Var inte skadeglad när din fiende faller

Nedanstående tänkvärda reflexion är hämtat från Andrej Martyanovs blog den 9 september 2024 av Rolf Nilsson.

(Om Martyanov, se här, ö.a.)

Nu till en av våra vänner som i går publicerade ett ordspråk från Bibeln:

Var inte skadeglad när din fiende faller; när de snubblar, låt inte ditt hjärta glädjas.

Det publicerades med anledning av att jag påpekade det faktum att USA:s försvarsmakt och ett gäng amerikanska ”militärexperter” helt enkelt inte kan RIKTIG militärhistoria. Vilket många av de amerikanska officerarna och soldaterna till och med i den här bloggen bekräftar, och detta drar inte på något sätt ned deras professionalism eller mänskliga kvaliteter i övrigt – USA:s försvarsmakt har fortfarande många kompetenta och modiga människor. Men som institution utgör Pentagon inte någon vacker bild. Så att påpeka att USA:s erfarenhet av operationer med kombinerade vapen helt enkelt inte kan mäta sig med Rysslands är nu ”skadeglädje”?

Eller är det ”skadeglädje” att påpeka kollapsen av ett helt kriminellt företag med ’404’ (eufemism för Ukraina; ”Error” misslyckad stat, ö.a.) från USA:s sida på grund av hybris och historisk okunnighet?

Borde Röda armén och det sovjetiska folket ha följt det bibliska ordspråket när de befriade koncentrationsläger, eller när de kämpade mot den nazistiska krigsmaskinen och sedan krossade den – äran för detta stjäls av västlig propaganda.

Eller borde inte det ryska folket ”gotta sig” åt att se den kriminella globalistiska kraft som är ansvarig för tusentals och åter tusentals ryska civilas död och en miljon av dess hjärntvättade undersåtar från 404 i det största kriget i Europa sedan andra världskriget?

Jag är säker på att det vietnamesiska folket inte heller borde ”vara skadeglada”.

Och det kombinerade väst som känner vad som är på väg att hända är desperat och blir plötsligt så känsligt för sanningen. Jag kan bara citera slutsatsen i min senaste bok:

Det USA som jag och min familj emigrerade till på 1990-talet finns inte längre. Det är nu en osäker nation, vars ekonomiska och politiska system har upphört att fungera. USA:s enda verktyg för att berika sig själv, den amerikanska dollarn, har fått sin grund – myten om USA:s militära överlägsenhet – utplånad, vilket har avslöjat den ena svagheten efter den andra, allt från illvilliga korrupta eliter till en oförmåga att utveckla en realistisk strategi och upphandlingspolicy för sin uppblåsta militär, som inte är utformad för att utkämpa ett modernt krig mot en allvarlig fiende. Att en sådan ”fiende” kanske inte skulle vilja anfalla USA är bortom Washingtons tankesmedjors fattningsförmåga.

Varför skulle dessutom en bankrutt nation, som inte har lyckats anpassa sig till de nya tekniska paradigmen inom krigföring och som står inför fysiskt sönderfall, planera för krig mot Kina, som USA betraktar som sin främsta ”utmanare”? Den enda förklaringen är att detta antingen är ett önsketänkande, ett desperat försök att gripa efter det sista halmstrået av tidigare storhet utan något försök att ompröva och kanske vända den självmordsbenägna politik som tvingade USA på knä, eller helt enkelt ännu ett försök att rikta resurser mot sin militariserade ekonomi.

 Varje verkligt krig i Asien, som USA inleder, som vanligt föregått av en false flag, kommer att leda till att de amerikanska styrkorna krossas och att USA fullständigt förintas, och först då kommer USA att inse att man faktiskt har utkämpat sitt sista krig. Det problem som den nya multipolära världen de facto står inför är att se till att USA:s sista krig inte blir ett sista krig för den värld som den amerikanska eliten aldrig kände till och inte ville känna till.

Jag har ett annat ordspråk som är äldre än Bibeln – Vae Victis

(Vae victis är latin för ”ve de besegrade”, eller ”ve de erövrade”. Det betyder att de besegrade i strid är helt och hållet utlämnade till sina erövrare och inte bör förvänta sig – eller begära – mildhet., ö.a.)

.