Det enkla svaret är att media ägs till – säg – 99 % – av privata aktörer inklusive de tidningar med S-märkta ledarskribenter, vilka med några få undantag kan karaktäriseras som höger-S-företrädare; de sitter ju på ägarnas nåder. Emellertid täcker inte det enkla svaret hela verkligheten, där Sveriges radio och TV ingår – fånigt benämd Public Service. Min artikel handlar om ett kompletterande svar.
EPA-psykologen Wicklin leder söndagsintervjuerna i P1. Den 26 novemer intervjuades Christina Jutterström, tidigare chefredaktör för DN och Expressen samt VD för SVT, och således en relativt inflytelserik person inom media. Hon och en kollega är mycket kritiska mot direktiven till en utredning om SR/SVT. Dessa har skrivits av högerregeringen och går ut på att skapa en ”smal” SR/STV. Jutterström befarar med rätta att offentliga media, som begränsas till nyheter och folkbildning, kommer att tappa publik. Blir folk vana att hänvisas till reklamfinansierade skräpkanaler kommer de även att lyssna på snuttifierade nyheter och sådana program där (kanalen är ju redan inställd, och det är bara att trycka på en knapp). Jutterström och kollegan har därför, i god lobbyinganda uppvaktat samtliga personer i den offentliga utredningen. Det är verkligen föredömligt. Skallen på ”vänstervridning” är ingalunda entydiga berättade Jutterström. 50 % av moderata väljare och 44 % av SD-väljare delade inte det synsättet.
Vi lever i en högertid, skapade av högerpolitiker och det principlösa drivvedpartiet (S). Högertiden manifesteras i privatiseringar, skattelättnad för övre medelklass och rika, slopandet av fastighets- och förmögenhetsskatt, kraftigt ökad lobbying av f d toppolitiker till höger och (S), bejakandet av EU:s överstatlighet, NATO-anslutning. I kraft av sitt politiska oligopol har borgerliga partier och SD drivit den absurda propagandan att media är ”vänstervridet”. Det är en ren lögn, vilket Jutterström påpekade med hänvisning till publicerade undersökningar och rapporter. Högerskojarna vet naturligtvis att om en lögn upprepas ihärdigt blir den en ”sanning”. Därav de skrämmande direktiven för utredningen om SR/SVT. Och det verkar mest vara extremhögern (”far right”) som skrikit högst om ”vänstervridningen”. Denna position inom svenska politik var tidigare relativt marginell, men med stöd av stämningar inom dagens högertid har dessa politiska bedragare vuxit sig relativt starka.
Och innan ens den pågående utredningen har presenterats har SR/SVT börjat anpassa sig till gällande högerströmningar. Exemplen är många, men jag skall begränsa mig till det pågående kriget i Palestina.
Anpassningen tar sig konkret uttryck i en hycklande objektivitet – alla parter måste beredas plats. Och vid Hamas´ attack i södra Israel 7/10 brast alla hämningar för rimlig nyhetsbevakning. Israel framställdes som totalt oskyldig till skapandet av ”fängelset Gaza” eller i vidare bemärkelse det folkrättsvidriga och groteska förtrycket sedan 1948 av det palestina folket. Det var som om titeln på Ingmar Karlsson utmärkta bok från i år – Folket som inte fick finnas – var rättvis och skulle rättfärdigas. Propaganda inslagen och överdrifterna från Israels svaldes ograverade. Allt efter att folkmordet i Gaza har utvecklats – i dag till cirka 11 000 dödade palestinier, varav mer än 3600 är barn – har SR/SVT börjat tillfoga kommentaren att uppgiften (från Israel) har inte verifierats av andra källor. Det är bra, men den hycklande objektiviteten ljuder som ett mantra på redaktionerna. Några exempel följer.
SR:s mångåriga och kunniga reporter Cecilia Uddén har släppt fram fullständigt bindgalna israeliska kommentarer. En kvinna fick vräka ur sig att palestinska spädbarn föds upp på blod och därför skall vi inte ha något medlidande med barnen i folkmordet i Gaza . Och vid andra tillfällen släpps totalt okritiska röster fram – före eller efter – korrekta skildringar av en palestinska journalist boende i Gaza. P1:s vanligtvis skarpa presentatör Mikael Kulle tappade totalt kontrollen vid en intervju nyligen av en – uppenbarligen – helt hjärntvättad, svensktalande kvinna boende i Israel. Denna galenpanna fick gapa på om att hon ville ha fred, för sig själv och Israel, men det palestinska folket fanns inte i hennes värld – för dem gällde ingen fred. Det är möjligt att Kulle var oskyldig i så motto som att en producent svarat för inslaget. Han hade dock kunnat klippa av galenpannan. Alldeles efter fick en kvinna från Jönköping, med släktingar i Gaza komma till tals. Det var bra, men hela upplägget är ju en studie i den hycklande objektiviteten. Försvar för förtryckaren Israel jämställs med försvaret för de förtyckta, dvs det palestinska folket. Det är ingen objektivitet – det är historieförfalskning!
Det är svårt att förklara inslagen ovan – och alla andra bisarra, partiska inslag – på annat sätt än att redaktionerna på SR/SVT faller till föga, blir rädda för nedskärningar, för ”högermaktens” påtryckningar, Man kan förstå mekanismen, men det ursäktar inte redaktionernas undfallenhet för ”de vinande högervindarna”. Vad skall man använda ryggraden till, om inte för att stå upp i motvinden?
Vi är många som noterat den högervridna propagandan i massmedia, Public Service eller ej. Det som sticker ut bland all rapportering är klimatfrågan där massmedia enstämmigt hänger sig att klimatalarmism som i många fall anses vara en vänsterfråga och kritik mot kapitalismens hänsynslösa strävan att öka konsumtionen. Det är något som inte stämmer. Vänstern borde analysera den vetenskapliga basen för den påstådda ”klimatkrisen” och förstå att vetenskap inte bygger på hur många som tror på det ena eller andra, det finns ingen konsensus i vetenskap.
Ganska bred konsensus (enighet) uppnås ofta inom vetenskapen, men kan ge vika då ny kunskap framträder. Finns väldigt många exempel.
Men är Israel-Palestina-konflikten i ”väst” en ren höger-vänsterfråga?
Jag tycker nog det finns helt andra tyngre ”principer” (eller snarare frånvaro av dessa); som politiska, geopolitiska, vapenexportindustriella och ekonomiska i kombination.
Att i väst det är oacceptabelt att ryska bomber hamnar i ukrainska bostäder och sjukhus är självklara krigsbrott, medan israeliska dito i direktsänd tv är i Washington, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladets ledarkolumner ”självförsvar”.
Det är de politisk-filosofiska PRINCIPERNA den berömda ”västvärlden” har problem med: Israel är alltid gott i sina intentioner (handlingarna är naturligtvis oviktiga), medan de ryska intentionerna är av hävd alltid dåliga.
Så går det när subjektiva amerikanska känslor styr världsfrågorna. Ett intellektuellt haveri; långt bortom höger-vänsterskalan.
I en miljö efter ”sanningen” har högerpopulistiska partier kunnat sprida sin politiska retorik som aldrig förr, och i stor utsträckning använda sociala medier som en plattform för direkt, men ohämmad, kommunikation med allmänheten.
Högerradikalism har blivit allt vanligare i EU-elitens Europa vilket bidrar till
högerpopulistisk medianärvaro.
Varje lands politiska situation kan vara olika, men strategin för att ta över nationella medier är slående lika:
bygg en mediepropagandamaskin förklädd som ”alternativa nyheter”;
få public service-företagen under kontroll och gå efter oberoende, kritiska medier:
Bygg ett mediaimperium
Förtala dina kritiker
Sprid rädsla genom falska nyheter
Använd Facebook som förstärkare!
Sätt Press- och yttrandefrihet
under press
Förstör dina kritiker ekonomiskt
2023
Enligt organisationen Reportrar utan gränser som varje år sammanställer graden av pressfrihet i världen har pressfriheten över tid tydligt minskat i Europa och EU
Endast sju av 27 EU-länder har det högsta betyget ”Bra situation”. Antalet EU-länder som fått det bästa omdömet har halverats de senaste tio åren.
”Radioresultaten är skamliga, dess möjligheter är ”gränslösa”. Om jag skulle tro att den här bourgeoisin skulle leva i hundra år till, skulle jag vara övertygad om att den skulle driva vidare med de enorma ’möjligheter’ som finns i till exempel radio.”
– Bertolt Brech, 1932
Ändå är ju faktiskt journalistiken som friast och öppnast i hela världen i just vårt eget Europa, och möjligen lika bra i Nya Zeeland och Kanada. Undantag finns självklart. Fri journalistik är i princip utplånad i högerkonservativa länder som Ungern och Ryssland. I Ungern har det Orban-ledda statspartiets alla lakejer köpt upp besvärliga media. Likadant i Polen; det högerkonservativa partiet PiS har placerat sitt folk precis överallt. I rysk media har till och med ledande tv-journalister jag sett i många år som fört fram Kremlkontrollerade nyheter i decennier nu faktiskt lämnat landet en gång för alla.
I de svenska medieundersökningar som utförs av bl.a. det förnämliga institutet vid Göteborgs universitet brukar högerlutande personer anse att svensk media är ”vänstervriden” och vänsterlutande personer anser att media blir alltmer ”högervriden”. Sanningen i statistiken har generellt varit att det är varken eller. Det beror kanske också på vilka media man läser och tilltror.
Den största och farligaste risken är idag tyvärr att vanliga mediekonsumenter idag väljer (och helt väljer bort) enbart media som på underligt vis bara återspeglar deras egen subjektiva åsiktsvärld; d.v.s. den objektiva journalistiken och nyhetsbevakningen därmed havererar.
”Läs motståndarnas och fiendens böcker!” -som det hette förr. Det är så man blir klok och lärd och får en bred och djup kunskap om det mesta. Förhoppningsvis. Även om några timmar bland de outbildade tristtomtarna på något högerpopulistiskt tv-”nyhetsprogram” i skramlig svensk studio i något suddig Öppen Kanal naturligtvis är tristess och tortyr.
Jag iakttar en klar försämring. Upplever ingen fri debatt i media i viktiga frågor som kriget i Ukraina, Nato-medlemskapet mm. Noterade hur t.ex. ”Ifrågasätt” under några år först ströp debatten och att DN sedan la ned ”Ifrågasätt”. Debattsiten ”Ifrågasätt” stryper yttrandefriheten och bedriver censur i DN
De stora medierna som DN och Svenska Dagbladet, liksom mer lokala GP och andra, vill nog inte ha oss ständigt kritiska, pålästa och negativa röster ”utifrån” in i sitt flöde som kan reta ”trogna läsare” -och därmed annonsörerna.
Men det har ju med internet aldrig varit så lätt att ge uttryck för åsikter och debatt på alternativa håll, som idag.
För när allt kommer omkring: är verkligen DN så viktig idag? De flesta jag känner som haft DN har sagt upp sina prenumerationer på grund av tidningens grundinställning till det mesta. Jag gjorde det för minst tio-femton år sedan, och läser ETC istället.
Vill en tidning inte presentera och producera objektiva och kritiska nyheter skadar det i längden mediet självt: d.v.s. DN tappar läsare, helt rättvist och rättmätigt.
Tyvärr kan vi gissa på förhand vad t.ex. DN skriver om det så kallade Israel-”Hamas”-kriget. Israel har förstås ”inte och aldrig begått några som helst fel” och några kritiska ledare och kolumner mot det sadistiska israeliska krigsvåldet finns där inte heller. Om 10-15 år kommer väl DN:s cheftyckare Wolodarski skriva en kort notis ”att vi hade lite fel om Israel, som nu blivit demokratiskt sedan apartheidregimen där fallit” (som de fick Canossa-vandra om deras helt okritiska stöd för det anglo-amerikanska anfallskriget mot Irak år 2003 och att vi i Sverige skulle DELTA i det illegala anfallskriget mot Irak).
Varför i all världen skall man som prenumerant -dessutom i förväg- till Bonniergruppen betala för sådant tillrättalagt subjektivt nyhetsskräp?
Ren liberalism är som politiskt parti och som valröstande medborgare absolut rödlistat utrotningshotat idag; men inte som politiskt Washington-korrekt media. För några väljare till liberala partiet tycks ju dessa tidningar dra heller.
Det är verkligen anmärkningsvärt underligt.
De stora medierna når så många fler än sociala medier! Deras generella vägran (m enstaka undantag) demobiliserar debatt-, -åsiktsfrihet. EU:s snabba ”förbud” mor RT – som jag började läsa efter Rysslands angrepp. Saklig ton med källhänvisningar som regel, i motsats till flera artiklar i våra etablerade medier.
Läs gärna Svensk propaganda i konkreta siffror. Var går gränsen för vad som får sägas om Ukrainakriget? Utdrag ur Andi Olluris kommande bok.
Fast får inte just de flesta yngre idag just inte nyheter från ”okonventionella media” snarare än typ DN?
Jag delar i övrigt helt Dina tre svar till mig i dagens ämnen.
Visst kan man läsa RT som komplement. Men även där måste man inse att det är i första hand ryska statens och styrets officiella nyhetsbild.
Förr lästes självklart Pravda av analytiker över hela världen för att få veta de inte sällan i alla fall officiella tillkännagivandena (som det var på den tiden) i de annars alltid så felaktiga kremlologiska analyserna för ”västs” del.
Det finns guldkorn och skarpa analyser då och då i rysk media. En som ofta höjer sig ovan på den nivån är den inte sällan listige och mycket intelligente (och ganska humoristiske) och erfarne ryske försvarspolitiken Konstantin Zatulin som ofta hittar exakt träffande kritik mot västliga politiska ställningstaganden.
Det var han som uttryckte att Washington förstod inte att världen förändrats mellan anfallet på Irak 2003 och hur de fick i panik lämna Afghanistan år 2021 eftersom ”de var helt upptagna med att leka James Bond och Rambo i Asien”. Däremellan blev Kina och Ryssland faktiskt starka allierade; d.v.s. det Washington INTE VILLE skulle (få) inträffa.
En ganska exakt träffande bild på vår ständiga amerikansk amatörism i diplomatin och i världspolitiken. Faktiskt.
Nauclér,
ibland är du humoristisk, omedvetet förstås, men du får mig att skratta gott när du beskriver andra exakt som en kopia av dig och du är inte ovanlig –
för du gör som vanliga mediekonsumenter idag, väljer (och helt väljer bort) enbart media som på underligt vis bara återspeglar din
egen subjektiva åsiktsvärld.
Nauclér som det hette förr, heter det också idag
“Läs motståndarnas och fiendens böcker!”
Det har du gjort och gör eller hur…?!
därför är du klok och lärd och har en bred och djup kunskap om det mesta, och det är sant och inte falskt.
Carina: man skall läsa så rik och mångsidig och rentav annorlunda och kanske udda litteratur och media som möjligt. Gärna litteratur som UTMANAR den egna gamla åsikten och ibland vanföreställningen! (Den enda bok jag verkligen misslyckades tröska mig igenom var faktiskt Hitlers ’Mein Kampf’, eftersom den var så ostrukturerat trasslig och ologisk och var helt enkelt till slut oläslig; den återspeglar en enkelspårig ’politikers’ ihopkok av istort sett bara kopierade idéer från andra källor, inget var dennes eget. Tydligen gavs den som gåva till alla gifta par i Tyskland på den tiden. Kanske löste den några äktenskapliga trubbel, vem vet?!?).
Möjligen kan vi skrota just tidningen DN på den listan. Den duger bara till att slå in kaktusar i på blomsteraffären.
Nauclér,
du som så ”tufft” ironserade dig över mitt förslaget att läsa ’Varför vi älskar att hata Ryssland’ av Guy Mettan, och du svarade om minnet mitt inte sviktar -jag läser inte västerländsk litteratur…
Precis så som du råder andra, ska du råda dig själv och läs
gärna litteratur som UTMANAR den egna gamla åsikten och ibland vanföreställningen!
Har du läst artiklar från Proletären?
Har du utmanat ditt antikommunistiska ego ngn gång?
Eller russofobin?
Nauclér, släpp dina fördomar och du kommer upptäcka en ny Johan.
Russofobin skadar den mentala hälsan, som alla fobier gör, fobier kan också utveckla manier….hur är det med din Europamani, vad kan ha orsakat den?
Carina, men mmmmmh: skulle jag ”inte läsa västerländsk litteratur” ?!? Det måste vara något missförstånd.
Jag är vare sig russofob eller anti-kommunist; däremot är jag emot hur dagens ryska anti-politiska klimat stängt ned det egna landet politiskt Pinochet-style och hur kommunister i sin strävan att nå det bästa överallt där de styrt, blivit den goda vardagens fiende; förtryck och massmord med andra ord. Jag har sett det på plats. De svenska och nordiska kommunistlutande personer jag ibland visade runt i Sovjetunionens mindre kända platser och bakgårdar, röstade aldrig mera på typ Vpk igen. Aldrig. Inte en kotte.
Russifobin av idag är det korkade västerlänningar som förvägrar dagens ryska folk frihet, äkta demokrati och ett politiskt system; inte vi som kritiserar dagens ryska helt döda politiska klimat, just Pinochet-style.
Men ni kommunister har ju aldrig förstått er på just politik. Makt ja, men politik, aldrig. Därför gör sig alla folk som kan av sig med ett regerande kommunistparti och väljer friheten och äkta politik istället.
Det är numera en historisk politisk, sociologisk och empirisk lag.
”Ändå är ju faktiskt journalistiken som friast och öppnast i hela världen i just vårt eget Europa,”
Jaså?
Vänligen visa då vart debatten fanns om Sveriges deltagande i den USA centrerade krigsorganisationen NATO.
Jag har för mig jag läst något om att media och journalisters uppgift i en demokrati är att granska makten och makthavarna men frågan om NATO verkade bara obemärkt glida förbi.
Istället ställde media oss inför Sverige i NATO som en självklarhet och resten var bara formaliteter.
Näe, jag tycker inte vår media i Västvärlden är öppen och fri.
Media i Västvärlden är inget annat än Kung Borgares män (och kvinnor).
+ alla de icke binära människorna.
Icke binär är ett ord jag lärt mig av högersajterna Fria Tider etc.
Jag vet inte riktigt vad icke binär betyder men jag tror de menar de nya moderna människorna som inte har något särskilt kön.
Det är ett resultat av det kultur-revolutionära och progressiva Västvärlden och något som den konservativa Asiatiska delen av Världen ännu inte accepterat.
Om de nu någonsin kommer att göra det.
Det är inte säkert Västvärlden lyckas påverka dem därför länder med starkare tradition är inte så lättpåverkade.
Ryssland fick en progressivare hållning med Sovjetkommunisterna.
Men märk väl att den bara var en överbyggnad.
När Sovjetkommunismen var slut försvann också överbyggnaden utom delar av den som hunnit bli tradition.
Det är så jag ser Ryssland av idag.
Ett moderniserat Ryska Imperiet kanske?
Jag säger Ryska Imperiet för så var det för länge sedan.
Dock ej sådant imperium som kapitalistiska USA och Västvärlden med planer och ambitioner att erövra hela Världen.
Idag är höger – vänster indelningen obsolet.
Kampen gäller Globalism kontra Lokalism.
Ska folket styras av makter långt borta, EU, USA,
eller ska styret finnas på det lokala planet.
Demokrati kan endast finnas lokalt, i samhällen på max 10.000 individer.
GAL-TAN-skalan?
Den fungerar ofta väldigt bra den också!
Min åsikt är att de här båda sätten (höger-vänster, GAL-TAN) att mäta politik inte kan ersätta varandra.
GAL-TAN skalan har tillkommit just för att höger-vänster indelningen blivit obsolet eller ur tiden för att använda ett enklare ord.
Anledningen är en alltmer intensivare progressiv politik i Västvärlden framkallat konservativa motkrafter där inget utrymme ges i vänster-högerskalan som ditintills varit allenarådande.
Min högst generella uppfattning är att politisk höger-vänster skala fokuserat på fördelningspolitik.
Medan GAL-TAN skalan istället fokuserar på sociala värderingar.
Ska man då mäta viss politik på en skala fordras båda sätten.
Jag menar att Ryssland med sin avsaknad av Borgerlig Västerländsk Demokrati hamnar långt åt vänster på höger-vänsterskalan.
Det ryska samhället är faktiskt väldigt jämlikt trots en mindre klick ytterst rika oligarker.
Men tvärs långt åt höger till TAN på GAL-TAN skalan då TAN står för just Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk.
De flesta i Ryssland är med på samma villkor medan inflytandet i USA mest beror på ditt ägande.
Det gör att USA blir ett samhälle där ojämlikheten råder.
Med denna insikt förstår jag USA är mycket rädd för Ryssland.
Rädd därför att jämlikheten, solidariteten och sammanhållningen ger Ryssland möjligheten att mobilisera soldater.
Det ryska folket har ett gemensamt intresse att försvara.
Berätta gärna för mig vad för gemensamt intresse USA:s alla invånare har att försvara.
Raderna av hemlösa i tält på trottoarerna?
De välbärgade i villaområdena?
De rika med inflytandet i politiken?
Den aggressiva utrikespolitiken som kostar enorma skattepengar?
Eller vadå?
Tänk då samtidigt att vårt land Sverige är ett land som strävar efter att efterlikna USA.
Ryssland av idag är tyvärr ett av Europas och den industrialiserade världens mest ojämlika länder där minst en femtedel av befolkningen har det ganska socialt och ekonomiskt dåligt. Jag har till och med hört att amerikaner noterat att ryska samhället är ännu mer ojämlikt än det amerikanska. På ryska sidan kan det nog uppvägas med relativt bättre och något jämlikare utbildningssystem.
Men eftersom vår skribentkollega arbetarklass aldrig satt sin fot i vare sig det gamla sovjetiska eller dagens ryska synnerligen kapitalistiska samhällssystem, så får man de bästa inblickarna på plats och inte på något annat sätt.
Det kritiska för rysk del är avsaknaden av ett öppet och fritt demokratiskt och politiskt samhällssystem med regelbundna maktskiften, utan är rent personcentrerat till en enda stark ledare, ett system som bara saktar ned och svårt sinkar det ryska samhället av idag. Du kan inte hitta en enda ryss eller professor i rysk historia idag som anser att dagens Ryssland är på mer rätt väg än det var år 2012 när president Medvedev borde ha ersatts av en ny, frisk och ny ersättare enligt den ryska konstitutionen, vars ursprungliga giltiga text när det gällde schabblades och trixades bort.
Ett system blir aldrig starkare än dess svagaste punkt, och det är enmansstyret i dagens ryska system. Först när säkerhetspolisen FSB och dess gangsterkapitalism förlorar den politiska makten i Ryska federationen och landet kan bli äkta fritt, kan det ryska samhället först börja utvecklas positivt i normal och humanistisk riktning.
Tacksam källor. Hur är hemlöshet och fattigdom i Ryssland jämfört med USA efter använda mått?
Vet du detta: vår skribentkollega arbetarklass aldrig satt sin fot i vare sig det gamla sovjetiska eller dagens ryska synnerligen kapitalistiska samhällssystem.
Antag nu att upprepade val för samma parti och ledare till makten gång på gång: Merkel, Roosevelt, Putin, Erdogan, Erlander m.fl. Putin har vunnit upprepade val mot flera kandidater…
Vår kollega Arbetarklass har själv skrivit det flera gånger. Även jag har minne.
Angående ekonomisk statistik och gällande ojämlikhet och fattigdom finns det massor av källor från alltfrån FN-organ till allsköns andra internationella som nationella institutioner. De ger naturligtvis olika inre resultat och kurvor.
Annars kan man ju fråga vilken rysk vän eller kollega som helst. Den som tror att den gamla sovjetiska jämlikheten idag finns kvar i Ryssland har 1) dålig nutidskunskap; 2) vet inte alls; eller 3) lever i någon slags ideologisk vanföreställning.
Den ryska ekonomiska utvecklingen sedan över 30 år tillbaka är nog den mest nyliberala ekonomiska utveckling något europeiskt eller industriellt land någonsin genomgått så pass snabbt och ”effektivt”. Ryssland är mig veterligen det enda(?) europeiska land som har just platt nyliberal skatt, jag tror den ännu är 13% för alla invånare. Det säger sig själv att ett land med platt och samma skattesats för alla invånare oavsett inkomst blir i slutänden extremt ojämlikt. Inte ens de svenska moderaterna eller Sverige-”demokraterna” har fått för sig en sådan politik, förutom de nyliberala foliehattarna i MUF och andra ignoranta och ansvarslösa tokorganisationer.
Som socialist och/eller anständig demokrat kan man dystert iaktta att det ryska landet styrs enväldigt av dess ekonomiska klass; en slags bankirstat och som enbart hålls ihop av säkerhetspolisen FSB. Dessa kommer inte -och aldrig- avsäga sig denna makt frivilligt och låta några som helst politiska val eller någon opposition ta i från den nya ryska nyliberala nomenklaturaklassen denna maktposition, det är HELT OTÄNKBART, de kommer tyvärr bara att skiljas från denna makt med någon slags våld. Dess enda utväg när det en gång gemensamma ekonomiska systemet man delat med Ukraina, som till slut blev en stat där makten skiftar regelbundet (på olika vis) och det ukrainska landets befolkning fick transparent insyn i makten och ekonomin -så var den ryska härskande ekonomiska klassens och därmed den statens svar: krig.
Det säger mycket om den ryska härskande klassen av idag. Våld är alltid en metod för en hänsynslös politisk aktör som inte följer några fasta regler och aldrig straffas för precis någonting -i Ryssland, och precis som Israel.
Hur kan vi veta att DU, Johan de Nauclér, någonsin satt din fot i de här länderna?
Om en skribentkollega berättar för mig och oss att denne varit där eller aldrig varit där men gärna vill besöka landet vi talar om, utgår jag från att det är rimligen sant för diskussionen. Och, nej, jag har typ inte varit i oländiga trakter Turkmenistan, Kirgizien, Nordkorea, bergiga Karabach eller gamla Kampuchea heller; vilket jag heller inte hävdar. Tyvärr erhöll ingen någonsin en sovjetisk stämpel i sitt fasta pass, så det går ju inte att visa upp som bevis heller. Men jag litar på en skribentkollegas ord i saken.
Johan d N
Lyssna aldrig på astronomer. Dom har aldrig varit ute i universum.
Tack Gunnar! Jag fick dagens skratt. Allra mest orolig är jag dock över all ganska omfattande stora budgetmedel som ges till utforskning av just yttre rymden; är inte det enormt mycket bortkastade pengar med att utforska nebulosor och galaxer flera tusen ljusår bort – men kanske kan vi skicka dit amerikanarna och deras geopolitiska härskar- och upptäckarlusta, med tiden, trots allt? Fast dyrt och onödigt känns det!!
Helt enkelt löjligt o inbilla sig att monopolistisk ”media” har med ’höger’ o göra..trams bara. Det rimmar snarare ”bättre med kommunistisk/bolsjevikisk/sionistisk vansinneskapning att göra. Varenda en (de är ftf 5 till antalet, varav rotschildarna o rockefellerna äger de två ”nyhetsbyråerna ap och reuters som filtrerar alla lögnheter i väst) av dom har anknytning såklart till isrhell o är medborgare där. Därav ingen relevant Nyhetsförmedling runt Folkmordet på Palestinierna. Detta är ju ändå inte jättesvårt att förstå..
Men ”Naucler”.
Det finns ju inge fri debatt i (våra) svenska MSM- medier. De styrs ju av redaktörer som är beroende av stora annonsörer misstänkta finansiärer, politruker och sina aktieägare.
Den objektiva och värdeneutrala journalistiken är ju död i stort sätt. Fri journalistik hittar man enbart utanför MSM.
Den sk journalistiken är ”inbäddad” i tidningarnas politiska policy. De flesta har nog redan upptäck det. Det är ju därför den svenska pressen går så dåligt och tvingas leva på statliga bidrag (presstöd) och annat finansiellt underhåll. Det finns nästan inga fristående journalister kvar som får redovisa fakta om det går emot redaktionen.
Externa finansiärer till MSM kan bestå av utländska organisationer, företag, militärindustriella komplex, vapenlobby, finansinstitut och olika tankesmedier och utländska statliga intressenter, Man ser klart hur den svenska presskåren tar in material okritiskt från andra länder och deras redaktioner som papegoj-kopior och återger utan minsta ifrågasättande. NBC ,BBC NYT och andra Mediebyråer eller spinndoktors. Äcklet och lögnerna är gränslösa i medievärlden. Titta bara på vad de redovisar i ”urikes publicerad” på Tex-tv och TT.
Här i Sverige har pressen ingen redovisningsskyldighet, om varifrån de tar emot sitt finansiella stöd, inte ens behöver de redovisa varifrån de hämtat sitt material . Därför är svensk press starkt misstänkt korrupt och står under ekonomiskt inflytande och beroende för sin överlevnad. Det är precis det som hänt. Pressen och SVT håller på att ta död på sig själva och de har ingen trovärdighet kvar. Man brukar benända dem ” HORMEDIA.”
Victor Orban har gjort det enda rätta. Dvs lagstiftat mot mediernas egenmäktighet, att bereda plats för utländsk propaganda mot betalning, att sk ”utländska agenter” dvs företag andra stater, organisationer mm, som har som syfte att försöka påverka den Ungerska inrikespolitiken ska FÖRBJUDAS och tvingas redovisa sina ekonomiska förehavanden och finansförhållanden. Svens Press ska inte tillåtas finansieras av Utländska intressenter.
Victor Orban menar, att det är ett demokratiskt haveri som kan förstöra landet Ungern, att låta utländska finansiärer styra opinionsbildningen i sitt land genom att påverka de allmänna opinionen genom medierna.
I Ryssland är Putin tydligen inne på samma linje. Det borde reglers även i Sverige för länge sedan, innan pressen och medierna utplånar sig själva, för någon trovärdighet har de knappast kvar.
Sedan vill jag bara kommentera Naucler. Fria journalister, hittar du kanske du bara bland medborgarjournalister om de inte är anställda. Ett få tal som oftast gör ett bättre jobb än alla andra. Global P och andra visar vägen.
Observera att jag skrev JOURNALISTIK; d.v.s. att det journalistiska arbetet och granskningen INTE STRAFFAS och FÖRFÖLJS av det egna landets politiker och straffas av ett politiskt styrt ”rättssystem”. Detta råder faktiskt i Europa och tillsammans med andra öppna länder som Kanada och Nya Zeeland, till viss del och amerikanska medier.
MEDIA och dess debattkvalite liksom uteslutning av debattämnen är faktiskt en HELT ANNAN fråga.
’Journalism’ respektive ’media’ är alltså två helt skilda saker.
Goda professionella journalister finns säkert i nästan alla länder. Goda media tyvärr i allt färre. Även i Europa blir de stolliga högernationalistiska tomtarnas subjektiva värld en bidragande orsak till medias kvalitetssönderfall: åsiktsjournalistiken som är den akademiska och utbildade journalistikens antipod.
Snowden? Assange?
Och Julian Assange, Alina Lipp, och Anne-Laure Bonnel– När sanningen blir brott i Väst
Fast vare sig Snowden eller Assange är professionella journalister. De är snarare aktivister och (i Snowdens fall) samhällskritiker som däremot spelat en oerhörd viktig roll för äkta utförd journalistik.
En annan samhällskritiker som inte heller är journalist men är viktig, som bör läggas till på listan är Naval’nyj. Han är Rysslands lika modiga svar på Snowden.
Det finns stora skillnader.
Navalny kunde i åratal samla folk till möten och manifestationer med mycket stark kritik mot regeringen i Ryssland, Snowden var direkt tvungen att fly för itt liv, och lyckades med knapp marginal.
Navalny har dömts för preciserade brott av typen korruption, Snowden inte alls.
Navalny hade enligt olika indikationer starkt stöd av utländska stater i sin låt oss vänligt kalla det för ”regeringskritiska insatser”.
Artiklar om Navalny och Baud
Artiklar om Navalny på Globalpolitics.se
Rysslands UD: Navalny finansieras av utländska ambassader.
Navalny: Västerlandets ”hjälte” – ny bok av Jacques Baud
Ryssland: Bevis finns för att Navalny får instruktioner av CIA! Inbjuder OPCW och Tyskland till samarbete.
Navalny och förräderi.
Vem tjänar på förgiftningen av Navalny? Vad säger man i Tyskland och i Moskva?
Varför sittet Navalny i fängelse i Ryssland?
Vad tycker Ryssland om påstådda mordförsök på Navalny och Skripal och annekteringen av Krim?
Lavrov: Berlin bekräftar att man gav Navalny tillgång till arkiv om Putin
Om svenska FOI:s analyser av blodprov som sägs komma från Navalny.
Tyskland vägrar fortfarande att lämna ut prover i Navalny-fallet, medan Ryssland vill ha gemensam undersökningskommission.
Varför vägrar Tyskland att lämna ut nödvändiga handlingar om Navalny till Ryssland, men ger dem till Nato?
Novichock – Navalny – NordStream – Nonsens
Skapar upphovsmännen bakom Navalny en ny “False Flag” för att dölja lögner?
Mer debatt med DN och andra om Navalny.
Debatt i DN om Navalny-affären. Ryssland och allmänheten förlorare, imperialism och krigshetsare är vinnare.
Vem tjänar på förgiftningen av Navalny? Vad säger man i Tyskland och i Moskva.
Artiklar av/om Jacques Baud
Jacques Baud – ger han en trovärdig bild av kriget i Ukraina och dess bakgrund?
Det stora mötet om Ukraina i Stockholm 25 mars. Del 1.
Fast Snowden och Naval’nyj har större likheter än motsatser: de kritiserade båda sin respektive ”djupa stat” (besuttna maktstrukturer).
Naval’nyj äger ju den typen av klassisk rysk dum-modighet: han återvände till sitt hemland (mot synnerligen bättre vetande!).
Men alla tre har varsitt mod; Assange, Snowden och Naval’nyj.
Den senare är ju idag den ende klarast lysande oppositionskandidaten i det egna hemlandet.
Ryska domar av idag ger jag inte mycket för. De är politiskt avgjorda på förhand bara för domstolen att stämpla: s.k. telefonrättegångar. Dystert faktum. Ryssland är inte en rättsstat, utan en maktstat.
Tyvärr för Assanges och Snowdens del möter de också en amerikansk maktstat som borde vara en rättsstat i deras fall.
Men som en viss Nixon sade en gång: de bästa politikerna har alltid suttit i fängelse; de kan sin stat bokstavligen inifrån.
Tyvärr är nog Naval’nyj den ende karismatiske opposition som skulle kunna rädda den ryska inrikespolitiken idag, som ju som bekant är helt avdödad. I just detta avseende är det svårt att se en rysk inrikespolitisk framtid; just nu är det en åsiktsöken. Politiken har dött.
Frågan är väl om Snowden kan kallas ”politiker”? Assange möjligen politisk aktivist; men han vinner knappast några val. Naval’nyj fick ju faktiskt 27-28% i ett lokalval i Moskva för bra många år sedan; politisk potential med andra ord. Ingen idag kan dock i ”val” besegra partiet Det Enade Ryssland.
Oppositionen i Ryssland är som pysventilen på en tryckkokare.
Pysventilen är nödvändigt och gör tryckkokaren effektiv utan risken att explodera.
Demokratierna i Västvärlden är ”trycklösa” vilket gör dem mindre effektiva, dvs. allt längre vägar till verkställighet.
Jämför Sovjetunionens snabba och effektiva uppbyggnad som satte USA mer eller mindre i veritabel chock.
Vem trodde det gamla och föråldrade bondelandet i Öster efter några decennier skulle bli först i världen till månen?
❤️
Nämn då fem samtida vältaliga oppositionspolitiker i Ryssland. Någon? Ordet är fritt. Varsågod!
Frågan är riktad till arbetarklass, som säkert kan svara. Ursäkta om jag ändå lägger mig i: Wikipedia anger 4 partier med mer än 5 % av rösterna. Hur många hittar du i USA och UK?https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_politiska_partier_i_Ryssland Två oppositionspartier fick större andel av rösterna än vad Navalny fått i upprepade opinionsundersökningar för övrigt.
Enade Ryssland 2001 Dmitrij Medvedev folkets parti etatism, nationalism, konservatism
335 / 450
Ryska federationens kommunistiska parti 1993 Gennadij Ziuganov vänster, vänsterextremism kommunism, marxism–leninism
43 / 450
Rysslands liberaldemokratiska parti 1992 Leonid Slutskij höger, högerextremism socialkonservatism, högerpopulism
40 / 450
Rättvisa Ryssland 2006 Sergej Mironov center socialdemokrati, demokratisk socialism
23 / 450
Fast det var inte alls min fråga. Jag frågade om FEM VÄLTALIGA OPPOSITIONSPOLITIKER i det ryska landet.
Figurer som Slutskij och Mironov tillhör det ryska knapptryckarkompaniet i den ryska Duman som alltid röstar enigt numera: röstsiffrorna är som oftast 401-0 (ingen tycks någonsin vara sjuk eller på resa), och deras status som ”politiker” ger jag inte mycket för. Ziuganov har i alla fall tidigare varit mycket ordkraftfull, men han är helt tämjd numera och har ju varit partiledare för KPRF sedan slutet på 1980-talet och närmar sig väl de 80. Skulle Putin anse att alla dumaledamöter måste gå i genomskinlig kostym, skulle de alla göra det i Duman. Så några oppositionspolitiker i Duman finns i praktiken inte -om de vill ha kvar lön och kunna erhålla diverse betalningar under bordet. Politikerna i det övre huset, Senaten, samlas några få gånger per år under fåtalet dagar; vad de annars gör dagarna i ända, förutom att hålla sina inövade – och av Kreml på förhand godkända taleroller i rysk ”debatt-tv” – vet jag faktiskt inte. För politik (debatt och opinionsbildning, och granskande av makten) ägnar sig nämligen inte alls de ryska deputerade åt.
Så vältaliga oppositionspolitiker finns alltså någon annanstans i det ryska samhället. (Kanske sitter de flesta bakom de svenska gardinerna numera?)
Men hitta gärna FEM (enbart) VÄLTALIGA OPPOSITIONSPOLITIKER i det fria i dagens Ryssland som kan hålla tal utan manus. Det blir ett hästjobb.
Varför just 5 för Ryssland. Då det gäller t.ex. USA frågar man efter 2-3 partier.
Svaret på frågan om ”Varför är svenska media högervridna?” är självklart ”FRÅGA ÄGARNA”
Kanske någon Rysk medborgare kan ange 5 st svenska ”vältaliga oppositions politiker” i dag? Finns dom? kanske ”Naucler” kan ange några några svenska vältaliga dito?
Min poäng Erik att det mig inte finns fem oppositionella politiker som kan hålla ett vare sig kritiskt dåligt eller vältaligt tal i det offentliga i
dagens, enligt min uppfattning, helt anti-politiska ryska samhälle.
En andra poäng är att konservatism kan aldrig UTVECKLA något samhälle. Ryssland är idag tillbaka på stockkonservativa tsar Aleksandr III:s ruta noll. För 150 år sedan.
Att sträva efter en multipolär värld tillsammans med Kina och allierade mot den främste konservative (Bevararen) av en unipolär värld under Hegemonen USA är kanske inte så utpräglat konmservativt.
Men den svåra politiska och humanitära filosofiska frågan är då: skall ryska FOLKET måsta helt avstå alla sina medborgerliga rättigheter och friheter och offras för att nå detta mål?
Det tycker jag är oacceptabelt. Varför skall vårt ryska broderfolk sitta i fängelse och social stagnation för att ännu en gång försöka knäcka amerikanska geopolitiken och imperialismen?
Skulle vi vara i Sverige beredda till det i 25+ års tid?
Kot svar: Är detta verkligen den viktigaste frågan?
Var finns beläggen för att ”ryska FOLKET måsta helt avstå alla sina medborgerliga rättigheter och friheter och offras för att nå detta mål?”
En viktigare fråga är väl fortfarande att uppnå någon typ av säkerhetsavtal. Uppfattar fortfarande att Ryssland startade kriget av detta skäl. Sveriges och Finlands Nato-medlemskap är förstås motgångar för Ryssland. Men frånvaron av sanktioner från kanske 5/6 av jordens stater kan vara viss framgång.
Min poäng är alltså att ryska politiken, samhället och dess rykte i världen och respekt hos omvärlden skulle vara mycket, rentav avsevärt, starkare och gynnsammare om man släppte den ryska opinionen, debatten och politiken mer eller mindre helt fri inrikes sett inne i ryska samhället.
Länder som stänger ned den politiska debatten och utvecklingen hemmavid blir i princip alltid en svagare part – och motpart – gentemot sin omvärld.
Idag har alla länder som gränsar till Ryska federationen stora problem och tveksamheter med Moskva och har intensivt sökt kontakter med t.ex. EU och till och med USA (t.ex. Kazachstan, Mongoliet och länder i Centralasien liksom Azerbajdzjan).
Moskvas hårda tonläge och Putins lika hårda politiska stil och oberäkneliga åsikter som skiftar från ena, andra till tredje veckan avskräcker helt enkelt alla de ryska grannarna.
Har inte noterat ” oberäkneliga åsikter som skiftar från ena, andra till tredje veckan” hos Putin. Återkom gärna med exempel.
Redaktören, ärligt talat har jag inte skrivit ned en lista med exempel på putinska skiftande åsikter genom åren.
Det har däremot faktiskt varit svårt att liksom ”fånga” Putins ställningstaganden i en hel del frågor i ett brett spektrum i ganska många frågor.
En tid är de på ett vis, en viss tid senare är denna åsikt modifierad och en tredje tid än senare närmast rejält eller helt förändrad. Bland annat har jag märkt det i och om Putins ställningstaganden i sociala frågor, kvinnofrågor och om minoriteter, liksom sexuella minoriteter, och nu senast har aborträttens vara eller inte vara i landet dykt upp.
Men läser man och iakttar Putins principiella åsikter om staten, ekonomin, rättsstaten från 1990-talet och 00-talet och jämför med dagens putinistiska åsikter (”putinism” eller inte), så är denne man lite av en ”ad hoc”-politiker; d.v.s. ställningstaganden tas efter hur omgivningen och politiken kräver i exakt samtid och nutid. Så i det avseendet är han lite av en principiell och filosofisk-ideologisk kameleont; antingen är detta ett exceptionellt skickligt agerande i maktutövning och/eller helt enkelt frånvaro av ideologiska och principiella ställningstaganden. Om detta är ren överlevnadskonst och/eller maktcynism överlåter jag åt andra att tycka.
Man skulle kunna kalla Putin för en slags politisk schackspelare helt enkelt. Varje maktdrag kräver nya strategiska och taktiska omtag. Det är kanske därför denne man i snart (och rentav i över) 25 år varit i makttoppen i världens största och mest (förmodligen) svårstyrda land. Skicklighet, cynism eller överlevnadskonst? Det sitter nog i iakttagarens öga.
Putin försvarar FN-stadgan mot USA:s ”regelbaserade ordning” – fast bryter mot den i anfallet på Ukraina. Han är för en multipolär värld och vill ha säkerhetsgarantier för Ryssland och andra stater. Mot bakgrund av det tror jag att han som andra politiker gör ”ställningstaganden tas efter hur omgivningen och politiken kräver i exakt samtid och nutid.”
Ja helt korrekt. Men det är så att säga ”diplomatiska ställningstaganden”.
Min ståndpunkt rör alltså helt Putins inrikespolitiska så att säga ”rysk-ryska” ståndpunkter. De är mycket svåra att fånga och uppfatta från en tid till en annan.
När man talar om trollen, så står de ibland i farstun.
Det finns politiker som talar sanning efter bästa förmåga, bl.a. Elsa Widding & Fritjof Persson, men dumburksnarkomanerna, samt de som ständigt länkar till Wolodarskis presstituerade skitblanska, kan liksom aldrig släppa sargen, aldrig bilda parti, samt aldrig valsamverka brett för att ersätta skiten i Riksdagen med hederliga individer som har potential att göra något bra för folket.
Varför skall de ”valsamverka” (ett begrepp som ytterst få ens i politiken förstår sig på) -om de nu har en så ”mäktig position”? Det är ju helt ologiskt.
Vem räknas som oppositionspolitiker i Ryssland, vem i USA ? Jag såg förra veckan en mycket vältalig rysk oppositionspolitiker – om han kvalificerar som sådan ur utländsk synvinkel – en kommunist från St:Petersburg. För det är ju med oppositionen där som annorstädes att den är selektiv och bör så vara. Ur kommunisternas synpunkt finns det mycket att rätta till inom socialpolitiken och den ekonomiska politiken. Även utrikespolitiskt är man delvis av annan åsikt, nämligen att regeringen borde ha reagerat med kraft 2014 och inte först nu när bördan är hundrafalt tyngre. Även där har de en poäng, presidenten var mer än lovligt naiv när han litade på Minsk-processen.
I USA ser vi hur alla presidentkandidater med minsta utsikt att bli valda ställt sig bakom Israel, de överbjuder varandra i aggressivitet. Talespersoner för Palestina trängs ut i marginalen. Bland dessa Israel -först kandidater vore Robert Kennedy trots denna stora brist ett bättre val än den hetlevrade Trump. Men någon vältalig opposition får man leta efter.
Paradigmskiftet är nog större än den traditionella uppställningen på vänster – höger. Det sker ett globalt skifte bort från den västliga dominansen. Den fördröjs och skyms endast av det faktum att medievärlden i Globala syd ännu ägs till betydande del av västligt kapital. Där medierna är självägda finns helt andra mönster till deras egen fördel. Det är slut med exporten av självförhärligande västliga värderingar – dessa har visat sig vara illa skämda och sprida en vidrig stank så fort kapsylen skruvats av.
Nå – måhända vi hittat en rysk oppositionspolitiker i det gröna fria, då. Finnes måhända ett personnamn på denna politiker? (En av fem ryska oppositonspolitiker då avklarad). Med de oppositionspolitiker jag avser är alltså inrikespolitiska politiker. (Att den amerikanska politiken snurrat ihop sig kring israeliska frågor är välkänt även inrikespolitiskt som utrikespolitiskt, dessa två grenar tycks i denna fråga inte gå att skilja åt).
Roman Kononenko från St Petersburg, intervjuad av Rania Khalek på Breaktrough News.
För övrigt är det väl ingen stor och vältalig opposition på andra håll heller. Mest ett spel för gallerierna. I Tyskland är det förbjudet att vara kommunist och förbud av AfD övervägs. AfD är en spretig samling men kan klart betecknas som opposition. Nu får vi se vad Sahra Wagenknecht kan prestera. Första gallupen gav goda siffror.
Tack för det bidraget.
Om skrikpartiet AfD försvinner, som sönderslits och kuppas av allehanda foliehattar (de försökte ju för många år sedan vara ett seriöst tänkande oppositionsparti, men de flesta av de ursprungliga grundarna och tänkarna i AfD är väl numera utkastade eller har lämnat frivilligt), är det väl ingen objektiv politisk förlust för Tyskland.
Inte ens i Sverige förs några ”allvarligt menade debatter i politiskt kontroversiella frågor” som inte kan kontrolleras av borgerliga censurmaskinen. Vart har tex den efterfrågade ”Nato-debatten” tagit vägen i svensk MSM? Den finn ju inte. Man har kört över hela svenska folket . Inget opinionstryck där i medierna som får ifrågasätta något av maktens beslut och förehavande, för då reufucreras man givetvis av redaktionen.
Vad beträffar (Rysslands)”ryckte i världen och omvärlden” är ju bara ett resultat av den propaganda västvärlden och USA bedriver mot just Ryssland och exempelvis Kina-i våra medier. Den massiva propagandacentralen som dominerar västvärlden styrs av USA och dess Lakejer och återspeglas i svensk borgerlig massmedieproduktion.