Västs krokodiltårar över mordet på Haitis korrupta ledare avslöjar verkligheten i livet som en amerikansk vasallstat

Ingress: Denna artikel 8 juli https://www.rt.com/op-ed/528708-haiti-president-assassination-west/ av Tom Fowdy på RT har översatts av Rolf Nilsson. Liksom andra media beskriver den eländet på Haiti, men har dessutom viktig information om t.ex. USA:s roll. DN skrev i artikeln Haitis president torterades innan han dödades att ”Den mördade presidenten i Haiti torterades innan han dödades. Det visar resultat från obduktionen. Bland annat ska ett av hans ögon ha slitits ut. En av de colombianska militärer som gripits för inblandning i attacken är utbildad av amerikanska elitsoldater.
Enligt den haitiske domaren Carl Henry Destin ska den mördade presidenten Jovenel Moïse ha torterats i sitt sovrum.”
Enligt nyheterna på Sveriges Radio 10/7 har myndigheter på Haiti bett att USA beskyddar hamnar och flygfält i landet, men USA säger Nej. Man har även bett om hjälp från FN:s säkerhetsråd. Nu över till Fowdys artikel.

I februari 2019 publicerade jag Hur USA stryper Haiti i försöken att tvinga på Venezuela regimskifte Jag skrev ”För en vecka sedan bröt protester ut i Haiti. Orsaken var ökning av bensinpriser och Haitis regerings ställningstagande mot president Maduros regering i Venezuela.
Under det ekonomiska krig som riktas mot Venezuela, har de inte kunnat förse Haiti med subventionerad bensin. Haitis folk måste nu vända sig till USAs oljebolag och betala USA pengar för bensinen. Detta har skapat flaskhalsar i distributionen och frustration över höjda priser.”

Nu över till artikeln av Tom Fowdys, som är en brittisk författare och analytiker med inriktning på politik och internationella relationer, med ett primärt fokus på Östasien.

Västs krokodiltårar över mordet på Haitis korrupta ledare avslöjar verkligheten i livet som en amerikansk vasallstat

De 11 miljoner invånarna i denna lilla karibiska önation lider under extrem fattigdom, ojämlikhet och oordning, eftersom det är så som Washington föredrar att ha det.

Haitis president, Jovenel Moïse, mördades den här veckan. Fyra av de påstådda ansvariga legosoldaterna jagades senare och begick självmord. Mordet på Moïse uppväckte ett ramaskri i väst. Men varför hände detta? Och varför skulle vi bry oss om en liten och till synes obetydlig karibisk nation?

Det kan ha kommit som en överraskning för en del, inte minst för att de vanliga medierna har ignorerat den utveckling som föregick och ledde fram till attacken. Svaret är dock ganska enkelt: Haiti är politiskt dysfunktionellt, dess 11 miljoner invånare har fått nog, och Moïse har varit en inkompetent USA-stödd marionett, en kvasi-auktoritär ledare, som riggade ett val och drog på sig vreden av en nation, som drabbats av extrem fattigdom, ojämlikhet och oordning, vilket lämnat nationen i ett tillstånd, som historiskt har förvärrats av amerikansk inblandning.

Om du har hört talas om Haiti, har det sällan varit av bra anledningar. De två saker som dess namn framkallar i västerländska sinnen, är praxis med voodoo och en katastrofal jordbävning 2010, som efterlämnade upp till 300 000 döda. Det är en mycket otursförföljd plats. Det är en av de fattigaste nationerna i världen och den fattigaste på västra halvklotet. 59% av befolkningen lever på bara 2 dollar per dag. Saker och ting har sedan länge passerat en brytpunkt och upplopp som efterlämnat hundratals döda, har varit en regelbunden företeelse under de senaste tre åren. Vi kan inte tolerera mord på någon ledare, men haitier är utan tvekan ett av de mest missgynnade folken i världen.

Haiti är en liten nation, som ligger på ön Hispaniola i Västindien. Dess tragiska historia är en berättelse om kolonialism, slaveri, revolt och sedan återigen underkastelse. Som en av de första platserna som europeiska kolonialister nådde, blev det först en dominans av Spanien och sedan av Frankrike, som samlade en enorm afrikansk slavpopulation i territoriet, i syfte att bygga upp den lukrativa sockerhandeln.

Som ytterligare börda på detta slavarbete, blev det en plats med extrem ojämlikhet i rikedom, innan slavarna i slutet av 1700-talet gjorde uppror, under ledning av Toussaint Louverture, kallad Napoléon Noir eller Black Spartacus och vilken genomförde den haitiska revolutionen – historiens första anti-slaveri-upproret lett av svarta.

Medan den nya nationen aldrig var särskilt stabil och hade ett skakigt förhållande till det som nu är Dominikanska republiken, som det en gång styrde, finns det tre ord som kan sammanfatta aspekter av dess nuvarande situation: The Monroe Doctrine. Amerikas utrikespolitik, som den inrättades 1823, säkerställde att USA behöll dominansen över hela västra halvklotet – oavsett vilken kostnad de berörda länderna utsattes för.

När det kom till Haiti, tog Washington detta till en ny ytterlighet. Av fruktan för Tysklands inflytande på ön, invaderade USA och ockuperade landet för sitt eget nöjes skull 1915 och höll det så i 20 år.

De lämnade så småningom, naturligtvis med trådar fästa (vid de marionetter som lämnades att styra, ö.a.). För att säkra sin dominans över länderna i Latinamerika och Karibien, har USA alltid försökt tillsätta och bibehålla en väldigt liten, elitistisk och extremt förmögen klass vid makten och som innehar det ledarskapet mot större delen av landets befolkning.

Haiti har alltid dominerats av en liten, pro-västlig klass, som kallas ”mulattos”. Även om det är en term som traditionellt hänvisar till hudfärg, handlar det egentligen om social klass. Mulattorna utgör 5% av landets befolkning och har som amerikanska klienter dominerat Haiti i årtionden, också genom perioder av direkt diktatur, inklusive den ökända Duvalier-dynastin, fram till 1980-talet.

Dessa extrema klyftor mellan rika och fattiga och oligarkiskt styre, i kombination med hejdlös politisk instabilitet och oroligheter, har hindrat Haitis framsteg, och i slutändan skapat ett status quo, gynnsamt för USA. Det finns andra faktorer som har förvärrat dess situation, inklusive enorma naturkatastrofer, som jordbävningen 2010, frekventa destruktiva tropiska stormar, kroniska sjukdomsutbrott och mer. Medan landet idag på paperet är  en demokrati, innebär detta uppenbarligen väldigt lite, ur vanliga människors perspektiv.

Det var därför mordet på Moïse inte kom som en överraskning. För dessa vanliga människor symboliserade hans regim korruption, auktoritärism, kaos, förkrossande levnadskostnader och extremt missnöje.

Men ironiskt nog har Monroe-doktrinen också spelat en annan roll. Landets nuvarande politiska kris utlöstes 2019 av ett amerikanskt regimförändringsarbete i närliggande Venezuela – ett land som Haiti var beroende av för billig och färdig bränsletillförsel. Nicolás Maduros stat hade gett Port-au-Prince lån för att köpa olja, men landets ledning förskingrade istället pengarna. Se även min artikel Hur USA stryper Haiti i försöken att tvinga på Venezuela regimskifte

Då USA sedan bestämde sig för att försöka åstadkomma en regimförändring i Venezuela och sanktionerade dess oljeexport, befann sig Haiti i en situation med varken någon olja eller med några pengar för att köpa den från annat håll. Detta skapade bränslebrist och gav upphov till en prishöjning med 50%. De bränsleskatter som regeringen föreslog för att försöka få tillbaka pengarna, utlöste upplopp, som eskalerade till en bredare ilska över levnadsstandarden. I det efterföljande våldet attackerades utländska ambassader.

Men bevakade västerländska medier dessa händelser? Knappt alls. Haiti-regeringen fortsatte att mörda journalister som motsatte sig den. De ställde till och med in ett val. USA införde sanktioner mot ett sådant beslut i Hong Kong förra året. Den här gången? Pinsam tystnad.

Vilka är de viktigaste slutsatserna att dra av detta? Även om mord alltid är fel, är haitierna ett fattigt folk som bringats till den yttersta gränsen. När USA och dess allierade sänder sina kondoleanser till den haitiska regeringen över dödandet av Moïse, bör det framför allt klargöras att detta var en ledare och en regim, föraktad av de flesta av befolkningen och av en mängd olika skäl.

Men för USA har denna misslyckade stat hållits på det sättet i generationer, utifrån politisk bekvämlighet, vilket illustrerar hur Washingtons retorik om mänskliga rättigheter vanligtvis ignoreras, när övergreppen pågår i ett land som är dess underordnade och hur demokrati ensamt är helt meningslös, när landets befolkning är inlåst i svår fattigdom.

Slutligen bör det noteras att Haiti inte har några band till Kina och fortfarande ställer sig på samma sida som Taiwan, och har undertecknat anti-Peking uttalanden i FN – något som inte är meningsfullt för en fattig latinamerikansk nation, utan istället visar på dess position som Amerikas vasall.

För USA, Taiwan och andra är det väldigt enkelt: eftersom Haiti är utan pengar och i en desperat situation, tjänar det våra syften, därför behöver vi inte fixa till det.