Varför infördes ångmaskinen i England under den industriella revolutionen?

Som någon kanske noterat återpublicerar jag nu för tiden (och ofta vid denna tid) gärna intressanta (enligt mig själv) artiklar som här har publicerats ett år tidigare. Ursprungligen inspirerad av ”påstötning” från Facebook – tack Facebook! I kväll denna artikel, fjärran från Venezuela, immigration och USA:s krig med vapen – och handel!

Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat viktiga inlägg här i flera ämnen.

Artikeln.
Jamen, säger vän av ordning: Det är ju en struntfråga och har ingenting med dagens värld att göra. Vad f-n skall jag läsa om det för? Tja, du kanske lägger ned tid på att behärska regler i ett spel som inte har ”ett smack med dagens värld att göra”? Och du har kanske en hobby, som måhända kan kallas lite världsfrånvänd? Så frågan om ångmaskinen är knappast långsökt, i synnerhet som den ställs av en författare, som försöker passa in den i en marxistisk syn på historien.

Andreas Malm har nyligen givit ut boken Fossil Capital. The Rise of Steam-Power and the Roots of Global Warming (Verso 2016; 488 sidor), Det är en bearbetning av hans dr-avhandling, vid Inst f humanekologi, Lunds Universitet.

Jag har tidigare läst en bok av Malms handledare, professor Alf Hornborg (Nollsummespelet; Daidalos 2013). Hornborgs stora förtjänst är att han pekar på ett markberoende, tidigt formulerad av den klassiska engelska ekonomen Ricardo. Vad gäller den senare så återkommer han ständigt i Marx Kapitalets första band, både som replipunkt och debattmotståndare. Den engelska textilmanufakturen baserades från 1500-talet på ull/ylle från får. Nu krävde fåren, och dragdjuren för arbete och transporter, arealer för produktion av bete/foder. Detta konkurrerade med arealer för livsmedelsproduktion, och försörjningsfrågan var prekär under olika perioder i t ex Englands historia.

Hur kunde man slita sig ur denna tvångströja av arealberoende? Svaret blev handel och import, inte sällan med hjälp av kanonbåtar, och i förlängningen kolonialismen. På så sätt frigjordes arealer i England genom textilmanufakturens råvara ull, till stora delar, ersattes med importerad bomull. När manufakturen ersattes av textilindustrin kom efterhand hästars/oxars och människors muskelkraft att ersättas, om än inte helt, av kolet i ångmaskinerna. Om England 1850 hade ersatt kol med inhemsk bioproduktion skulle det ha krävts krävt 1,5 gånger landets yta (Malm, s. 22).
Summa summarum: England tillskansade sig arealer i andra länder, och överlevde-växte.

Malm fortsätter delvis i Hornborgs spår, med granskningar av teknikförändringar, lokalisering och markbehov, samt energibehov inom den framväxande engelska industrin. Mer explicit än sin handledare borrar Malm kring frågan varför ångmaskinen infördes i brittisk textilindustri. Var det en ”naturlig” teknikutveckling under den unga kapitalismens auspicer? Bejakade kapitalisterna den nya tekniken? Var den mer effektivt? Var den mer lönsamt?

Malm refererar generöst den omfattande litteratur som föreligger om kapitalismens vagga – England – och den industriella revolutionen. Grunden till den voluminösa litteraturen är naturligtvis Marx’ Kapitalet, framför allt första bandet, men även de andra banden innehåller ständiga referenser till Englands ekonomisk-historiska utveckling.

Jag rekommenderar oförbehållsamt Malms bok till läsning. Ibland tar han om, och ibland hamnar vi i detaljer, och långa citat från engelska lokaltidningar från 1830. Men det är randanmärkningar, då boken som helhet ger en inträngande bild i kapitalismens utveckling i England, och med textilindustrin som relevant exempel. Naturligtvis fanns det andra branscher, med manufaktur, och senare, industri, men bomullsindustrin var mycket stor i engelsk ekonomi. Från mitten av 1780-talet exploderar bomullsindustrins tillväxt, och vid 1820-talet dominerar den stort över branscher som järn, kol, ylle och läder (Malm, s. 46). Fram till 1870 (”kanske”, skriver Malm, s. 25) hade bomullsindustrin flest maskiner i brittisk industri.

Forskare med borgerlig bakgrund har förklarat ”den industriella revolutionen” med olika orsaker, en del rent befängda. Även inom de marxistiska leden finns skribenter som hemfallit åt vad vi kan kalla ”teknologisk determinism”. Malm klargör inte tydligt om denna tradition har stöd i den klassiska marxismen, t ex Kapitalet, band 1. Han ger bara en hänvisning till en allmän text av Marx/Engels. Och tyvärr är notsystemet i boken rent kryptiskt; man måste gå till hans avhandling för att få fram referenser.

Malm visar elegant på faktiska faktorer till ångmaskinens införande inom textilindustrin, och de har sällan att göra med ”de abstrakta modellernas förklaring”. Det handlar snarare om faktorer som speglar klasskamp, ointresset att utveckla vattenkraften, och städernas tillväxt (med billig arbetskraft). Malm gör en föredömlig marxistisk analys, där de sociala frågorna, snarare än tal om kapitalistklassens rationalitet m m, är avgörande.

Mycket mer kan sägas om boken, t ex diskussionen om ursprunget till ”fossil capital”, vilken har sitt ursprung i den Elisabethanska tiden och brytning av kol för uppvärmning av de växande städerna. Vidare får jag utelämna jämförelsen med det historiska Kina, mängden av spännande sociala, fackliga och tekniska händelser, samt det Malm själv brinner för, slutkapitlen om klimatpåverkan från fossila bränslen. Eventuellt återkommer jag hit med en ny artikel. Om ej så sparas dessa avsnitt till läsarens egen förtjusning att få upptäcka.