Västvärlden: ”Vet inte” eller ”Vill inte veta”?

Även denna artikel har översatts av tandläkare Martin Gelin i Australien. Tusen tack Martin.

Artikeln Västvärlden ”Vet inte” eller ”Vill inte veta”? är skriven av den kände anaalytikern Andre Vltchek. Han presenteras efter artikeln. Denna artikel publicerades den 27/11 i NEO. Western public does not know or does not want to know.

Andre Vltchek är en filosof, romanförfattare, filmskapare och utredande journalist. Han har skrivit om krig och konflikter i dussintals länder. Tre av hans senaste böcker är ”Revolulutionary Optimism, Western Nihilism”, en revolutionsrelaterad roman ”Aurora” och en best sellerbok av politisk non-fiction karaktär: ”Exposing Lies of the Empire”. Han har också skrivit ”Rwanda Gambit”, en banbrytande dokumentär om Rwanda och DRCongo och har gjort filmen om dialog med Noam Chomsky ”On Western Terrorism”. Vltchek bor för närvarande i östra Asien och Mellanöstern och fortsätter att arbeta runt om i världen.

* Jag har just lyssnat på Aktuellt, om de stora motsättningarna mellan rika och fattiga länder i klimatsamtalen i Polen. De bekräftar riktigheten i den analys som bekräftas nedan!

Vi lever i en tid då västerländsk propaganda har blivit oerhört intensiv, till och med surrealistisk. Så har det väl alltid varit. Men nu har de som ligger bakom förlorat all respekt för allmänheten.

Det är nästan som om propagandamakarna skrattar tyst för sig själva, medan de pekar med fingret mot massorna från ett fint kontor, beläget högt uppe i en skyskrapa och säger: ”Dom därnere har förlorat sin tankeförmåga och trots det är de på vår sida”. Gladeligen har dom slukat all propaganda som vi hittills har dukat upp. Och nu förstår vi: de kommer att svälja även våra mest otroliga fabrikationer. Vi behöver inte vara försiktiga längre. Vi kan servera dem allt vad vi hittar på och vad som passar vår regim. ”

Är det verkligen så? Ja tyvärr, är det nog på det viset.

För några veckor sedan attackerades den syriska staden Aleppo med kemiska vapen. Attacken var utförd av terroristgrupper stödda av Väst. Enligt mina FN-källor i staden, skyndade ryska medicinska experter omedelbart till sjukhusen för att hjälpa offren med behandling. Ryska jaktplan sändes genast ut för att attackera terroristernas baser. Alla misstankar pekade på Jabhat al-Nusra. Scenariot såg sollklart ut. Ja, det vill säga, för dig och för mig, men uppenbarligen inte för Västs massmedia, som satte i gång ”en vilseledande aktion” nästan omedelbart efter att terrorattacken ägt rum. CBS News i USA skildrade, med typiskt kluven tunga, attacken den 26 november 2018, på sitt typiskt, bisarra sätt:

”Båda sidorna har förnekat användandet av kemiska vapen och de lade skulden på varandra för lördagens attack”. Fram och tillbaka bollades skuldfrågan på ett sätt, som blivit så typiskt under landets brutala, 7-åriga, krig.

Förskräckliga scener från en tidigare kemisk vapenattack i Syrien ledde till militär aggression av USA, Storbritannien och Frankrike, som utförde missilattacker på tre platser som som de sa skulle vara ”specifikt förknippade med syriska regimens kemiska vapenprogram”.

Är detta scenario verkligen möjligt? Ja, förvisso.

På en sådan absurd rapportering från väst kommenterade den ryske utrikesministern Sergey Lavrov med en enkel mening:

”Washington söker ingen objektiv utredning om användningen av kemiska vapen i Syrien.”

När massmedia rapporterar om Venezuela och Kuba, Iran, Kina, Ryssland, Sydafrika, Nordkorea och dussintals andra nationer som vägrar att dikteras av Väst, då matas vi med samma ”rapportering” och samma grundläggande brist på objektivitet.

Ukrainska fartyg har just brutit sig in i ryskt territorialvatten och därmed provocerat Moskva militärt. Väst meddelade omedelbart sitt fulla stöd för Kiev. Verkar det vettigt? Ja, det gör det självklart, om nu ens ”medvetande” är formatet för normerna i västerländsk imperialism.

Å andra sidan kommer helkriminella folkmordsregimer som t.ex. Saudiarabien eller Indonesien att klara sig undan med massmord (bokstavligen), men vi får knappt se eller höra om detta, om nu inte offret är en korrespondent för en stor amerikansk tidning.

I nutid kan inte ens oskyldiga, ryska tecknade filmer som ”Masha och björnen” undgå giftig nersvärtning. De två karaktärerna, älskade över hela världen, är nu illustrerade i brittiska och amerikanska massmedia som stöd till ’Putins sluga propagandamaskin.’

Västs nyliga försök att på något sätt verka ”objektiv” har även de lösts upp i intet. Alla, absolut alla av de länder som Imperiet betecknar som “personifierad ondska” (läs: oberoende länder), attackeras aggressivt, luras och svärtas ner på alla håll och kanter; från kultur till utrikespolitik, från ekonomiska rapporter till tecknade serier för barn.

Och allmänheten i Väst, konsumerar lydigt alla dessa fabrikationer. Man ser ut att verkligen ”njuta av showen”. Västerländska doktrinskapares nersvärtning, förödmjukelse och förlöjligande av hela nationer och kulturer, förvandlas till en slags billig underhållning, inte långt ifrån den typ av ”underhållning” som erbjuds av de våldsamma och innehållslösa Hollywoodfilmerna, en underhållning som skapar en pseudo-verklighet och samtidigt förslöar hjärnorna på miljarder människor över hela världen.

Många av mina läsare som skriver till mig klagar på att deras egna familjer, hela deras stadsdelar och arbetsplatser har blivit hopplöst indoktrinerade, att människorna tycks ha förlorat förmågan att observera.

Jag har alltid undrat: ”Är det så att de inte kan förstå, eller vill de helt enkelt inte förstå?”

Propagandan är i de flesta fall av låg kvalitet men trots detta vida utspridd. Naturligtvis finns det många sätt att hitta sanningen, ett sätt är att använda internet. Många som bor i Europa eller Nordamerika är definitivt rika nog att resa för att se med egna ögon vad som händer i världen, särskilt till de länder som har jämnats med marken eller förstörda på annat sätt av giriga västerländska företag och regeringar.

I stället för att solbada på de karibiska öarnas stränder år efter år, kan man t.ex. flyga till Venezuela. I stället för att semestra på den utslitna ön Bali (miljömässigt förstörd, överbelastad med trafik men som marknadsför sig själv som ett ”jordiskt paradis”) kunde man besöka Borneo och där se hur hela ekosystem förstörs/förstörts av provästlig extrem kapitalism. Självfallet föreslår jag inte att de ska resa till någon verklig krigszon eller områden där folkmord äger rum, som t.ex. västra Papua, Kashmir eller Demokratiska republiken Kongo, men man kan ju ändå visa mer intresse för länder/platser som förstörs för att upprätthålla Västs otroligt höga levnadsstandard. Det finns så många platser på jorden där tusentals, eller hundratusentals dör årligen, så att många européer kan fortsätta att njuta av kostnadsfri sjukvård, utbildning och köpa de nyaste bilmodellerna.

I själva verket blir sanningen mycket ”obekväm”. Okunnighet är som ett vintertäcke på en kall natt: mysigt och tröstande, och så svårt att undvara. Ett välkänt faktum för propagandisterna, det är en del av deras kalkyl. De erbjuder människor i Väst en ”lättvindig flykt från verkligheten” istället för att dela ansvaret för världens tillstånd.

”Lämna allt till oss!”, säger de utan att uttala hela meningen. ”Låt oss vara ditt dåliga samvete, underförstått det dåliga samvetet i samband med företagsvärlden och olika regeringar. Det är OK att ropa att du hatar oss, så länge du inte försätter oss i obalans, eller börja utmana gällande världsordning. Vi är nöjda så länge du bara kräver självisk förbättring av din egen levnadsstandard.

I Europa och Nordamerika, i Australien och Nya Zeeland är människor extremt kunniga. De vet precis vilken iPhone man ska köpa; de jämför olika modeller på nätet, de undersöker varje liten kameradetalj, varje form, varje funktion. Innan de betalar med sina dollars eller euro, ser de till att de får det lägsta priset. Detsamma gäller för bilar, för fastigheter, för deras lyxiga, årliga 6 veckors semesterresor till ”exotiska platser”.

Men de visar inte samma iver när det gäller att hitta sanningen. De undersöker inte Västvärldens MSMs ”pseudo-verklighet”, vad som anses om Ryssland eller Kina, eller verkligheten i länderna i Latinamerika där revolution råder, eller i Iran och Syrien, eller i Nordkorea. För att uttrycka sig vulgärt: de ”är inte intresserade av sanningen”. Vilket gör dem, åtminstone ideologiskt sett , helt fundamentalistiska.

Men varför? Är inte kunskap det högsta att sträva efter? ”Demokratin” blir farsartad, om nästan alla människor ser världen med samma ögon?

Slutsatsen som jag nyligen kom fram till är: de söker inte, de jämför inte och ”de vill inte veta” eftersom de är rädda.

Rädda för att upptäcka verkligheten, vilket i sin tur skulle tvinga dem att agera; att åtminstone dela med sig några av de grundläggande privilegierna med medborgarna i de länder som de koloniserat.

Låt oss titta närmare på världsnyheterna. I skrivande stund, och som nämnts ovan, återhämtar sig Syrien från ännu en hemsk kemisk attack. Frankrike är måhända inblandat. Men i Frankrike kämpar protestanterna mot polismakten. Över vad? Över höga bränslepriser. Bränslepriser i Frankrike.

Det är så långt som Europa är villigt att gå med sina proteströrelser: priser, löner, privilegier, privilegier, och återigen privilegier! Vem betalar för privilegierna är irrelevant (för dem som bor i väst). Européer vet och bryr sig bara om sina ”rättigheter” men inte om sitt ”ansvar” gentemot världen. De vill ha rättvisa för sig själva, men visar inget intresse för rättvisa för hela mänskligheten. När jag jämför hur svårt det är för människor i Asien att upprätthålla sina samhällsfunktioner, med hur lite man behöver arbeta för samma sak i Europa, dyker frågan omedelbart upp: vem betalar för gratis utbildning och sjukvård i Paris eller Hamburg? För de korta arbetsveckorna, eller för årliga sex veckors semester? Definitivt inte européerna själva. Mest sannolikhet är de som betalar, människorna i de förstörda länderna i Afrika, eller invånarna i Papua, och med säkerhet de infödda på ön Borneo, liksom araber och så många andra.

“Ytterst obekväma tankar, eller hur? För dem som tänker efter ”.

Det var därför, när jag för två år sedan, talade inför det italienska parlamentet och framhöll: ”Jag är emot gratis sjukvård och fri utbildning i Europa. Däremot strävar jag efter gratis sjukvård och utbildning i hela världen.”

Västvärlden älskar sina privilegier. Ofta, eller mestadels, anser man inte längre att de egna privilegierna är privilegier, utan medfödda rättigheter. Därför kommer förhållandet sällan upp till diskussion. Det priviligerade Frankrike eller Tyskland, Kanada eller till och med, men i mindre utsträckning USA, (ett land med verkligt skrämmande socialpolitik, om man mäter med västerländska mått, men är fortfarande oerhört generöst om man jämför med Afrika, Syd- och Sydostasien , eller Mellanöstern).

För inte så länge sedan filmade jag runt om i Mexiko, ett land som just har valt en vänsterparti president, för första gången på årtionden. I staden Oaxaca blockerade dussintals inhemska kvinnor tillträde till guvernörens palats. De övernattade i provisoriska tält. De krävde rättvisa. De var märkta till kropp och själ. Deras land hade plundrats, medan många av dem blev våldtagna och slagna av paramilitära styrkor tillhörande den tidigare högerregeringen. En del av deras vänner och familjemedlemmar avled. Allt detta, helt enkelt för att ”deras land hade underjordiska rikedomar” och för att flera gruvföretag (inklusive de från Kanada) tidigare hyrde privata arméer för att jaga bönderna på flykten .

En ännu brutalare version av ovan nämnda, händer i västra Papua, där amerikanska, australiska och brittiska företag anställer privata indonesiska arméer för att försvara sina ”affärsintressen”. Hundratusentals människor har redan mördats i processen, och hela ön förstörs irreversibelt. Självklart får ingen utländsk journalist rapportera om detta. Och ingen kritik, inga sanktioner åläggs Indonesien eller länderna som deltar i detta folkmord.

Efter Mexiko flög jag till Sydkorea, och på vägen hem stannade jag två dagar i Vancouver i Kanada, en stad som beskrivs som en av de ”bästa städerna på jorden”.Naturligtvis, vem håller inte med – en storartad stad! Men eftersom jag vet vad jag vet, kan jag inte fullt ut njuta av dess charm.

Om du nu är kanadadensare och du tror på sagor som förklarar allt, inklusive rikedom, komfort och säkerhet som på något sätt mirakulöst faller från himlen, rakt ner i ditt knä, kan du leva ett tryggt liv, omgivet av sociala tjänster, parker för allmänheten och det för det mesta orörd natur. (Naturen plundras för din räkning på avlägsna platser, så du behöver inte se det och ditt själviska, känsliga hjärta behöver inte lida).

Många i Kanada och på andra håll i väst tror på sagor. Det blir enklare på det sättet, det är ”psykiskt säkrare”. Därför ser du som Kanadensare allvarligt på om en landsman skulle gå emot sina egna privilegier? Om du är Europee, samma sak? Skulle du gräva efter sanningen? Skulle du utmana din regims propaganda?

Vissa kanske gör det, men ytterst få. Den överväldigande majoriteten gör det inte.

Det beror inte alltid på att ”befolkningen i Väst är hjärntvättad”. Det skulle verkligen vara ett för enkelt scenario, något som möjligen kunde rättas till.

Problemet är mycket värre. Invånarna i Västvärlden vill inte veta, för djupt inom sig vill de inte att systemet ska förändras. De vill inte att världsordningen ska ändras.

De känner intuitivt att om det som föreslås av Ryssland, Kina, Kuba, Venezuela, Iran och andra länder skulle genomföras, skulle deras personliga privilegier komma att försvinna. Deras länder skulle bli som alla andra länder på jorden; man skulle behöva lyda internationella lagar och deras befolkning skulle vara tvungna att arbeta mycket hårt för sitt livsuppehälle. Plundringen av vår planet skulle bli förbjuden. Invanda privilegier skulle sluta att existera.

Därför är det bättre att inte veta, att inte förstå. På så sätt skulle ”belöningens kaka”, eller kalla den ”morot” inte gå förlorad .

”Okunnigheten” i väst, tror jag, har med vilja placerats in i ”undermedvetandet”. Med kunskap kommer ansvar. Med ansvar kommer skyldigheten att agera. (Att då inte agera, skulle anses som omoraliskt). Ett scenario som bara leder till förlust av privilegier.

Propagandisterna i väst är mycket väl medvetna om situationen. Jag fick veta av några ledande psykologer att både psykiatriker och psykologer är anställda och används för att ”forma den allmänna opinionen” och därför arbeta som propagandateknologer. De studerar och analyserar ”allmänhetens stämning”. De kartlägger allmänhetens önskningar och målsättningar.

Allt detta är inte så enkelt som det verkar, eller hur?

Tyvärr finns det ett tyst (outtalat och osignerat) avtal mellan västvärldens allmänhet och dess etablerade elit, liksom företagslivet, att status quo måste bibehållas till varje pris (betalat av ”de andra”). Väst skall regera världen, och åtminstone en del av bytet måste delas mellan de (västerländska) massorna.

Vad de kämpar om på gatorna i Paris och andra europeiska städer är ”hur stor del av vinstkakan som bör hamna i fickorna på det europeiska folket i gemen”. Man demonstrerar definitivt inte för att Väst skall sluta med att skövla resten av världen.

Tyvärr kan resten av världen inte alls räkna med den europeiska eller nordamerikanska befolkningen kommer att stödja dem i kampen för att förstöra och stoppa imperialismen, nykolonialismen eller den kontinuerliga och dödliga plundringen.

Det beror inte på att allmänheten i Väst ”inte vet ”, men för att den gör allt som står i deras makt, för att inte veta. Eller om Väst vet eller misstänker att detta försiggår, ser man till att allt fungerar i okunnighet. För egna själviska intressen. För de egna privilegierna.

Å andra sidan kan länder som Ryssland, Kina, Venezuela, Kuba, Syrien eller Iran aldrig någonsin ”lugna ner” Västvärlden. Så länge de kräver rättvisa för alla, liksom en ny/reviderad global ordning kommer de att nedsvärtas, demoniseras och så småningom attackeras fysiskt. Konfrontation med våld verkar vara oundviklig. Och det är Väst som kommer att börja kriget.

Förändring, revolution kommer och har redan startats “utifrån”, av de länder som vägrar att acceptera Imperiets brutalitet och deras fullständigt odemokratiska kontroll över så många delar av världen.

Och låt oss vara helt uppriktiga: Väst kommer att kämpa med alla medel och med samlad makt, mot grundläggande förändringar av vår världs nuvarande ordning.

Det kommer snart bli Väst (inklusive dess regeringar, företag och extremt lydiga och själviska medborgare), mot resten av världen.

Andre Vltchek är en filosof, romanförfattare, filmskapare och undersökande journalist. Han har behandlat krig och konflikter i dussintals länder. Tre av hans senaste böcker är ”Revolutionary Optimism, Western Nihilism”, en revolutionerande roman ”Aurora” och ett bästsäljande arbete av politisk non-fiction: ”Exponering Lies Of The Empire”. Finn hans andra böcker här.. Titta på ”Rwanda Gambit”, hans banbrytande dokumentär om Rwanda och DRCongo och hans film/dialog med Noam Chomsky ”On Western Terrorism”. Vltchek bor för närvarande i östra Asien och Mellanöstern och fortsätter att arbeta runt om i världen. Han kan nås via sin hemsida Andre Vltcheks hemsida. och hans Twitter Andre Vltcheks Twitter..

Andre Vltchek is a philosopher, novelist, filmmaker and investigative journalist. He has covered wars and conflicts in dozens of countries. Three of his latest books are ”Revolutionary Optimism, Western Nihilism”, a revolutionary novel “Aurora” and a bestselling work of political non-fiction: “Exposing Lies Of The Empire”. View his other books here.. Watch Rwanda Gambit, his groundbreaking documentary about Rwanda and DRCongo and his film/dialogue with Noam Chomsky “On Western Terrorism”. Vltchek presently resides in East Asia and the Middle East, and continues to work around the world. He can be reached through his website Andre Vltcheks hemsida. and his Twitter Andre Vltchek’s Twitter..