid, men en med miljontals läsare. Och det är synd att vi har dessa vanor som introduceras i informationsvärlden av våra ”vänner”. Det är inte av en händelse som president Putin talade om existensen av ’The Empire of lies’.

Fråga: Bara en fråga till, till er, herr Lavrov. Naturligtvis kommer denna konflikt i Ukraina inte att fortsätta för evigt. När det kommer till ett slut, vilka ser du som de största utmaningarna i framtida förbindelser mellan Ryssland och Ukraina?

Sergey Lavrov: Tja, vi hade aldrig några problem med det ukrainska folket. Jag har många ukrainska vänner, de två folken står mycket nära varandra kulturellt. Praktiskt taget alla talar ryska, och de som inte gör det, de förstår det ryska språket. Kultur, gemensam historia, levnadssätt, inställning till livet, familjers och samhällens traditioner. Så jag hoppas att när denna anomali är över kommer detta gradvis att komma tillbaka. Det måste ske gradvis.

Det kan inte komma tillbaka snabbt, eftersom våra västerländska kollegors ansträngningar att göra Ukraina till ett russofobiskt och antiryskt instrument – ​​ett anti-Ryssland, som president Putin kallade det – de började för länge sedan, och det är redan ganska djupt rotat i den ukrainska mentaliteten, särskilt hos den unga generationen som föddes efter Sovjetunionens upplösning. De har indoktrinerats på ett väldigt, väldigt tungt sätt.

Ansträngningar gjordes systematiskt för att utbilda militära officerare på basis av radikal Bandera- och Shukhevich-liknande metodik. Syftet är – att se till att de inte skulle bli vänligt inställda mot Ryssland igen och att de skulle bygga upp sin nationalism, nationalistiska känslor som ett medel för att stärka sitt lands stat.

Syftet var alltid att se till att Ryssland inte har Ukraina som vän. Det är som Zbigniew Brzezinski i slutet av 1990-talet sa: ”Ryssland med Ukraina, ett vänligt Ukraina bredvid sig, är en supermakt. Ryssland med Ukraina som inte är vänligt mot Ryssland, är bara en regional aktör.” Det här konceptet är väldigt djupt rotat i de amerikanska politikernas medvetande, och det kommer att ta tid att bli av med detta negativa arv.

Även nu, när de väpnade styrkorna i Ukraina kämpar och försöker fördröja krisen. Ukrainas ledare har med hjälp av amerikanska och andra västerländska rådgivare reformerat armén på det sätt som sätter dessa radikaler, Bandera-liknande utbildade officerare, att leda alla mer eller mindre viktiga enheter i den ukrainska armén. Och dessa människor radikaliserar och terroriserar andra, särskilt de som inte tror att detta borde vara deras lands öde.

Deras agerande i Mariupol är ett exempel på det. De flyktingar som kommer från Mariupol till Ryssland i tiotusentals berättar sådana historier. Det är verkligen hotfullt hur den här typen av människor kommenderar beväpnade män och kvinnor.

Men jag är säker på att mot slutet av dagen kommer den historiska närheten mellan två broderliga nationer säkerligen att segra.