”Arbetarklass” En av bloggens icke-socialistiska läsare och flitig kommentator har i en bloggkommentar ett föredrag om Ryssland att rekommendera. Lyfter upp det till bloggartikel. Det är av Sven Hirdman, Sveriges f.d.ambassadör i Moska som givit ut den utmärkta boken ”Ryssland och svensk säkerhetspolitik”. Sven Hirdman är norrbottning som jag själv och utan tydlig partipolitisk profil.
Arbetarklass har publicerat eller nämns i över 3000 kommentarer av 32 000 publicerade kommentarer (drygt 27/dygn i genomsnitt)sedan 1 november 2018.
Arbetarklass skriver ”Här är ett samtal om Ryssland jag verkligen rekommenderar att lyssna på. Berättelsen eller samtalet varar en timme men vad man får är värt varenda minut. En del avsnitt lyssnade jag om för att förstå ordentligt.
Lura er inte av rubriken nedan. Rubriken är västperpektivet men inte berättelsen.
Det är statsmannen Sven Hirdman som berättar om Ryssland, dess kultur och historia som kan vara aktuellt idag.
Hirdman tar upp många intressanta detaljer.
En sådan är det av väst påkallade visumtvånget där en ryss måste köpa visum för att besöka Sverige eller annat land i Europa.
Men det behöver inte en ukrainare. Där har EU ordnat så det är visumfritt.
Ryska statsmän kanske inte bryr sig så mycket om saken men däremot vanligt folk i Ryssland som känner sig förtryckta av väst och orättvist behandlade.
Jag förstår dem. Då är det lätt att inte vilja krusa och istället känna vi har en egen kultur värd att ägna sig åt.
Annars känner sig ryssen precis som en Europé, dock ej en västeuropé.
Berättelsen innehåller så mycket mer och är ur ett icke ryskhatande perspektiv så väldigt lätt för mig att lyssna till.
Hirdman säger också att ryska språket är indoeuropeiskt precis som våra språk och inte så väldigt svårt att lära sig fastän folk gärna tror det.
Det låter hoppfullt tycker jag men lätt som en plätt är det inte.
Många senare och modernare ord är hämtade från väst men själva grunden är slavisk och helt ny för mig i varje fall.
Men jag vill lära mig och tänker fortsätta.
Lyssna till Sven Hirdman som berättar om Ryssland.
Det är värt timmen det tar.
Vart är Ryssland på väg? – HOTSPOT
Medborgarnas förtroende för det ryska styret har ökat från 2007 till 2020 – från 37 till 48 % – konstaterar OECD.
https://www.oecd-ilibrary.org/sites/52552e1e-en/index.html?itemId=/content/component/52552e1e-en#fig13-1
Utmärkt! Tack för bidraget!!
Det finns tre bildade, sansade och kunniga svenska veterandiplomater vi skall lyssna och lära av när det gäller Ryssland: nyanserade och balanserade:
Herrar excellencer:
Sven Hirdman;
Hans Blix;
och
Rolf Ekeus.
Skulle svensk politik lyssna och lära åtminstone hälften av vad dessa herrar kan lära dagens politiker – så skulle åtminstone svensk politik bli en tredjedel så katastrofdålig och kontrakonstruktiv som den är idag: totalt politiskt kapad av Washingtons våldsetablissmang.
Även Sverige måste bjuda till och inte permanent dekonstruera också grannlandet Rysslands säkerhet med ytterligare helt onödiga Nato-invasiva åtgärder.
Vi måste komma ihåg: det är Washingtons ultimata mål att försämra och omöjliggöra bättre ekonomiska och politiska kontakter mellan Europa och Ryssland.
Det tråkiga är att media där folk i allmänhet lyssnar och läser till inte bereder sådana personer plats.
Precis lika lite som msm medierna bereder plats åt konservativa debattörer.
De får helt enkelt skaffa sig egna kanaler för att nå ut.
Något som Hirdman kanske inte har möjlighet till.
Tråkigt att folk tar till sig aggressiv propaganda före sansad och verklighetsanknuten information.
SVT Public Service bär en stor skuld här.
Jag tycker inte alls SVT är en fri och oberoende media som de påstår sig vara.
Vart är Ryssland på väg?
Har vägvalet något att göra med EU, eller Nato, eller olika ”medlemmar” eller ”partners”.
Moskva har inget förhållande till Nato, och ser det bara som ett papper som ger Washington ganska tvivelaktiga juridiska befogenheter att sätta in sina militära styrkor i länder runt om i världen. Moskva har en viss diplomatisk representation i EU, men ser det inte som viktigt och koncentrerar sig på bilaterala förbindelser med EU-medlemmar.
När det gäller sina östeuropeiska grannar, Ukraina är, sett från Moskva, en amerikansk koloni och därmed helt och hållet en amerikansk angelägenhet. Polen kan gå och dela upp sig själv igen (eller inte), och, så långt som de små men politiskt irriterande staterna i Estland , Lettland och Litauen. Sorry, men den ryska armén är utrustad med kikare, inte mikroskop.
Valet står egentligen mellan att stå inför en ökande risk för ett våldsamt kärnkrafts utbyte mellan två kärnvapensupermakter – en som snabbt avtar i styrka och en som växer sig starkare hela tiden – och att minska den risken så mycket som möjligt.
Endast de två kärnsupermakterna behöver komma till en förståelse; alla andra kan helt enkelt göra som de säger så att ingen kommer till skada. I fallet med européerna borde de vara ganska intresserade av att göra det (om de fortfarande vet vad som är bra för dem) eftersom Natos expansion österut har lämnat dem med enorma kärnvapenmålsskyltar målade över dem som de skulle göra klokt i att försöka ta bort.
Inte nog med det, utan Natos intrång på Rysslands gränser har ökat risken för att en kärnvapenkonfrontation oavsiktligt bryter ut: med alla dessa kärnvapenbeväpnade bombplan.
Du kanske tror att bombplanen och fartygen och ubåtarna måste sväva runt Rysslands gränser för att ”innesluta” Ryssland, men detta är falskt.
Ryssland gör ett acceptabelt bra jobb med att ligga lågt. De små territoriella tvister som sannolikt kommer att dyka upp här och där med jämna mellanrum kommer definitivt inte att lösas genom att öka risken för kärnvapenkrig.
Ryska federationen har landgränser med över ett dussin länder, varav de flesta har ryska medborgare som bor på båda sidor om dem, och det gör landtvister oundvikliga, men inget av dem kommer någonsin att vara värt att spränga planeten över.
Du kanske tror att Natos styrkor måste visa aktivitet och agera farligt för att rättfärdiga sin existens och sina löjligt svulstiga försvarsbudgetar.
Du kanske också tror att Washingtons expansion österut inte är ett brott, eftersom Gorbatjov inte har förbundit sig att skriftligen få sitt löfte att inte expandera österut.
Låt mig ge dig en liten inblick i den ryska civilisationens inre funktioner. Om du ingår ett muntligt avtal med ryssarna, bryt det och håna dem sedan genom att säga ”Men du fick det inte skriftligt!” du har precis gjort problemet mycket värre för dig själv. Vi gör alla misstag och måste ibland bryta våra löften, där det rätta tillvägagångssättet är att vara ångerfulla, be uppriktigt om ursäkt och erbjuda oss att gottgöra.
Om du istället hävdar att löftet är ogiltigt på grund av att ett visst papper inte kan lokaliseras, så har du förvärrat ditt ohederliga beteende med uppsåtligt ignorerande och har pekat ut dig själv för exemplarisk bestraffning.
En gång i tiden var Moskva svagt och Washington starkt, men nu har balansen skiftat till Moskvas fördel och tiden för Washingtons straff har äntligen kommit.
Den enda återstående frågan är, vilken form kommer detta straff att ha? Den som Moskva föreslagit är i form av att underkastas offentlig förödmjukelse: Washington undertecknar säkerhetsgarantierna som utarbetats i Moskva, släpar sig tillbaka till sin kennel och ligger tyst som en god hund som slickar sina bollar för att trösta sig. Och det är det trevligare alternativet, en vinn-vinn-sak, som erbjuds i god tro.
Det mindre trevliga alternativet skulle vara, mycket mindre trevligt, mycket förvirrande och ganska farligt. Tänk på Poseidons – oupptäckbara kärnkraftsdrivna torpeder – som oändligt kryssar i tusentals fot vatten utanför kontinentalsockeln längs USA:s kuster, redo att tvätta bort dem med helt oavsiktliga tsunamier.
Tänk på Natos flygplan, fartyg och ubåtar som i tysthet försvinner utan tillräcklig utredd anledning. Tänk på hypersoniskt något eller annat som periodvis gör sicksack i låg omloppsbana över det amerikanska fastlandet, vilket får varje kabel-TV-kanal att sända Russia Today,
Man kan hoppas att rätttänkande amerikaner i sitt eget upplysta intresse, oavsett partitillhörighet eller brist på sådan, skulle vilja ropa på att deras folkvalda representanter ska sluta ställa till med mer problem och bara skriva under de förbannade säkerhetsgarantierna!
Vad anser Ryssland om Nato och ”general sekreterare” Jens Stollenberg? Ryssland talar inte med undersåtar och dessutom är Jens Stollenberg ”Yes, Jens Stoltenberg has a Nordic mentality. He makes quite simple statements.”
Således, säger Lavrov ”We will not be dealing with him |med Stollen alltså]. I would like to repeat that we have proposed a Russia-NATO agreement. It will not be necessarily drafted at the Russia-NATO Council, although this is not impossible either. We will not be dealing with Jens Stoltenberg, who is, technically, executive manager of the NATO Secretariat. We will be negotiating with the top members of the bloc, primarily the United States. It is logical that US President Biden reacted to our initiative days after we advanced it. He mentioned the negotiators: the United States plus the four leading Western countries. This provoked an outcry from the other NATO members, including Ukraine, which said that it must take part in the talks. What matters to us is not the form of our contacts with NATO, but the essence of the talks. First of all, they must be held professionally and responsibly in the military-to-military format.”
https://thesaker.is/foreign-minister-sergey-lavrovs-interview-with-solovyov-live-youtube-channel-moscow-december-27-2021/
Ryska kraven har kanske också skakat liv i det självständiga europeiska tankesättet att se till att vi får bra relationer med Ryssland.
Washingtons gamla Brzezinski-doktrin är ju att skära av övriga Europa från Ryssland för att Washington sedan i all vidare framtid skall behandla de europeiska länderna som de vasaller de är (Brzezinski själv kallar våra gamla europeiska kulturländer som just ”vasaller”) och att Europa skall vara ett amerikanskt protektorat utan all egen utrikes- och försvarspolitik.
Europa kan inte kosta på sig att offra och förlora Ryssland helt och fullt till kineserna, det vore förfärligt för europeisk historia och utveckling. Vanliga ryssar uppfattar sig som en helt väsentlig del av en europeisk kultur, inte som ett asiatiskt: trots att Ryssland både är Europas och Asiens absolut största land.
Det är dags att vi skapar en öppen, tillgänglig europeisk befrielserörelse för att ta tillbaka den europeiska identiteten och makten över Europas egen utrikespolitik och försvarspolitik och att Europa blir herrar i eget hus.
Tack för uppmärksamhet. Första gången jag blir framlyft så här.
Känner mig hedrad.
Icke-socialistisk?
Ja, så är det kanske.
Men det proletära finns i mig absolut.
Det är det utopiska som känns så främmande för mig.
Särskilt om man upplever det som vanställande.
Det proletära gör jag känner mig hemma i f.d. Sovjetländerna.
Där verkar finnas en kamratanda som saknas hos oss.
Jag upplever vårt västerländska samhälle som mer hierarkiskt.
Har sett ett par filmer i eftermiddag när engelsmannen befinner sig i Belarus.
För mig mycket intressanta filmer med tanke på alla miljöer jag får se utan att resa dit.
I filmen nedan ser man bl.a. en kyrkogård. Samt ett besök på ett modernt varuhus.
Engelsmannen söker kontakt med en snubbe på stan och blir inbjuden i en lägenhet i skick som liknar lägenheter som fanns hos oss på 1960-talet. Pensionär förmodligen och har jobbat som polis.
Förmodligen billig hyra som vi inte kan föreställa oss här.
Snubben får faktiskt engelsmannen att skämmas.
Han frågar, varför ville ni oss så illa? och menar förmodligen det våldsamma angreppet under ww2.
Engelsmannen blir för en kort stund svarslös.
Se filmen, den är faktiskt värd det.
https://www.youtube.com/watch?v=oaletsYICyI
I en annan film gick engelsmannen på en krog i Belarus och tog en lunch.
Två rätters meny med kaffe och snaps.
Smertj rödbetssoppa till förrätt och två biffar med potatismos som huvudrätt.
Plus att han bad om en extra portion förmodligen för han var hungrig.
När han skulle betala kostade allt cirka 40 kronor i SEK. Engelsmannen blev förvånad.
Det skulle kunna vara så att basbehoven är till låga kostnader i de här f.d. Sovjetländerna lite snarlikt kommunistdiktaturen.
Kanske för att folket kräver det?
Till skillnad från oss.
I Sverige tar man en annan väg med olika bidrag och sådant.
Intressant intervju i Defense News med ÖB Micael Bydén: ”Sweden’s top general on watching Russia and responding to an invasion of Ukraine”
https://www.defensenews.com/interviews/2021/12/27/swedens-top-general-on-watching-russia-and-responding-to-an-invasion-of-ukraine/
Chihuahua generaler som talar om en invasion som aldrig ägd rum är ovidkommande i sammanhanget. På sin höjd kan man ta deras utsagor som kvitto på nivån av dumheten hos chihuahua generaler. Sverige gör klokt i att bita sig fast vid dess alliansfrihet – om kriget bryter ut och Sverige tar parti för jänkarna/Nato så är det ajöss med landet (en fråga om dagar än veckor)
Reagerade på att Bydén pratade om Sveriges ansvar i Arktis. För att skapa detta ”ansvar” genomförde FOI i intimt samarbete med USAs administration och finansierat med svenska skattepengar genom Mistra ett riggat ”forskningsprogram” kallat Arctic Futures.
Detta ”forskningsprogram” granskas i boken Slaget om framtiden: Forskningens roll i konflikten mellan tillväxt. https://www.bokus.com/bok/9789173591447/slaget-om-framtiden-forskningens-roll-i-konflikten-mellan-tillvaxt-och-miljo/
Det är häpnadsväckande fakta som framkommer. Nedan ett urval:
———-
I styrelsen för Arctic Futures satt en f.d. ambassadör och representant för UD, Gustaf Lind, liksom representanter för USA Arctic Research Committee och Obama-administrationens Arktis-ambassadör John Farrell.
Mistras sekretariat berättar att UD 2009 inför förberedelserna av Polaråret fick ett telefonsamtal från USA med ungefär följande budskap: ”A third of the territory of Sweden is north of the polar circle. But everybody we talk to about Norrland or the far north or whatever …”. Innebörden i det amerikanska budskapet var att Sverige borde ta större plats i det arktiska samarbetet genom att hävda sin status som ett s. k. arktiskt land. Prospekteringen av olje- och gasfyndigheter på kontinentalsockeln 2008 hade i själva verket lett till en tudelning av det arktiska rådet, som dittills bestått av åtta arktiska stater (Kanada, USA, Ryssland, Danmark, Norge, Sverige, Island, Finland), i två olika grupperingar, de s. k. Arktiska åtta och Arktiska fem. Fem av dem är arktiska kuststater med territorialintressen och med anspråk på kontinentalsockeln: Kanada, USA, Ryssland, Danmark och Norge (Island räknas inte dit pga. konflikten med Ryssland). Den s. k. Ilulissat-deklarationen 2008 styrde in Arktiska rådet på en ny kurs som var i konflikt med de arktiska åttas tidigare betoning på Arktis som global allmänning. Ilulissat-deklarationen slog fast att Arktis inte ska styras som en global allmänning utan att Arktiska rådet istället ska fungera som en sammanslutning mellan nationer med legitima territoriala anspråk. Det var ett sätt att åter stärka nationella intressen i Arktis och undvika global reglering av ett framtida utnyttjande av arktiska gas- och oljefyndigheter.
Upprinnelsen till Arctic futures var enligt våra intervjuer ett telefonsamtal till Mistra från den amerikanska administrationen och ambassadören John Farrell. Farrells uppdrag var att förankra Obamas energipolitik internationellt och bevaka amerikanska intressen i Arktis. Efter 2008 uppfattade den amerikanska administrationen att risken för en direkt konfrontation med Ryssland i Arktis var stor. En del av den amerikanska politiken gick därför ut på att öka antalet aktörer i Arktis och hitta neutrala partners.
Det amerikanska samtalet till UD utlöste en febril aktivitet med vad man kallar nation branding, diplomatiska försök att sätta den nya etiketten ”arktisk” på Norrland och hävda detta som Sveriges arktiska region. Enligt en forskare var det också så att man i Arktiska rådet kom överens om att låta polcirkeln bli en ny symbolisk gräns för Arktis i förhandlingarna inför att göra Sverige till ordförandeland 2011. Samme forskare, som driver forskningscentret Arcum vid Umeå universitet, säger i ett pressmeddelande från universitetet att Arktis inte är en objektiv, neutral avgränsning av ett geografiskt område, utan ett ”begrepp som från allra första början utgått från politiska intressen”. I vår intervju frågar sig samme forskare varför FOI fick uppdraget: ”För jag menar, när man ger dem uppdraget har man ju definierat problemet. Det handlar om geopolitik.
Det är viktigt här att peka på den direkta relationen mellan kommunikationen med USA, brandingen av Norrland som Arctic, och utlysningen av forskningsprogrammet af som enligt Mistra hade ett uttalat syfte att stärka Sveriges geopolitiska ställning i Arktis och bygga en arktisk identitet för att kunna stärka Sveriges legitimitet som arktisk aktör: ”Sveriges intentioner under ordförandeskapet var att markera att Sverige är ett arktiskt land.”
Forskningen inom Arctic Futures blev viktig för att visa att Sveriges intressen i regionen hade historisk hävd, och kom att bli direkta inspel i den arktiska strategin. I strategin 2011 slogs det för första gången fast (i ett ordalag som nära följer FOI:s och Mistras första texter) att ”Sverige är ett arktiskt land och har intressen i regionen”.
Forskningsprogrammet Arctic Futures hade faktiskt som delsyfte att medverka till en formulering av en svensk position och till slut ett författande av en svensk arktisk strategi, ett arbete som inleddes på UD samtidigt som forskningsprogrammet började.
Arktiska rådet menar att prospekteringen efter gas och olja i kontinentalsockeln skulle kunna bli ledande i vad som kallas ”environmentally sound oil and gas activities” som främjar övergången till en miljövänlig petrokemisk industri.
Svensk närvaro i Arktis har också motiverats med att Sverige kan driva stormakternas resursutvinning i mer miljövänlig riktning. Sverige antas också kunna verka för att klimatmålen skall respekteras i internationella samarbeten kring Arktis.
Skrivit om detta. Sverige deltar i farlig militarisering också av Arktis.
Skall vi föra USA:s krig i Arktis?
USA planerar expansion till Arktis för att utmana Ryssland, men klarar de biffen?
Fem frågor och svar om det mest skrämmande med Rysslands kärnvapenvedergällningssystem.
Detta system kan automatiskt skicka hundratals kärnvapen till en fiende utan kommando från en människa.
Ryska militära styrkor har 700 kärnvapen ”bärare” – strategiska bombplan, atomubåtar och interkontinentala ballistiska missilsilos.
Men lite vet folk om att vissa av dem kan verka autonomt och slå potentiella fiendemål, även om hela landets territorium förstörs efter ett kärnvapenangrepp. Detta system kallas ”Döda handen”. Men hur fungerar det?
”Perimeter”-systemet, kallat ”Döda handen”, i USA och Europa, är ett automatiskt kontrollsystem för en vedergällning av kärnvapenangrepp. För att uttrycka det enkelt, om Rysslands territorium är ödelagt efter en kärnvapenattack, slår Perimetersystemet automatiskt fiendens territorium med sina egna kärnvapenmissiler.
I kölvattnet av det kalla kriget förstod den sovjetiska militärledningen att det bara krävs en kärnvapenmissil för att förstöra en kommandoplats som driver kärntekniska anläggningar.
Det var också tydligt att medel för radio-elektronisk krigföring skulle utvecklas och potentiellt skulle kunna blockera standardkontrollkanalerna för strategiska kärnvapenstyrkor.
På grund av det krävde militären en pålitlig reservplan för att garantera en vedergällningsanfall från alla interkontinentala missilsilor med kärnvapenmissiler.
För att fullgöra uppgiften beslutade sovjetiska ingenjörer att skapa en interkontinental ballistisk missil (ICBM) som skulle användas som ett nav som efter uppskjutning skulle utlösa alla andra atomprojektilsilos på det sovjetiska territoriet och skicka dem mot fienden.
Den nya missilen skulle placeras i en nybyggd silo (som tål en direkt kärnvapenträff) med förinstallerade flygkoordinater och radiosignaler som den skulle skicka till missiler under sin flygning.
En UR-100N (en interkontinental ballistisk missil kodad som SS-19 ’Stiletto’ av NATO) valdes som grund för det nya vapnet. Speciellt för det skapade ingenjörer en ny stridsspets utrustad med kraftfull radiosändningsutrustning.
Konstruktionen började i mitten av 1970-talet och i slutet av årtiondet skickades prototypen till militära försök. De första testerna visade att missilen kunde flyga 4 500 kilometer på en höjd av 4 000 meter och att framgångsrikt kunna skicka radiosignaler till andra objekt under sin flygning.
På fem år genomförde militärledningen ”stridstester” för att se om det nya vapnet var kapabelt att öppna en riktig silo och skicka landets mest kraftfulla kärnvapenmissil till en angiven punkt.
I november 1984 avfyrades kommandoraketen från vitryska SSR och lyckades sända ett uppskjutningskommando till en silouppskjutare nära Baikonur i Kazakstan. R-36M ICBM som lyfte från silon (enligt Natos kodifiering, SS-18 ’Satan’) träffade framgångsrikt sitt mål i ett specificerat område på Kura-testplatsen i Kamchatka efter att alla etapper hade testats.
Så det nya vapnet visade sig kunna resa över hela det sovjetiska territoriet, samtidigt som det skickade operativa kommandon längs vägen till andra interkontinentala ballistiska missiler.
1985 antogs det nya systemet av militären och används än i dag för att skydda ryskt territorium.
”Den döda handen” består inte bara av missiler, utan också radarer längs Rysslands territorium och satelliter som samlar in information från rymden. Detta är ett komplext datorsystem som ständigt analyserar ett brett spektrum av parametrar – seismiska aktiviteter, strålningsnivåer, samt övervakar data från missilvarningssystem som placeras längs med territoriet.
”Systemet klarade flera modifieringar under åren av exploatering. Först och främst integrerade Ryssland i sina nya medel för radio-elektrisk intelligens, såsom radar av Voronezh-klassen som kan upptäcka missiluppskjutningar upp till 7 000 kilometer bort. För det andra modifierade ingenjörer dess stridsspets för att motstå nya framväxande medel för elektronisk krigföring som stänger av radiosignaler”, säger Ivan Konovalov, utvecklingschef för Foundation for Promotion of Technologies of the 21st Century.
Enligt honom står ’Döda handens missiler i kö för att ta emot hypersoniska missilblock. Dessa block gör att den kan flyga med en hastighet av 5-7 kilometer per sekund.
”De nya missilerna kommer att integreras i militären tillsammans med nya Sarmat-klass ICBM. De sistnämnda missilerna kommer att läggas till militären i mitten av 2020-talet. Så den modifierade hypersoniska versionen av ’Döda Handens missiler kommer att dyka upp bredvid dem,’ säger experten.
https://www.rbth.com/science-and-tech/334565-dead-hand-5-questions-about-the-scariest-nuclear-system
I klar språk: de exceptionella shit heads som styr USA/väst gör mycket klokt i att välja platsen där de ska signera på Ryssland krav och börja verkställa.
Ni ska vara varse om följande:
1) If the U.S. and NATO do not move quickly to ensure the security that Russia expects then Moscow will move expediently to put a nuclear dagger to their throat. It will include submarine tactical nuclear weapons with strike capabilities within seconds, cruise missiles within minutes and obliteration of Western space defenses and electronic warfare that renders naval and air defense useless.
LÄGG MÄRKE till uttrycket ”nuclear dagger to [your] throat”
2) last month Russia successfully launched an anti-satellite missile. It came as a shock to the U.S. and NATO. Evidently, it was a demonstration of what Russia could do to American defense satellites which would render the United States defenseless.
Att USAs/västs exceptionella shit heads har gått med på att träffa Rysslands representanter i Geneve redan den 10 januari 2022, är ett tecken på att de äntligen börjat hörsamma vad Ryssland har sagt hela tiden. Fortsätt med och snabba på att underteckna. Sedan så kan ni för all del ta hela eran åt er och lovsjunga om att ni lät diplomatin segra, att ni är fredsälskande och att ni leder genom exempel, mm. Om inte, så kommer general Zircon och vännerna (Avangard, Sarmat, och Co.) att knacka på ”goddagens”, nej jag menade ajöss!!! 🤣😂😂.
Ni har friheten att välja, kort och gott TINA (There Is No Alternative 🤗)!
Skysst ska kolla det ordentligt nu👍
https://www.youtube.com/watch?v=nDONg6YGmPo
Off-topic: Vart är Tyskland på väg ?
På den korta 1min videon ropar polisen ut sina direktiv till München-borna. En kvällspromenad kan ge en ordningsbot på 3000 euro. Runt hela Tyskland råder det demonstrations- och samlingsförbud. Då har tyskarna kommit på idén att kvällspromenera, ofta med tända ljus i handen. Att fler andra har kommit på samma tanke kan de ju inte rå för. Men polisen säger: alles verboten.
Polisen har på denna video inte heller missat symboliken för sina påbud. Kommandot utropas på syskonen eller systrarna Scholls plats: dessa var tidiga motståndare till nazisterna och mördades av dem.
Tja, är det någon poliskår i Europa åtminstone inte jag räds utan tycker är mycket trevlig är just den moderna tyska, precis som den svenska: vänliga, behjälpliga, välordnade; de unga kandidaterna är mycket skickligt utvalda och kunniga (jag möter ofta polisstudenter i mitt yrke och forskning).
En poliskår jag däremot råder alla att hålla sig borta från i alla mer kärva och såväl ens lättare problematiska sammanhang så är det den franska polisen: den hårdaste och ofta våldsammaste i Europa… Jag tror ingen poliskår i Europa fälls så frekvent och så ofta för väl tilltagen våldsutövning och ”tillvald fransk överkurs” såväl i egna domstolar som Europadomstolen i Strasbourg.
Jag skäms över denna mina förfäders kår: Frankrike, de mänskliga och medborgerliga rättigheternas hemland: Europas första jämlika demokratiska rättsstat: folket valde statschefen Bonaparte i folkomröstningen redan 1804!
Hade EU inte tillåtit sej helt ägas och styras av parasiterna Washington,så hade vi genast haft bättre relation med ryssarna. På direkten hade vi haft god vänskap med Ryssland.EU är enligt mej så korkade så det saknar motstycke,hur dom styrs som nickedockor utan egen talan i nån utrikespolitisk fråga heller