Varför strejkar fransmännen även idag?

Artikeln har publicerats på norska av Pål Steigan. Största strejken i Frankrike på många decennier.
Romel Andersjö har översatt och jag har gjort några tillägg i artikeln med aktuella uppgifter (kl 13.45)

Den franska fackföreningsrörelsen har gjort den 5 december 2019 till sin stora strejkdag. Arbetare och tjänstemän över hela landet är missnöjda med Emmanuel Macrons ”pensionsreform” och försöker stoppa den. Två av tre fransmän (66%) stöder strejken och fackföreningar för mycket olika yrken står bakom den.

Det mest kännbara är att transportsektorn strejkar. I synnerhet har järnvägarna, SNCF, och tunnelbanorna, men också bussar och flygplatser tagits ut i strejk. Nio av tio höghastighetståg kommer att stå stilla. 30 procent av inhemska flygplan kommer att ligga på marken.

Redaktören: Den franska regeringen säger att 55% av lärarna kommer att gå i strejk. Enligt uppgifter kl 13.45 är 78 % av skolorna i Paris stängda. Air France meddelar att 15% av medellångflyg och 30% av inrikesflyg är inställda.

Pensionsåldern ligger kvar på 62 år – men för att kunna räkna med miniminivån på 1.000 euro i månaden före skatt måste man i framtiden ha arbetat till 64 års ålder och samlat in tillräckligt många ”poäng” (exakt hur många poäng är oklart ännu).

Det som många franska fackföreningar och en del i oppositionen pekar på är att systemet i praktiken höjer pensionsåldern för de flesta, och att det på sikt kan leda till lägre inkomstpensioner än i dag i många yrken. I den franska debatten lyfts bland annat att antalet så kallade fattigpensionärer i Sverige (som har så låg inkomst att de hamnar under gränsen för relativ fattigdom) ökat de senaste åren.

Pål Steigans artikel nedan.

Macrons regering hävdar att den inte är ute efter att minska pensionerna utan att ”modernisera” pensionssystemet och ”skapa större jämlikhet”.

Beräkningar visar dock att med det nya systemet kommer pensionerna att reduceras med 20% – 40%, skriver Mediapart. Den franska regeringen har rätt i att pensionssystemet är komplicerat och att det kan verka förvirrande. Detta beror på att det har gått igenom en lång historia med fackliga strider och välfärdsreform, så att pensionssystemet består av avtal som är mycket olika. I vissa sektorer uppnådde starka fackföreningar bra pensionsavtal på sextio- och sjuttiotalet. Detta gäller till exempel järnvägarna och delar av den offentliga sektorn där de kommunistiska fackföreningarna var mycket starka. Andra dåligt organiserade sektorer uppnådde mindre.

Den tvärfackliga kampen omfattar emellertid ett mycket stort antal yrken med mycket olika avtal. Bussförare, järnvägspersonal, lärare och advokater deltar i strejken. Det omfattar den kemiska och metallurgiska industrin och är, kort sagt, en handling av en fransk fackföreningsrörelse som är mer sammankopplad än på mycket länge. Och det handlar inte bara om de etablerade eller medelålders människor utan också om ungdomarna och studenterna som stöder strejken, för de ser att reformer kommer att påverka dem, kanske mer än några andra.För de flesta deltagare är detta en kortvarig strejk, men vissa fackföreningar har sagt att de inte har satt någon tidsfrist för strejken.

Macron återvände således direkt från ett Nato-toppmöte som inte var särskilt framgångsrikt för hans del till ett land i uppror mot sina pensionsreformer. Den enda hälsningen han har till fackföreningarna är att 6000 poliser har mobiliserats för att hantera demonstrationerna. Den franska ekonomin är hårt belasad. Den offentliga skulden är cirka 100 procent av BNP, arbetslösheten och särskilt ungdomsarbetslösheten är hög Arbetslösheten i Frankrike ligger på närmare 10 % och är dubbelt så hög som i Tyskland.och utsikterna för ekonomisk tillväxt är ganska liten.