Michael Winiarski skriver i DN ”Varför lämnar Ryssland avtalet?
Moskva har avbrutit sitt deltagande i Black Sea Grain Initiative, men kommer att vara beredd att återgå till affären så snart överenskommelser som rör Ryssland genomförs korrekt, har Kremls talesman Dmitry Peskov sagt.
”Spannmålsaffären har stoppats. Så snart dess ryska del är genomförd kommer den ryska sidan omedelbart att återgå till genomförandet av detta avtal”, sa Peskov till reportrar på måndagen 17/7.
Den 17 juli var deadline för spannmålsavtalets förlängning, där Moskva upprepade gånger under de senaste veckorna och månaderna varnade för att man skulle överväga att stoppa sitt deltagande i avtalet tills och såvida inte dess krav rörande konstgjorda åtgärder vidtagit av USA och dess allierade för att strypa Den ryska jordbruks- och gödselexporten uppfylldes.
Grain Deal eller Black Sea Grain Initiative är ett tvådelat avtal som undertecknades i juli 2022 av Ryssland, Ukraina, Turkiye och FN för att underlätta jordbruksexport från Ryssland och Ukraina – två av världens ledare inom jordbruksproduktion som tillsammans står för över en tredjedel av den globala spannmålsexporten.
Den första delen av avtalet – underlättandet av exporten av ukrainska livsmedel från Svarta havets hamnar genom vatten som kontrolleras av den ryska flottan, har genomförts fullt ut, med tiotals miljoner ton spannmål inklusive majs, vete, korn och solros oljor värda över 5,5 miljarder dollar som exporterats genom säkra korridorer under det senaste året.
Den andra delen av avtalet, rörande rysk mat- och gödselexport, har inte implementerats till någonstans i närheten av samma nivåer, där USA och EU misslyckades med att häva eller lätta på sanktionsrestriktioner. Detta resulterade i att banker tvekade att ge ut lån för inköp av rysk spannmål , försäkringsbolag vägrar att tillhandahålla försäkringar och att producenter av jordbruksutrustning stoppar försäljningen till Ryssland och stoppar leveransen av reservdelar och underhåll, allt i rädsla för repressalier från Washington och Bryssel. Samtidigt förblir Rysslands jordbruksfokuserade Rosselkhozbank bortkopplad från SWIFT, vilket resulterar i svårigheter med internationella betalningar. Många utländska tillgångar och fyndigheter från ryska företag kopplade till transport av mat och gödningsmedel förblir också blockerade.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan uttryckte beklagande över Rysslands beslut senare på måndagen, och sa att spannmålsaffären hade ”skapat historia” och förhindrat en global livsmedelskris.
Erdogan sa att den nyligen utnämnde turkiske utrikesministern Hakan Fidan kommer att föra samtal med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov för att diskutera avtalets öde. Han tillade att han personligen förväntar sig att diskutera avtalet med president Putin
En FN-tjänsteman bekräftade för Sputnik senare på dagen att FN officiellt hade underrättats av den ryska sidan om spannmålsaffärens avstängning. ”Vi har fått en lapp i Istanbul”, sa tjänstemannen.
Den ryska biträdande representanten vid FN Dmitry Polyanskiy bekräftade att Moskvas beslut om spannmålsaffären var slutgiltigt, och sa att det inte pågår några samtal i frågan.
Spannmålsaffärens huvudsyfte är inte uppfyllt för Ryssland
Förutom att inte ta hänsyn till Rysslands kommersiella och ekonomiska intressen tjänade inte Spannmålsavtalet det moraliska, humanitära syfte som FN:s generalsekreterare Antonio Guterres beskrev när han lobbyde Moskva för att underteckna den 2022: nämligen ansträngningen att säkerställa livsmedelssäkerhet för livsmedel för utsatta nationer i den globala södern.
”Huvudmålet med affären, nämligen leverans av spannmål till länder i nöd, inklusive på den afrikanska kontinenten, har inte genomförts”, sa Rysslands president Vladimir Putin i samtal med sin sydafrikanska motsvarighet, Cyril Ramaphosa, under helgen.
Tidigare denna månad beräknade Rysslands utrikesdepartement att bara 2,6 procent av alla transporter via Grain Deal gick till världens mest matosäkra länder, inklusive Etiopien, Jemen, Afghanistan, Sudan och Somalia, med 80 procent gick till länder med högt eller över genomsnittet. inkomster. Andra uppskattningar tyder på att nästan 70 procent av spannmålen hamnade i EU-länder och Turkiet, med en del av dessa leveranser som användes som överskott av spannmål för att göda upp husdjur.
Enligt Moskva, av all export som genomfördes av Ukraina under Black Sea Grain Initiatives livstid, bestod cirka 70 procent av fodermajs och fodergrödor , medan ryska spannmålsförsörjningar (varav 70 procent består av vete), samt gödningsmedel, förblir begränsade trots deras potential att hjälpa till att pressa ned stigande globala vetepriser, som har en tendens att drabba utvecklingsländerna hårdast.
Nedan en bild på vart spannmålet gått.
President Putin sa i en intervju med ryska medier förra veckan.
”När det gäller villkoren under vilka vi hade kommit överens om att säkerställa säker export av ukrainsk spannmål, ja, det fanns klausuler i detta avtal med FN under vilka ryska intressen måste beaktas, inklusive logistik, försäkring, överföring av medel relaterade till betalning för våra jordbruksvaror och många andra punkter”.
”Ingenting, och jag skulle vilja betona detta – ingenting har gjorts alls i detta avseende. Det har varit en ensidig relation”, betonade den ryske ledaren. ”Trots detta förlängde vi frivilligt den här så kallade affären många gånger. Många gånger. Men lyssna: nog är nog.”
Var och en kan själv kontrollera vart, vad och hur mycket.
https://www.un.org/en/black-sea-grain-initiative/vessel-movements
Tack för linken, den är intressant. Den visar också att den största importören är Kina!!
Följt av Spanien och Italien.
@Kent Svensson 18 juli, 2023 At 10:49
Därför att handeln mellan Ryssland och Kina kan inte styras och kontrolleras av USA med sanktioner eller miltärt. Den pågår som normalt.
Det är något skumt med den här FNs grafiken. Varför skulle Kina köpa ukrainskt vete och betala dyrt för transporten genom Turkiet och flera andra länder när de kan köpa direkt från Ryssland?
Uppenbarligen ett propaganda knep som USA och deras anställd Guterres kör med för att förvirra och lura folk att inte tänka på de löjliga 3% som de fattigaste länderna fick av veteexporten.
Erdogan utan smink..
Och Blinken: USA kräver akut förlängning av spannmålsaffären
https://ura.news/news/1052667603
https://expert.ru/2023/07/17/prekrascheniye-zernovoy-sdelki-erdogan-bez-kosmetiki/
https://expert.ru/expert/2023/29/strashniy-son-yevropy/
Den turkiske ledaren Recep Tayyip Erdogan är inte att lita på, som de flesta förrädiska ledarna i världen, dit räknas också FN-sekreteriate. Alla dessa nickedockor njuter kapitalt av USA:s imperialistiska kriminella stölder och i lika hög grad av sina egna brottsliga handlingar.
××××××
En komplettering av betydelse här nedan!
Vad är en spannmålsaffär och varför Ryssland drog sig ur den:
Väst fortsätter att uppenbart ljuga för Moskva och spotta på dess löften.
Ryssland stoppade spannmålsaffären tills Moskvas villkor är uppfyllda.
Avtalet stoppas de facto.
Moskva kan återgå till genomförandet av affären. Men för detta måste avtalen börja genomföras fullt ut och inte selektivt.
Vad är en spannmålsaffär: kärnan i avtalet i enkla ordalag
Faktum är att namnet ”spannmålsaffär” inte är helt korrekt. I Istanbul, den 22 juli 2022, nåddes en överenskommelse mellan Ryssland, Turkiet, Ukraina och FN om att organisera en säker sjökorridor för jordbrukslast. Det officiella namnet på detta avtal är initiativet för säker transport av spannmål och livsmedel från ukrainska hamnar. Samtidigt var ”spannmålsaffären” bara en del av paketavtalet.
Vilka var Rysslands skyldigheter
Från första dagen har Ryssland till fullo uppfyllt alla sina skyldigheter. Moskva har avblockerat exporten av ukrainskt spannmål och mat, samt gödningsmedel över Svarta havet från tre hamnar, inklusive Odessa. Hundratals lastfartyg utnyttjade affären. Miljontals metriska ton spannmål och andra ukrainska jordbruksprodukter exporterades.
Varför Ryssland inte förlängde spannmålsaffären
Men den andra delen av initiativet fanns kvar på papper. Tillsammans med ”spannmålsaffären” skrev Ryssland och FN på ett memorandum för tre år. Detta dokument innehåller bestämmelser om upphävande av rysk export av livsmedel och gödningsmedel. Bland huvuduppgifterna identifierades också återkopplingen av Rosselkhozbank till SWIFT, återupptagandet av leveranser av jordbruksmaskiner, reservdelar och service, återställande av driften av ammoniakledningen Togliatti-Odessa. Och inget av detta har gjorts i praktiken.
FN-sekretariatet ”matade” bara det ryska utrikesdepartementet med löften om att överenskommelserna om den andra delen av paketavtalet var på väg att börja fungera. Men löften förblev löften.
Och Moskva väntade tålmodigt. Två gånger förlängdes ”spannmålsaffären” av Ryssland. Och detta trots att det inte skett några framsteg på den andra delen av avtalet. Moskvas tålamod visade sig inte vara obegränsat.
17 juli 2023
Vladislav Vorobyov
Internationell politisk korrespondent
Källa: kp.ru
Det var hårda ord om Erdoğan.
Jag har för mig att många jag uppfattat som just avsevärt mer hårdföra kommunister nyligen däremot varit mycket välvilligt inställda till just Turkiet och Erdoğan, och att Putin och Erdoğan byggde ”den nya multipolära världsordningen”. Nu plötsligt, däremot vill Erdoğan ha in dels Ukraina i Nato och sitt eget land i Europeiska unionen. Är giltighetstiden på de kommunistiska planerna alltid enkom två veckor i taget?!? Man undrar ju?
Ärligt talat tror jag inte någonsin Putin och Erdoğan någonsin helt och full litat på varandra, de ingår inte i den kategorin av politiker. Man upprätthåller helt enkelt en personlig diplomatisk-politisk relation man har -faktiskt- länge stått på varsin motståndarsida i Libyen, Syrien, Ukraina men delat stöd för bland annat Venezuela och Kuba liksom med Kina. Det är helt enkelt sofistikerad men ganska oemotionell storpolitik. Det är väl sanningen mycket nära att säga som utbölingen Truman gjorde som president: ”Vill man ha en vän i politiken i en huvudstad, så skaffa en hund!”.
Statsvetaren och veterananalytikern John Mearsheimer varnade förra veckan i en lång intervju i programmet The Bottom Line, som också sänds i den eminenta internationella (och synnerligen multipolära!) tv-nyhetskanalen Al-Jazeera English för de västliga politiska dumheterna att försöka fullständigt isolera ett land som Ryssland ekonomiskt, politiskt och diplomatiskt eftersom det i sig är i längden för framtiden mycket farligt. Han fann det rent idiotiskt.
Man försökte (med dåtidens metoder) göra detsamma med efterkrigstidens (efter 1918) både Tyskland och Ryssland och det fick som vi alla vet förödande resultat i våldsutveckling, socialt kaos och inbördeskrig. Och nu tycks man från Biden och hans ultraliberaler runtom i världen vilja ha samma utveckling i t.ex. Ryssland. Och det är mycket farligt.
Detta spel med det ukrainsk-rysk-turkiska spannmålsavtalet är ett sådant test. Och det är ju uppenbart att den ryska sidan tröttnat på det bristande, splittrade och hafsiga västerländska diplomatiska hantverket.
Som jag fattat är Ryssland och Turkiet två historiska handelspartner.
Så kanske man även får uppfatta dagens relation de länderna emellan?
Någon vänskapsallians finns således inte.
Däremot har Ryssland andra allierade som ex. Iran, Syrien, Nordkorea m.fl. samt nu kommande länder i Afrika som ställer sig på Rysslands sida mot det Västeuropeiska kapitalist-imperiet.
1)Det är inget hafsverk utan en fullt avsiktlig ondska
2)Turkiet har en fruktansvärd inflation. Bara det försätter Erdo i ett starkt underläge mot väst. Att han trots det har närmat sig BRICS och agerat mot USAs instruktioner i en del fall är i mina ögon ett positivt tecken. Att han sen gör en del rörelser i till synes motsatt riktning är naturligtvis ett sätt att försöka balansera. Han eller någon han ersattes med kunde ha förvärrat läget betydligt i Syrien.
Sverige har gjort en del av oss mycket bedrövade och de eftergifter Sverige gjort verkar mer svekfullt mot Sveriges befolkning
Ankara kommer inte att äventyra sina krigsfartyg för att hjälpa Kiev exportera spannmål.
https://swentr.site/news/579949-ukraine-turkish-navy-grain/
Ankara skulle med största sannolikhet avvisa varje begäran från Kiev om att använda turkiska krigsfartyg för att eskortera fartyg med ukrainskt spannmål i Svarta havet.
Ryssland drog sig officiellt ur Spannmålsavtalet vid Svarta havet på måndagen. Avtalet undertecknades ursprungligen i juli 2022 genom medling av FN och Türkiye, och föreskrev säker transport av ukrainsk spannmål genom Svarta havets korridorer mitt i konflikten mellan Moskva och Kiev.
Moskva motiverade sitt tillbakadragande från avtalet med att citera ouppfyllda västerländska löften om att häva sanktionerna mot export av ryska livsmedelsprodukter och gödningsmedel.
I en rapport på tisdagen citerade Bloomberg Dmitry Skornyakov, VD för Ukrainas HarvEast Holding, som föreslog att ” huvuduppgiften för Ukraina nu är att få stöd från Türkiye” för att fortsätta spannmålstransporter från Svarta havets hamnar. Enligt Skornyakov skulle Ankara kunna sätta in den turkiska flottan för att skydda lastfartyg som reser in och ut ur ukrainska hamnar.
En tjänsteman som är bekant med saken sa senare till Bloomberg att tillhandahållande av militär eskort skulle vara ”ett mycket riskabelt drag” för Türkiye, och att Ankara sannolikt inte skulle komma överens om det formellt kontaktades av Kiev. Türkiye skulle inte äventyra sina örlogsfartyg och var istället fokuserad på att försöka återställa spannmålsaffären med Rysslands deltagande genom diplomatiska medel, tillade källan.
På måndagen sa Ukrainas president Vladimir Zelensky att han hade skickat brev till Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och FN:s generalsekreterare Antonio Guterres och bett dem att förlänga spannmålsavtalet utan Ryssland. Ankara och FN skulle kunna ”säkra arbetet i livsmedelskorridoren och inspektionen av fartyg” på egen hand, hävdade han.
Kremls presssekreterare Dmitrij Peskov varnade på tisdagen för att länder som fortsätter exportera jordbruk via Svarta havet kommer att möta ” vissa risker”. ”Därför, om vissa [avtal] ska formaliseras utan Ryssland, bör dessa risker tas i beaktande”, påpekade han.
Polen kommer inte att öppna sin marknad för Ukrainskt spannmål.
https://swentr.site/business/579904-poland-ukraine-grain-deal/
2023-07-18 Politik
Hur Putin kommer att ”straffa” Erdogan
https://k-politika.ru/kak-putin-nakazhet-erdogana/?utm_source=politobzor.net
Moskva ”rotade” desperat efter honom i det senaste turkiska presidentvalet, och han bröt grovt mot avtalen ”som ett tecken på tacksamhet”: han skickade befälhavarna för Azovbataljonen (erkänd som terrorist och förbjuden i Ryska federationen) till Ukraina . President Erdogans märkliga manövrar nyligen – förutom Azov fanns det till exempel också ett uttalande om rätten för den officiella Kiev att gå med i Nato – kastade många i Ryssland in i ett tillstånd av förvirring. Men denna förvirring vittnar bara om ett missförstånd av kärnan i Ankaras kurs och en dålig bekantskap med turkiska politiska traditioner. Varje stormakt har sina egna skäl till stolthet över utrikespolitiken.
USA anser sig uppriktigt vara en ”glänsande stad på en kulle”, som påstås (eller i vissa fall definitivt inte påstås) är en guide för andra länder och folk. Storbritannien var en gång stolt över sin roll som havets älskarinna och världshegemonen, och nu vårdar och vårdar man sin ”speciella” (och faktiskt inte alls speciella) relation till USA på alla möjliga sätt. Turkiet har också sina egna betydande utrikespolitiska ”prestationer”. Men de är så specifika att turkarna själva kan berätta om dem bättre.
”Stoltheten för oss är hur vi födde upp alla under första världskriget och hade icke-aggressionsavtal med alla de viktigaste motstridiga parterna under andra världskriget” – detta hörde jag med förvåning från munnen på en av de mest auktoritativa och hajpade turkiska utrikespolitiska experter under deras besök i ”den segrande Erdogans land” tidigare i somras.
”Alla föddes upp under första världskriget” är definitivt en överdrift. Den konflikten slutade med det osmanska rikets kollaps och Turkiets avgång från världspolitikens stora ligor. Men det viktigaste i det här fallet är inte just detta, utan själva principen. Den största staden i Turkiet, Istanbul, ligger samtidigt på två kontinenter – en del i Europa, den andra i Asien. Likaså har allt som Turkiet gör inom det utrikespolitiska området alltid en dubbel botten. Ibland spelar denna omständighet till förmån för Ryssland, ibland mot den.
Rötterna till dubbelspelet: Omedelbart om de tre ledarna för den sovjetiska utrikespolitiska avdelningen – Georgy Chicherin, Andrei Vyshinsky och Andrei Gromyko – berättar de samma historia.
Under ett möte med den turkiske utrikesministern hörde Moskvas chefdiplomat plötsligt ett klagomål från sin kollega: ”Varför är berget Ararat avbildat på Sovjetrepubliken Armeniens vapen? Den här toppen ligger på turkiskt territorium!” — ”Ursäkta mig, herr minister, men på ditt nationella emblem finns en bild av en halvmåne. Men detta betyder inte att du tänker göra anspråk på månens territorium!
Kanske är denna berättelse inget annat än en apokryfisk, en vacker legend. Men det återspeglar perfekt kärnan i turkisk utrikespolitik. Här finns allt: en känsla av kränkt nationell stolthet, en önskan att hämnas för tidigare historiska förolämpningar och nederlag, list, opportunism, en vilja att springa in i och – i händelse av ett värdigt avslag – omedelbart köra iväg.
I många decennier har Turkiet spelat ett spel med alla dessa ingredienser, inte bara med Ryssland. Det officiella Ankaras kurs i förhållande till västländer är mycket lika. Och från turkarnas synvinkel är detta inte alls ett tecken på deras list, utan på deras förmåga att dra rätt lärdomar från historien.
Mänsklighetens historia är full av spännande gafflar – ögonblick då händelser av världslig betydelse kan gå enligt ett helt annat scenario. En av de viktigaste – och minst kända – av dessa gafflar ägde rum i augusti 1914, bara dagar efter första världskrigets utbrott. Den 2 augusti slöt myndigheterna i Istanbul, dåvarande Osmanska rikets huvudstad, ett hemligt avtal med Tyskland om en militär allians. Och bara 72 timmar efter den här händelsen hände en fantastisk sak – eller något som kan anses vara fantastiskt med alla länders standarder utom Turkiet.
Jag citerar den berömda brittiska historikern Eugene Rogans bok ”The Fall of the Ottoman Empire”: ”Enver Pasha, den ivrigaste försvararen av idén om en allians mellan Turkiet och Tyskland, var den första som föreslog att underteckna ett hemligt fördrag med Ryssland. Den 5 augusti, bara tre dagar efter att ha gjort ett hemligt avtal med tyskarna, förvånade Enver den ryska militärattachén i Istanbul, general Leontiev, genom att erbjuda Ryssland en defensiv allians.
Storvesiren Said Halim och Envers kollega i Ungturkpartiets regering, Taalat Pasha, anslöt sig till förhandlingarna och involverade den ryske ambassadören till Sublima Porte (det officiella namnet på regeringen i det osmanska riket) Mikhail Girs i diskussionen. De bad Ryssland om garantier för osmansk territoriell integritet och återlämnande av tre öar i Egeiska havet och det bulgariska ägda västra Thrakien – territorier som förlorades under Balkankrigen (en serie konflikter 1912-1913 mellan det osmanska riket och Grekland, Serbien, Bulgarien, Montenegro och Rumänien).
I gengäld var ottomanerna redo att ge fullt militärt stöd till ententeländerna (Ryssland, Frankrike och Storbritannien).”
Det ryska imperiets dåvarande utrikesminister, Sergej Sazonov, avvisade detta förslag. Den 1 november 1914 gick det osmanska riket in i första världskriget på Tysklands sida.
Vad skulle hända om den dåvarande ryska regeringen gick med på det hemliga förslaget från Istanbul, och den dåvarande turkiska regeringen fullgjorde sina skyldigheter? Vi vet inte detta och vi kommer aldrig att få veta det. Men vi kan anta vad som inte skulle ha hänt i det här fallet.
Ryssland skulle inte behöva kämpa på tre fronter – med Tyskland och Österrike-Ungern i väster och med Turkiet i öster. Storbritannien skulle inte ha lidit det förödmjukande nederlaget vid Gallipoli 1915 som nästan dränkte karriären och ryktet för den dåvarande First Lord of the Amiralty (marinsekreterare) Winston Churchill.
Armenier skulle inte ha utsatts för folkmord samma år, 1915. Och Türkiye skulle inte 1918-1920 ha stått inför en verklig utsikt att förlora sin självständighet. Vid denna tidpunkt hade det osmanska riket redan praktiskt taget upphört att existera: besittningarna av de turkiska sultanerna som bebos av andra nationaliteter – till exempel en betydande del av arabvärlden – hade hittat nya ägare. Men upplösningsprocessen av landet slutade inte där. Ämnet om att riva bort från Turkiets territorier som redan bebos av etniska turkar dök upp på dagordningen.
Här är några av villkoren i Sèvresfördraget, som Turkiet tvingades underteckna efter första världskriget 1920. Istanbul och Svartahavssundet dras tillbaka från den turkiska regeringens kontroll och överförs till internationell ledning. Resten av den europeiska delen av Turkiet ges till Grekland. Storleken på den turkiska armén bör inte överstiga 50 tusen människor.
Den turkiske sultanen gick med på dessa villkor, men den framtida grundaren och första presidenten för Republiken Turkiet, Mustafa Kemal, gjorde det inte. Under de följande tre åren fick Kemals armé, med stöd av de sovjetiska bolsjevikerna, föra ett bittert krig med västmakterna Armenien och Grekland för att upphäva Sèvresfördraget och återställa deras suveränitet.
Detta resultat uppnåddes först i december 1923. Vad är meningen med denna långa utvikning i den turkiska historien för hundra år sedan? I och med att det låter dig förstå hur världen och dess förflutna ser ut när du tittar på den från Ankara och Istanbul. Västvärldens stater – Storbritannien, USA, Italien, Grekland – är rovdjur som nästan slukade den turkiska staten med inälvor och inte utvisade etniska turkar från sina historiska territorier. Det var möjligt att fly från detta rovdjur endast med hjälp av Moskva.
Moskva, ur turkisk synvinkel, lyckades dock inte stanna kvar i rollen som välgörare under lång tid. Sommaren 1945, vid Potsdamkonferensen, gjorde Vyacheslav Molotov, folkkommissarie för utrikesfrågor i Sovjetunionen, följande uttalande: ”Det finns två frågor på vår sida som bör lösas. Ingåendet av ett unionsfördrag innebär att vi gemensamt måste försvara våra gränser: Sovjetunionen – inte bara sin egen gräns, utan även den turkiska, och Turkiet – inte bara sin egen utan också den sovjetiska gränsen.
Men i vissa delar anser vi att gränsen mellan Sovjetunionen och Turkiet är orättvis. Faktum är att 1921 slets ett territorium bort från Sovjet Armenien och Sovjet Georgien av Turkiet – detta är det välkända territoriet i regionerna Kars, Artvin och Ardahan. Därför sa jag att för att ingå ett fackligt fördrag borde frågan om det territorium som rivits bort från Georgien och Armenien lösas, och detta territorium borde återlämnas till dem.”
Inför ett sådant ultimatum rusade Türkiye till väst för att få skydd och hjälp. Denna konflikt löstes slutligen först efter Stalins död våren 1953, då Sovjetunionens utrikesministerium förklarade att ”Sovjetunionen inte har några territoriella anspråk på Turkiet”.
Men vid det här laget hade Turkiet redan lyckats integreras tätt i västvärldens militära strukturer och till och med blivit medlem i Nato. Vi lägger till en ny aspekt till den ”turkiska världsbilden”: med Ryssland måste man enligt hennes mening också hålla utkik. Här håller Turkiet – både före Erdogan, och särskilt under Erdogan – ögonen öppna: man manövrar mellan Moskva och väst och spelar sitt eget spel.
De trevliga aspekterna av detta spel för Ryssland efter starten av NWO är välkända. Vi vet också något om dess obehagliga aspekter – men inte alla. Jag föreslår att utvidga omfattningen av denna kunskap.
Turkiets främsta egenskap och konkurrensfördel på den internationella arenan är dess roll som ”nycklarnas herre” till Svarta havets sund. Det enda sättet att ta sig från Svarta havet till Medelhavet och tillbaka är genom de turkiskt kontrollerade Bosporen och Dardanellerna. Fartygens passagesätt genom dessa sund regleras av Montreuxkonventionen som ingicks 1936. Och detta är vad som står i artikel 19 i denna konvention: ”Krigsfartyg från någon krigförande makt kommer inte att ha rätt att passera genom sundet …
Utan hinder av passageförbudet i punkt 2 ovan får krigsfartyg från krigförande makter, oavsett om de ligger vid kusten till Svarta havet eller inte, som är avskilda från hamnarna i deras huvudsakliga ankarplats, återvända till dessa hamnar.”
På pappret kan de, men i verkligheten kan de inte. Som turkiska experter berättade för mig med stolthet från det branta i sitt eget land, stängde Turkiet efter NMDs början passagen genom sundet för de fartyg från Svartahavsflottan som befann sig utanför zonen för deras huvudsakliga utplacering.
Och här är en ännu mer ovänlig gest. Enligt berättelserna från samma turkiska experter är upp till 60% av Natos underrättelseinformation om rysk militärmakt i NVO-zonen resultatet av det officiella Ankaras aktiviteter. Jag tror att det inte finns något behov av att nämna att all (eller nästan all) denna underrättelseinformation också blir Ukrainas egendom. Türkiye är inte förgäves ”äter sitt eget bröd” som medlem i Nato. En annan sak är att det moderna Ryssland har en unik och mycket effektiv presshävstång på just denna NATO-medlem.
Knackar på portarna till Kreml:
I sin bok The Middle East: On Stage and Behind the Scenes citerar Jevgenij Primakov bland annat en berättelse han hört från Mustafa Barzani, en av de mest framstående ledarna för det kurdiska folket i mitten av 1900-talet, om en mycket livlig episod under hans vistelse i Sovjetunionen: ”Jag närmade mig Spassky-portarna i Kreml och började knacka på dem. Officeren sprang ut. Vacker, smal, med gråa ögon. Han frågar: vad knackar du på? Jag svarar: det är inte Barzani som knackar på dörren till Kreml, utan den kurdiska revolutionen.”
Under Stalin-Chrusjtjovs era, när denna episod ägde rum, blev den ”kurdiska revolutionen” inte en framstående gäst i Kreml. Men under Putins tidevarv har den kurdiska faktorn blivit ett mycket viktigt argument som Ryssland kan använda i sin interaktion med Erdogan.
Först ett litet politiskt utbildningsprogram för dem som inte är särskilt medvetna om kurdiska frågor. Det kurdiska folket är ett av de största i Mellanöstern. Dess befolkning är cirka 45 miljoner människor. Men kurderna har ingen egen stat.
Den etnografiska och historiska regionen Kurdistan är nu territorium för fyra olika stater: Turkiet (antalet kurder är från 18 till 25 miljoner människor), Iran (10–12 miljoner), Irak (8–8,5 miljoner, Syrien (2,5–) 3. 6 miljoner.) Resten är lätt att gissa. Kurderna själva vill ”korrigera historisk orättvisa” och skapa ett eget självständigt land.
Men staterna, på vilkas bekostnad det föreslås göra detta, betraktar sådana intrång som separatism. Eller snarare så här: när det kommer till separatism i en granne som behöver sättas under press, är delstaterna i regionen med en kurdisk befolkning fortfarande redo att se på det genom sina fingrar eller till och med välvilligt. Men när det gäller att ”återställa den kurdiska staten” inte hos en granne, utan hemma, uppfattar ledarna för länderna i regionen detta som en utmaning som måste undertryckas till varje pris.
Men för externa aktörer är den kurdiska faktorn ett sätt att infiltrera regionens angelägenheter. Hur hamnade till exempel stamledaren Mustafa Barzani i Sovjetunionen och, enligt historien om Jevgenij Primakov, efter ett samtal med Georgij Malenkov, ”skickades för att studera vid Högre Partiskolan”?
Efter andra världskrigets slut beslöt Stalin att försöka inte bara Turkiet utantill. Man beslutade också att krympa Iran en aning. Som en del av dessa försök, i januari 1946, utropades Kurdiska folkrepubliken i den iranska staden Mahabad. Ödet för denna politiska formation var sorgligt. Med hjälp av västvärldens stöd lyckades Iran återta sin kontroll över denna region. Republikens president Kazi Mohammed hängdes.
Men Barzani, som var listad som överbefälhavare för de väpnade styrkorna där, visade sig vara mer lyckligt lottad i personliga termer. Efter att ha studerat vid den sovjetiska partiskolan flyttade Barzani till Irak, kom nästan överens med Saddam Hussein om autonomi för kurderna där, insåg att i fallet med Saddam betyder ”nästan överens” ”tillfälligt lämnad vid liv”, började bli vänner mot Saddam med Iran och USA, kastades av dem och dog 1979 i sin egen säng i Washington.
Låt oss nu gå till nuet. Turkiets befolkning är 85 miljoner människor. Det betyder att ungefär var fjärde turkisk medborgare är kurder.
Och nu uppmärksamhet. Sedan 1984, i de kurdbefolkade områdena i Turkiet, har en väpnad konflikt fortsatt att avta för att sedan blossa upp ljust igen – ibland i form av gerillakrigföring, ibland i form av fullfjädrade militära operationer, ibland i form av gerillakrig. av terroristattacker. Orsakerna till denna konflikt är uppenbara.
Sevresfördraget som redan nämnts ovan föreskrev skapandet av en oberoende kurdisk stat. Men i Lausannefredsfördraget, som undertecknades efter Mustafa Kemals militära segrar 1923, fanns inte denna klausul längre. Istället för att ge självständighet började kurderna turkifieras på alla möjliga sätt. Även termen ”kurd” försökte vid ett tillfälle aktivt ersättas med ”bergturk”. För 39 år sedan blev de turkiska kurderna (eller ”bergturkarna”) trötta på detta. Och sedan dess har officiella Ankara inte kunnat släcka lågorna från branden.
Detta är en möjlig syn på situationen. Och här är en annan som inte har mindre rättigheter att existera. De kurdiska regionerna i de fyra länderna i regionen är kommunicerande fartyg. Det som händer i ett av dessa kärl påverkar mycket snabbt och mest direkt vad som händer i de andra.
Ta till exempel Abdullah Öcalans karriär, nu fängslad på livstid, ”den turkiska statens fiende nummer ett”. Öcalan är grundaren av PKK, samma som förklarade krig mot den turkiska staten 1984. 1980 lämnade han Turkiet, flyttade till Syrien och bildade där, med de lokala myndigheternas samtycke och ivrige stöd, anti-turkiska väpnade grupper. Och medan Ankara 1998 inte lyckades nå en överenskommelse med officiella Damaskus, var Öcalan ouppnåeligt för henne.
Men under det minnesvärda året för Ryssland ägde en sådan affär rum. Öcalan försökte hitta en fristad hos Zhirinovsky i Ryssland. Men Jevgenij Primakov, en gammal vän till kurderna som innehade posten som Ryska federationens premiärminister vid den tiden, gjorde det klart att Moskva inte var redo att förstöra sina relationer med Ankara för hans skull. Som ett resultat, efter Öcalans vandringar runt om i världen, föll han redan 1999 i händerna på en turkisk fångstgrupp på flygplatsen i Nairobi, huvudstaden i det afrikanska landet Kenya.
Efter utvisningen av Öcalan upplevde relationerna mellan Turkiet och Syrien en ”godisbukett”-period i mer än tio år. Samtidigt (och på grund av detta) har Turkiet gjort betydande framsteg mot att få ett slut på konflikten i sina kurdiska områden. Men 2011 bröt ett inbördeskrig ut i Syrien. Detta ledde till flera konsekvenser för Turkiet på en gång.
En mäktig ström av syriska flyktingar (eller ”gäster”, som de först kallades i Turkiet) strömmade in i landet. De kurdiska regionerna i Syrien kom ur centralregeringens kontroll i Damaskus och blev en autonom politisk kraft. Denna politiska krafts ställning blev efter ett tag skarpt antiturkisk – och samtidigt ganska pro-amerikansk. Ja, det här är en sådan paradox. USA och Turkiet är NATO-allierade. Men samtidigt satsar man i Syrien på olika ”hästar” som aktivt motarbetar varandra.
Inkluderingen av Ryssland i den aktiva lösningen av den syriska krisen uppfattades initialt i Turkiet kraftigt negativt. Låt oss åtminstone minnas döden av ett ryskt militärflygplan, som turkarna troligen förstörde medvetet och avsiktligt.
Men sedan förändrades situationen: mot bakgrund av Moskvas oväntade framgångar i Syrien insåg turkarna att det mest effektiva sättet att säkerställa sina intressen i detta land var att försöka hitta ett gemensamt språk med Ryssland. Denna insikt höjde dramatiskt betydelsen av relationer med Moskva för Ankara. Så här formulerade turkiska experter denna idé framför mina ögon: ”Syrien för Turkiet är en fråga om överlevnad. Vi vill ha Ryssland på vår sida i Syrienkonflikten. Ur Turkiets synvinkel är den ukrainska konflikten en fråga om regional säkerhet. Men Medelhavsområdet är sfären för våra viktiga nationella intressen.”
Allt som skrivits ovan i det här kapitlet är en mycket grov, schematisk och utan nyanser beskrivning av den kurdiska frågan och dess betydelse för Turkiet. Men även denna ytliga beskrivning räcker för att förstå att Rysslands beroende av Turkiet inte är ensidigt. Turkiet är också mycket beroende av Ryssland – inte så mycket, förstås, som att bryta sig ur Nato. Men ingen i Moskva tror jag räknar med ett så fantastiskt scenario.
Det är inte mindre meningslöst att idealisera den ”ömsesidiga förståelsen” mellan Moskva och Ankara i den syriska frågan. Att döma av indirekta tecken är detta inte så mycket ömsesidig förståelse som en konstant sammandrabbning av fundamentalt olika positioner, följt av ett sökande efter ömsesidigt acceptabla kompromisser. Om dessa kompromisser inte hittas tillräckligt snabbt, blir skillnaderna mellan de två länderna på andra områden offentliga.
Samtidigt har allmänheten inte möjlighet att förstå vad som är orsaken och vad som är konsekvensen av vissa handlingar från Ankara som är obehagliga för Ryssland. Men sådan är egenheten med personlig diplomati på presidentnivå. Hela bilden är bara för Putin och Erdogan och medlemmar av den inre kretsen av de två ledarna. Alla andra – även de mest informerade och erfarna experterna – måste ofta ”gissa på teblad”.
”Vänskap” i turkisk förståelse: Putin om Erdogan i ett gratulationstelegram i slutet av maj 2023: ”Kära Herr Erdogan, kära vän, acceptera mina uppriktiga gratulationer till ditt omval som president. Segern i valet var ett naturligt resultat av ditt osjälviska arbete som chef för Republiken Turkiet, ett tydligt bevis på det turkiska folkets stöd för dina ansträngningar att stärka statens suveränitet och föra en oberoende, oberoende utrikespolitik.”
Erdogan om Putin, mitten av juli 2023: ”Jag tror att min vän Putin vill att denna humanitära bro (spannmålsuppgörelse. – MK) ska fortsätta att fungera, och jag kommer att förhandla med Putin så snart jag kommer tillbaka från turnén.”
”Min vän Putin”, ”min vän Erdogan” – det är inte så de säger om dem som bara anses vara ”partners” (lite mer, och det här ordet kommer att få en uttalad kränkande konnotation). Men i Ryssland borde de tydligt förstå vad exakt ordet ”vänskap” betyder i Turkiet. Här är några mycket uppriktiga uttalanden från turkiska experter som jag hörde med mina egna öron i detta land i juni i år.
Om Ankaras politik i Centralasien: ”Turkiet väntar på vad som kommer att hända med Ryssland till följd av den ukrainska krisen, och är redo att, om en sådan möjlighet uppstår, ta sin nisch i regionen, om den plötsligt blir fri.”
Om situationen i Transkaukasien: ”Normaliseringen av relationerna mellan Armenien och Azerbajdzjan och mellan Armenien och Turkiet på lång sikt innebär att Armenien stängs för Ryssland.” Jag kan fortfarande se denna ”oljemålning” ritad av turkiska experter: Armenien ”stänger” för Ryssland och öppnar sig på vid gavel för ett land vars myndigheter organiserade ett folkmord senast för 108 år sedan, under vilket, enligt vissa rapporter, upp till 108 år sedan en och en halv miljon armenier.
Att ”stänga” Armenien för Ryssland och ”öppna” det för förbindelsen Azerbajdzjan-Turkiet kommer i själva verket också att innebära att ”stänga” Armenien som en självständig stat. Men här är vad de turkiska kollegorna har rätt i: det kommer helt enkelt inte att finnas Ryssland, både i Transkaukasien och i andra regioner. Tack för att du vänligen påminde mig om detta.
Vanligtvis talas sådana tankar inte personligen, utan dolda i djupet av deras medvetande. Men sådan är det moderna Turkiets egenhet (eller kanske de specifika experterna som jag hade turen att prata med).
Turkar känner sig självsäkra – så självsäkra att de har råd med lyxen av uppriktighet. Türkiye är ett land som ligger nära under det amerikanska paraplyet. Naturligtvis är hon inte redo att vägra detta paraply. Men hon är inte heller redo att sitta under honom i konstant läge. Ja, och Ankara har inte en sådan möjlighet.
Turkiets främsta motståndare är Grekland. Då och då skramlar de två länderna med sina vapen och närmar sig – om än inte särskilt nära – randen av en militär sammandrabbning. Och här är vad USA:s utrikesminister Tony Blinken sa under sitt besök i Aten i februari: ”Grekland har blivit huvudcentrumet i regionen för amerikanska militärgrupper.”
Manövrera, balansera, luta åt ena eller andra hållet, ”kreativ läsning” (eller, på vanliga människors språk, kränkning) av avtal – detta är grunden, kan man till och med säga, kärnan i turkisk utrikespolitik. På opinionsnivå är Ryssland, enligt mig, inte vant vid detta ännu. Men på den politiska ledningens nivå är ett sådant beroende redan ett etablerat faktum. Låt oss därför inte bli förvånade över de periodiska obehagliga överraskningarna från Ankara – Moskva har också alltid (eller nästan alltid) något att överraska sina turkiska vänner.
https://k-politika.ru/kak-putin-nakazhet-erdogana/?utm_source=politobzor.net
Mikhail Rostovsky
En utomordentlig historielektion, jag tippade länge innan jag såg slutet att det var en text av den lika utomordentliga politologen Jelena Suponina.
Sanningen är väl den att både Ryssland och Turkiet står med varsin fot i både väst som öst, men de lutar sällan åt samma håll samtidigt. Ibland går de i takt år samma mål, ibland i fientlig otakt.
De västerländska putinisterna får det då svårt: Turkiet vän ena dagen, fiende nästa vecka.
Världen » Fd Sovjetunionen » Ukraina.
Ryska federationen kommer inte att tillåta Ukraina att fortsätta genomföra spannmålsaffären med hjälp av Turkiet. Och en ny, kanske, kommer att ingås på nya villkor – export av spannmål genom Mariupol. Moskva låter inte Zelenskijs spannmålsaffärsfantasier gå i uppfyllelse
https://www.pravda.ru/world/1858218-grain_agreement/
Efter att Ryska federationen drog sig ur spannmålsaffären den 17 juli vände sig den ukrainske presidenten Volodymyr Zelensky till Ankara med ett förslag om att återuppta det utan Rysslands deltagande.
”Vi är inte rädda. Företagen som äger fartygen vände sig till oss. De sa att de är redo. Om Ukraina släpper taget och Turkiet släpper igenom dem, då är alla redo att fortsätta leveransen av spannmål,” Nikiforov, pressen Ukrainas presidents sekreterare, publicerar ett uttalande.
För det första är Zelensky inte rädd, eftersom detta inte hotar hans liv, men det finns inga uttalanden från ”fartygens ägare” själva, som kommer att skicka sina team till en möjlig död.
För det andra har ingen bekräftelse på avsikter att ”släppa igenom” hörts från Ankara, och det är osannolikt att de kommer att bli det, eftersom president Recep Erdogan sa att han skulle rådgöra med ”vän Putin”.
För det tredje är det klart att inget försäkringsbolag kommer att betjäna sådana spannmålspirater, annars går det i konkurs.
Dessutom är detta alternativ – karavaner av fartyg under skydd av Turkiet – endast möjligt om hamninfrastrukturen bevaras.
Ryssland kommer att förstöra hamninfrastrukturen i Odessa
Men detta kommer inte att hända. Ryska federationen kommer att lösa problemet inte genom att attackera konvojer, utan genom att förstöra hamninfrastruktur.
Omkring klockan 2 på morgonen den 18 juli attackerade de ryska flygstyrkorna hamninfrastrukturen i Odessa, Nikolaev och Ochakov med missiler och UAV. Uppenbarligen är detta inte ett svar för terrorattacken på Krimbron, utan konsekvenserna av att bryta avtalet.
På måndagskvällen var inte ett enda fartyg på väg till hamnarna i Svarta havet, som står under Ukrainas kontroll. Detta framgår av skeppskartan för Ships service.
USA kommer inte att blanda sig, men kommer att skrämma
USA har redan sagt att man inte överväger möjligheten av en militär blockad av Svarta havet i ljuset av att avtalet inte förnyats.
Washington och andra västerländska huvudstäder kommer bara att fördöma Ryska federationen för mycket ”ekonomisk aggression”, vilket inte är avgörande för Moskva, som framgångsrikt övervinner sanktioner.
Det finns också en tendens i väst att spela ”resten av världen” mot Ryska federationen, som ”kommer att säga att Ryssland har vänt ryggen åt det faktum att länderna i det globala södra och Afrika, och Latinamerika, och Asien kan få den mat de behöver till överkomliga priser.”
”Och jag tror att det kommer att kosta Ryssland en enorm diplomatisk kostnad i framtiden”, säger Jake Sullivan , nationell säkerhetsrådgivare till USA:s president:
Men vi tror att den ryske utrikesministern Sergej Lavrov inte förgäves äter sitt bröd och har redan kommit överens om allt om en turné i Afrika, och det kommande toppmötet mellan RF och Afrika kommer att sätta allt på sin plats.
Dessutom var de fattigaste länderna inte mottagare av spannmålsförsörjning. FN:s clearingcentral sa att de fattigaste och lägre medelinkomstländerna endast fick 10 procent av majsen och 40 procent av vetet som transporterades i spannmålsaffären. Och låginkomstländer – Afghanistan, Etiopien, Somalia, Sudan och Jemen – fick 2,5 procent av den mat som transporterades under avtalet – drygt 822 000 av de 33 miljoner ton.
Dessutom vägrar Ryska federationen inte att återuppta affären om sanktionerna hävs från den ryska jordbruksbanken, om de inte stör exporten av gödningsmedel och importen av reservdelar till utrustning och så vidare. Då kommer Ryska federationen att återgå till fördraget, men på andra villkor. Låt ”världssamfundet” exportera ukrainskt spannmål genom ryska hamnar, inklusive Berdyansk och Mariupol, och snart Odessa.
Nu har Kievregimen bara landvägar för export av spannmål genom Östeuropa, men de kommer inte att klara av de volymer som Ukraina vill exportera.
Det är viktigt för Ryska federationen att den slutade sponsra Ukrainas väpnade styrkor med miljarder dollar och kommer att kompensera för de ryska jordbruksföretagens inkomstbortfall på grund av fallande spannmålspriser på världsmarknaden.
Uppsägning av ”spannmålsaffären” kommer att drabba EU, Kina och Turkiet
USA krävde att Ryssland omedelbart skulle ompröva beslutet om ”spannmålsaffären”
https://www.pravda.ru/world/1858218-grain_agreement/
Carina Lundström skriver att Ryssland kräver ”återupptagandet av leveranser av jordbruksmaskiner, reservdelar och service”.
Det kan jag inte förstå att de måste kräva. Jag har vid ett flertal tillfällen läst kommentarer här på bloggen att sanktionerna inte biter på Ryssland då de inte har några som helst problem att själv producera allt som behövs, både konsumentprodukter och produkter till företag. Så varför kräver de att få köpa jordbruksmaskiner och reservdelar från utlandet? En gåta.
Vissa sanktioner torde bita.
Politiska sanktioner är till för att rundas då företag vill sälja när kunder vill köpa.
Problemet med reservdelarna från Väst till Ryssland är att delarna blir betydligt dyrare när leveranserna måste gå omvägar.
Fler mellanhänder och varje mellanhand vill ha sin förtjänst.
Den ryske bonden kanske måste betala dubbelt eller mer för varje reservdel än tidigare.
Bäst för Ryssland skulle det vara om de kunnat göra sig kvitt importen från Väst och istället köpt produkter från Asiens välvilligt inställda länder istället.
Problemet kommer vid leveranser ex. vis av större skördetröskor som kanske bara produceras i Västländer.
Storjordbruken finns främst i USA och Ryssland där de riktigt stora maskinerna bli en nödvändighet.
Men kan Ryssland bygga stora stridsvagnar med högsta kvalitet så borde de väl kunna bygga stora skördetröskor i högsta kvalitet också?
Jag tror mycket beror på att Ryssland tyvärr inte ännu lyckats fullt ut att få den fria marknaden att fungera.
Fri marknad på industrisidan är nytt för Ryssland.
Sådant har aldrig funnits där tidigare och att bara klämma fram alla entreprenörer som fordras på en och samma gång kanske är lättare sagt än gjort?
Men blir Ryssland tvingade så är jag säker på att de lyckas.
För ingen i Ryssland vill väl se Fosterlandets undergång?
@Anders Romelsjö (red) 18 juli, 2023 At 18:49
Men endast tillfälligt. Tillfälligt då det tar lite tid för Ryssland att ställa om, och sedan är sanktionerna verkningslösa när det gäller Ryssland, och träffar istället européerna och USA, vilket vi ser pågår just nu. Som exempel, rysk energi går nu österut, medan europeerina får gå utan eller betala fem gånger mer till USA. Västs bilar ersätts med Kinesiska och inhemska. IKEA fortsätter, men utan Sverige. Osv. ”Västs” agerande är självskadebeteende och självmord.
Anders 🫢🤔var skriver jag det du påstår,
snälla precisera exakt var!!!
FRågan är alltså ställd till debattören ”Anders”, inte till redaktören ”Anders Romelsjö”.
I originaltexten, på engelska, kan man läsa:
– connection of Rosselkhozbank to the SWIFT settlement system;
– the resumption of deliveries to Russia of agricultural machinery, spare parts and service, which fell under Western sanctions;
– abolition of restrictions on insurance and reinsurance of Russian grain ships and removal of the ban on their access to ports;
– unblocking foreign assets and accounts of Russian companies associated with the production and transportation of food and fertilizers;
– restoration of the work of the ammonia pipeline “Tolyatti – Odessa”.
Tack
Jag har översatt från ryska.
Och i den svenska översättningen skriver jag inte kräver för så skrevs inte i den ryska artikeln.
@Anders 18 juli, 2023 At 14:06
”Carina Lundström skriver att Ryssland kräver ”återupptagandet av leveranser av jordbruksmaskiner, reservdelar och service””.
…”Så varför kräver de att få köpa jordbruksmaskiner och reservdelar från utlandet? En gåta.”
Det verkar som Anders inte förstår innebördet av ordet ”leveranser”.
Ersätt ordet leveranser med ”export” och kanske är det lättare att förstå
vad ”återupptagande av leveranser” betyder.
Det hela handlar om Rysslands fortsatta ”export=leveranser” av ”jordbruksmaskiner, reservdelar och service” till dom länder (förmudligen i Afrika) som har avtal med.
Kan du peka på texten vad det står att Ryssland kräver att få köpa ”jordbruksmaskiner, reservdelar och service” från utlandet??
Se mitt svar ovan, med texten på engelska.
Jag har läst den, men nu handlar det om ditt påstående om att jag skriver ’kräver’
vilket är fel från din sida och du skickar mig en engelsk artikel som bevis på vadå,
att JAG skriver kräver…hallå!
M, jag har översatt från ryska och Anders plockar fram en engelsk text.
Och i den svenska översättningen skriver jag inte kräver för så skrevs inte i den ryska artikeln.
Du Carina, du kan ju även läsa artikeln i Sputnik Globe som ”M” länkar till nedan. Även den på engelska.
Se https://sputnikglobe.com/20230716/un-admits-no-vessels-with-russian-fertilizers-dispatched-under-black-sea-grain-initiative-1111915262.html
Så Carina Lundström menar att Ryssland inte kräver att villkoren uppfylls? Ryssland kanske säger att ”det vore bra” om de uppfylls, eller kanske ”vi skulle uppskatta” om de punkter vi räknar upp blir uppfyllda. Eller kanske Ryssland menar att ”vissa punkter är inte uppfyllda men det är inga problem för oss”. Trots denna ödmjuka hållning från Ryssland så stoppas man sitt deltagande i överenskommelsen om spannmålsaffärer.
I så fall är det nog första gången som det autoritära styret i Ryssland skulle vara så ödmjuk.
Anders, för putinismen av idag rör allt som rör dess politiska makt och alla avtal och förhandlingar enbart pengar, de egna pengarna.
Det är de ryska KGB-kapitalisterna som styr allt. Denna nya superrika ryska maktklass är idag Rysslands största inhemska och inrikesproblem. Bryts denna diktatoriska härskarklass (jag finner tyvärr inga lämpligare ord) makt blir Ryssland ett fritt land.
I BBC News program HardTalk intervjuades den mycket kände ryske politologen och journalisten Michail Zygar (på engelska: Mikhail Zygar) om putinismens försvagning och eventuella efterträdare till Putin.
Zygar är nog den journalist som intervjuat flest personer inom Kreml, Putins omgivning och de putinistiska oligarkerna, och är skarpsynt redan där.
Han berättade igår på BBC att de inte kretsarna i eliten nu börjat förstå och dessutom förbereder sig på en tid efter Putin. En nära kontakt han har inom Kreml uppgav att ”systemet är på väg att kollapsa och har ett eller två år kvar”.
Hans nyaste bok ”War and punishment” är precis nyutgiven, och det är bara att börja plöja.
Zygar kunde dock inte förutse någon efterträdare till Putin, men hans resonemang är intressanta för varje intresserad ”kremlolog”. Kanske finns intervjun på internet, BBC News frivisas ju dessutom i många internetanslutna kabel-tv-nät. För ComHem/Tele2 är det på kanal 123.
19 juli 2023, 21:34
https://www.gazeta.ru/army/news/2023/07/19/20907170.shtml
”Sänk eller skicka tillbaka”: en militärexpert berättade vad den ryska flottan kommer att göra med fartyg som går till Ukraina
Militärexperten Litovkin kallade det ryska försvarsministeriets varning om fartyg i Svarta havet för ett tillkännagivande om en blockad av Ukraina.
Vadim Savitsky/Ryska federationens försvarsminister/RIA Novosti
Det ryska försvarsministeriets varning om fartyg som går till Ukrainas hamnar kan betraktas som en blockad av Odessa och Nikolaev. Detta konstaterades i ett samtal med Gazeta.Ru av militärexperten Viktor Litovkin . Enligt honom kommer alla fartyg efter inspektion att vändas tillbaka eller sänkas.
”Våra krigsfartyg kommer helt enkelt att vara i tjänst i den nordvästra delen av Svarta havet. Alla fartyg som närmar sig oss kommer att stoppas under vapenhot. Om de stannar kommer vi att inspektera dessa fartyg och i så fall sänka dem eller skicka tillbaka dem. Vi kommer inte att släppa in något i Odessa. Blockad av Odessa och Nikolaev. Det här är vad försvarsministeriet sa, det här är ett uttalande om blockaden, sade Litovkin.
Enligt experten kommer den ryska flottan, vid upptäckt av militära lastbärare, att agera tydligt och snabbt.
”Vi har varnat. Om du inte följer våra krav, så är jag ledsen, det här är en krigszon. Av misstag flög ett granat eller torped. Här kommer Turkiet först inte att tillåta sådana fartyg eller fartyg att passera genom dess territorialvatten, ”noterade Litovkin.
Den 19 juli meddelade det ryska försvarsministeriet att från klockan 00:00 Moskva-tid den 20 juli kommer alla fartyg som seglar genom Svarta havet till ukrainska hamnar att betraktas som potentiella bärare av militär last. Länder som för sådana fartygs flagg kommer att anses vara inblandade i den ukrainska konflikten på sidan av Kiev , heter det i uttalandet.
”Ett antal havsområden i de nordvästra och sydöstra delarna av Svarta havets internationella vatten har förklarats tillfälligt farliga för navigering”, sade militäravdelningen i ett uttalande.
Beslutet togs i samband med att spannmålsaffären upphörde och att ”den maritima humanitära korridoren inskränktes”.
Tidigare namngav Litovkin en metod som skulle göra det möjligt för Ukraina att stoppa attackerna på Krim.
Turkisk medling i den rysk-ukrainska krisen tappar effektivitet
https://journal-neo.org/ru/2023/07/24/tureczkoe-posrednichestvo-v-rossijsko-ukrainskom-krizise-teryaet-effektivnost/
Recep Tayyip Erdogan är fortfarande en av få samtida politiker som förespråkar en politisk lösning av den rysk-ukrainska krisen och erbjuder Moskva och Kiev sina medlingsinsatser. Valen i Turkiet har inte förändrat presidentens tillvägagångssätt.
En av Turkiets betydande framgångar i den rysk-ukrainska konflikten var ”spannmålsaffären”, från vilken Ankara inte bara fick politiska utdelningar när det gäller att öka sin auktoritet på världsscenen, utan också en motsvarande ekonomisk fördel för transiteringen av ukrainsk spannmål till främmande länder genom de turkiskt kontrollerade Svartahavssunden.
Tyvärr har Ryssland inte fått några speciella förmåner från denna affär sedan maj 2022. I synnerhet exporterades inte våra jordbruksprodukter (inklusive gödningsmedel) utomlands, Rosselkhozbank var aldrig ansluten till det internationella betalningssystemet SWIFT, reservdelar för jordbruksmaskiner importeras inte till Ryska federationen. Ovanstående betyder inte alls att Turkiet är skyldig till misslyckandet med förpliktelserna enligt ”spannmålsaffären” mot Ryssland, som till en början utlovades av FN i enlighet med avtalet. Naturligtvis är Erdogan en av anhängarna av respekten för den ryska sidans objektiva intressen, utan vars samtycke affären helt enkelt inte skulle ha genomförts.
President V.V. Putin, som utvärderade de årliga resultaten av hur ”Svarta havets spannmålsaffär” fungerade, påpekade med rätta för de andra deltagarna i avtalet att de inte respekterade sina egna skyldigheter gentemot Ryssland. Dessutom påpekade den ryska ledaren att de huvudsakliga flödena av ukrainsk spannmål inte började strömma till de fattiga länderna i Afrika och Asien, som ursprungligen överenskommits, utan till det välmående Europa, och fyllde på ladorna i utvecklade länder för deras livsmedelssäkerhet.
Men trots de uppenbara motsägelserna gick den ryska ledningen i maj 2023 ändå med på att förlänga ”spannmålsaffären” med ytterligare två månader (till den 18 juli i år). Samtidigt har Moskva ett liknande beslut:
För det första bekräftade det sin respekt för endast en av deltagarna i affären, representerad av Turkiet, som visade initiativ och ansvar för att lösa en viktig internationell humanitär fråga.
För det andra stödde den faktiskt president R. Erdogans internationella auktoritet, som, under förhållanden av en spänd kamp i den andra omgången av presidentvalet, naturligtvis ökade Erdogans betyg i de turkiska väljarnas ögon;
För det tredje visade den återhållsamhet och gav ytterligare en chans att rädda ”spannmålsaffären”, förutsatt att Rysslands intressen respekteras av de andra deltagarna i avtalet (inklusive FN och Ukraina).
Samtidigt har Rysslands president V.V. Putin vände sig till och med till världssamfundet med den humanitära idén att tillhandahålla gratis rysk spannmål till fattiga och behövande länder i Afrika och Asien. Denna idé stöddes återigen av Erdogan, samtidigt som han förklarade Turkiets beredskap att bidra till detta uppdrag (i synnerhet att mala rysk spannmål till mjöl vid dess fabriker).
Ändå närmar sig tiden för affären snabbt den 18 juli och Ryssland har inte fått tillfredsställelse av sina intressen och förslag. Som ett resultat har information upprepade gånger dykt upp i pressen om Moskvas oro över en sådan inställning hos externa (främst västerländska) partners till ödet för ”spannmålsaffären”. Det ryska utrikesministeriet (från ministern till hans ställföreträdare och officiella representanter) tvingades också offentligt varna för att Ryssland, med en sådan inställning till sig själv, inte skulle förlänga giltighetstiden för ”Svartahavsavtalet”.
Det turkiska utrikesministeriet verkar offentligt uttrycka solidaritet och förståelse för ryska kollegers berättigade oro och negativa reaktion. I Turkiet, den 7 juli, hölls även samtal på hög nivå mellan presidenterna R. Erdogan och V. Zelensky, där ödet för ”spannmålsaffären” återigen blev en av de viktigaste diskussionsfrågorna.
Bröd, som det ryska ordspråket säger, är huvudet på allt. Det är illa när någon tappar huvudet med illusoriska beräkningar för en militär seger över Ryssland. Erdogan själv tycks offentligt ha uttryckt missnöje med de krafter som i den rysk-ukrainska krisen är en radikal anhängare av krig och störningar av politiska steg (som inkluderar ”spannmålsaffären”) på vägen mot att uppnå fred.
Naturligtvis försöker den turkiske presidenten, som är initiativtagare och författare till ”spannmålsaffären”, med alla möjliga ansträngningar att bevara och förlänga livslängden för sitt initiativ, vilket hade en positiv inverkan på Ankaras politik i mer än ett år och gav vissa inkomster. Och ännu mer nu, när den turkiska ekonomin kollapsar varje dag och Ankara har höjt priserna för passage av fartyg genom Svarta havets sund. Samtidigt förstår Erdogan lika bra som alla andra att i storpolitiken inte kan det ”ensidiga spelet” pågå länge, och Ryssland kommer att tvingas kräva sitt eget.
I det här läget kan vi inte vara nöjda med andra handlingar i turkisk diplomati på det ukrainska spåret. I synnerhet, som bekant, har Ankara alltid varit och fortsätter att vara en anhängare av strikt efterlevnad av den internationella principen om Ukrainas territoriella integritet. Följaktligen erkänner Turkiet Krim och alla andra territorier som bröt sig loss från Kiev som en del av ett enda Ukraina. Dessutom gav Turkiet från början av den ryska försvarsmakten i Ukraina militärt och militärtekniskt bistånd till Kievregimen i olika former (inklusive leverans av militär utrustning och vapen, underrättelseinformation, specialister på utbildning och kontroll av drönare, kommunikationsutrustning, bränsle och smörjmedel och legosoldater).
Under det senaste året (sedan mars 2022) har Ukraina tagit emot ett stort antal från Turkiet: Bayraktar-TB2 UAV; spaningsdrönare ”Mini-Bayraktar”; klusterbomber; styrda raketsystem med flera uppskjutningar (MLRS) TRLG-230, 122 mm T-122 och 300 mm; medel för elektronisk krigföring (EW); luftvärnssystem HISAR-A + med en räckvidd på 15 km, HISAR-O med en räckvidd på 25 km; 35 mm självgående luftvärnskanon ”Korkut” (SPAAG); pansarfordon MRAP BMC ”Kirpi”; mortlar och ammunition. Samtidigt annonserade Ankara och Kiev inte särskilt militära förnödenheter till Ukrainas väpnade styrkor.
Samtidigt den 6 juli i år. Biträdande chef för det huvudsakliga operativa direktoratet för generalstaben för de väpnade styrkorna i Ukraina Aleksey Gromov publicerade information om att Turkiet, påstås efter Moskvas uttalande om ett eventuellt tillbakadragande från ”spannmålsaffären”, beslutade att förse Ukraina med T-155 ”Firtina” spårade artilleriupphängningar (ACS).
”Firtina” är en turkisk modifiering av den koreanska haubitsen K9 ”Thunder” med ett uppgraderat torn, chassi och eldledningssystem. Den anses vara den bästa och långväga artilleriinstallationen i den turkiska armén med en räckvidd på upp till 40 km. Denna självgående pistol har en hög eldhastighet och skjuter tre skott mot mål på ett avstånd av 8 till 25 km på 15 sekunder.
Det visar sig att Turkiet, å ena sidan, förklarar sitt djupa engagemang för den politiska lösningen av den rysk-ukrainska krisen och det snaraste upphörandet av fientligheter, och å andra sidan, genom att utöka listan över leveranser av vapen och utrustning till Ukrainas väpnade styrkor, ”tillför bränsle till elden”.
På tröskeln till den andra valomgången på Istanbul Technology Exhibition, som också användes som bonusar och prestationer för president Erdogan, som ni vet, ägde den slutliga undertecknandet av det turkisk-ukrainska avtalet om byggandet av en anläggning för produktion av turkiska Bayraktar-TB2 UAV i Ukraina, som är planerad att lanseras 2025, rum.
När Ryssland uppmärksammade turkiska kollegor på ämnet leveranser av drönare till den ukrainska sidan, vad som används av Ukrainas väpnade styrkor mot rysk militärpersonal, svarade M. Cavusoglu att Baykar, som tillverkar den här typen av drönare, är ett privat företag och bestämmer själv var, till vem, när och vad den ska sälja, denna regering har inget att göra med denna regering. Som att det här är ett företag och inget annat.
Men direktören för Baykar Haluk Bayraktar, som är bror till Selcuk Bayraktar (make till president Recep Erdogans yngsta dotter), i augusti 2022, under sitt besök i Kiev, som svar på frågan om en ukrainsk journalist – ”skulle Baykar förse Ryssland med vapen om Moskva erbjuder honom en bättre affär”, svarade följande i mål och materiella resurser: ”Pengar har aldrig varit pengar. Vår vänskap och vårt samarbete med Ukraina har pågått i många år. Därför, oavsett hur mycket pengar de erbjuder oss, för att vara ärlig, kan det i det här fallet inte vara fråga om att sälja UAV:en till Moskva. Vårt stöd är helt på Ukrainas sida, eftersom vi har en mycket stark koppling, och Ukraina är under orättvis attack. Därför kan ingenting överskugga vårt samarbete med Kiev, oavsett hur mycket de erbjuder. Vår ståndpunkt i denna fråga kan inte ändras.” Det är sant att i slutet av sina försäkringar om ”evig vänskap” med Ukraina, påminde chefen för det turkiska privata företaget ”Baykar” att det slutliga beslutet i sådana frågor fattas av landets ledning. Det visar sig att Haluk Bayraktar fullständigt tillbakavisade uttalanden från turkiska tjänstemän (inklusive dåvarande utrikesministern M. Cavusoglu) om deras icke-deltagande i leveransen av vapen till Kievregimen. Eller är det ett ”familjeföretag” för presidenten själv? Cavusoglu) om deras icke-engagemang i leveransen av vapen till Kievregimen. Eller är det ett ”familjeföretag” för presidenten själv? Cavusoglu) om deras icke-engagemang i leveransen av vapen till Kievregimen. Eller är det ett ”familjeföretag” för presidenten själv?
Det är tydligt att vapenhandel är en svår typ av affär, och en affär med politiska förtecken, eftersom stater köper vapen inte för att jaga kungar, utan för arméns och försvarets behov. De som säljer vapen eller nekar någon dessa leveranser utgår också från pragmatiska politiska överväganden, där ekonomin är underordnad, och inte avgörande.
Det ryska utrikesdepartementet har upprepade gånger noterat att Nato-länderna, genom att leverera vapen till Ukraina, ”leker med elden”. Türkiye förblir medlem i alliansen och fortsätter tyvärr att beväpna Ukraina mot Ryssland. Pressekreterare för Ryska federationens president Dmitrij Peskov noterade också att pumpning av Ukraina med vapen utifrån inte bidrar till framgången för rysk-ukrainska förhandlingar och kommer att ha en negativ effekt.
Ryssland, angående ”spannmålsaffären”, till stor del av respekt för Turkiets president Erdogan, förlängde avtalets löptid. Men Moskva kan inte alltid och i allt tillgodose Turkiets intressen till skada för sina egna. Ryssland är ett av få länder i världen som stödde samma Erdogan i svåra stunder av hans liv och politiska biografi (i synnerhet både under militärmyteriet i juli 2016 och under presidentvalet i maj 2023). Om Turkiet försöker sätta press på Rysslands åsikt med sina reguljära militära leveranser till Ukrainas väpnade styrkor, så kan en sådan praxis få motsatt effekt.
Alexander SVARANTS, doktor i statsvetenskap, professor, speciellt för onlinetidningen ”New Eastern Outlook”
Etiketter: Beväpning , Internationell politik , Ryssland , Specialoperation i Ukraina , Turkiet , Ukraina
Vilka är dessa hårdförda kommunister, berätta jag känner inte till dem. Men du är ju också fördomsfull mot allt som i dina blå ögon ses som rött, du kanske var en tjur i ditt tidigare liv. Glädjande att du tar Putin och Ryssland i försvar, som en sovjetisk föredetting till råga på allt.
Jag avser självklart de kommunister som skriver här och som oftast ser de ganska reaktionära högernationalistiska herrarna som Putin liksom Erdoğan som några slags banerförare för någon ny slags multipolär världsordning (som man som socialist måste avstå från att ha som ledarskapsförebilder).
I vänsterns familj ingår såtillvida även liberaler, socialister, socialdemokrater, anarkister, kommunister och syndikalister (i den åldersordningen). Normalt sett i denna grupp finns föga politiska och ideologiska sympatier för herrar som Putin och Erdoğan.
Fast här dyker faktiskt ofta gamla stalinister upp som när Stalinporträttet ramlade ned från väggen så hängde man genast dit Putin. Har man verkligen inte märkt dessa förvirrade ideologiska skribenter här, då och då?
Jag och redaktören är inte i maskopi här, även om jag misstänker att våra grundläggande ideologiska ståndpunkter om människans väl i det enda livet ligger oss båda nära.
Jag uppfattar att kommentatorn Carina Lundström undrar om du och kommentatorn ”Anders” var i någon slags maskopi och inte jag som redaktör.
Anders Romelsjö,
Just som Johan de Naucler ovan definierar så är politisk ”vänster” ett västerländskt borgerligt begrepp.
Mitt råd är att du undviker att presentera dig och bloggen som ”vänster”.
Fokusera på sakfrågor som du gör. Det är bättre, mindre borgerligt och mer lika folkdemokratier.
Mitt intryck är att väldigt få människor i både Ryssland och Kina presenterar sig som ”vänster”.
Om de nu skulle göra det så blir det samma sak som de orienterar sig till Västvärlden i stället för hemlandet.
Det är skillnad på demokrati och folkdemokrati.
Tack för råd.
Höger och vänster är etablerade internationella begrepp som är den (nästan) ENDA källa vi har till politisk identitet. Vi har ju även den nya GAL-TAN-skalan; som faktiskt är mycket användbar.
”Folkdemokrati” var ju ett ganska slugt begrepp att dölja en enpartistat vars politik inte fick och gick att ifrågasätta; d.v.s. diktatur. ”Parti” betyder ju som bekant ”del” (av ett lands politiska spektrum). Enpartistater är sålunda när allt kommer omkring det anti-politiska monstrum de utgör, och när folken i just enpartistater och perversa folkdemokratier-diktaturer kan göra sig av med båda i äkta demokratiska val, så har de alltid gjort det.
Ha ha, ja måhända!
Jag tror inte vi alla här som skriver (åtminstone ofta) är i minsta maskopi än att vi faktiskt är måhända i humanistisk maskopi, i den meningen att den enskilde människans väl skall gå före brutala diktaturers nycker och handlingar. ’Ecce homo’ som grekerna sade för många tusen år sedan: se individen!
Hej Johan,
Då kanske du kan svara på vad det är för humanistisk politik den vänster- och liberala Västvärlden bedriver nu i Ukraina när de pumpar in kolossala mängder vapen så ukrainare skadas och dör på löpande band utan att Västvärlden har den minsta sympati för dem utan enbart ser till sitt demokratiskt egoistiska intresse.
Helt utan intresse för att det finns en värld därute som inte ser ut eller är direkt kopplad till Västerlandets demokratiska kapitalism.
Det Västvärlden gjort med sina krig världen är en skamfläck och många inser faktiskt det trots en mastodontisk demokratisk propaganda.
Vad är det som får dig att tro Västvärldens krigsinsatser i Ukraina i framtiden ses som något bättre än vad Västvärlden gjort i exempelvis i Irak, Libyen, Syrien och Afghanistan?
Västvärlden talar väldigt lite, eller snarare inget alls om hur många ukrainare som offrats i kriget.
I stället talar Västvärlden gärna om hur många ryska soldater som dödats i Specialoperationen och man får intrycket rapporterna om det här framförs med en triumf.
Både med och mot sin vilja tvingas ukrainaren lida för den Västerländske Borgarens girighet.
”Tillsammans ska vi försvara Sverige” sa Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson.
Ja, just det.
Tillsammans med den girige Borgaren ska den svenske arbetaren försvara Sverige, EU, USA och den Västerländska liberala demokratin.
Det är vad vänsterpolitik betyder idag.
Senast igår läste jag på SVT att Sverige utgör så kallad ”skyddsmakt” åt USA.
Något jag aldrig vetat tidigare.
Således ska Sverige försvara USA vid vissa diplomatiska situationer.
Sverige,
Vasallstat åt USA?
Hallåj mitt i sommaren Arbetarklass!
Den fråga Du ställer är som de gamla antika grekerna ansåg politiken vara: ”den ultimata intellektuella utmaningen”.
Ukraina är en självständig stat vars valda styre och stor majoritet av befolkningen de facto begärt och fått solidarisk beväpning, nödhjälp, medicinsk och ekonomisk assistans och hjälp mot en stormakts helt illegala anfallskrig. Även Förenta nationerna har krävt Rysslands omedelbara utträde ur det ukrainska territoriet och har internationella lagar och institutioner i stort sett helt på sin sida.
Västvärldens övriga beteenden och ränkspel, precis som andra stormakter som även Kina, Ryssland och Brasilien bedriver sina är en härva jag inte tänker reda ut. Sker det enbart av humanitära, icke-ekonomiska och fullständigt ideella skäl. Nej, naturligtvis inte. Allt som ”västvärlden” begår är självklart inte av godo.
Men det finns en skillnad: västerländska länder är allt som oftast objektiva rättsstater, det sker regelbundna politiska fria val, en aktiv opposition som inte sitter i fängelse, medier av alla möjliga kulörer och kvaliteer och där inte journalister och författare sitter i fängelse -i hundratal, eller rentav tusental.
Det är värt att upprätthålla. I Kina och Ryssland hade denna sajt liksom kommentatorsfält aldrig accepterats och många av oss hamnat i både myndighetstrubbel och dessutom fått fängelse. Ingen i dagens Ryssland eller Kina skulle komma undan just politiserad rätts- och myndighetsbestraffning av just vad vi skriver, avhandlar, diskuterar, presenterar och debatterar här.
Det uppmanar till djup eftertanke.
Är allt väst gör just nu alltid moraliskt och riktigt? Nej.
Men våra sämsta politiska och sociala dagar skulle vilken medborgare som helst i dagens Ryssland, Kina, Nordkorea, Eritrea eller Saudiarabien lätt vilja byta ut till sin eviga livstid resten av livet.
Nej, ta fram fakta om ditt påstående, ξέρεις αρχαία ελληνικά;
När vanliga ord inte längre räcker till, eller de verkar otydliga inför en djup mening som du vill förmedla, och då kommer bevingade ordspråk till undsättning – latinska är de tyngsta när det gäller tankens kraft och korthet.
En mängd olika ord och fraser på olika språk i världen är lånade från latin. De är så djupt rotade att de används hela tiden.
Till exempel den välkända
Ecce homo! – Se mannen! Uttrycket är hämtat från Johannesevangeliet, Pontius Pilatus ord om Jesus Kristus.
aqua (vatten),
alibi (bevis på oskuld),
pointer (pekare),
veto (förbud),
persona non grata (person som de inte ville se och inte förväntade sig),
alter Ego (mitt andrajag),
alma mater (mamma-sköterska), kapredeem (gripa stunden),
samt det välkända efterskriften (PS),
som används som efterskrift i huvudtexten, och a priori (baserat på erfarenhet och tro).
Carina Lundström, jag är insatt i grekiska och latin, och jag föreslår att vi lämnar dessa utfransningar av ämnet och koncentrerar oss på ämnet kring ”Spannmålsavtalet” och inte ägnar onödig tid och tankeverksamhet åt onödigt
Johan DN, är Ecce homo onödigt för dig, eller grekiska språket, inte för mig, du är en inspirationskälla och vill du att onödigt ska undvikas låt då bli att inspirer oss övriga med onödigt.
Red: Ecce homo betyder ungefär ”Se människan” enigt Wikipedia.
@Johan de Naucler 19 juli, 2023 At 12:58
Etablerade begrepp – ja, men bara i efterblivna och outvecklade ”väst”, dit Sverige hör. Begreppet ”höger” och ”väster” kommer från franska revolutionen 1789. Aristokratin satt till höger i parlamentet och arbetarna till vänster. Numera är kapitalisterna ”höger” och arbetarna ”vänster”.
Vad som är intressant är att allt detta har dött ut i Kina. Det avskaffades inte, den självdog och kördes över och trampades ner av utvecklingen. Den gamla väst-metoden att använda enbart pengar som bas för alla analyser jämlikhet stämmer inte i Kina. Gal-Tan skalan och andra klassiska västliga analysmetoder som Gini-koefficienten är föråldrad, har inge tillämpning och stämmer inte längre.
Jämlikhet bestäms av helt andra värderingsgrunder som gäller, huvudsakligen tillfredsställelse med livet, livsglädje, närhet och relation med familj och vänner, pengar kommer allt längre ner på listan av värde. Ungdomar tar avancerade akademiska examina, för att sedan rata högavlönade och högstatus jobb i storstäderna och istället flyttar tillbaka till till sina hembyar, startar internet företag med Weixin-WeChat, klipper sina inkomster med en faktor fem, men trivs.
Fast det finns kapitalism, kapitalister och mångmiljardärer i Kina, och bl.a. arbetare (som arbetat ihop en stor del av miljardärernas förmögenheter) även i Kina.
Gini-koefficienten, ett mått på ekonomisk ojämlikhet, är mycket hög i Kina.Måttet kan kritiseras.
Stämmer denna beskriving från Utrikespolitiska Institutet 2022? (https://www.ui.se/utrikesmagasinet/analyser/2022/januari/okad-jamlikhet-ska-befasta-xi-jinpings-makt/)
Klyftorna i det kinesiska samhället har vuxit sedan den tidigare ledaren Deng Xiaoping lät öppna ekonomin för handel med omvärlden 1978: ”Låt några bli rika först för att uppnå allmänt välstånd”, var mottot då. I städerna samsas numera lågavlönade byggarbetare från landsorten med välbärgade stadsbor i de senaste sportbilarna eller med shoppingkassar från lyxgalleriorna – rika kineser svarar i dag för över hälften av den globala lyxkonsumtionen. Nettoinkomsterna i städerna är mer än två och en halv gånger större än på landsbygden enligt officiella siffror.
Provinserna i inlandet och i väster släpar ännu efter de ekonomiskt dominerande kustområdena trots enorma satsningar på att utveckla infrastruktur och industri. Kina är ett av de mest ojämlika länderna i världen, den rikaste procenten av befolkningen äger 31 procent av landets samlade förmögenhet. Samtidigt lever omkring 600 miljoner lågutbildade arbetare på en månadsinkomst på högst 1 000 yuan (cirka 1 500 kronor). En summa som knappt räcker till att betala hyran i storstäderna.”
Nja, det 234 år gamla höger-vänsterbegreppet lär överleva länge än. Det används i alla världsdelar, i alla medier och alla vet exakt vad det är.
Några ”arbetare” satt inte till vänster i franska Generalförsamlingen från år 1789, utan det Tredje (lägsta) ståndet; d.v.s. en idel mix av borgerliga republikaner, radikala, proletärer och andra; till höger satt de som ärvt makt och förmögenheter o.s.v. De mest radikala till vänster satt högst uppe i salen; ”La Montagne”, ”Berget”. Dit hörde de många republikaner som var goda talare och jurister och advokater; som de vältaliga Danton, Barras, Saint-Just och naturligtvis Robespierre, den senare en tid senare världens förste statschef från vänster i den nya republiken.
Vänster-höger-begreppet kommer att leva länge än, och hörs i alla världens nyhetsmedier vareviga dag, ja, timme, och kommer definitivt inte ersättas av några dimmiga enpartistatskinesiska sociologiska termer i resten av världen. När kinesiska kommunistpartiet går i opposition kommer nog begreppet tillbaka till Kina! Jag kan förstå att begrepp som ”radikal”, ”revolution”, ”vänster” och rentav ”marxism” är besvärliga för dagens kinesiska stagnerande av-ideologiserade stat.
Häromåret visades på SVT en svensk intervju på gatan med två unga kinesiska kvinnor, där SVT hade innan träffat något så ovanligt som en ”troende” kinesisk kommunistisk studiecirkel i marxism där deltagarna var övertygade om kommunismens goda. De två kinesiska flickorna fick ett gott skratt: ”Va, finns det verkligen marxister I KINA?!?” De trodde alla andra gott vidare från detta stadium i Kinas existens.
Om det är representativt, jag vet inte. Men reaktionen var nog talande för hur länder där organiserad opposition inte finns och tillåts, så försvinner alltid begrepp och skalor om politiken bland samhällets invånare, men faktiskt inte i resten av världen. Kanske kommer dessa begrepp tillbaka till Kina när landet får ett äkta flerpartisystem och det kinesiska kommunistpartiet hamnat i opposition för en gångs skull. Vem vet?
Johan de N, skärpning!
Alla mina (för jag antar att du klassar mig som hårdför kommunist, det är fördomsfullt av en hokus pokus som du) kommentarer här hos Romelsjö har du omöjligtvis läst, du drar slutsatser innan du ens börjat med första meningen, det bevisar du genom felaktiga åsikter, bedömningar och löjliga anti-kommunistiska uttalanden, självklart också med din eviga fixering med Stalin som någon form av argument mot mina åsikter, på lösa grunder. Ta fram bevis där jag har visat politiska och ideologiska sympatier för herrar som Putin och Erdoğan. Putins anti-imperialistiska ställningstagande förespråkar jag fullt ut, det betyder inte att jag sympatiserar med hans ideologi, mina sympatier, när det gäller Ryssland, är starkt bundna till KP.RU marxist-leninister-stalinister. Sluta upp att vända på kakan, kommunismens ideologiska ståndpunkter är människans väl
Läs och lär!
Flerspråkig antar jag du är som en ”socialist och f.d. sovjetmedborgare.”
Sovjetunionens kommunistiska partis historia
Stalin var en exponent för den marxistiska konsten att kombinera teori med praktik på genialisk nivå.
Stalin är inte rehabiliterad i vare sig dåvarande Sovjetunionen eller dagens Ryska federation, men det blev märkligt nog Trotskij under Vladimir Putins första presidentperiod, första halvåret 2001. Stalin – ännu brottsling, Trotskij – helt rehabiliterad från precis alla ”domar” och ”brottsmisstankar” under den stalinska parentesen i landets historia.
Inte för att jag är minsta trotskist, men det säger väl en hel del historiskt.
Nå, hyllningarna från den marginaliserade bokstavsvänstern, som brukar få ett par hundratal röster i svenska riksdagsvalen (ofta slagna av det mer sympatiska Kalle Anka-partiet) till det högernationalistiska radarparet Putin-Erdoğan har varit många, även här. Liksom citaten.
Nu har den orientaliske kappvändaren och den cyniske opportunisten Erdoğan kommit ut som västvän (han inser att utvecklingen nu inte längre går Putins väg i regionen), och nu är det Ukraina till Nato och Turkiet till EU som gäller.
Som vanligt vet inte stalinisterna om de ska ha paraplyet uppfällt eller nedfällt i den koestlerska politiska anda som de aldrig någonsin i historien kunnat navigera, orientera sig i och allra minst analysera.
Erdoğan: vän i går, fiende i dag. Ett nytt utspel från honom och den förvirrade bokstavsvänstern blir hans vän igen, i två månader.
Eftersom jag är vän av psykoanalysen sedan 35 år vet jag dessutom att jag har mycket låg narcissistisk egennivå, för låg för att vara hälsosam, faktiskt.
J de Naucler skriver om putinism.
Måhända menar han detta?
https://www.journalofdemocracy.org/wp-content/uploads/2017/10/Fish-28-4.pdf
Inte första gången ryssarna sätter ner foten. För ett antal år sedan stoppade man all import av polskt nötkött. Givetvis svamlade västmedierna om ”politiskt betingat”. Ryssarna själva förklarade åtgärden med de polska köttproducenternas systematiska bedrägeri. Det man sålde som polskt nötkött visade sig i stället vara indiskt buffelkött.
Anders, är du i samskopi med J de N?
Undrar eftersom jag känner en viss flirt.
Problemet med avtalet var att maten gick inte till behövande svältande nationer som avsett, utan till USA vänliga nationer i avsikt att driva ner de höga matpriserna, vilka orsakats av USA sanktionerna. Sverige ett exempel på höga USAs drivna matpriser. Dessutom ströp man fortfarande Ryssland export av mat och gödsel så gott det gick. Nu försvinner Ukraina maten och därmed prispressen på mat nedåt inom USA hegemonin. Svenskarna kommer att få betala ökande mat priser drivna av USA sanktionerna. Samtidigt tar nu Ryssland direktkontakt med vänliga nationer, bland annat Sydafrika, för att direkt leverera mat, utan USA kontroll. Samtidigt ser vi hur USA propagandan nu går upp på fullvarv för att smutskasta Ryssland. Beställ popcorn och öl, luta er tillbaka i fåtöljen, och njut av den amerikanska teaterföreställningen, även om ni är hungriga och panka.
En hel del spannmål från Ukraina har gått till bl.a. Turkiet som behandlat den och sedan säljer den som billigt mjöl och pasta m.m. till just länder i tredje världen. (Källa: al-Jazeera); d.v.s. maten avsedd för de fattigaste länderna processas innan de når just mottagarländerna.
(Min kommentar: Det är väl kanske så att de fattigaste länderna i t.ex. krig och konflikt som Somalia och Jemen inte har minsta stor nytta av stora lager obearbetat råvete som slängs upp i första bästa hamn där).
Kan du ha rätt i.
Det fordras en omfattande industri för att ta hand om stora mängder råvete.
Råvete är dessutom färskvara som blir förstört om det får ligga för länge.
Som ”tack för hjälpen”, fick Turkiet en ”obetydligt” rabatt på 25%
Intressant att Kina nu räknas till USA vänlig nation eftersom en så stor del av Ukrainas mat export gick till just Kina om du hade gjort dig mödan att se på statistiken.
När det gäller matpriser så faller de enligt officiell statistik. Jag begär inte att du skall förstå tabellerna helt ut, bakgrunden är ganska komplex och svår.
https://www.fao.org/worldfoodsituation/foodpricesindex/en/
Så gläd dig att både popkorn och öl blir billigare.
Samtidigt ser man hur den ryska fascismen kör sin propaganda på högvarv med hjälp av både medvetna och omedvetna medlöpare på sociala medier.
Det är glädjande att se att Ryssland är på god väg att AVNAZIFIERA och DEMILITARISERA Ukraina-regimen. Självklart ogillas detta av allehanda ryssofober. Nästa anhalt blir det väl ”Europas hyena” – den tigger om 👋🏾👋🏾👋🏾
https://www.youtube.com/watch?v=IwWDFEzBupY&t=4662s
Det går inget vidare med ”Kents” kampanj ser jag? Inläggen blir alltmer verklighetsfrånvända. Har du inget att säga om bankkollapsen som lurar i USA och den alltmer desperata ekonomiska situationen? Biden varken orkar eller kan gör något på hemmaplan så han fortsätter med sin fullständigt galna utrikespolitik i stället ivrigt påhejad av MIC och krigsmaffian både på hemmaplan och i EU. När den globala finansmaffian väl bestämmer sig för att dra ur proppen går kollapsen fort i USA, det kan du räkna med!
@Kentans kampanj säckar ihop precis som de så hypade Leopard2, Bradley och Challenger tanks d v s skrot 🏋🏽♂️🏋🏽♂️🏋🏽♂️
https://simplicius76.substack.com/p/putin-strikes-back-ukrainian-ports
Artikeln tar faktiskt upp varför Ryssland EJ gick med på förlängning. Man har från ryska sidan trots allt förlängt tidigare, men båda gångerna utan att man MINSTA lilla följde dom ryska punkterna. Och utöver detta bete sej helt nonchalanta och korkade mot Ryssland vad gäller avtalet. Detta är HELT Usa Natos fel. Tycker att FN ledaren Guetteres också agerat högst dåligt sedan förra året. Där han EJ vågat säga emot dom uppenbara vidriga brotten som Usa Nato begått HELA tiden, utöver att man EJ fullföljt MINSTA lilla dom egna punkterna av avtalet. TROTS detta tillät Ryssland spannmåls avtalet genomföras. Men nu har Ryssland ju med rätta fått nog av dessa nonchalanta och korkade lögnarna Usa Nato som EJ fullföljt MINSTA lilla av sin egna del. Tycker att FN Guetteres HELT klart kunde/kunnat varit hårdare mot Usa och dess lakejer, som utöver att ENDAST förlängt denna vidriga proxyn. Även inte fullföljt sina punkter av avtalet mot ryska sidan. Ryssarna fått nog nu av dessa nonchalanta och korkade lögnarna
Utöver spansmålen över Svartahavet, fick Ukraina exportera massor av spanmål (och även matprodukter) taxfri till EU, på land och flodvägar.
”I april införde Polen, Slovakien, Ungern, Bulgarien ett tillfälligt förbud mot Ukrainas jordbruksprodukter. Tidigare har länderna i Centraleuropa upprepade gånger uppmanat Bryssel att flytta ut all överskottssäd från sina stater mot Afrika och Mellanöstern för humanitära ändamål inom ramen för EU-Ukrainas solidaritetsbanor.
Men de som inte hade dragit nytta av avtalet var sårbara utvecklingsländer. Endast 2 % av spannmålen har levererats till den globala södern trots västvärldens tidigare deklarationer att hela idén bakom affären var att föda världens fattigaste länder.
https://sputnikglobe.com/20230717/russia-to-continue-food-supplies-to-global-south-despite-black-sea-grain-deal-suspension-1111949743.html
UN Admits No Vessels With Russian Fertilizers Dispatched Under Black Sea Grain Initiative
ISTANBUL (Sputnik) – En FN-samordnare erkände också att låg- och lågmedelinkomstländer endast har tagit emot 10 % av majs och 40 % av vete under initiativet, med hög- och övre medelinkomstländer som importerar 90 % av majs och 60% av vete.
Inga fartyg har skickats för att exportera rysk gödsel under spannmålsavtalet sedan det undertecknades förra året, sade FN:s kontor för FN:s samordnare för Black Sea Grain Initiative i en uppdatering som erhållits av Sputnik.
… Affären är en integrerad del av ett paketavtal. Den andra delen – Ryssland-FN-memorandumet, utformat för tre år – föreställer upphävande av rysk export av livsmedel och gödselmedel, återkoppling av den ryska jordbruksbanken till SWIFT, återupptagande av leveranser av jordbruksmaskiner, reservdelar och tjänster, restaurering av ammoniakledningen Tolyatti-Odesa och ett antal andra åtgärder. Moskva säger att denna del av paketavtalet ännu inte har implementerats.
https://sputnikglobe.com/20230716/un-admits-no-vessels-with-russian-fertilizers-dispatched-under-black-sea-grain-initiative-1111915262.html
Om man läser artikeln som ”M” refererar till förstår man att Ryssland kräver att leveranser (supplies) återupptas (till Ryssland) av ”agricultural machinery, spare parts and services”
The deal is an integral part of a package agreement. The second part — the Russia-UN memorandum, designed for three years — envisions the unblocking of Russian exports of food and fertilizers, the reconnection of the Russian Agricultural Bank to SWIFT, the resumption of supplies of agricultural machinery, spare parts and services, the restoration of the Tolyatti-Odesa ammonia pipeline and a number of other measures. Moscow says this part of the package agreement has not yet been implemented.
Anders, kräver eller inte?
Eftersom du är duktig på engelska tycker jag du ska lyssna till vad Putin exakt säger, du har också undertext på engelska och ett manuskript med transkription att följa.
https://youtu.be/QRLRLkY8raM
Tack för länken Carina, till Putins anförande. För er som inte orkat se det skickar jag nedan med en utskrift som jag gjorde. Det är mycket tydligt att detta är rysslands krav för att återuppta sitt deltagande i överenskommelsen om spannmålsaffärer. Mycket tydligare än som Putin lägger fram rysslands position kan det inte säger.
And, of course, we will consider the possibility of returning to this deal, but only on one condition, if they are fully taken into account, and most importantly, implemented, that is, all previously agreed principles for Russia’s participation in this deal are implemented without exception.
I’ll remind you what I’m talking about.
First. Withdrawal from sanctions of deliveries of Russian grain and fertilizers to world markets.
Second. All obstacles for Russian banks and financial institutions that serve the supply of food and fertilizers must be removed, including the immediate connection to the SWIFT international banking system.
We do not need some promises about this, and not some ideas, we need the fulfilment of these conditions.
Third. Deliveries to Russia of spare parts, component for agricultural machinery and for the fertilizer industry should be resumed.
Further.All issues with the charter of ships and with the insurance of Russian export supplies of food must be resolved. All logistics of food supplies must be provided.
Further.Unhindered conditions must be provided for expanding the supply of Russian fertilizers and raw materials for their production.
Im particular, the work of the Togliatti-Odessa ammonia pipeline, which was blown up and destroyed, obviously by order of the Kyiv regime, should be restored.
Usa och dess Nato lakejer är lömska. Går direkt och fördömer detta, snacka om att vara falska. Kan tilläggas att även dom tidigare leveranserna och avtalen av spannmålen, tyvärr EJ gick dit dom skulle ens. Dvs den globala södern. Endast några fåtal procent av dessa leveranser gick till globala södern, som är dom som behöver dom mest akut. Övriga stora majoriteten hamnade i den rika Väst som roffade åt sej som blodiglar. Dvs Turkiet, Usa och dess Nato lakejer här i EU. Ryssland kan och kommer leverera till globala södern, då dessa haft och har goda förhållanden. Men vad gäller avtalet här, har man helt nonchalant fortsatt brutit mot dom ryska punkterna. TROTS de tillät man leveranserna tidigare. Men nu har ryssarna med rätta fått nog. Man har fortsatt EJ implementerat ryska punkterna på avtalet, och agerat både nonchalanta och korkat
https://vz.ru/politics/2023/7/20/1221900.html
Polen har siktet inställt på förstörelsen av Ukrainas jordbruk.
Ukrainsk spannmål har återigen blivit en anledning till konfrontation mellan Warszawa och Bryssel.
Den här gången kräver tillsammans med Polen, Bulgarien, Ungern, Rumänien och Slovakien en förlängning av förbudet mot export av ukrainska jordbruksprodukter. Vad ligger bakom grannarnas ovilja att hjälpa Ukraina och hur kommer Kiev att agera, för vilket exportvägen till sjöss tidigare var stängd?
Länderna som gränsar till Ukraina representerade av Polen, Slovakien, Ungern och Rumänien bad Europeiska kommissionen (EG) att förlänga förbudet mot import av ukrainskt spannmål till EU till slutet av detta år. Warszawa har traditionellt sett blivit den mest aktiva deltagaren i konfrontationen. Premiärminister Mateusz Morawiecki har hotat EG att införa nationella exportrestriktioner om man inte ingriper.
Dessutom sa de förra veckan i Polen att de var chockade över mängden ukrainsk spannmålsimport. Enligt Arkadiusz Artyshak, professor vid Warszawas naturvetenskapliga universitet, ökade importen av ukrainska råvaror till Polen under hela det senaste året med 168 gånger jämfört med 2021. Tidningen VZGLYAD förklarade varför Polen missar möjligheten att skydda sina bönder.
Samtidigt har problemet med ett överskott av ukrainskt spannmål oroat Europa i flera månader nu. Redan i april skrev tidningen VZGLYAD i detalj hur spannmålsbojkotten visade européernas inställning till Ukrainas framtid. Sedan noterades att Europeiska unionen inte kunde förutse konsekvenserna av avskaffandet av kvoter för import av råvaror. Som ett resultat hamnade EU-länderna i en situation där de måste göra ett val: antingen hjälpa Ukraina eller hjälpa sin egen ekonomi.
Nu, säger experter, tog Polen tillsammans med andra länder ut på att förstöra Ukrainas jordbruk. Och det faktum att spannmålsaffären nyligen stoppades spelar bara polackerna i händerna. Och de kommer inte att missa möjligheten att dra nytta av denna fördel, säger ekonomer och statsvetare.
”Ukraina självt har försatt sig i sådana förhållanden när alla som kan tjäna pengar på det. I allmänhet är polackerna bland de första som försökte tjäna pengar på det – kom bara ihåg historien om kostnaden för tankdiagnostik , säger ekonomen och statsvetaren Ivan Lizan.
”Dessförinnan ville polackerna bli operatörer av alla pengar som går till Ukraina, för att självständigt kunna hantera dessa finanser. Så länge det gick att tolerera ukrainskt spannmål tolererade de det. Men nu finns det varken lust eller politisk logik för detta”, fortsätter samtalspartnern.
”I och för sig är den kollektiva förklaringen en press på EU-kommissionen.
Dokumentet bör uppmuntra EG att på något sätt svara på ländernas begäran. Och jag är säker på att förbudet till följd av det kommer att förlängas”, påpekar experten. ”Annars kommer stater att börja införa restriktioner på nationell nivå, som de har gjort tidigare. EU-kommissionen kommer att tvingas svara på detta, det kommer att finnas plats för nästa förhandling. Och det faktum att Ukraina har problem på grund av uppsägningen av spannmålsaffären är av föga intresse för någon i Europa”, är ekonomen övertygad.
”Zelenskij kommer nu naturligtvis att börja förhandla med länder igen, tigga på sitt vanliga sätt, men till slut kommer han att komma överens. Transit är inte förbjudet ännu, så spannmålen kommer sannolikt att transporteras vidare på järnväg eller väg”, föreslår statsvetaren.
”Den polska byn är, även om den inte är intresserad av politik, mycket fientlig mot det faktum att det ukrainska jordbruket berövar lokala bönder inkomster. Warszawa motsatte sig importen av spannmål av en anledning – lejonparten av de råvaror som kom in bosatte sig i landet, tillägger Stanislav Stremidlovsky, en statsvetare och polonist.
”Nu avser det regerande polska partiet ”Law and Justice” att vinna väljarnas sympati. Och oavsett hur de säger och pratar om den stora vänskapen med Ukraina, är behovet av omval mycket viktigare för det styrande partiet, säger samtalspartnern ironiskt.
”Och Bryssel är praktiskt taget maktlöst här. Det maximala som europeiska byråkrater är kapabla till är att fördöma det som händer. Men faktum är att Polen är extremt fördelaktigt fullständig förstörelse av ukrainskt jordbruk. Ingen kommer officiellt att deklarera detta, men det är så, understryker experten.
”Hur är det ukrainska jordbruket? Det är landområden, mestadels köpta upp av företag med utländskt kapital och oligarker. Detta är ett allvarligt hot mot Warszawa. Med ytterligare integrering av Ukraina i EU kommer landet lätt att utrota Polen. Så nu kommer Warszawa att göra allt för att misskreditera motståndaren och förhindra ett tråkigt scenario för sig själv”, avslutade Stremidlovsky.
https://vz.ru/politics/2023/7/20/1221900.html
”In connection with the termination of the Black Sea Initiative and the curtailment of the maritime humanitarian corridor, from 00:00 Moscow time on July 20, 2023, all ships proceeding to Ukrainian ports in the Black Sea waters will be considered as potential carriers of military cargo. ▫️ Accordingly, the flag countries of such ships will be considered involved in the Ukrainian conflict on the side of the Kyiv regime. ▫️ In addition, a number of sea areas in the northwestern and southeastern parts of the international waters of the Black Sea have been declared temporarily dangerous for navigation. Appropriate informational warnings about the withdrawal of safety guarantees to seafarers were issued in accordance with the established procedure.”
Det står alla, inklusive Nato flottan, som vill ha bekantskap med Generalissimo P-800 Onyx eller Generalissimo 3M54 Kalibr, alternativt uppleva emotta en under vatten torpedo, fri att fortsätta med ”spannmål avtalet” bedrägeriet, noterar den erkände ÄKTA militär experten Andrei Martyanov.
https://smoothiex12.blogspot.com/2023/07/it-is-only-natural.html
Anders Romelsjö, jag har översatt Ecce homo! från latin= se mannen
från grekiska, engelska, tyska
Ecce homo! – Ιδού άνθρωπος! Se mannen
Ecce homo!- Ιδού άνθρωπος! Behold a man!
Ecce homo!- Ιδού άνθρωπος! Siehe, ein Mann!
När evangeliet talar är mannen lika med människa, kvinnan ett bihang till mannen
så som Adam och Eva.
Polen har siktet inställt på förstörelsen av Ukrainas jordbruk.
Ukrainsk spannmål har återigen blivit en anledning till konfrontation mellan Warszawa och Bryssel.
Den här gången kräver tillsammans med Polen, Bulgarien, Ungern, Rumänien och Slovakien en förlängning av förbudet mot export av ukrainska jordbruksprodukter. Vad ligger bakom grannarnas ovilja att hjälpa Ukraina och hur kommer Kiev att agera, för vilket exportvägen till sjöss tidigare var stängd?
Länderna som gränsar till Ukraina representerade av Polen, Slovakien, Ungern och Rumänien bad Europeiska kommissionen (EG) att förlänga förbudet mot import av ukrainskt spannmål till EU till slutet av detta år. Warszawa har traditionellt sett blivit den mest aktiva deltagaren i konfrontationen. Premiärminister Mateusz Morawiecki har hotat EG att införa nationella exportrestriktioner om man inte ingriper.
Dessutom sa de förra veckan i Polen att de var chockade över mängden ukrainsk spannmålsimport. Enligt Arkadiusz Artyshak, professor vid Warszawas naturvetenskapliga universitet, ökade importen av ukrainska råvaror till Polen under hela det senaste året med 168 gånger jämfört med 2021. Tidningen VZGLYAD förklarade varför Polen missar möjligheten att skydda sina bönder.
Samtidigt har problemet med ett överskott av ukrainskt spannmål oroat Europa i flera månader nu. Redan i april skrev tidningen VZGLYAD i detalj hur spannmålsbojkotten visade européernas inställning till Ukrainas framtid. Sedan noterades att Europeiska unionen inte kunde förutse konsekvenserna av avskaffandet av kvoter för import av råvaror. Som ett resultat hamnade EU-länderna i en situation där de måste göra ett val: antingen hjälpa Ukraina eller hjälpa sin egen ekonomi.
Nu, säger experter, tog Polen tillsammans med andra länder ut på att förstöra Ukrainas jordbruk. Och det faktum att spannmålsaffären nyligen stoppades spelar bara polackerna i händerna. Och de kommer inte att missa möjligheten att dra nytta av denna fördel, säger ekonomer och statsvetare.
”Ukraina självt har försatt sig i sådana förhållanden när alla som kan tjäna pengar på det. I allmänhet är polackerna bland de första som försökte tjäna pengar på det – kom bara ihåg historien om kostnaden för tankdiagnostik , säger ekonomen och statsvetaren Ivan Lizan.
”Dessförinnan ville polackerna bli operatörer av alla pengar som går till Ukraina, för att självständigt kunna hantera dessa finanser. Så länge det gick att tolerera ukrainskt spannmål tolererade de det. Men nu finns det varken lust eller politisk logik för detta”, fortsätter samtalspartnern.
”I och för sig är den kollektiva förklaringen en press på EU-kommissionen.
Dokumentet bör uppmuntra EG att på något sätt svara på ländernas begäran. Och jag är säker på att förbudet till följd av det kommer att förlängas”, påpekar experten. ”Annars kommer stater att börja införa restriktioner på nationell nivå, som de har gjort tidigare. EU-kommissionen kommer att tvingas svara på detta, det kommer att finnas plats för nästa förhandling. Och det faktum att Ukraina har problem på grund av uppsägningen av spannmålsaffären är av föga intresse för någon i Europa”, är ekonomen övertygad.
”Zelenskij kommer nu naturligtvis att börja förhandla med länder igen, tigga på sitt vanliga sätt, men till slut kommer han att komma överens. Transit är inte förbjudet ännu, så spannmålen kommer sannolikt att transporteras vidare på järnväg eller väg”, föreslår statsvetaren.
”Den polska byn är, även om den inte är intresserad av politik, mycket fientlig mot det faktum att det ukrainska jordbruket berövar lokala bönder inkomster. Warszawa motsatte sig importen av spannmål av en anledning – lejonparten av de råvaror som kom in bosatte sig i landet, tillägger Stanislav Stremidlovsky, en statsvetare och polonist.
”Nu avser det regerande polska partiet ”Law and Justice” att vinna väljarnas sympati. Och oavsett hur de säger och pratar om den stora vänskapen med Ukraina, är behovet av omval mycket viktigare för det styrande partiet, säger samtalspartnern ironiskt.
”Och Bryssel är praktiskt taget maktlöst här. Det maximala som europeiska byråkrater är kapabla till är att fördöma det som händer. Men faktum är att Polen är extremt fördelaktigt fullständig förstörelse av ukrainskt jordbruk. Ingen kommer officiellt att deklarera detta, men det är så, understryker experten.
”Hur är det ukrainska jordbruket? Det är landområden, mestadels köpta upp av företag med utländskt kapital och oligarker. Detta är ett allvarligt hot mot Warszawa. Med ytterligare integrering av Ukraina i EU kommer landet lätt att utrota Polen. Så nu kommer Warszawa att göra allt för att misskreditera motståndaren och förhindra ett tråkigt scenario för sig själv”, avslutade Stremidlovsky.
https://vz.ru/politics/2023/7/20/1221900.html
”När Stalin dog 1953 och Eisenhower tillträdde som president i USA lades samma år planerna upp för att bemäktiga sig Krim med Ukraina som språngbräda.
Följden blev att CIA fick order om att prioritera infiltrations och propaganda-verksamheten i de västra delarna av Ukraina där starka antisovjetiska och anti-ryska stämningar levde kvar sedan kriget och sedan Holodomor-folkmordet 1932-33, och där den ukrainske nazistledaren Stepan Bandera, som var verksam under andra världskriget, förhärligades.
Den undersökande journalisten Wayne Madsen har i artiklar ibland annat i Strategic Culture Foundation, redogjort för sammanfattningen av de 3800 documenten som CIA frisläppte år 2016.
Dokumenten beskriver spionage och avancerad påverkansaktivitet för att stötta nazistiska grupper i Ukraina. Detaljerade bevis ges för att CIA sedan 1953 bedrivit två stora program med avsikt att destabilisera Ukraina. Man stödde också en politik med anknytning till Banderas utövande av sitt extrema våldskapital.
USA kom hela tiden att kraftfullt stötta det nazistiska-projektet i västra Ukraina ekonomiskt. Från 1992 till nu med 5 miljarden USD. EU kom även att efter år 2004 bidra med några hundra miljoner euro.
Den långsiktiga planen var hela tiden att förbereda en statskupp och genomföra ett odemokratiskt maktövertagande i Ukraina. Varför? Var verkligen Ukraina så värdefullt så det motiverade att 1500 miljarder plus ett stort antal människoliv offrades i projektet? Ja, Ukraina som ett nazistiskt brohuvud var oerhört viktigt för USA med någon form av förintande, erövrande, pulriserande av Ryssland som mål. USA”s och NATO:s mångåriga dröm var ju som bekant; ”How to destroy Russia.”
Ett topphemligt CIA-dokument daterat 1953 beskriver syftet med Project Aerodynamic som gick ut på att utnyttja den etablerade antiryska ukrainska motståndsrörelsen för att genomföra projektet. CIA kom att arrangera luftlandsättningar av kommunikationsutrustning samt vapen och ammunition till den hemliga CIA-armén med inriktning på terror.
På Manhattan fanns ett mediaföretag som sörjde för framställning och distribution av antikommunistiskt propaganda, material som skulle smugglas in i Ukraina.
Aerodynamic omvandlades på 1980-talet till Qrdynamic med tillgång till CIA:s experter på politik och psykologi för dold verksamhet i Sovjet.
Georg Soros var gärna med och finansierade omstörtande verksamhet i Östblocket.
Organisationen sponsrade även gärna journalister som var samarbetsvilliga. Sådana journalister fanns och finns tydligen runtom i Europa, bland annat i Sverige. Mycket av den verksamheten har under senare år tagits över av NED, som är ett amerikanskt statsfinansierat företag med uppdrag att utföra omstörtande verksamhet i länder världen över.
Washingtons europashef, Viktoria Nuland, såg till, som jag nyss berättat, att fem miljarder dollar kom denna verksamhet till del. EU ville också vara med och visa att man hängde med i svängarna. Därför tillsköt man under åren 2004 till 2013, 496 miljoner euro till vad som då kallades ”frontgrupper”. Det var alltså nazistiska grupper däribland den beryktade gruppen, ”Högra Sektorn”, som fronderade mot den demokratiskt valda regimen.
Här bör man lägga märke till att tio år innan den av USA genomförda nazistiska statskuppen i Kiev hade EU bestämt sig för att stötta denna destruktionslinje som enbart kunde leda fram till ett Ukrainskt blodbad.
Det gällde bara att få Ryssland att beväpna sig för att starta den militaristiska hatvåg som man avsåg att skölja över Ryssland.
Man bör också lägga märke till att de Ukrainska nazisterna inte hade uppvisat något program för en uppbyggnad av landet efter ett eventuellt maktövertagande. Den enda och bärande idén i deras agerande var ett besinningslöst hat mot allt ryskt.
Det kan också vara idé att observera att nazism inte är detsamma som nationalsocialism. Det finns väsentliga skillnader.
Alla tillgängliga källor visar klart att det var USA:s agerande under många år som ledde fram den situation av krig och kaos som nu råder i Ukraina.
Det förhindrade inte att västmakterna ganska snabbt kom att lägga skulden för krigsutbrottet på den stat, Ryssland, som energiskt kämpat för att undvika ett krig till förmån för avspänning.
Detta påminner alltför väl om situationen inför Andra Världskriget, där USA under sex år vidtagit alla åtgärder för att få till stånd ett stort europeiskt krig med avsikt att krossa Tyskland.
Så snart det stora kriget brutit ut lade man snabbt skulden för krigsutbrottet på Hitler som hela tiden försökt undvika ett storkrig vilket endast USA hade att vinna på. Du har väl inte glömt president Roosevelts telegram till sin Londonambassadör Joseph Kennedy den 11 september 1939. Kennedy hade påvisat att Tyskland var berett på stora eftergifter för att undvika ett krig. Roosevelts kraftfulla svar blev att: ”inga tyska fredsinitiativ får beaktas”.
Efter det var man beredd att kraftfullt lägga skulden för det stora kriget på Tyskland. Så när man nu lägger hela skulden för Ukraina-kriget på Ryssland, har man en lögntradition att bygga på.
En stor del av det material som används i artikeln är hämtat från Hans Myrebros mycket viktiga bok, ”De skapade ett blodigt 1900-tal, del 1 och 2”.
KÄLLA: https://newsvoice.se/2023/07/cias-draksadd-ukrainakriget/
Nu är ju inte nyhetskällan Newsvoice kända för vare sig objektivitet eller vetenskaplighet och blev för ett antal år sedan utnämnd till ”Årets förvillare” av svenska förbundet ”Vetenskap och folkbildning”, som tidigare år utnämnt pris till homeopati, telepati och spökjakter i största allmänhet.
Däremot är de amerikanska och brittiska försöken att infiltrera bl.a. Ukraina och Litauen i dåvarande SSSR inga som helst nyheter för den som känner till 1950-talets och det tidiga ”kalla krigets” historia. Det är -och var- en klassisk stormaktskonflikt, som de alltid fungerat – ”vår fiendes fiende är vår vän” o.s.v. – och det lär inte bli minsta mindre av den varan i en ny ”multipolär värld” där dessa intriger mellan olika stormakter lär igen hamna på 1700- och 1800-talsnivåer – något kanske många idealister inte riktigt tänkt sig.
Med samma resonemang ovan skulle alltså det smarta ryska ledarskapet då -egentligen- gått i fällan och fallit för frestelsen att påbörja krig för att gå under i det på egen hand -vilket tycks vara både västlig mening och den ryska verkligheten; putinismen slåss verkligen dessa dagar för sin existens.
Men den samtida ukrainska folkviljan att leva i ett nyare samhällssystem som mer liknar europeisk demokrati och rättsstat än att leva under et diktatoriskt, auktoritärt gangsterkapitalistiskt envälde som en regional utpost i en strikt ortodox och högernationalistisk, och lika rättslös, ”Russkij mir” är inget som tilltalar några som helst ukrainare.
Alla konflikter och krig drar till sig de mest underliga och extrema våldsverkare och psykopater, och de finns på både ryska som ukrainska sidan.
Men jag tror varje opartisk bedömare kan vara överens med varandra om att varje folk bör och ska få vara herre i eget land, och vill inte ukrainska folket leva under den putinistiska diktaturen och rättslösheten -så är det väl det ukrainska folkets rätt att göra sina egna inrikespolitiska misstag. Med tiden försvinner dessa banderister och högerextrema i en framtida fredstid som de alltid improduktiva krafter de är -de gör de i varje stabil demokrati i fredstid. Högernationalistiska våldsverkare ger aldrig sina hemländer minsta social eller ekonomisk framgång och tillväxt någonstans, och framför allt inte i Ukraina.
Som Lord Mountbatten, vice-kungen av Indien, utropade till Gandhi när Indien skulle bli självständigt kring åren 1947-1948: ”Men det kommer ju att bli kaos”. Gandhi svarade: ”Ja, men det blir VÅRT EGET kaos”.
Så se upp med källan Newsvoice -en tummelplats för homeopater, telepatianhängare, pseudovetenskapligt hokus-pokus och vaccinmostståndare liksom allmänna paranoida och konspiratoriska koleriker.
Läs gärna Newsvoice och bilda dig en egen uppfattning. Många bra artiklar mot Nato, mot USA:s imperialism, för yttrandefrihet och om Natos/USAs proxykrig mot Ryssland via Ukraina. http://www.newsvoice.se
Är NYT exempelvis en tillförlitlig källa? På vilka grunder?
Inga MSM medier i väst skulle klara ”oberoende/opartisk” testet.
Turkiet verkar demonstrera vad vissa experter på Turkiet kallar ”transaktionsförhållande” eller ”östlig basarmentalitet.”
https://strategic-culture.org/news/2023/07/20/russo-turkish-relations-the-indivisible-security-principle-is-no-longer-binding/
Jag minns tydligt det senaste NATO-toppmötet som ägde rum i Vilnius och fick mycket bevakning på rysk TV. Som ett resultat av att smälta dagliga nyheter kan jag omedelbart visualisera en enorm samling västerländska politiker, militära tjänstemän och diplomater.
Inom denna ansenliga samling kunde man lätt upptäcka nästan oupphörligt dystert gående president Erdogan. Han följdes oavbrutet av sin fru som vanligt med huvudduk. Den enda andra mindre iögonfallande personen men i högre grad överväldigad av dysterhet såväl som isolering var Mr Zelensky. Allt detta för att han inte fick sitt NATO-medlemskap inte ens inom överskådlig framtid. I själva verket vände han sig oförskämd och omotiverat mot den brittiske försvarsministern Ben Wallace som redan gav honom en kort stund genom att säga att ”Ukraina hade för vana att behandla allierade, inklusive Storbritannien, som om de vore ett Amazonlager med listor över krav på vapen.”
Men vad höll president Erdogan på med? Det är värt att notera att Erdogan redan innan Natos toppmöte i Vilnius sa rakt ut vid en gemensam presskonferens med den ukrainske presidenten i Istanbul: ”Det råder ingen tvekan om att Ukraina förtjänar medlemskap i Nato.”
Vid toppmötet i Vilnius återspeglade Erdogans aktiviteter och samtal i huvudsak säkerhet och ekonomiska angelägenheter. Han föreställde sig inte bara ett köp av US F16-lotter utan talade också om att han efter femtio långa år blev antagen som medlem i Europeiska unionen i utbyte mot att han godkände Sverige som medlem i NATO. Allt detta, även om några svenskar demonstrativt brände kopior av den heliga Koranen.
Nato- och EU-tjänstemän gjorde ansträngande ansträngningar för att förklara för Herr Erdogan att att kvalificera sig för NATO och att kvalificera sig för EU är två helt olika saker och det handlar inte om att tillämpa någon utbytesmekanism: du tillåter mig att gå med i EU och jag kommer att tillåta Sverige att gå med i Nato. Strängt taget förklarade Natos talesman :
Nato- och EU-utvidgningen var ”separata processer”. Anslutningsprocessen för varje kandidatland baseras på varje lands meriter. De två processerna kan inte kopplas samman.
Detta måste ha varit fallet med vad vissa experter på Turkiet kallar ”transaktionsförhållande” eller ”östlig basarmentalitet.”
Viktigt är att det som saknades i Erdogans stöd för att Ukraina skulle gå med i Nato och bevilja Natomedlemskap till Sverige var hur det skulle påverka säkerheten i andra länder som Ryssland. Varför struntade han i Putins ovillkorliga princip om ”odelbar säkerhet”? Principen användes först i 1975 års Helsingforslag, men förekom även i 1990 års stadga för ett nytt Europa och i 1997 års grundlag om ömsesidiga relationer, samarbete och säkerhet. Det kommer att vara väsentligt att notera att alla dessa fördrag undertecknades av väst och Ryska federationen. Det verkar som om en sådan princip inte betyder mycket inte bara för Turkiet utan även för alla återstående Nato-länder.
Vad skulle vara ett västerländskt svar på en sådan kommentar? Med all sannolikhet skulle väst hänvisa till två (OSSE) dokument som främjar dess version av odelbar säkerhet: den europeiska säkerhetsstadgan, undertecknad i Istanbul i november 1999, och Astanadeklarationen från december 2010. USA har undertecknat båda dokumenten. Istanbul-stadgan säger att länder ska vara fria att välja sina egna säkerhetsarrangemang och allianser, men … den tillägger – något som de medvetet utelämnar i sina nuvarande deklarationer – att medan de väljer sina säkerhetsarrangemang kommer länder ”inte att stärka sin säkerhet på bekostnad av andra staters säkerhet.” Skulle herr Erdogan och hans Nato-kollegor hävda att ukrainskt och svenskt medlemskap i NATO-blocket inte sker på bekostnad av Rysslands säkerhet? Om så är fallet,
Turkiskt deltagande i Natos utvidgning är inte en enda fientlig handling som visat sig mot Ryska federationen på senare tid. Sedan augusti 2022 har Turkiet till exempel fortsatt med konstruktionen av obemannade stridsflygfordon (UCAV) Bayraktar TB2 drönaranläggning i Ukraina som kommer att användas mot ryska trupper som är involverade i den särskilda militära operationen. Dessutom hade företaget Baykar redan sålt några av dem till Ukraina men lovade också att de skulle etablera gemensamma utbildnings- och underhållscenter för turkiska UCAV i Ukraina.
I ett annat fall, helt nyligen, genom att bryta mot avtalet med Ryssland, befriade Turkiet Azovstals befälhavare och tillät dem att återvända till Ukraina med Zelensky för att stärka hans minskande popularitet. Enligt det ursprungliga avtalet skulle de släppas efter slutet av den militära konflikten i Ukraina. Som om det inte vore nog gjorde Erdogan en medveten faux pas genom att varken rådfråga eller meddela Ryssland om sitt förrädiska beslut.
Ryssland och Turkiet Relationer: En kort militär översikt
Trots 2017 års försäljning av S-400 mobila mark-till-luft-missilsystem till Turkiet av Ryssland som väckte stor furore i väst och fick dåvarande presidenten Trump att sanktionera Turkiet, kan man räkna upp en hel del internationella drag där båda länderna (Ryssland och Turkiet) representerar motsatta intressen, sidor och åtaganden. Till att börja med sköt Turkiet 2015 ner ett ryskt stridsplan på väg till Syrien. Det ledde till en tillfällig diplomatisk frysning. I Syrien stöder Turkiet och Ryssland motsatta sidor, vare sig det är i hemlighet, utplacering av utländska legosoldater, vare sig det är öppet, utplacering av trupper och militär utrustning. Libyen är ett annat fall av den typen.
Det är dock konflikten 2020 mellan Armenien och Azerbajdzjan som bör belysas i detalj. När allt kommer omkring kan det ha blivit inte bara ett proxykrig mellan Turkiets och Rysslands respektive uppbackare, utan möjligen en direkt militär sammandrabbning mellan dem. I detta sammanhang bör det påminnas om att Turkiet förnekar armeniska påståenden om att upp till 1,5 miljoner människor dödades under första världskriget och att det utgjorde ett folkmord. President Erdogan framförde kondoleanser till de armeniska offrens ättlingar och kallar deras folkmord för ”massmord” medan den turkiske utrikesministern Ahmet Davutoglu kallade händelserna 1915-16 för ett ” misstag ”. Ryssland är ett av de länder som håller fast vid begreppet folkmord.
Det är värt att notera att även om Azerbajdzjan, Turkiets nära allierade, lovar – under ryskt påtryckning – att komma överens med den armeniska sidan när det gäller Nagorno-Karabach, så kommer det då och då med några officiellt sanktionerade folkmordshot mot Armenien och armenier. Hur man inte kan bli chockad av uttalandet 2005 av Bakus borgmästare Hajibala Abutalybov som sa till den besökande tyska delegationen:
Vårt mål är att fullständigt eliminera armenier. Ni, nazister, eliminerade judarna redan på 1930- och 1940-talen, eller hur? Du borde kunna förstå oss.
eller ett 15 år senare ett uttalande av Qarabag FK Fotbollsklubbs Nuran Ibrahimov som skrev :
Vi måste döda alla armenier – barn, kvinnor och äldre. Vi måste döda dem utan att göra någon skillnad. Ingen ånger. Ingen medkänsla.
Fientligheterna mellan Armenien och Azerbajdzjan kan få en ny dimension i ljuset av ett nytt avtal mellan Israel och Azerbajdzjan. Kortfattat fick det sistnämnda landet israeliska vapen och sprängämnen för 5 miljarder dollar i utbyte,
för Azerbajdzjans energi och tillgång till Azerbajdzjans flygfält om Israel väljer att slå till militärt mot Irans kärnkraftsprogram. Det bör noteras att israeliska drönare var avgörande för Azerbajdzjans seger i Nagorno-Karabach-kriget 2020.
En sådan hemlig pakt har en enorm potential att dra in hela regionen i ett krig med möjligen katastrofala konsekvenser inte bara för Iran, Azerbajdzjans nära allierade Turkiet, såväl som möjligen för Armenien. I händelse av ett intrång på armeniskt territorium skulle konflikten inte lämna den ryska federationen oskadd som har ett försvarsavtal med Armenien.
Turkiet verkar vara Rysslands enda koppling till väst
Vi minns alla hur den ryske utrikesministern Sergey Lavrov hindrades från att flyga till Serbien i juni 2022. Allt som allt skulle Lavrov träffa sin motsvarighet Nikola Selakovic och den serbiska ortodoxa kyrkans patriark Porfirije men sådana NATO-medlemmar som Montenegro, Nordmakedonien och Bulgarien stängde sitt luftrum för hans plan. Lavrov anklagade Nato för att ha utformat flygförbudet.
Kanske, ingenting förklarar den rådande geopolitiska situationen i regionen bättre än Lavrovs egna onlinekommentarer efter försök till, misslyckad flygning till Serbien:
”En otänkbar sak har hänt, en suverän stat har berövats sin rätt att föra utrikespolitik. Serbiens internationella aktiviteter på det ryska spåret har blockerats. Ur västerländsk synvinkel får Serbien inte ha något val, någon frihet när det gäller att välja sina partners. Väst visar tydligt att det skulle använda vilket basmedel som helst för att utöva påtryckningar.”
I motsats till det, i motsats till västerländska sanktioner, tillåts inte bara Lavrov utan miljontals ryska medborgare resa till Turkiet. Enligt officiella uppgifter förra året besökte 5,2 miljoner ryska turister Turkiet. Turkiska myndigheter förväntar sig att cirka 6 miljoner turister från Ryssland kommer att besöka landet i slutet av 2023. Eftersom den turkiska ekonomin är i dåligt skick är det ett stort lyft när det gäller betalningsbalansen och minskad arbetslöshet. Det arrangemanget är fördelaktigt för båda sidor: Turkiet får ekonomiska fördelar och ryska turister får fritid vid den soliga Medelhavskusten. Även om konflikten i Ukraina snart tar slut är det osannolikt att det utbytesmönstret kommer att undermineras.
President Erdogan, oavsett om västvärlden väljer turism, spannmålsaffären, Akkuyu-kraftverket eller att Turkiet blir ett gasnav är fast och vet vad de ska säga när de anklagar honom för att strunta i västerländska sanktioner. Man skulle kunna hävda att hans förklaringar är en del av hans permanenta hemspunnen filosofi som är en del av hans kulturella bakgrund. Hans argument innehåller ren logik. Låt oss motivera allt med hans egna ord : ”De turkiska myndigheterna kommer inte att kunna ansluta sig till sanktionerna mot Ryssland, eftersom de inte kan låta sina medborgare frysa utan rysk gas, om vi tar naturgas ensamma kommer ungefär hälften av naturgasen vi använder från Ryssland. Förutom det bygger vi vårt kärnkraftverk i Akkuyu med Ryssland.”
Det är säkert att med en enorm och växande befolkning (85 miljoner+) i linje med Erdogans bestämt promuslimska politik kommer Turkiets beroende av ryska naturresurser, mat och teknologier bara att öka i framtiden. Den turkiska politiska oppositionen, även om den kommer till makten om fem år, är varken i stånd eller har för avsikt att införa några större politiska förändringar gentemot Ryssland. Den turkiske presidentkandidaten Kemal Kilicdaroglu, den främsta utmanaren till den sittande presidenten Recep Erdogan, erkände i maj 2023 att om han vunnit presidentvalet skulle han inte ha brutit de vänskapliga förbindelserna med Ryssland.
Det finns ytterligare ett skäl till varför Rysslands förbindelser med Turkiet bör hanteras med största försiktighet. Som Kerim Has, en Moskva-baserad frilansande politisk analytiker hävdar, ”Turkiet är de facto Rysslands enda kvarvarande koppling till väst.” Det är uppenbart att vissa ryska företag har återupptagit affärer med Europa via Turkiet för att kringgå sanktionerna. Den turkiska affärsdagstidningen Dunya hävdar att mekanismen för ”återexportering” under de senaste månaderna har gjort Turkiet till ett hektiskt transitknutpunkt för varor avsedda för Ryssland. Värdet på alla varor som överförts till Ryssland på detta sätt sedan mars till augusti 2022 kan redan ha nått runt 4 miljarder dollar.
Inte konstigt att Turkiets president Recep Erdogan och hans motsvarighet Vladimir Putin träffades i augusti 2022 i Sotji. De två ledarna höll maratonsamtal bakom stängda dörrar. Det fanns inga ord om att kringgå västerländska sanktioner. Ja, efteråt kom det några smarta rader om att stärka ömsesidigt fördelaktigt samarbete. President Erdogan var till och med bombastisk när han sa: ”Världen tittade på toppmötet i Sotji.” Visst tittade väst på det.
https://strategic-culture.org/news/2023/07/20/russo-turkish-relations-the-indivisible-security-principle-is-no-longer-binding/
Den gamle i Ankara spelar ett farligt spel i slutet av sin långa, gamla politiska karriär. Men tanke på Turkiets ekonomi, kan det mycket väl leda till att Erdoğan inte får några pålitliga politiska vänner och allierade alls kvar. Tålamodet med denna orientaliska mattbasar kan helt enkelt upphöra, när de flesta i omgivningen insett att den turkiska mattan faktiskt aldrig själv kunnat flyga på egen hand.