Var Amos Oz en freds- eller en krigsaktivist?

Denna artikel har jag fått av Ulf Karlström, som berikat bloggen med många artiklar i skilda ämnen.

Var Amos Oz en freds- eller en krigsaktivist?

Den israeliska författaren och professorn i litteratur Amos Oz (1930-2018) har nyligen avlidit. Och som seden föreskriver, hyllas den avlidne, ibland i rent devota ordalag, i ett flertal artiklar (AB 28/12, DN 28/12, 4/1, GP 28/12, SvD 28/12, 3/1). Amos Oz skrev ett stort antal böcker, varav knappt 20 är översatta till svenska. En av hans böcker delades ut som gåva till hundratusentals svenska skolelever. Jag har läst ett par av hans böcker, men denna artikel handlar inte om Amos Oz´ författarskap, utan om hans roll som politisk aktör i Israel.

Delar av omdömena om Oz är närmast hagiografiska, likt helgonberättelser. Låt mig ge några exempel från dagtidningarna:

– [han] blev dock en av vår tids stora författare och en fredsaktivist

– [han] är förnuftets röst i det kaos av lögner och hysterisk retorik som präglar den globala debatten om pågående konflikter

– [han] kommer att bli ihågkommen för sina oerhört balanserade och bestämda uppfattningar om vilket slags Israel han önskade

– [han] förklarade efter sexdagarskriget att ockupationen av de palestinska områdena utgjorde en fara för landet framtid

– [han] grundade, tillsammans med andra, 1977 rörelsen Fred nu

– ”Jag har nu i över femtio år förespråkat en plågsam kompromiss mellan jude och arab, mellan israeler och palestinier, och försökt övertyga mina läsare om att kompromissen är det enda alternativet till våld…” (citat från Oz)

I kontrast till dessa lovord kan vi ställa andra aspekter av Oz´ uttalanden och gärningar, i rollen som politisk aktör:

– [han] ”förkroppsligade en progressiv vänstersionism, en strävan att förena drömmen om och sedan verkligheten av ett land för det judiska folket med bygget av ett samhälle på demokratisk och rentav socialistiskt grund” (SvD 3/1)

– [han] deltog som stridande i sexdagarskriget 1967 och Yom Kippur-kriget 1973

– [han] var ”en orubblig försvarare av Israels rätt till existens” (som det heter i all sionistisk propaganda; se nedan)

– [han] har ställt sig bakom Israels senaste krig mot palestinierna, t ex anfallet på Gaza 2008/2009

– [han] har uttalat sig ytterst kritiskt till Hamas och helt avfärdat att Hamas vid ett flertal tillfällen har erbjudit fred med Israel inom 1967 år gränser. Så Oz´ kritik av ockupationen 1967 var inte värd någonting.

– Den kompromiss som Oz´talat och skrivit om tycks bara gälla palestinska kompromisser, inte israeliska.

Hur skall vi väga dessa pro och kontra mot varandra? För det första får vi konstatera att de olika positionerna går inte att förena, det går inte att kompromissa mellan ockupationsmakten Israels terror mot palestinerna och talet om ”balanserade uppfattningar”. Var han en dubbelspelare, med ett Janusansikte? Var han i så fall ”bara” politiskt naiv, eller en cynisk medspelare?

Det vackra talet om tvåstatslösning – från Oz` sida – har totalt begravts av staten Israels ledande, sionistiska och ultranationalistiska kretsar. De har steg för steg utvidgat Israels territorium genom markstölder och ockupation. Scenariot har varit detsamma. Fanatiska sionister och bosättare har fått gå före, ibland med lama protester från staten Israels företrädare, varefter bosättningarna efterhand ”legaliserats”. Detta var naturligtvis Amos Oz medveten om, men han fortsatte

taskspeleriet om ”orubbligt försvar av Israels rätt till existens”, trots att frågan aldrig någonsin stått på dagordningen efter 1967, dvs de senaste drygt 50 åren!

Därför var det politisk riktigt av oss i Göteborgs Palestinagrupp att 2009 protestera mot att Universitet bjudit in Amoz Oz att tala. Vi stod utanför Universitet (administrationsbyggnaden) och delade ut flygblad till den glesa skara som infunnit sig.

Vad blir då slutsatsen?

Den får bli preliminär i avvaktan på att fler detaljer i hans liv pekas ut. Men så mycket kan sägas att hans försiktighet, på gränsen till feghet eller falskhet, har inte lett en millimeter närmare ett mål om rättvisa åt palestinierna, och fred i Palestina. Tvärtom, Oz´ politiska linje, med inställsamhet i främsta rummet, kanske för att alls kunna få tala i Israel var ett totalt fiasko. En protesterande medlöpare, får bli den preliminära slutsatsen. Så den svenska pressens hyllningar ter sig närmast groteska.