En artikel 21 mars av Larry Johnson https://sonar21.com/understanding-why-russia-wont-accept-a-permanent-ceasefire/
Donald Trump kommer inte att lyckas övertyga Ryssland att acceptera en vapenvila för att få ett tillfälligt stopp för kriget i Ukraina eftersom Ryssland har blivit brända och lurats alltför många gånger av tidigare västerländska eldupphör. Strävan efter en vapenvila följer ett mönster – det vill säga att ukrainska styrkor pressas tillbaka av ryskstödda trupper och, snarare än att kapitulera, vädjar om en vapenvila.
Ryssland har gått med på två eldupphör – ett 2014 och ett 2015 – som senare bröts av Ukraina. Lura mig en gång, ’shame on you’. Lura mig två gånger, ’shame on me’. Ryssland har lärt sig sin läxa och kommer inte att falla för ”Charlie Brown som sparkar Lucy-hållna fotbollslurendrejeriet” (se här, ö.a.) igen.
Så låt oss gå igenom historien, med början i september 2014.
Ukraina strävade efter en vapenvila i september 2014, främst på grund av en kombination av militära, politiska och humanitära faktorer. Konflikten i östra Ukraina, som började tidigare samma år, hade eskalerat avsevärt, vilket lett till stora offer, omfattande förstörelse och en humanitär kris. Nedan är de viktigaste skälen till att Ukraina strävade efter en vapenvila vid den tiden:
- Militära motgångar och förluster
- I september 2014 hade ukrainska styrkor lidit betydande förluster i sina ansträngningar att motverka de ryskstödda separatisterna i Donetsk och Luhansk. Separatisterna, med stöd av ryska trupper och utrustning, hade fått övertaget i flera nyckelstrider, inklusive slaget vid Ilovaisk i slutet av augusti 2014. Under denna strid omringades ukrainska styrkor och led stora förluster, med hundratals dödade, sårade eller tillfångatagna.
- Den ukrainska militären var dåligt förberedd för en långvarig konflikt, och saknade tillräcklig utbildning, utrustning och resurser för att effektivt bekämpa de välbeväpnade och organiserade separatiststyrkorna, som backades upp av Ryssland.
- Humanitär kris
- Konflikten hade orsakat en allvarlig humanitär kris, med tusentals civila dödade eller skadade och över en miljon människor på flykt från sina hem. Städer och städer i Donbass skadades kraftigt och viktig infrastruktur, såsom vatten, elektricitet och hälsovårdsanläggningar, förstördes.
- En vapenvila sågs som ett sätt att stoppa våldet, tillåta humanitärt bistånd att nå drabbade områden och ge lättnad till civilbefolkningen.
- Internationellt tryck
- Det internationella samfundet, inklusive EU, USA och OSSE, uppmanade Ukraina och separatisterna att gå med på en vapenvila för att trappa ned konflikten. Diplomatiska ansträngningar pågick för att hitta en fredlig lösning och en vapenvila sågs som ett nödvändigt första steg.
- Minskprotokollet, som undertecknades den 5 september 2014, förmedlades av den trilaterala kontaktgruppen (Ukraina, Ryssland och OSSE) och syftade till att upprätta en vapenvila, dra tillbaka tunga vapen och inleda politiska förhandlingar.
- Politiska överväganden
- Ukrainas president Petro Porosjenko möttes av inhemsk press för att avsluta striderna och undvika ytterligare förluster av människoliv. Den ukrainska allmänheten tröttnade alltmer på konflikten, och det fanns oro för den långsiktiga inverkan på landets stabilitet och ekonomi.
- En vapenvila sågs också som ett sätt att köpa tid för Ukraina att bygga upp sin militär, stärka sitt försvar och söka ytterligare stöd från västerländska allierade.
- Ryskt engagemang och eskalering
- I september 2014 hade det blivit klart att Ryssland var direkt inblandat i konflikten och gav trupper, vapen och logistiskt stöd till separatisterna. Denna upptrappning gjorde det allt svårare för Ukraina att nå en militär seger.
- En vapenvila sågs som ett sätt att förhindra ytterligare rysk intervention och stabilisera situationen på marken.
- Ekonomisk påfrestning
- Konflikten hade lagt en betydande påfrestning på Ukrainas ekonomi, som redan kämpade med korruption, misskötsel och efterdyningarna av 2014 års Euromaidan-revolution. Kriget störde ytterligare industriproduktionen, särskilt i Donbass-regionen, som var en viktig ekonomisk knutpunkt.
- En vapenvila sågs som ett sätt att minska de ekonomiska kostnaderna för konflikten och låta Ukraina fokusera på reformer och återhämtning.
Resultatet av vapenvilan i september 2014
Den vapenvila som upprättades genom Minskprotokollet i september 2014 var bräcklig och kränktes ofta, främst av Ukraina. Även om det tillfälligt minskade intensiteten i striderna, misslyckades det med att få en varaktig lösning på konflikten.
I slutändan reflekterade Ukrainas beslut att söka eldupphör i september 2014 konfliktens hårda realiteter och behovet av att prioritera humanitära angelägenheter, stabilisera situationen och söka en diplomatisk lösning. De underliggande frågorna som drev konflikten förblev dock olösta, vilket ledde till fortsatt våld under åren som följde.
Ukraina sökte vapenvila i januari 2015 på grund av eskalerande våld och betydande militära motgångar i det pågående kriget i Donbas-regionen. Det ursprungliga Minskprotokollet, som undertecknades i september 2014, syftade till att upprätta en vapenvila och lösa konflikten genom åtgärder som decentralisering och gränsövervakning. Men i början av 2015 hade detta avtal kollapsat helt när striderna intensifierades, särskilt efter Rysslands seger på Donetsks internationella flygplats och dess förnyade offensiv mot Debaltseve.
Med stora förluster och ökande internationellt tryck försökte Ukraina förhindra ytterligare militära nederlag och stabilisera situationen. Den förnyade insatsen för fredssamtal kulminerade i Minsk II-avtalet som undertecknades den 12 februari 2015. Detta avtal inkluderade bestämmelser om en omedelbar vapenvila, tillbakadragande av tunga vapen, utbyte av fångar och konstitutionella reformer som ger autonomi till delar av Donbas. Ukrainas ansträngningar drevs också av behovet av att undvika ytterligare destabilisering och få internationellt stöd genom att framställa ryssarna som angriparna. Västerländska förstärkare av Ukraina ignorerade den ukrainska arméns upprepade beskjutning av civila i Donbas.
Minsk II-avtalet var ett åtgärdspaket som syftade till att lösa konflikten i östra Ukraina, mellan ukrainska regeringsstyrkor och ryskstödda separatister i Donetsk- och Luhansk-regionerna. Ryssland spelade en nyckelroll i förhandlingarna, men var inte den främsta undertecknaren. Istället var avtalet mellan den ukrainska regeringen och ledarna för Donetsk och Luhansk oblasterna. Avtalet undertecknades den 12 februari 2015 i Minsk, Vitryssland, efter förhandlingar som involverade ledarna för Ukraina, Ryssland, Frankrike och Tyskland, samt representanter från separatistregionerna.
Viktiga bestämmelser i Minsk II-avtalet inkluderade:
- Omedelbar och omfattande vapenvila: En vapenvila skulle träda i kraft vid midnatt den 15 februari 2015.
- Bortdragande av tunga vapen: Båda sidor skulle dra tillbaka tunga vapen från frontlinjerna för att skapa en säkerhetszon.
- Övervakning och verifiering: Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) fick i uppdrag att övervaka och verifiera vapenvilan och tillbakadragandet av tunga vapen.
- Decentralisering av makten: Ukraina gick med på att genomföra konstitutionella reformer som skulle ge mer autonomi till Donetsk- och Luhansk-regionerna, inklusive rätten att använda det ryska språket och att bilda lokala polisstyrkor.
- Lokala val: Lokala val skulle hållas i de separatistkontrollerade områdena enligt ukrainsk lag och övervakades av OSSE.
- Amnesti: Amnesti skulle ges till de inblandade i konflikten, förutom de som anklagades för allvarliga brott.
- Utbyte av fångar och gisslan: Båda sidor skulle frige alla fångar och gisslan.
- Humanitärt bistånd: Humanitärt bistånd skulle släppas in i konfliktområdena.
- Återställande av ekonomiska band: Åtgärder skulle vidtas för att återställa sociala och ekonomiska band mellan de konfliktdrabbade områdena och resten av Ukraina, inklusive återinförande av banktjänster och utbetalning av pensioner.
- Tillbakadragande av utländska trupper och legosoldater: Alla utländska beväpnade formationer, militär utrustning och legosoldater skulle dras tillbaka från ukrainskt territorium.
Trots överenskommelsen fortsatte konflikten i östra Ukraina, med frekventa brott mot vapenvilan och pågående fientligheter. Genomförandet av de politiska aspekterna av avtalet, särskilt decentraliseringen av makten och lokala val, har varit en omtvistad fråga, där båda sidor anklagat varandra för att inte uppfylla sina åtaganden.
Först senare fick världen veta att de tyska och franska ledarna såg Minsk II som ett knep för att köpa tid för Ukraina att bygga upp sin militära styrka.
I en intervju med Die Zeit i december 2022 uttalade Merkel att:
”Minskavtalet från 2014 var ett försök att ge Ukraina tid. Det använde också denna tid för att bli starkare, som du kan se idag. Ukraina 2014-2015 är inte dagens Ukraina.”
Den franske ledaren Hollande instämde i Merkels uttalande. https://www.globalpolitics.se/frankrikes-expresident-hollande-bekraftade-merkel-minsk-ii-var-for-rusta-upp-ukraina-och-lura-ryssarna/
Red.: Se även Ordföranden i Zelenskys parti ”Folkets tjänare” säger nu: Ukraina kunde ha accepterat Rysslands fredsplan förra våren. Israels tidigare premiärminister säger att USA ”blockerade” hans försök till ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina och Förhandlingsinvit från president Zelensky i mars 2022.
Under mitt möte med Rysslands utrikesminister Lavrov (jag åtföljdes av domare Napolitano och Mario Nawfal) noterade Lavrov att när Ryssland och Ukraina förde förhandlingar i Turkiet den 29-30 mars 2022, accepterade Ryssland det utkast till förslag som lagts fram av Ukraina för att få ett slut på den särskilda militära operationen. Som en gest av välvilja beordrade Vladimir Putin ryska trupper att dra sig tillbaka från sina positioner norr om Kiev. Men Vladimir Zelensky, som stod inför påtryckningar från Joe Biden och Boris Johnson, avvisade sin egen regerings förslag och valde att fortsätta kriget.
Att säga att detta lämnade en dålig smak i munnen på de ryska tjänstemännen är en mild underdrift. Dessa tre vändningar av Ukraina på förhandlade eldupphör har övertygat ryssarna om att en vapenvila inte längre är ett genomförbart alternativ för att avsluta kriget. Det är därför Vladimir Putin lade upp nya villkor i sitt tal den 14 juni 2024 till höga tjänstemän från det ryska utrikesministeriet. Som är Rysslands icke förhandlingsbara position nu. Om Ukraina vägrar att acceptera dessa villkor kommer Ryssland att diktera tuffare via slagfältet.
Uppdateringstid: måndag, mars 24, 202
Trump hyllar ”rationella” samtal med Putin.
USA:s president Donald Trump har berömt hans senaste samtal med Rysslands president Vladimir Putin och beskrivit dem som ”mycket rationella” och antytt att han ensam har förmågan att förhandla fram ett slut på den pågående konflikten i Ukraina. Trumps kommentarer, som gjordes ombord på Air Force One i en intervju med OutKick den 22 mars, har återuppväckt debatten om potentialen för en diplomatisk lösning på kriget.
Trump betonade sin unika förmåga att hantera Putin och hävdade att ingen annan kunde få den ryske ledaren till förhandlingsbordet. ”Jag tror inte att det finns någon i världen som kommer att stoppa [Putin], förutom jag, och jag tror att jag kommer att kunna stoppa honom”, sa Trump. Han tillade att han hade utvecklat en stark relation med både Putin och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och positionerade sig som nyckelfiguren som kan mäkla fred.
Trump varnade också för att det fortsatta misslyckandet med att lösa konflikten kan eskalera till ett tredje världskrig, även om han försäkrade att ”det är något under kontroll”. Hans kommentarer återspeglar en bredare oro över de globala konsekvenserna av kriget i Ukraina, särskilt med tanke på dess ekonomiska och geopolitiska konsekvenser.
Sedan han tillträdde som president har Trump försökt återställa relationerna mellan USA och Ryssland, som hade nått en bottennivå under hans föregångare. Hans administration har aktivt följt diplomatiska kanaler, och Trump och Putin uppges ha haft minst två telefonsamtal under de senaste veckorna om konflikten i Ukraina. Dessa diskussioner har kompletterats med direkta förhandlingar mellan amerikanska och ryska delegationer, vilket understryker en förnyad ansträngning för nedtrappning.
Det senaste telefonsamtalet, som hölls den 18 mars och varade i två och en halv timme, var särskilt betydelsefullt. Trump föreslog en 30 dagar lång vapenvila i Ukraina, en idé som Putin enligt uppgift såg positivt på men med reservationer. Moskvas främsta bekymmer var bland annat att etablera en tillförlitlig övervakningsmekanism för att säkerställa efterlevnad och förhindra Ukraina från att använda vapenvilan för att omgruppera, mobilisera trupper eller skaffa nya vapen.
Trots dessa farhågor uttryckte Putin en vilja att stoppa attackerna mot ukrainsk energiinfrastruktur i 30 dagar, förutsatt att Kiev återgäldade dem. Denna utveckling signalerar ett potentiellt genombrott, eftersom attacker mot kritisk energiinfrastruktur har varit en stor tvistefråga under hela kriget.
Steve Witkoff, Trumps särskilda sändebud i Mellanöstern, har antytt att en omfattande vapenvila skulle kunna genomföras inom några veckor. Han indikerade att ukrainska tjänstemän informellt har gått med på ett av Moskvas viktigaste krav – att stå utanför Nato. Om detta bekräftas skulle det innebära en betydande eftergift från Kiev, vilket skulle kunna öppna dörren för ytterligare förhandlingar.
Den mest omstridda frågan är dock fortfarande statusen för Krim och de fyra andra före detta ukrainska regioner som röstade för att ansluta sig till Ryssland. Moskva insisterar på att dessa territorier nu permanent är en del av Ryssland, medan Ukraina fortsätter att kräva att de återlämnas. Att lösa denna territoriella tvist kommer att vara den mest utmanande aspekten av ett eventuellt fredsavtal.
Trumps inställning till Ukrainakonflikten representerar en skarp avvikelse från den politik som förts av tidigare amerikanska administrationer, som till stor del har stött Ukrainas militära motstånd genom ekonomiskt stöd och vapenleveranser. Hans direkta engagemang med Putin signalerar ett skifte mot diplomati, vilket kan välkomnas av vissa men kritiseras av andra som eftergifter.
Hans kritiker hävdar att Trumps vilja att förhandla med Putin skulle kunna undergräva Ukrainas suveränitet och stärka Ryssland. De påpekar också att en tillfällig vapenvila utan konkreta garantier skulle kunna göra det möjligt för Moskva att konsolidera sina landvinningar och förbereda sig för framtida offensiver. Dessutom finns det farhågor om Trumps personliga motiv i dessa förhandlingar, med tanke på hans långa historia av att berömma Putin och förespråka förbättrade relationer mellan USA och Ryssland.
Å andra sidan ser Trumps anhängare hans diplomatiska uppsökande verksamhet som pragmatisk. De hävdar att det utdragna kriget har satt en ekonomisk press på USA och dess allierade samtidigt som det förvärrat den globala instabiliteten. Om Trump lyckas mäkla fram ett slut på konflikten kan det stärka hans utrikespolitiska meriter och stärka hans position inför kommande val.
Trots Trumps optimism kvarstår flera betydande hinder för att uppnå en varaktig fred. För det första har Ukrainas ledning inte offentligt bekräftat någon överenskommelse om att avstå från Natomedlemskap, och varje formellt åtagande skulle kräva omfattande inhemska och internationella förhandlingar. För det andra är frågan om territoriell suveränitet fortfarande en stor stötesten, där båda sidor är ovilliga att kompromissa.
Dessutom kan viktiga amerikanska allierade, inklusive europeiska nationer som starkt har stött Ukraina, vara försiktiga med alla avtal som verkar gynna Ryssland. Natos ledare har upprepade gånger betonat sitt engagemang för Ukrainas försvar och territoriella integritet, vilket kan komplicera Trumps diplomatiska ansträngningar.
Trumps senaste samtal med Putin representerar ett anmärkningsvärt skifte i Ukrainakrigets bana, vilket introducerar nya möjligheter för en vapenvila och potentiella fredsförhandlingar. Hans påstående att han ensam kan ”stoppa” Putin kommer att testas under de kommande veckorna när de diplomatiska ansträngningarna fortsätter.
Den föreslagna 30-dagars vapenvilan är ett lovande steg, men den långsiktiga lösningen på konflikten är beroende av att djupare geopolitiska tvister löses, särskilt när det gäller Ukrainas territoriella integritet och framtida säkerhetsarrangemang. Om Trump lyckas mäkla fred skulle det vara en av de viktigaste diplomatiska framgångarna under hans presidentskap. Men om förhandlingarna strandar riskerar kriget att fortsätta med förödande konsekvenser för Ukraina och den globala stabiliteten.
Följ Blitz på Google News Channel.
Trump hyllar ”rationella” Putin-samtal när samtalen om eldupphör tar fart – BLiTZ
https://weeklyblitz.net/2025/03/24/trump-hails-rational-putin-conversations-as-ceasefire-talks-gain-momentum/
Förhandlingar mellan Rysslands och USA:s delegationer inleddes i Riyadh, rapporterar TASS. Det viktigaste diskussionsämnet är en lösning på konflikten i Ukraina. Enligt uppgifter från en källa nära den ryska delegationen äger förhandlingarna rum på The Ritz-Carlton Hotel.
Den ryska delegationen företräds av högt uppsatta tjänstemän: Grigorij Karasin, ordförande för federationsrådets utskott för internationella frågor, och Sergej Beseda, rådgivare till direktören för den federala säkerhetstjänsten.
Som tidningen VZGLYAD skrev, hoppas den ryska sidan kunna gå vidare i förhandlingarna med USA i Riyadh, vilket tillkännagavs av chefen för federationsrådets internationella kommitté, Grigorij Karasin.
Den brittiske premiärministern Keir Starmer betonade vikten av att Europa har en handlingsplan i händelse av ett fredsavtal i Ukraina, och noterade att det är oacceptabelt att vänta på fred utan en plan.
Europa bör förbereda en handlingsplan i förväg i händelse av ett fredsavtal i Ukraina, rapporterar RBC. Den brittiske premiärministern Keir Starmer sa i en intervju med The New York Times att man inte kan vänta på att ett avtal ska slutas och först då fundera på vad man ska göra. – Hur ser vi till att vi har en plan som går att genomföra vid en eventuell affär? Vi kan inte vänta på ett avtal och sedan säga ”Okej” och börja klia oss i huvudet, säger Starmer.
Enligt premiärministern måste Europa spela en nyckelroll för att garantera säkerheten i Ukraina, eftersom han inte litar på president Vladimir Putin. Starmer uttryckte förtroende för att utan säkerhetsåtgärder skulle avtalet brytas. Premiärministern noterade också USA:s president Donald Trumps ansträngningar för en fredlig lösning och betonade att Trump söker fred och är lojal mot Nato.
Starmer sa att det är dags att gå från diskussioner till konkreta åtgärder för att stärka det europeiska försvaret.
Som tidningen VZGLYAD skrev, erbjöd sig västländerna att skicka ”fredsbevarare” från Asien och Sydamerika till Ukraina för att stabilisera situationen. Storbritannien och EU har för avsikt att påskynda vapenleveranserna till Ukraina före en eventuell vapenvila. Aleksej Pusjkov, medlem av federationsrådet, sade att Storbritannien inte spelar någon roll i förhandlingarna om Ukraina och inte kan ställa krav på Ryssland.
Ryska och amerikanska delegationer i Riyadh inledde samtal om Ukraina :: Dagens nyheter
Starmer uppmanade Europa att ”inte klia sig i huvudet” i händelse av fred i Ukraina :: Dagens nyheter
https://vz.ru/news/2025/3/24/1321714.html
Och utöver det som nämns om Ukrainas opålitlighet kommer ju allt som USA och NATO gjort och man kan även räkna in hur Storbritannien genom sitt svekfulla beteende förhindrade att tillsammans med Sovjet Frankrike mfl hindra Hitlers planer. Storbritannien hade då goda möjligheter att förhindra kriget men ville inte.
Fö sa Starmer nu att de kan bränna ner 40 ryska städer med sina Tridentubåtars kärnvapenmissiler
Sanningen om Sveriges roll under Andra Världskriget..
https://www.s-sanningen.com/1900-tal
Ryssland ska fortsätta mala på ukrozionazi+nato och legosoldater tills dess mål från december 2021 är uppfyllda.
Trumpeten har en valmöjlighet – rätta sig i ledet
Resterande obehöriga och irrelevanta personer (så som Starmer, Macaroni, BlackRock springpojken plus usla och kalas,) kan hålla käft!
”Än en gång befinner vi oss i slutfasen av det samlade västs huvudsakliga geopolitiska hobby, nämligen den att en gång per sekel så väst marscherar mot Ryssland för att få ordentlig med stryk” Andrei Martianov (fritt översatt)
”we are–at the closing act of the combined West’s main geopolitical hobby–once every hundred years West marches to Russia, to get its ass handed to itself.”
https://smoothiex12.blogspot.com/2025/03/russians-arent-coming.html
Those objectives stated most concisely by Lavrov in his Newsweek interview:
On 14 June, President Vladimir Putin listed prerequisites for the settlement as follows:
1. Complete AFU withdrawal from the DPR [Donetsk People’s Republic], LPR [Luhansk People’s Republic], Zaporozhye and Kherson Oblasts;
2. Recognition of territorial realities as enshrined in the Russian Constitution;
3. Neutral, non-bloc, non-nuclear status for Ukraine;its
4. Demilitarization and
5. Denazification;
6. Securing the rights, freedoms and interests of Russian-speaking citizens; and
7. Removal of all sanctions against Russia.
Till allsköns ruffofober: Gilla Läget!!!
Läs gärna Exklusivt i Newsweek: Rysslands Lavrov varnar för ”farliga konsekvenser” för USA i Ukraina
Gilla läget! är svårt för russofoberna och speciellt eftersom Zelensky har lyckats så väl på europeiska skattebetalares kostnad och till den grad att det som russofoberna ansåg vara ett riktigt kap i att stötta en komiker ser nu ut att vara en brunsvart sörja med miljontals människors liv och levnadsvillkor förstörda, vilket de nu egentligen inte bryr sig om eftersom det ändå är ryssar (slaver), hela bunten.
Det är en desperat förtvivlan som nu styr deras så egoistiska val att tänja ut sina russofobiska bröstkorgar i en ”en aldrig sinande ström av indignation”.
Och då är de europeiska medborgarnas rättigheter sekundära till vapenskramlande politiker som alltid har rätt, oavsett hur desorienterade och verklighetsfrånvända de blivit.
Tror att ”russofoberna” gillar läget.
Enligt rykten och twitterkällor är nu GloboHomo hårt pressade i Belgorod oblast. Ukraina rycker fram i Krasnoyarsk district.
1) Rykten går att ytterligare en transa, general Alexander Lapin har denazifiserats och källorna är ryzzka men osäkra.
2) Ukraina avancerar i Konstatinopol.
3) Ukraina har återupptagit attackerna inne i Toretsk.
4) Rykten florerar att onormala strålningsvärden uppmätts vid Engels airbase, har man förvarat kärnladdningar där, som sedan skadats av Ukrainas angrepp?
Och efter detta önskar Trumpen att Ukraina ger upp? Fungerar det huvudet som det skall?
Det desperata läget för russofob allehanda, d v s, Europas ”ledare” blev och lär bli ännu värre
https://simplicius76.substack.com/p/negotiations-continue-to-go-nowhere