Den här artikeln av Senay Boztas har först publicerats på https://unherd.com/2022/07/why-dutch-farmers-are-revolting/ och även hos Pål Steigan.
Uppgifterna om jordbruket i Nederländerna och EU:s jordbrukspolitik är intressant. Men jag tycker att skriverierna om ”Braminh-vänster” är tveksam. Vad tycker Du?
_________________________________________________________________
Varför holländska bönder gör uppror
Bild: https://steigan.no/wp-content/uploads/2022/07/boerenland-696×370.png
”Boerenland” betyder ”Jordbruksmark”
Boerenland – notera att stjärnorna i EU-symbolen har ersatts med träskor.
”För många bönder innebär det slutet på deras verksamhet, och de vill kämpa in i det sista. Ibland går dessa gårdar generationer tillbaka i tiden, de byggdes för hand, och folk känner böndernas hjärtan och själar. Allt detta tas bort.”
Detta skriver Senay Boztas i UnHerd. Hon skriver vidare:
Jan Brok, vice ledare för partiet BoerBurgerBeweging (BBB), förstår varför holländska bönder har tillbringat den senaste månaden med att blockera matdistributionscentra, vägar och ministrars uppfarter. De är bestörta över en ny miljöpolitik, som kommer att innebära en trolig 30-procentig minskning av boskapen.
Nederländerna är ett land med fyra miljoner nötkreatur, 13 miljoner grisar, 104 miljoner kycklingar och drygt 17 miljoner människor. Det är Europas största köttexportör, med en total yta på drygt 41 000 kvadratkilometer, och en femtedel av detta är vatten. Det är ett av världens mest tätbefolkade länder, med EU:s högsta täthet av boskap.
I årtionden har denna framgång inom handel och jordbruk åtföljts av höga utsläpp av skadliga kväveföreningar, inklusive kväveoxider som släpps ut från industri och transporter. Nivåerna sjönk och 2015 införde holländarna ett ”handelssystem” känt som Programmatische Aanpak Stikstof (PAS) för att försöka minska föroreningarna.
Men ett ministerutslag 2019 – i ett mål som väckts av två lokala miljöorganisationer mot olika gårdar – slog fast att denna kvittningsordning var ogiltig. Tillstånd för förorenande projekt eller utbyggnad av gårdar kunde inte ges i utbyte mot utlovade, kväverelaterade, utsläppsminskningar i framtiden: minskningarna måste komma först.
Regeringen fick panik och genomförde ett antal omedelbara åtgärder, vilka inte hade någon särskild effekt. Och sedan, i januari, lovade den konservativa-liberala-kristna koalitionen att halvera kväveproduktionen till 2030.
Planer, utarbetade av tjänstemän, inkluderar att minska antalet boskap med 30 %. Mer än 500 miljoner euro anslogs för att regionala myndigheter ska köpa ut jordbrukare i år och nästa år.
I spetsen för koalitionspartnerna står Demokratiska partiet 66 (D66). De insisterade på ”verkliga åtgärder för klimatet” i sitt senaste manifest. Tjeerd de Groot, D66:s talesman för natur och vattenbruk, påpekade att Nederländerna är Europas största kväveutsläppare, följt av Belgien och Tyskland. Han sa till ett nyhetsprogram förra veckan: ”Det är helt avgörande – men också smärtsamt – att planerna går igenom.”
Och så kom bondeupproret
På steigan.no har vi informerat om detta uppror i dessa artiklarna. Som vanligt, i sådana fall, är det inte många norska medier som gör oss rangen stridig.
Fristaten Boerenland
Fredagskvällen, den 15 juli 2022, utropade arga bönder i Alblasserwaard och Vijfheerenlanden den fria staten Boerenland – ”bondelandet”.
Teknokraternas och finanskapitalets obevekliga klasskamp
Dessa ”klimat” eller ”miljöåtgärder” är typiska för den teknokratiska eliten i Europa och Nordamerika. På grund av en påstådd oro för ”klimatet” genomför de en diktatorisk och extremistisk politik mot sitt eget folk, vilken syftar till att utarma dem och expropriera dem till förmån för storföretag, jordbruksföretag och andra sektorer av den globala västerländska överklassen. Ur finanskapitalets synvinkel är detta, som vi har påpekat många gånger, ett rått klasskrig, som investeraren Warren Buffett uttryckte det så exakt.
De partier som säger sig stödja arbetarklassens och underklassernas klasskamp har i stort sett varit tysta, om de inte direkt intagit överklassens ståndpunkt.
Vi upplevde samma sak med ”de gula västarna”, vilket också var ett uppror mot påstådd ”klimatpolitik”. Då var vänsterpressen nästan helt tyst och vänsterpartierna valde i avsky att titta bort.
Piketty: brahmin-vänster och marknads-höger
Den franske socialekonomen, Thomas Piketty, fick sitt internationella genombrott med boken Capital in the 21st Century.
2018 kom han med ytterligare en analys, vilken knappt har nämnts, men som absolut borde diskuteras. Verket har titeln Brahmin Left vs Merchant Right och är för närvarande inte populariserad. Detta är ett forskningsprojekt, där Piketty har behandlat väljardata från perioden 1948–2017 för Frankrike, Storbritannien och USA. Piketty skriver:
På 1950- och 60-talen kopplades röstandet på ”vänsterorienterade” (socialistiska och socialdemokratiska) partier till lägre utbildning och lägre inkomstgrupper. Detta motsvarar vad man kan kalla ett klassbaserat partisystem: underklassväljare från de olika segmenten (låg utbildning, lågavlönade etc.) tenderar att rösta på samma parti eller koalition, medan överklass- och medelklassväljare från de olika dimensionerna tenderar att rösta på det andra partiet eller koalitionen.
Sedan 1970-talet har ”vänster”-röster gradvis förknippats med väljare med högre utbildning, varför jag föreslår att kalla detta för ett ”multielit partisystem” på 2000-talet: eliten med hög utbildning röstar nu på ”vänstern”, medan eliten med hög inkomst/förmögenhet fortfarande röstar på ”högern” (om än i mindre och mindre utsträckning). Dvs. att ”vänstern” har blivit den intellektuella elitens parti (brahminerna), medan ”högern” kan ses som företagselitens parti (marknadshögern). Jag visar att samma omvandling ägde rum i Frankrike, USA och Storbritannien, trots de många skillnaderna i partisystem och politisk historia mellan dessa tre länder.
Vad Piketty gör här är att jämföra den västerländska intellektuella eliten med brahminkasten i det indiska kastsystemet och genom stora väljardata visa att denna ”kast” nu matchar det som kallas ”vänstern”. Enligt Pikettys uppgifter har vänsterpartierna lämnat sin gamla klassbas i arbetarklassen och de lågavlönade grupperna och istället blivit bildningselitens partier – ”Brahminerna”.
Enligt Piketty har framväxten av ”Brahmin-vänstern” uppstått på grund av globalisering, migration och ökande utbildning.
De som därför fallit utanför är just arbetarklassen och låginkomstgrupperna, som tidigare såg på och kunde se på vänsterpartierna som sina partier. Nu kan de inte detta längre, eftersom vänsterpartierna har tagits över av brahminerna. Piketty säger att det därför har uppstått ett gap mellan dessa väljargrupper och den nya eliten.
I det indiska kastsystemet är brahminerna den högsta av de fyra sociala kasten. Deras sociala uppgifter är att fungera som präster, lärare och skriftlärda. De är ansvariga för att utföra ritualerna i templen och har privilegier relaterade till att upprätthålla och förmedla kunskapen och de heliga skrifterna.
I Pikettys analys inkluderar Brahmin-vänstern allt från Emmanuel Macron och Hillary Clinton och till vänstern. De är den välutbildade eliten, och de är globalismens prästerskap.
Analysen är mycket relevant och kan användas för att förklara de socialdemokratiska partiernas kollaps och de populistiska partiernas framväxt, för att inte tala om att den kan förklara varför de gula västarna har dykt upp i Pikettys eget Frankrike. Som vi har påpekat tidigare, är de gula västarna bara ett underklassuppror från de klasser som inte längre representeras av någon vänster och som känner sig svikna av ”de där uppe”. Vi ser också hur brahmin-vänstern reagerar på de gula västarna –
[…] utanför premiärministerns kontor i Tirana. Bönder i bl.a. Nederländerna har demonstrerat. Varför holländska bönder gör uppror. […]
[…] Varför holländska bönder gör uppror. […]