Denna artikel på Southfront WHY WON’T RUSSIA OFFER SWEDEN & FINLAND A DEAL TO NOT JOIN NATO? har skrivits av Eric Zuesse. Har översatt och förkortat ett avsnitt om FN:s funktion och aningen på ett par andra ställen.
Sverige och Finland har gemensamt och tillsammans sökt medlemskap i Nato, men Turkiet blockerar Sveriges ansökan om och tills Sverige uppfyller Turkiets egna krav på nationell säkerhet. Ryssland skulle vara allvarligt hotat om Finland går med i Nato – mycket mer än om Sverige gör det – men det är en gemensam ansökan, och Finland har sagt att de inte kommer att gå med om inte båda gör det. Ryssland kan erbjuda både Sverige och Finland ett avtal som skulle förbättra den nationella säkerheten för alla tre länderna, men har hittills inte gjort det. Det skulle bryta det nuvarande dödläget och mycket möjligtvis leda till att Nato avslutas. Jag är förbryllad över varför Ryssland fortfarande inte har erbjudit avtalet.
Den 8 januari rubricerade Rysslands RT News ”Sverige klagar över att Nato-medlemmen ber om det omöjliga” och rapporterade att ett dödläge när det gäller Turkiets godkännande av Sverige som medlem i Nato existerar eftersom Sverige inte vill utlämna en separatistisk kurd till Turkiet, som Turkiet påstår hade varit inblandad i kuppförsöket mot Erdogan den 15 juli 2016. Det är ett dödläge som har skjutit upp – och kan blockera – både Sveriges och Finlands inträde i Nato.
När Finland och Sverige kort efter Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 meddelade att de hade för avsikt att överge sin neutralitet under hela kalla kriget och gemensamt försöka bli medlemmar i USA:s antiryska militärallians, Nato, var Putins omedelbara reaktion att säga att Ryssland inte skulle störas av detta (även om det potentiellt skulle göra det möjligt för USA att placera sina missiler på den rysk-finska gränsen, bara sju minuters missilflygtid från att bomba Moskva) Jag blev chockad av det uttalandet.
Den 12 maj 2022, publicerade den ryska kanalen RT en artikel med rubriken ”Finlands Nato-medlemskap kommer att utlösa en reaktion – Moskva”. Dagen därpå rubricerade jag en artikel med titeln ”Rysslands svaga svar på Finlands Nato-medlemskap” .
Föreslog i stället att Ryssland skulle erbjuda Finland och Sverige ett avtal om nationell säkerhet som skulle ligga i alla tre länders, det finska, svenska och ryska folkets, bästa intresse. Jag hävdade att i motsats till uttalanden från Rysslands Putin och Medvedev, som hade sagt att det som står på spel här endast är en traditionell fråga om ”maktbalans”, så är det inte så (inte alls), och att:
Det skulle inte ”bevara maktbalansen” [om Sverige och Finland gick med i Nato] eftersom USA/Nato då kommer att kunna placera amerikanska kärnvapen vid Rysslands gräns nära dess hjärncentrum Moskva, medan Ryssland inte kan placera sina kärnvapen vid USA:s gräns nära dess hjärncentrum Washington DC.
Om Finland går med i Nato kommer USA att placera sina missiler vid Finlands ryska gräns, 85 mil från Moskva, och det är 7 minuter från att spränga Moskva.
Under Kubakrisen 1962 hotade USA att inleda ett kärnvapenkrig mot Sovjetunionen om Sovjetunionen skulle placera ut kärnvapenmissiler på Kuba, 100 mil från Washington DC, vilket skulle vara ungefär 10 minuter från att blixtspränga Washington (men det skulle ha tagit mycket längre tid att nå Washington 1962).
Följaktligen befinner sig Ryssland nu i en minst lika farlig situation om Finland går med i Nato som Amerika befann sig i under Kubakrisen, då Amerika hotade att inleda en kärnvapenattack mot Ryssland om Sovjetunionen placerade ut missiler på Kuba.
Dessutom: till skillnad från Amerika och Sovjetunionen under Kubakrisen, då BÅDA nationerna var villiga att förhandla om ett fredligt slut på den krisen, är Ryssland villigt att förhandla om en fredlig lösning denna gång, men Amerika är inte det och har upprepade gånger vägrat att göra det. Det är uppenbart att Amerika tycker att man är på väg mot seger.
Följaktligen måste Ryssland nu, om det skall hålla sig till de normer som både Kennedy och Chrusjtjov höll sig till 1962, göra det fullständigt klart för Finlands regering att om och när Finland kommer att gå med i Nato kommer Ryssland inte att ha något annat val än att blixtsnabbt kärnvapenbomba inte bara Finland, utan samtidigt alla andra Nato-medlemmar.
Det finns faktiskt ett alternativ: Rysslands regering kan avstå från sin suveränitet till Amerika och inleda förhandlingar om en kapitulation till USA:s regering.
Rysslands nuvarande vagt formulerade hot mot Finland är bara ett vagt sätt att göra detta. Det finns emellertid ett annat alternativ för Ryssland, men ett som Vladimir Putin inte verkar överväga alls, trots att det verkligen är det ENDA förnuftiga alternativet för Ryssland att göra, och det skulle följa den modell som JFK följde 1962. Men låt oss först gå igenom vad som har lett fram till denna kris, för att placera krisen i sitt rätta historiska sammanhang:
Rysslands första strategi mot en ytterligare utvidgning av Nato var att den 15 december 2021 kräva av den amerikanska regeringen, och två dagar senare av USA:s viktigaste antiryska militärallians, Nato, att Nato aldrig skulle ta in några nya medlemsstater – särskilt inte Ukraina. Detta krav avvisades bestämt den 7 januari 2022 av både USA och dess Nato-arm. Ännu värre för Ryssland: Efter att Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari, i hopp om att på så sätt förhindra att åtminstone detta land anslöt sig till Nato, var både Finland och Sverige så rädda att de skulle bli invaderade härnäst att båda länderna i början av april 2022 uttryckte en önskan att ansluta sig till den antiryska alliansen, och välkomnades av Amerika och dess Nato-arm att ansöka om medlemskap. Så även om Ryssland vinner sitt krig i Ukraina kommer Rysslands invasion av Ukraina faktiskt att ha misslyckats, eftersom det nu verkar ännu mer sannolikt än tidigare att Nato kommer att stärkas – precis tvärtom mot vad Ryssland hade tänkt.
En effektivare strategi från Rysslands sida kan fortfarande vara möjlig. I så fall tror jag att den skulle vara ungefär så här:
Ryssland kan tillkännage att dess kärnvapenmissiler ENDAST kommer att riktas mot USA och dess allierade, inklusive alla Nato-medlemsländer, inga neutrala eller icke med USA allierade länder. Följaktligen: Sverige, Finland, Ukraina och alla andra nationer som inte är med i Nato eller på annat sätt är militärt bundna till USA kommer inte att bli måltavlor för ryska kärnvapenmissiler.
Med andra ord: alla nya Nato-medlemmar kommer därmed att bli ett mål som läggs till Rysslands lista för att förstöras i ett eventuellt tredje världskrig som kan uppstå mellan Förenta staterna och Ryssland.
Om Finland eller Sverige ansluter sig till Nato kommer ökar sannolikheten för att den nationen skall bli utplånad om ett tredje världskrig startar att öka enormt och plötsligt, enbart på grund av att den nationen har blivit medlem i Nato.
Dessutom kan Ryssland samtidigt att tillkännage att om någon nation vill ha en försäkran om att Ryssland aldrig, under några omständigheter, kommer att invadera den, så kommer Ryssland att välkomna en begäran från den nationen om en sådan försäkran från Ryssland, och Ryssland kommer att inkludera i detta tillkännagivande uttryckliga inbjudningar inte bara till Finland och Sverige, utan till alla andra nationer som någon gång har uttryckt en avsikt eller en möjlig framtida avsikt att gå med i antingen Nato eller i någon av USA:s andra antiryska militärallianser, såsom AUKUS. I detta avseende kommer Ryssland också att hävda att om Ryssland någonsin skulle ge en nation en sådan försäkran och sedan bryta mot den, så skulle Ryssland inte bara bryta mot sin egen tradition att strikt följa internationella fördrag som landet har undertecknat, utan skulle även förlora alla sina rättigheter enligt internationell rätt genom att göra detta. Med andra ord: Ryssland skulle i förväg ge upp till varje land som det senare skulle kränka genom att invadera det land som det hade lovat att aldrig invadera. Detta löfte i förväg om att i sådana fall avstå från alla Rysslands rättigheter enligt alla internationella lagar skulle vara en överlåtelse i förväg enligt alla existerande internationella lagar, och följaktligen skulle det enligt det arrangemang som föreslås här inte finnas någon nation i hela världen som har, eller någonsin har haft, en så sträng internationell rättslig förpliktelse som Ryssland skulle ha enligt det föreslagna arrangemanget.
Slutligen: Denna föreslagna överenskommelse kan erbjudas alla medlemsstater i Nato och i USA:s andra antiryska militärallianser som ett löfte om att om och när någon av dessa befintliga medlemsstater lämnar den antiryska militäralliansen, kommer Ryssland att vara glad att – i det ögonblick detta sker – automatiskt ge den nationen samma rättsliga åtagande att aldrig invadera den nationen.
Med andra ord: Det föreslagna arrangemanget kommer att erbjuda hela världen ett klart och tydligt val mellan två alternativ: å ena sidan att vara allierad med den mest aggressiva nationen i hela världshistorien – den nation som sanktionerar, genomför statskupper och rent av invaderar alla nationer som inte samarbetar med dess mål att ersätta Förenta nationerna som den yttersta skiljedomaren av internationella lagar med Förenta staterna och ”den regelbaserade internationella ordningen” (där alla dessa ”regler” i slutändan kommer från USA:s regering.
Det andra alternativet är att bygga vidare på och göra om FN till det som var den ursprungliga avsikten med FN, vilket var att FN skulle bli en internationell organisation. att ersätta den historiskt existerande (fram till nu) våldsprincipen mellan stridande internationella imperier med en fredlig och demokratisk internationell ordning. Där Förenta nationerna kommer att vara en världsomspännande federation av alla nationer, där internationella lagar kommer att utarbetas av den globala lagstiftaren med vederbörligen bemyndigade företrädare (enligt varje enskild nations egna interna lagar)
Redaktören: I den ursprungliga artikel diskuterar Zuesse FN:s funktion, vilket inte är nödvändigt för huvudbudskapet.
Det finns kanske fortfarande tillräckligt med tid för Putin att framlägga detta erbjudande, inte bara till Finland utan till världen.
Den undersökande historikern Eric Zuesse nya bok, AMERICA’S EMPIRE OF EVIL: Hitler’s Posthumous Victory, and Why the Social Sciences Need to Change, handlar om hur USA tog över världen efter andra världskriget för att förslava den till USA:s och allierade miljardärer. Deras karteller utvinner världens rikedomar genom att kontrollera inte bara sina ”nyhetsmedier” utan även samhällsvetenskaperna – genom att lura allmänheten.
Ett dåligt förslag. Uza/nato kunde provocera fram en reaktion från ryssland, precis som dom gjort med ukri, som inte är medlem i nato än. Då skulle ryssland igen stå där med svarte petter i handen enligt msm.
Problemet för Ryssland – och oss alla andra – är väl att sabotaget mot Minsk-avtalet, högtidligen upphöjt till internationell lag av FN:s eniga säkerhetsråd, visade att inga utfästelser västliga stater åtagit sig är värda det papper de är skrivna på.
Ett sådant erbjudande är meningslöst, därför att Ryssland är klyftiga nog att förstå att detta har ingenting med Sveriges eller Finlands säkerhet att göra. Vad det är fråga om är att USA bygger att angrepps, erövrings och attacksystem dom kallar för att lägga under sig kontroll av Ryssland och i förlängningen Kina, och Sverige och Finland är USAs ”Kuba”. Speciellt Gotland som USA har klassat som ett ”osänkbart hangarfartyg”. Medlemskap eller inte blir allt mer ointressant för USA integrerar redan nu Sverige med salamimetoden i sitt angrepps system NATO, vilket helt står under USAs kontroll. Naiva politiker och militärer bara flyter med som döda fiskar. Allmänheten får ingen vettig information och dränks i USA propaganda på traditionella media. Detta har i grunden inget att göra med ”försvar”. Sedan skall vi inte glömma att USA inte följer några ”internationella lagar”. USA har sina egna.
Dessutom är det in te korrekt att såga att Ryssland invaderade Ukraina. Det var mycket tydligt att Ryssland avvärjde och stoppade en invasion av Ukraina, eller snarare USA.
Oavsett hur bra avtal ryssarna kommer med skulle dom pantade idioterna ALDRIG gå med på de,läget är så om man kortfattar det.Ryssland vet detta och gör sej EJ besväret när utgången är helt fastklistrad i sten
Här en analys av läget i en kommentar på Moon of Alabama:
”(….)det inte finns några bevis för att den genomsnittliga ukrainaren hatar Ryssland eller ryssar.
Om de gjorde det skulle det finnas ett antal tydliga tecken från Ukraina- tecken som nu lyser med sin frånvaro. Det skulle till exempel finnas politiska partier, den nuvarande atmosfären av total propagandamättnad är den idealiska förutsättningen för att bygga en politisk rörelse.
Men det finns ingen. Ukrainas folk vågar inte säga högt vad de vill. De som gör det är försvunna, fängslade och misshandlade.
De enda röster som är tillåtna i Ukraina är de som godkänts av Nato. Alla medier som visar någon självständighet är stängda – precis som det är i ”väst”. Men där tystas också ”alternativa” röster, om de är tillgängliga tystas de permanent.
Det är anmärkningsvärt att en politisk tendens som inte ansluter sig till teorin att det är farligt när civila hatar ditt kurage är den som styr Ukraina. Nazisterna brydde sig inte om polacker, ryssar, judar, ortodoxa människor hatade dem. De förväntade sig att de skulle göra det och dödade dem i miljoner, ofta med ukrainska nationalister, som för närvarande avgudas i legionshallarna och lagstiftarna i de länder som brukade skryta med att ha borde nazister och nu slåss tillsammans med dem.
Nato spelar för tid i Ukraina. Det har inga planer på att eskalera men det kan besluta att göra det.
Den har ingen aning om vad som pågår.
Det fanns två stora idéer bakom beslutet att provocera fram detta krig och båda har visat sig vara värdelösa.
Den första tanken var att sanktioner och vid behov militärt motstånd skulle leda till den ryska regeringens bortgång och tankesättet bland ryssarna att deras är ett land värt att försvara, värt att återerövra från sina fiender, agenterna i Wall St, och ambitiöst att upprätta en suverän stat för att främja deras intressen, folkets.
Nato ”visste” att Ryssland skulle kollapsa, dess folk skulle fastna (igen) i fattigdom och skulle be väst att mata det och berätta för det vad det skulle göra för att vara värt Natos favör.
Men det gjorde det inte.
Plan B var att beväpna Ukraina till tänderna, befria dess regering från alla ekonomiska bekymmer genom att försäkra den om att den kunde låna allt den behövde och att ett förslavat och plundrat Ryssland skulle få betala för sitt eget nederlag, utarbeta varje kännande vuxen i styrkorna och, under ledning av NATO-generaler (lika kända för sin taktiska briljans som för deras oskuld till stridserfarenhet) och styrd av Natos underrättelsetjänst, vinna det sista kriget som Ryssland någonsin skulle utkämpa.
Det fungerade inte heller. Så nu har Nato inga egentliga planer.
De neo-cons som så vana vid att marschera från seger till seger genom att kasta den amerikanska militären mot motståndare, som afghanerna, utan militära styrkor eller arméer utan flygvapen för att ge dem skydd, och heja på IDF för dess förmåga att mobba obeväpnade civila med förrädiska ledare, har inte den minsta aning om vad de ska göra härnäst. Deras huvuden säger åt dem att gå nukleära men deras hjärtan säger till dem att om de gör det skulle de, och allt de håller kärt, dö.
Så de sitter och väntar: regimskifte ligger fortfarande i korten, det är det alltid, överallt. Euraserna kan göra misstag och förlora sina allierade i Centralasien. Erdogan kan börja föreställa sig en turkisk dynasti i Peking. Med hjälp av mongoler och tibetaner … det har nästan hänt förut.
”Mossad möter Kurdistan och folkets mujahedin” kan ta makten i Teheran och bjuda tillbaka imperiet.
Putin kan ha cancer. Polackerna och tyskarna mellan dem kan trolla fram en Barbarossa, i så fall skulle kongressen gärna göra Lend Lease.
Ryssarna spelar också för tid.
De har redan varit nära att uppnå sina krigsmål. Och de vet att allt de behöver göra nu är att se de redan lutande dominobrickorna falla.
Vad kommer att hända i Kiev? Vad kan de göra? Och hur är det med polackerna och balterna som har gått ”all in” på att utmana Ryssland. Kan den svenska och finska regeringen överleva den historiska dårskapen i att gå med i en koalition inför dess upplösning? Och tyskarna, med en märklig regering bestående av en allians mellan gröna och brunkolsproducenter som är kär i dem. Kommer tyskarna att protestera mot att deras ekonomi förstörs, deras nationella omdefiniering, deras försiktiga återgång till suveränitet, av amerikanerna som de avskyr och föraktar så mycket? Och fransmännen och italienarna? Tjeckerna, bulgarerna och rumänerna, montenegrinerna och serberna, grekerna … Kommer Europa att fortsätta att låta sig ledas av en Pied Piper, från fjärran väst, uppenbart berusad och nära tondöv som vill erövra Kina?
Alla krig producerar lögner. Men i detta krig finns det inget annat än lögner. Allt som Nato säger är en lögn: Ukraina attackerades inte. Ukraina är inte en demokrati utan den värsta diktaturen i Europa. Ukraina kämpar mot friheten.
Att stödja Ukraina är att bjuda in fascismen att komma in i ditt hem, att ta över din regering. Stå med Ukraina och det kommer att plocka din ficka och hugga dig i ryggen. Rösta Ukraina en miljard dollar och miljoner av dem kommer att komma tillbaka för att köpa lagstiftarnas stöd – så att de kan hålla kassaflödet. Till och med den gula och blå flaggan är en lögn: Ukrainas verkliga flagga är svart och röd och har ett hakkors i centrum.
Inlagd av: bevin | 11 januari 2023 23:49 UTC | 130″
(Mest Googleöversättning.)
28: raden uppifrån, ska det stå ”brukade skryta med att ha slagits mot nazister och nu slåss tillsammans med dem.”
Det största problemet är väl ändå att ingen litar på att ett avtal med Ryssland om icke angrepp skulle hållas från deras sida.
”The west is not agreement capable” som Ryssarna väl sammanfattar saken. Fördrag mm, med väst är inte värda pappret som fördragen de skrivs på. Alltså det enda språket som väst förstår är maktens. Den måste tvingas – då håller den vad som avkrävs. Fortsätt med Operation Z tills ja … kapitulation således.
Jag måste tyvärr hålla med.
Tillit.
Jag har ägnat mig på sistoåt att läsa presidenterna Putins och Medvedevs tal och intervjuer från sent 1990-tal till åren efter 2014.
Det är svårt att se någon minsta sammanhållande politiskt röd tråd över tid sedan 25 år tillbaka.
Allt det Putin stod för i slutet på 1990-talet och under dennes första presidentperiod 2000-2004 skulle om det lästes upp idag av någon annan politiker i Duman leda till stora svårigheter i denne politikers politiska och rentav fysiska liv.
Nu är inte politik vare sig konstant eller orörligt; men Putins hyllningar till en fungerande marknadsekonomi, rysk integration i Europa och till och med medlemskap i Nato känns som taget från dinosauriernas avlägsna epok. Hans hyllningar av sin egen idol Peter den Stores (tsar Pjotr I) och dennes ”zapadnitjestvo” d.v.s. att Ryssland bara och MÅSTE bli en fullfjädrad del av Europa är en numera putinistisk antites.
Europa har idag knappast något någon tillit eller förtroende till dagens putinistiska dubbeltänkande, och det kommer naturligtvis inte att heller återuppstå.
Vill ryska folket ha frihet, fungerande och transparent marknadsekonomi, äkta politisk debatt (där presidenten själv deltar, vilket Putin aldrig gjort) och en fungerande rättsstat – så kräver det den högernationalistiska putinistiska regimens fall.
I ryska stadsbors, medelklassens och akademikers hem vid köksborden numera, sedan många år, skrattar man åt Putin och med Naval’nyj – och självklart inte tvärtom.
De ryssar jag känner tycker att Putin kort och gott skall för gott dra sig tillbaka. Den största insats Putin kan göra för världen är att publicera äkta, oförställda och sanningsenliga memoarer i flera tjocka delar: det skulle förmodligen bli de allra mest intressanta och avgjort mest välsäljande politiska böckerna i hela världen sedan järnridåns fall år 1989.
Han uppges ha större stöd än flertalet större Västledare.Rak linje sedan München 2007, I motsats till Tyskland, Ukraina, Sverige, Finland
Det är ett varningstecken. I demokratier tillåts olika åsikter florera. I valet i Nordkorea 2015 vann Kim Jong Un med 99,97% av rösterna. Diktatorer brukar alltid fabricera folkligt stöd för sin autokrati.
Som t ex att INTE tillåta en folkomröstning om Sverige Nato medlemskap. Svensk demoNkrati som bäst, va? Eller var det kanske Nordkorea som inte tillåt folkomröstning?
Svar till frivillig slav:
Mig veterligen har bara det post-fascistiska Spanien hållit folkomröstning om medlemskapet i Nato. Det blev då ja.
Frågor kring försvars- och säkerhetspolitiska frågor brukar anses av länders ledande politiker vara en dålig fråga att ha folkomröstning om.
För min del hade vi gärna haft en folkomröstning om Nato, det är å andra sidan minst sagt krigstid mellan Europas största och näst största land i Europa. Folk är minst sagt nervösa och subjektivt mycket suggestiva, och emotionellt påverkansbara. Reptilhjärnan ökade stödet till Nato i Sverige mycket kraftigt, härförleden under 2022.
Tja. Vem vet. Källa på det? Finns några icke-ryska mätningar, till exempel? Efter år 2012, 2014…?
I och med att det på närapå 20 år inte har funnits något egentligt fungerande klimat i Ryssland för opinionsbildning brukar ofta ryska respondenter det som förväntas av dem att svara: de vet nämligen inte egentligen vem som FRÅGAR.
Talar man personligen med ryssar privat på säkert ställe så blir enligt min mening inte Putinstödet särskilt stort. Däremot har det varit avsevärt större och högre, inofficiellt. Det ”politiska” klimatet finns knappt vid liv i Ryssland idag, det sitter snarast i fängelse rent bokstavligt, och befolkningen är mycket politiskt apatisk: de bryr sig knappast. Politiken i Ryssland av idag har ersatts vad akademikerna brukar kalla för ”historicism” och det som ofta de franska sociologerna brukar kalla ”anomi” (ung. normlöshet): ett pseudopolitiskt system som saknar alla normer, som om de finns, kastas snabbt överbord när den omgivande politiska naturen kräver det av de styrande.
Som i Ukraina vill människor också i Ryssland ha ett normalt, fungerande och värdigt liv, utan att en auktoritär stat hela tiden lägger sig i och aldrig ”löser” korruptionsproblemet som snarast helt och fullt upprätthålls av Putingenerationens oligarker.
Du ger inga belägg för din bild av opinionsbildning i Ryssland. Kan du visa att Levada är mindre tillförlitlig än t.ex Gallup?
Troligen har yttrandefriheten beskurits i Ryssland sedan artikeln nedan publicerades i september 2020, men man hör mer om kritik och protester i Ryssland än i Ukraina, troligen inte en direkt återspegling av folkopinionen utan också i okänd omfattning av sannolika skillnader i yttrandefrihet.
Läs gärna
https://www.globalpolitics.se/fria-kritiska-ryska-media-finns-de/
https://www.globalpolitics.se/zelensky-utokar-fortrycket-av-ukrainska-medier/
https://www.globalpolitics.se/inte-bara-svt-borde-skammas-om-svenska-medier-ryssland-och-ukraina/
https://www.globalpolitics.se/det-storsta-hotet-mot-yttrandefriheten-ar-eu/
Jag tror att opinionsundersökningar överlag i och inom Ryssland är sedan över 10 år tillbaka mycket svåra, både att få korrekta svar till och att tolka.
Det kända Levada-institutet har tidigare verkligen varit bra, men anses i allmänhet idag minst sagt beskuret från sin tidigare närmast helt oberoende och självständiga position.
Forskare som professor Kristian Gerner och Gudrun Persson har i ämnet gjort omfattande tal och i skrift beskrivit det i artiklar som fackböcker, vänligen se. Frågan på denna punkt är väl närmast akademisk.
En sak kan vi nog vara överens om att det ryska samhällsklimatet av idag är så hårt riktat och människor mycket politiskt apatiska att alla siffror från ett Ryssland i krig är minst sagt svårtolkade. Tillförlitlighetens grad närmast okänd.
Det gäller nog närmast alla länder i krig; måhända dock inte i dåtidens USA och Storbritannien där mycket stora anti-krigsdemonstrationer hölls mot anfallskriget mot Irak. Bland britterna, har jag i alla för mig, fanns inte en enda mätning som var ”FÖR” angreppet mot Irak år 2003. Krigsmisslyckandet blev de facto slutet på först Blairs karriär och hans efterlämnade rykte och utvisning ur den internationella politikens poster och allt det där. Jag har inte sett till karln på evigheter, och sedan på Bush junior; denne vet vi undviker att flyga via och till vissa länder som kan möjligen arrestera honom för krigsbrotten i Irak. Schweiz har jag för mig är ett sådant land, där intressant nog Bush junior kan befinna sig ”juridiskt farligt”.
Ukraina har länge varit personligt och emotionellt heligt för ryssarna, men även antipatierna i rysk (pålitlig?) opinion har sannerligen ändrats. Tydligen i diverse ryska opinionsmätningar är det land ryssarna känner mest antipati mot i vår tid på andra plats just Ukraina efter förstaplatsen som innehas av USA, inte helt oväntat. Det är oerhört svårt att tolka om det bara beror på mediaklimatet eller är enskilda ryssars ”nya åsikter”. Min erfarenhet var redan vid Krims erövring 2014 att gamla hyvens ryska akademiker var arga, kritiska och upprörda redan då och var ofta mycket arg på mig som tyckte att Krims folk nog vill leva i Ryssland (vilket jag ännu tror). De tyckte helt enkelt att jag var -minst sagt- politiskt oanständig.
Men vi måste vara mycket försiktiga med opinionsundersökningar i krigstid; kritisk blick och återhållsamhet.
Krims återgång till Ryssland år 2014 var mycket opinionsmässigt positiv för president Putin, det visade till och med västerländska undersökningar. Ett tyskt institut var ju åren efter mer eller mindre illegalt inne på Krim och fann befolkningen där som övervägande positiv till att då vara en del av Ryska federationen.
Vi kan ju jämföra de hyfsat starka opinionsundersökningarna för Magdalena Anderssons regering innan valhösten 2022, och på valnatten vann ”de blåbruna” med tre mandats övervikt, i princip ingen såg verkligen det komma förrän det var ett statistiskt faktum.
Ryssar har sällan själva litat på egen statistik. Det gamla ryska ordspråket från sovjetisk tid var ju att ”det finns tre typer av statistik: lögner, lögner och sovjetisk statistik” (olika versioner finns). Fast ryska Levadainstitutet har i många år verkligen arbetat objektivt hårt för korrekt statistik, vilket hedrat dem. Är de oberoende och tillförlitliga idag? Jag kan inte svara på det, och förmodligen ingen annan heller, befarar jag, dessvärre.
De åberopade forskarna, särskilt inte G Persson är knappast objektiva. Inga belägg för särskild otillförlitlighet hos Levada presenteras.
Och redaktören – hur är då en ”objektiv” forskare i dagens samtida Rysslandsforskning? Och ange gärna redaktionens åsikt och uppge några namn på dessa ”objektiva(re) forskare” i ämnet!
Gudrun Persson har mig veterligen ofta fått (mycket) rätt i sina förutsägelser om rysk samtida politisk utveckling, som jag följt vareviga dag sedan 1980-talet. Framför gärna i sak vad och vilken form av kritik som då specifikt i detalj kan riktas mot Dr. Gudrun Persson?
Men om redaktionen har andra mer ”objektiva” namn skall jag med glädje inmundiga också deras alster!
Hon förespråkar okritiskt synpunkterna från USA-imperialismen, som du säger dig ogilla.
Författare: Kolla t.ex. överste J Baud, tidigare i Nato-tjänst i Ukraina i morgon (nytt inlägg kl 8 i morgon), USA-översten Mc Gregor, professor Glenn Diesen, Professor John Mearsheimer, professor Ola Tunander, fredsforskaren Jan Öberg.
Samtliga publicerade här. Sök på namnet i Sökfunktionen. t.ex. https://www.globalpolitics.se/?s=Baud
@Johan de Naucler 13 januari, 2023 At 09:13
Man kan undra ifall Naucler har till sitt förfogande en ”kristallkula”? Hur representativa är hans ”vänner” i jämförelse med Rysslands totala befolkning (över 1 miljon invånare!)?
Alexander Titov, lektor i modern europeisk historia i Belfast: allt om Ryssland, dess historia, politik och utrikespolitik. Ett uns historia är värt ett halvt kilo logik.
Några tankar om Putins motiv bakom invasionen av Ukraina.
Det finns ett väletablerat mönster här. Det ser irrationellt ut bara om man värderar ekonomi och välmående framför stormaktsnationalism och säkerhet.
Kreml har olika prioriteringar.
https://twitter.com/TitovAlexander/status/1504129956347002886?cxt=HHwWjICygbyO398pAAAA
https://qub.academia.edu/AlexanderTitov
Efter ett år har han besökt Ryssland igen. Det han berättar är långt ifrån samtliga Nauclers följetongar.
Ukraine war: life on Russia’s home front after ten months of conflict
Det har gått ett år sedan jag senast besökte Ryssland. Då trodde de flesta jag träffade att utsikterna för ett krig med Ukraina var mycket avlägsna, trots den massiva truppuppbyggnaden vid gränsen. Så jag var nyfiken på att se hur attityder hade förändrats sedan dess. Lika viktigt var att själv se hur kriget har förändrat livet i Ryssland.
Den första överraskningen var hur normalt livet var. Trots alla mediarapporter om undergång och dysterhet till följd av västerländska sanktioner fungerar allt precis som tidigare. Den inhemska bankverksamheten fungerar, löner och pensioner betalas ut i tid, den allestädes närvarande e-handeln myllrar av aktivitet, butikerna är proppfulla med mat och konsumtionsvaror. Åtminstone i St Petersburg har jag kämpat för att märka någon förändring i det dagliga livet jämfört med januari 2021.
Men att gräva djupare och effekterna av sanktioner finns där. En fråga som hela tiden dök upp var reservdelar till bildelar, som har blivit märkbart dyrare. Men även där skickas nya förnödenheter nu. Detta gäller i stort sett allt annat konsumentorienterat. Det råder ingen brist, inte ens på västerländska varor som whisky – stormarknadernas hyllor är fullt fyllda.
EU:s reserestriktioner har haft sin effekt – men inget som de åtgärder som infördes under covid-pandemin. Människor kan fortfarande resa till många länder, inklusive Turkiet, Egypten eller Gulfstaterna.
Affärsmän klagar över att de står inför svårigheter, särskilt de inom import/exportsektorn. Men efter några månaders kaos har företagen hittat nya sjöfartsvägar via tredjeländer som Turkiet eller Kazakstan.
En bekant som arbetar i en försvarsrelaterad sektor skrattade åt förslaget att Ryssland kunde få slut på missiler. Han berättade för mig att försvarsindustrin hade lagrat viktiga delar i flera år och att de också använder mer lokalt anskaffade alternativ (även om detta är ett påstående som jag inte kunde verifiera). Resten går fortfarande att köpa – om än till höga priser. Deras verkliga problem är inte bristen på delar, utan förmågan att skala upp produktionen för att möta växande militära order.
Det allmänna intrycket från samtal med människor i olika verksamheter är att deras huvudsakliga fokus ligger på att anpassa sig till det nya normala. Många saker kommer att bli mindre effektiva och dyrare, men den ryska ekonomin kommer inte att kollapsa.
Om detta är en kris för Ryssland – vilket det är – är det ingenting som oroligheterna i början av 1990-talet när staten, samhället och ekonomin höll på att kollapsa samtidigt.
Nämn inte kriget
En annan överraskande sak jag har funnit är i vilken utsträckning kriget undviks på en daglig basis. Du ser rapporter om det på TV-nyheter och chattprogram (som ständigt följer regeringens linje), men jag kände mig mycket bättre informerad om kriget med hjälp av Telegram-appen i Belfast, där jag bor och arbetar, än när jag pratade med verkliga människor i St. Petersburg. Jag upptäckte att du kunde ha hela konversationer utan att Ukraina någonsin kommer upp, om jag inte medvetet nämnde det.
Mitt övergripande intryck var att invasionen har förstärkt människors redan existerande åsikter. De som alltid var motståndare till Putin hatar det, medan de som stödjer regeringen fortfarande till stor del är för. Men de allra flesta försöker ignorera det så mycket de kan.
Ingen jag pratade med var glad över att kriget började – men det finns en viktig varning: att ångra det betyder inte att de vill avsluta det till varje pris. Vissa sa att en sak som är värre än ett krig är att förlora ett krig.
Inte heller såg jag mycket bevis på folkliga protester. Uppenbarligen hade många människor som motsätter sig Putin redan flytt landet, särskilt sedan mobiliseringen började i september 2022. Många andra som motsätter sig kriget har fängslats. Ett par av mina vänner (långa kritiker av regimen) planerade att lämna för att undvika framtida mobilisering.
En av de vanligaste frågorna jag fick relaterade till energisituationen: ”Hur mycket betalar du för gas i Storbritannien?” Storbritannien och EU lider för närvarande av höga energikostnader. Men det är osannolikt att den europeiska ekonomin kommer att kollapsa eller orsaka politisk oro – det implicita antagandet bakom frågan. Det är en liknande situation i Ryssland. Trots västerländska sanktioner verkar det som om det finns liten risk för att Rysslands ekonomi kollapsar.
Perceptionsgap
Mitt tydliga intryck från två veckor i St Petersburg är att Rysslands samhälle och ekonomi fortfarande inte är i närheten av att vara fullt mobiliserad för krigsinsatsen. Medan den partiella mobiliseringen i september och oktober förra året förde kriget närmare hemmet, involverade den en relativt liten andel av befolkningen – från alla mina bekanta ringdes bara en vän till en vän upp. Samtidigt är ytterligare omgångar av mobilisering till viss del inbakade i folks förväntningar. Med undantag för stora militära bakslag som leder till en riktigt omfattande mobilisering,verkar det som om livet på Rysslands hemmafront fortgår ganska normalt.
En av de största lärdomarna från min resa är den enorma klyftan mellan representationerna av Ryssland i väst och vad du ser när du anländer dit. Denna klyfta i uppfattning kommer sannolikt att öka på grund av bristen på människor som för närvarande reser dit från väster och avbrytandet av professionella och akademiska kopplingar.
Hur viktiga de än är, kommer det inte att hjälpa att lita på kommentarer från anti-Putin-aktivister i exil eller de som är kvar i Ryssland och fortfarande är aktiva på sociala medier eftersom de marginaliseras hemma och förlorar kontakten med den ryska verkligheten när de är utomlands.
Faktum är att det inte finns någon ersättning för att se saker själv. Jag tyckte att min senaste resa till Ryssland var stressig – men jag är glad att jag gjorde det.
https://theconversation.com/ukraine-war-life-on-russias-home-front-after-ten-months-of-conflict-197315
Menar du mer än 100 miljoner invånare?
De Ryssar jag känner säger befria hela ocker-raina från ukrozionazi, Vladimir Vladimirovich Putin!!!🤗🤗🤗
https://sonar21.com/endgame-for-ukraine-in-bahkmut/
De finns absolut! Ryssar idag befinner sig sedan många år i ett kompakt tryck av statsstyrd media under hårt politiskt vinklade budskap.
Däremot ser sällan människor under 50 år på egen rysk tv utan inhämtar nyheter från utländsk media och på internet där det fungerar.
Jag har för mig att sajter som BBC och andra är från rysk sida blockerade sedan länge, men många tar sig runt det med VPN och annat.
Däremot är ofta en del i den äldsta generationen helt rasande hur det egna ryska landets styre kan med våld och krig ge sig på det för dem det heliga ukrainska broderfolket. De flesta ryssar och ukrainare har familjemedlemmar som är ingifta, nära släkt och bor i vardera landet.
Din bild av pressen i Ryssland motsägs av andra uppgifter. Troligen har yttrandefriheten beskurits sedan artikeln publicerades i september 2020, men man hör mer om kritik och protester i Ryssland än i Ukraina, troligen inte en direkt återspegling av folkopinionen utan också i okänd omfattning av sannolika skillnader i yttrandefrihet. Läs gärna
https://www.globalpolitics.se/fria-kritiska-ryska-media-finns-de/
https://www.globalpolitics.se/zelensky-utokar-fortrycket-av-ukrainska-medier/
https://www.globalpolitics.se/inte-bara-svt-borde-skammas-om-svenska-medier-ryssland-och-ukraina/
https://www.globalpolitics.se/det-storsta-hotet-mot-yttrandefriheten-ar-eu/
@Johan de Naucler 13 januari, 2023 At 09:26
”Jag har för mig att sajter som BBC och andra är från rysk sida blockerade sedan länge, men många tar sig runt det med VPN och annat.”
Reuter skriver den 4 mars 2022 att Ryssland blockerade BBC:
Ryssland blockerar åtkomst till BBC och Voice of America webbplatser March 4, 2022
”MOSKVA, 4 mars (Reuters) – Ryssland avbröt tillgången till flera utländska nyhetsorganisationers webbplatser, inklusive BBC och Deutsche Welle, för att ha spridit vad de påstod var falsk information om dess krig i Ukraina.”
”Tillgången har begränsats till en mängd informationsresurser som ägs av utlänningar”, sa vakthunden, känd som Roskomnadzor, i ett uttalande.
”Skälet för att begränsa tillgången till dessa informationsresurser på Ryska federationens territorium var deras avsiktliga och systematiska spridning av material som innehåller falsk information.”
https://www.reuters.com/business/media-telecom/russia-restricts-access-bbc-russian-service-radio-liberty-ria-2022-03-04/
Inga länder i krigstid har helt fria medier.
@Johan
En god beskrivning av tillståndet i Moskva (där jag har vänner). Tyvärr så skrattar man inte längre, man är rädda. Vi bör komma ihåg att alla är inte hjältar, de flesta vill bara leva i fred med sina kära. Det såg man i Tyskland under kriget.
Memoarerna hade varit intressanta att läsa, men det förblir en utopi.
Nej! Jag slogs redan av när jag skrev ordet ”skratta” att det var tokfel val för min del, och, ja, direkt knasigt felaktigt i krigstid.
De flesta något så när politiskt pålästa ryssar (de flesta skiter ärligt talat i maktränkerna i Kreml) som jag känner är sorgsna, ledsna, nedstämda, irriterade och tidvis jävligt arga för hur deras land beter sig (med nästan alla sina grannar) isoleras från den europeiska kultur och resande man alltid tillhört.
Till och med Kazachstan idag söker närmare kontakter med Europeiska unionen då man inte vill få en ny släng av Kremls ukrainska medicinering. På diverse bloggar och på nätet finns tyvärr alltmer otäcka rykten och aggressivt snack om att Ryssland skall överta det norra av Kazachstan (som verkligen är kulturellt ryskt). Men tanken har satts i rullning, och kazacherna är alltmer oroliga för putinismens kommande planer och äventyr.
Rappakalja är det rätta ordet för hitta på anklagelser från allehanda ryssofober, med falska historiska paralleller och dylik för att låta ”lärd/kunnig”, som tex en viss @Kentan här 🤭
Förövrigt har Ryssland och kommer att ha det sista skrattet – den saken är klar 🤣🤣🤣
Dagens utsökta nyhet är den om att Soledar är helt och hållet befriat
”The area around the strategic town, situated in the Donetsk People’s Republic’s northeast, has seen heavy fighting in recent days. The Soledar Salt Mine – opened in the 19th century and featuring a vast 201 km network of tunnels dug up to 288 meters underground, is the largest salt mine in Europe.
Russia’s Ministry of Defense has announced the complete liberation of the town of Soledar, saying the capture of the strategic settlement will make it possible to cut off supply routes used by Ukrainian forces in nearby Artemovsk (which was renamed Bakhmut by Ukraine’s post-coup government in 2016).
According to the MoD’s figures, over 700 Ukrainian troops were killed and 300 pieces of weaponry, including three planes and a helicopter, were destroyed in fighting for Soledar over the past three days. Russian air defenses were said to have shot down nine HIMARS, Olha and Uragan rockets in the course of fighting.
”The liberation of the settlement of Soledar, important for the continuation of successful offensive operations in the Donetsk region, was completed on the evening of January 12,” MoD spokesman Igor Konashenkov said in a briefing on Friday.
The Russian military said the capture of Soledar was made possible thanks to constant strikes by army aviation, rocket and artillery units, which pinned down Ukrainian forces and prevented the transfer of reserves and the delivery of ammunition, and blocked attempts to withdraw to new defensive lines. At the same time, Konashenkov said, Russian Airborne Forces occupied dominant heights and blockaded the town from the north and south.”
Mer om Nato debaklet: https://sonar21.com/thermobaric-bombs-and-my-appearance-on-the-duran/
@Göran Gustafsson 12 januari, 2023 At 11:05
Ryssland är mycket välkänt för att följa och hedra sina avtal. För USA, som ju som bekant dikterar helt vad deras nazisterna marionettregim i Kiev gör, är det tvärt om.
Rysshatet har återigen tagit plats som nationalreligion åtminstone i Finland och alla ryska inviter skulle föraktfullt avvisas. Mest demokrati och mest politiskt rörelseutrymme hade Finland under perioden 1945-1990, när Sovjetunionen krävde att alla politiska krafter skulle vara representerade och inte sitta i fängelse vilket var fallet före 1945. Därtill krävde Sovjetunionen att Finland förband sig att tillsammans med den förras hjälp försvara det finska territoriet om landet hotades av angrepp.
Finland var således bundet av ett försvarsavtal men trots det friare att agera internationellt i eget intresse än varken förr eller senare, vilket bl.a. tog sig uttryck i en ekonomisk blomstring.
En av den existentiella filosofins grundteser är att friheten väcker ångest för att man under denna tvingas ta ansvar för sina handlingar. Tryggare då att inrätta sig under diverse totalitära arrangemang både internt och externt. Det är där vi hamnat och någon utväg är inte i sikte och om en sådan öppnas kommer den som en följd av allmän global utveckling.
Zuesses förslag är därmed orealistiskt, även om han har rätt i att Nato- medlemskapet är ett projekt för finsk självutplåning. Stalin föreslog redan 1938 att gränsen vid Leningrad skulle förflyttas och kompenseras genom arealväxling. Vilken annan stormakt skulle komma på något så galet: att erbjuda kompensation ? T.o.m. Hitler ansåg att Stalins krav var måttfulla, ”sehr gemässig”. Men därav blev intet och krig följde.
Nu befinner sig Ryssland i en än värre situation med ett Finland som får 64 st F-35 jaktplan som kan utrustas med kryssningsrobotar som har kärnstridsspetsar. När situationen är komplett kommer Putin att vara pensionär men det ändrar inte på någonting. Varje ansvarsfull ledare i Moskva måste eliminera ett sådant hot och tillgripa sådana medel att målet uppnås.
Hej Jan. Har du möjlighet att kommentera detta om kriget 1941-1944, med Finland ?
Ett foto i en finsk krigshistorik visar till texten: ” Sveriges arvprins Gustaf Adolf, den nuvarande kungens far, besökte 17.divisionen sommaren 1943. Divisionskommendören överste Aarne Snellman fungerar som guide. – TSI. ”
Men överste Aarne Snellman stupade redan i (28) april 1942, nog på Aunusnäset mot Svirfloden, (nr 2 av näsen) under en sovjetisk flygattack. Det kan alltså inte vara 1943, som fotot tagits. Hela bilden ger intryck av att de närvarande officerarna söker skydd från något, granatnedslag(?) och även ÖB Carl Gustaf Mannerheim är med, syns i profil, från sidan, längst bort men det är Mannerheim i båtmössa. Gustav Adolf går i väg mot kameran, och till höger närmast i bild Snellman.
Det finns löv på träden,runt dem, tycks det, men det innebär kanske sent på hösten eller tidigt på våren. Men Gustav Adolf delade ut Svärdsorden till Mannerheim, den 17 mars 1942, så då var han där, då med general Heinrichs, men besökte Gustav Adolf , fronten söder om Svir, på hösten 1942, men redan 1941 september överskred finska armén Svir. Men uppgifterna i historiken stämmer iaf ej. Det kan inte heller vara sommaren 1942, då var Snellman alltså borta, på Olonetsnäset i Östkarelen. där sårades Snellman, som blivit generalmajor 1942, svårt under ett flyganfall i Vaaseni vid Svir, så kan det vara hösten 1941.
Sverige kommer inte att överge den amerikanska propagandan för något. Det har flera orsaker som tidigare nämnts här. En orsak som kan vara nog så viktig (och inte ofta skrivits om) är att om Sverige gör någonting som kan irritera eller uppröra USA så försvinner Swedbank och Ericsson. USA har Sverige i ett komplett skruvstäd.
Man har sett hur det går med Armenien, noll stöd från Ryssland, sin allierade partner. Azerbaijan har nu blockerat vägen från Armenien till Nagorno-Karabakh i en månad utan att Ryssland som bundsförvant till Armenien har gjort något. Därför har nu Armenien tackat nej till militärövningar med Ryssland. Vem vill ha en sådan partner? Idioter från GON? Karl W, Catarina Östlund, Lagerarbetaren, etc?
Armenien ligger för inklämt i Kaukasus, för att de kan räkna med stöd från väst och dessutom så sitter Azerbaijan på stora olja och gas förekomster.
Kent Svensson, vad är det för en förening för idioter som vi är med i? GON?
Global Orc Network. En sammenslutning bestående blandade karameller av konspirasjonsteorier, höger extremister samt tidigare vänsterfolk som gått vilse eller som har fastnat i fosila dogmer.
Global Orc Network – ett alternativt namn på försök med faktabaserad saklig diskussion? https://lotr.fandom.com/wiki/Orcs
Kan du inte komma med något bättre @Kentan? Är GON den högsta nivån du kan uppnå? Om så är fallet är du ursäktad.
Man glömmer inte svenska myndigheters reaktionen när Rysslands president vände sig till västvärldens ledarna med förslag till nedtrappning!
Tyvärr!
https://www.rt.com/russia/569213-dugin-ukraine-multipolar-war/
Det är inte helt osannolikt att president Putin redan diskuterat ett eventuellt avtal för Finlands del med president Niinistö när dessa två träffats före Rysslands invasion av Ukraina, men inte fått någon positiv reaktion. För säkert är att vår president alltid varit för ett finländskt medlemskap i Nato, men hållit en relativt låg profil under sin mandatperiod, och nu såg chansen att visa sin verkliga ståndpunkt. Däremot har vår ”dirty dancing” premiärminister Sanna Marin helt frångått sitt partis linje som varit att fortsätta den neutralitetspolitik som gynnat Finland under hela det kalla kriget.
Dessutom, i motsats till vad Eric Zuesse säger, har president Putin alltid tydligt visat att ett neutralt Finland är det bästa för båda länderna, vilket blivit ännu tydligare genom Rysslands invasion av Natovapenförsedda Ukraina, och därför hade ju eventuella garantier om att inte angripa Finland knappast behövts – om alliansfriheten fortsätter.
De finska socialdemokraterna hävdade unisont neutralitet i stormaktskonflikten 1941 bara några dagar innan Hitler satte Plan Barbarossa i verket och de finska socialdemokraterna vände kappan, sade ja, och marscherade med. Deras ordförande Tanner hade hela tiden varit invigd i sveket.
De sista socialdemokraterna med vettet i behåll var Kalevi Sorsa och Mauno Koivisto. Men redan den kvickt hemtagna Martti Ahtisaari deklarerade redan som president 1994-2000 att han förordade ett Nato-medlemskap, men eftersom folkviljan var den motsatta skulle han inte opponera sig mot denna. Paavo Lipponen agerade bakom kulisserna och sprang till amerikanska ambassaden i Brunnsparken så ofta han bara kunde för instruktioner. Det sluttande planet lades ut på 90-talet och därefter bar det utför. Socialdemokraterna har en befäst tradition av att deklarera motsatsen till vad de innerst inne tänker och hur de agerar.
Förutom att man inte har något förtroende för Väst, efter två viktiga frågor: Natos expansion och Minsk avtalet har fallerat för att Väst svek i dessa fall, så finns det en till viktig faktor som gör ett bud omöjligt.
Det är de fyra republikernas anslutning till ryska federationen, och Ukraina kräver ryskt tillbakadragande i deras område innan någon förhandling kan ske.
Detta är ju helt omöjligt för Ryssland, som sagt att en förhandling kan enbart ske med ett godkännande av dessa republiker. Ryssland kommer aldrig att svika sitt löfte till dem.
Aldrig mer skall Ryssland vara stillatigande när ukrainska nationalister torterar befolkningen i Donbas.
Alexander Bastrykin som är högsta ansvarig för undersöknings kommittén för brott som ukrainska nationalister gjort mot Donbass befolkning sedan år 2014, de har upptäckt 120 TUSEN erkända kriminella handlingar där offren är invånare i Donbas. Allt dokumenteras.
Det är bara att lyssna på merkel och hollande vem som håller sina avtal (minsk avtalen t e x). Ryssland ångrar än en gång att dom litade på väst (uza/nato).
Att lyssna på finska yle angående hållna avtal av ryssland, så är det som att låta räven vakta hönshuset.
Fast ingen i dagens mycket välutbildade och skickliga ryska diplomati ansåg någonsin att Hollande och Merkel skulle ha varit några helt neutrala, oberoende ”medlare”, utan de representerade den andra halvan av Europa och Europeiska unionen.
Man kan även tillägga att avtalen mellan Sovjetunionen och Finland i politik och framför allt handel hölls konstant och rigoröst exakt. Det byggde upp den finländska industrin till en världsledande nation i många branscher (skogsindustri, maskintillverkning, viss elektronik, design och skeppsvarven). Att som västeuropeiskt företag få en sovjetisk order i hela efterkrigstiden var en stabil och långsiktig miljonvinst. Sovjetiska sidan var verkligen känd över hela världen för att alltid betala exakt i tid, vilket var värdefullt när västerländska ekonomier av och till var i djup depression, som aldrig drabbade sovjetiska ekonomin.
Finland var länge Moskvas (förmodligen?) bästa vän i ”Västeuropa”, med regelbundna politiska toppmöten på presidentnivå ibland flera gånger per år, tills krigsutbrottet i februari 2022. Det verkar nu vara över.
Putin har väl medgivit egen naivitet och övertro på ärlighet från ledare i stora EU-stater och USA.
Det är en del av det officiella uppträdandet och stora spelet. Från alla sidor.
Kanske var det så att ingen spelade med sanna och äkta kort i detta spelet? Så är då min misstanke: eftersom processen hävde sig fram mellan stagnation, ointresse och båda (alla?) sidors ständiga beskyllningar mot varandra. Kanske var det en diplomatisk-politisk återvändsgränd redan från början för att alla parter från var sin sida skulle vinna tid?
Ryska sidan ansåg ju sig under Minskprocesserna absolut INTE som en del av den ukrainska ”inrikeskonflikten” utan var -liksom Frankrike och Tyskland- inbjuden som (neutral?) medlare.
Man undrar verkligen vad eftervärldens syn politiskt, historiskt och diplomatiskt blir på denna rejält dimmiga process?
Nej så var det inte med MinskMinskavtalet
Wikipedia skrev ”Ledarna från Belarus, Ryssland, Tyskland, Frankrike och Ukraina vid Minsk-mötet i februari 2015
Minskavtalet är två avtal för att skapa förutsättningar för en fredlig lösning av kriget i Donbass.
Det så kallade Minsk I skrevs under av representanter för Ukraina, Ryssland, Folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Lugansk den 5 september 2014 i Belarus huvudstad Minsk där den belarusiska presidenten Aleksandr Lukasjenko var värd för mötet.[1][2][3]
Det så kallade Minskavtalet från 2015 eller Minsk II förhandlades fram av Tyskland och Frankrike och undertecknades i februari 2015 av Ryssland och Ukraina innebar att tungt artilleri skulle dras tillbaka från fronten och att östra Ukraina skulle få ett större självstyre. Representanter för Folkrepublikerna Donetsk och Lugansk deltog inte i Minsk II-förhandlingerna.
Inte en enda punkt i avtalen har hittills uppfyllts och över 13 000 människor har dödats i kriget. I anslutning till avtalet påtalade Amnesty International att flera krigsbrott hade begåtts på respektive sida av konflikten. I tyska tidningen Die Zeit säger Angela Merkel i december 2022, att hon med Minskavtalet ville ge Ukraina mer tid.
Detta skrevs in i avtalet i Minsk i september 2014
Trygga ett omedelbart ömsesidigt eldupphör.
Säkra OSSE:s möjlighet att genomföra övervakning och kontroll av eldupphöret.
Decentralisera makten enligt den ukrainska lagen om självstyre i regionerna Donetsk och Luhansk, enligt lagen om särskild status.
Trygga en stadigvarande övervakning av den rysk-ukrainska gränsen och säkra OSSE :s möjligheter att kontrollera säkerheten i gränszonerna i Ukraina och Ryssland.
Omedelbart befria alla fångar och olagligt gripna personer.
Anta en lag om otillåten förföljelse eller straffande av personer som var inblandade i händelser som inträffade i regionerna Donetsk och Luhansk i Ukraina.
Fortsätta en inkluderande nationell dialog.
Vidta åtgärder för att förbättra den humanitära situationen i Donbass-området.
Möjliggöra förtida val i enlighet med den ukrainska lagen om självstyre i regionerna Donetsk och Luhansk
Föra ut olagliga väpnade grupper, krigsmateriel, krigare och legosoldater från Ukrainas territorium.
Anta ett program för ekonomisk tillväxt och återupprättande av Donbass-områdets livskraft.
Garantera personlig säkerhet för dem som deltar i konsultationer.
Källor
Noter
^ ”Ukraine ceasefire agreement signed in Minsk”. CCTV America. Läst 1 oktober 2014.
^ Organization for Security and Co-operation in Europe (5 September 2014). ”Chairperson-in-Office welcomes Minsk agreement, assures President Poroshenko of OSCE support”. Pressmeddelande. Läst 1 October 2014.
^ Organization for Security and Co-operation in Europe (15 September 2014). ”OSCE Chief Monitor in Ukraine urges all sides to allow monitors to carry out duties safely”. Pressmeddelande. Läst 15 September 2014.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Minskavtalet
@Johan de Naucler 13 januari, 2023 At 11:51
”Det är en del av det officiella uppträdandet och stora spelet. Från alla sidor.”
Du har ingen aning om situationen och spekulerar. Representanterna för republikerna hade ingen officiell ställning. Att Putin var deras representant i förhandlingarna beror på att Porky och fascisterna inte ville förhandla med dom. En märklig förhandling, tre mot en!!
”The leaders and their delegations had been engaged in talks in the 200-square-meter (2,150-square-foot) ceremonial hall since 6:30 p.m. the evening before. Following their arrival in Minsk, the German and French delegations initially holed up in the German Embassy before then coordinating with the Ukrainians. It is the same pattern that had been followed in the previous days’ talks: total consensus between Germany and France followed by close accord with Ukraine before beginning talks with the Russian side.
http://www.spiegel.de/international/europe/minsk-deal-represents-and-fragile-opportunity-for-peace-in-ukraine-a-1018326.html
Vilka som INTE respekterade MINSK2:
Thus, Kiev was the first to violate and has been in violation of Minsk-2 since the second day after the implementation of the mutual troop withdrawals last year.
Neither a new constitution or a law on decentralization and the other issues listed in the Note have been adopted by Kiev.
Neither has Kiev lifted the blockade to the separatist Donbass regions, reopened Ukrainian banking in those regions, nor issued the across-the-board amnesty for the rebels required by the agreement.
Thus, from 17 March 2015 Kiev has been in violation of no less than seven articles and nine obligations it signed on to under the Minsk-2 accord.
https://gordonhahn.com/2016/02/19/whos-more-in-violation-of-minsk-2-kiev-or-donbass/
https://gordonhahn.com/2016/04/09/why-kiev-refuses-to-negotiate-with-the-donbas-rebels/
Om man själv är ärlig och håller avtal så blir man ofta blåögd, litar på motparten. Dessutom är oftast dom flesta ”förmedlarna” i dom flesta konflikter uza marionetter
Tack för en utomordentligt väl underbyggd presentation av Minsk-avtalen. Innan man fördömer att Rysslands tålamod till slut tog slut borde man väl kritisera regeringarna i Frankrike och Tyskland för att de svek sitt ansvar att hålla nazisterna på mattan?
Kievregimen planerade helt andra åtgärder, i stället för att fullfölja Minsk-avtalen. En punkt i Minsk-avtalet handlade om att ”häva (totala) blockaden som Kievregimen utsatte republikerna för sedan nov. 2014.
”Enligt Voice of America KIEV – För att påskynda processen för befrielse av ukrainskt territorium i Donetsk- och Lugansk-regionerna måste man ”välja en radikal version” av relationerna med utbrytarrepubliker, sade sekreteraren för det nationella säkerhets- och försvarsrådet Oleksandr Turchynov.
Turchynov vill stänga av all humanitär last och vatten under de närmaste dagarna och skapa en större humanitär kris. Han tror att att svälta människorna i Donbass kommer att avsluta konflikten.
Detta är samma människor som påstår sig ha gått igenom holomodor (tvingad svält). Hans radikala strategi är enligt hans ord baserad på det kroatiska scenariot. I bara den kroatiska ”Operation Storm” dödades eller fördrevs nästan hela den serbiska befolkningen.
”Jag tror att det finns en lämplig erfarenhet av Kroatien, som i början av 1990-talet var i en liknande situation med Ukraina. Då motarbetades det unga landet av Serbien. Serber skapade en separatistisk region i Kroatien som endast erkände serbiska lagar. Följaktligen, om vi vill påskynda processen för befrielse av deras territorier – måste du välja en radikal variant”, sa Alexander Turchinov i intervju med LigaBusinessInform publicerad den 16 december.
Oleksandr Turchynov noterade den positiva åtgärden av ett sådant scenario i Kroatien i början av 1990-talet: ”tuff ekonomisk blockad gjordes tillräckligt snabbt för att skapa förutsättningar för avockupationen av territorierna.”
”Några analytiker från Atlantic Council uttryckte behovet av att avbryta den ukrainska ekonomiska och sociala förbindelsen med de ockuperade områdena i Donbas under den första veckan i december. Amerikanska experter insisterar på att i händelse av upphörande av tillgången på vatten och andra resurser, social och ekonomisk blockad, skulle det komplicera existensen av dessa republiker och att projicera ett stort missnöje och oenighet i de ockuperade territorierna”, – säger Alexei Chickens korrespondent för Ryska tjänsten för ”Voice of America””.
https://www.golos-ameriki.ru/a/tb-latest-on-situation-in-donbass/3639365.html
Blockaden har fortsatt tom 24 februari 2022
Tack vare Rysslands nödhjälp har dom överlevt.