Vem har fördel av tragedin i Beirut?

Inte oväntat sker stora protester mot regeringen i Beirut, som låtit det potentiellt – och reellt – farliga enorma upplaget av ammoniumnitrat ligga utan tillräcklig säkerhet. Förståeliga protester SvT: Nya våldsamma protester i Beirut.

Explosionen var mycket kraftig och en djup krater på 43 meter ska ha bildats.

The Beirut port explosion crater is 43 meters deep — Security official pic.twitter.com/SeFjx6pQpq

— Faytuks News ? (@Faytuks) August 9, 2020

Ammoniumnitrat är relativt svårantändligt. Inte konstigt att tankar finns på attentat. Vissa har särskild nackdel av det skedda, och inte minst den av Hizbollah stödda regeringen. Andra, bl.a. finanskretsar i Väst – eller tvärtom Kina – kan få fördelar av möjlig/sannolika ekonomiska ändringar

Den erfarne geopolitiska analytikern Pepe Escobar analyserar situationen och olika alternativ i en artikel. Romel Andersjö har översatt den avkortade, representativa delen som publicerats av The Saker.

Who Profits from the Beirut Tragedy.

Vem har fördel av tragedin i Beirut?

Om Beirut-explosionen bara var en följd av vårdslöshet och korruption av den nuvarande libanesiska regeringen kan och bör diskuteras. Bland dem som yttrat sig finns president Trump som säger att enligt USA:s stora generaler ligger en attack kanske bakom ”Det var en bomb av något slag”.

USA:s försvarsminister Mark Esper lär tro att explosionen beror på en olycka. Säkerhet i Beiruts hamn – landets främsta ekonomiska nav – måste betraktas som en högsta prioritet. 2. 750 ton ammoniumnitrat anlände till Beirut i september 2013 på Rhosus, ett fartyg under moldavisk flagga Georgien till Moçambique. Rhosus beslagstogs av Beiruts hamnstatskontroll.

Fartyget övergavs sin ägare, Igor Grechushkin, född i Ryssland och bosatt på Cypern, som misstänks ha ”tappat intresset” för sin relativt dyrbara last, för att betala hans skulder.Grechushkin betalade aldrig sin besättning, som knappt överlevde i flera månader innan han återlämnades på humanitära grunder. Den cypriotiska regeringen bekräftade att Interpol inte begärde att han skulle gripas.

Hela operationen känns som en täckning – med de verkliga mottagarna av ammoniumnitratet är andra, eventuellt är ”måttliga rebeller” i Syrien som använder det för att göra IED (sprängmedel) och utrusta självmordsbila. De 2 750 tonnen överfördes till Hangar 12-lagret av kajen.

Det som följde var ett häpnadsväckande fall av vårdslöshet. Från 2014 till 2017 ignorerades brev från tulltjänstemän -med förslag på alternativ för att bli av med den farliga lasten. När den libanesiska premiärministern Hassan Diab nu utropar ”De ansvariga kommer att betala priset” är sammanhanget absolut nödvändigt. Varken premiärministern eller presidenten eller någon av kabinettministrarna visste att ammoniumnitratet var lagrat i Hangar 12, bekräftar den före detta iranska diplomaten Amir Mousavi, chef för Center for Strategic Studies and International Relations i Teheran.

Byråkratin i Beiruts hamn och mafiosor som faktiskt är ansvariga är nära kopplade till bland annat al-Mostaqbal-fraktionen, som leds av den tidigare premiärminister Saad al-Hariri, som helt stöds av Saudiarabien.

Den oerhört korrupta Hariri förlorade makten i oktober 2019 efter allvarliga protester. Hans medarbetare ”försvann” med minst 20 miljarder dollar från Libanons skattkammare – vilket allvarligt förvärrade landets valutakris .Inte konstigt att den nuvarande regeringen – där vi har premiärminister Diab med stöd av Hezbollah – inte hade informerats om ammoniumnitratet.

Ammoniumnitrat är ganska stabilt, vilket gör det till ett av de säkraste sprängämnena som används vid gruvdrift. Eld kommer normalt inte att sätta igång en reaktion så att det exploderar. Det blir mycket explosivt endast om det är förorenat – till exempel med olja – eller värms till en punkt där den genomgår kemiska förändringar.

Varför exploderar detta i Hangar 12 efter sju år? En rimling förklaring ges av Mellanöstern-experten Elijah Magnier är att någon aktivt fick medlet att explodera. Detta scenario förklarar dock inte den första explosionen. Och förklarar verkligen inte de avsiktliga bränderna som ställts till en iransk marknad i Ajam i Förenade Arabemiraten, och även till en serie livsmedels- / jordbrukslager i Najaf, Irak, omedelbart efter Beirut-tragedin.

Libanon – med tillgångar och fastigheter värda biljoner dollar – är ett saftigt byte för globala finansgamlar. Att greppa dessa tillgångar mitt i det nya stora depressionen är högsta priset. Parallellt skulle kunna IMF-ingripa och kräva en ”strukturell anpassning” som gagnar geopolitiska och geoekonomiska intressen från USA, Saudiarabien och Frankrike. Det är ingen slump att president Macron anlände till Beirut torsdag för att lova Paris neokoniala ”stöd” och föreslå en omfattande uppsättning ”reformer”. Redan för en månad sedan varnade ”IMF” för att en ”implosion” accelererar i Libanon. Premiärminister Diab skulle bli tvungen att acceptera IMF:s bud.

Dag Detter, en svensk finansman, och Nasser Saidi, en före detta libanesisk minister och centralbankschef, föreslår att landets centrala tillgångar placeras i en nationell fond. Detta räcker inte för IMF och västs storbanker. Wikipedia: Dag Detter.

De vill ha kontroll också över fastigheter.”Det ekonomiska värdet på offentliga fastigheter kan vara värt minst lika mycket som BNP.”

Vem känner chockvågorna? Ett scenario som Beirut-katastrofen har kopplats till israeliska planer sedan februari 2016. Israel medger att Hangar 12 inte var en vapendepå för Hizbollah. Smma dag som Beirut-explosionen tweetade premiärminister Netanyahu i nuvarande tid: ”Vi träffade en cell och nu vi träffar vi sändarna. Vi kommer att göra vad som är nödvändigt för att försvara oss själva. Jag föreslår att alla, inklusive Hizbollah, överväger detta. ”

En rubrik – ”Chockvågaor från Beirut kommer att kännas av Hizbollah under en lång tid” – kan indikera att det enda som är viktigt för Tel Aviv är att dra nytta av tragedin för att demonisera Hizbollah och av föreningen, Iran. Det har anknytning till den amerikanska kongressen ”Countering Hezbollah in Libanon’s Military Act of 2019” {S.1886}, som bland annat beordrar Beirut att utvisa Hizbollah från Libanon.

Och ändå har reaktionerna från Israel varit märkligt dämpade. Saudiska intel – som har tillgång till Mossad och demoniserar Hizbollah mer än Israel – aktiveras. Alla underrättelsetjänster som jag pratade med vägrar att säga något med tanke på ämnets extrema känslighet

En saudisk källa i kontakt med Mossad, hävdar att det ursprungliga målet var Hezbollah-missiler lagrade i Beiruts hamn. Hans menar att premiärminister Netanyahu var på väg att ta kredit för strejken – följt upp sin tweet. Men Mossad insåg att operationen hade gått hemskt fel och blivit en stor katastrof.

Problemet börjar med det faktum att detta inte var ett Hezbollah-vapenlager, vilket Israel medgav. När vapendepåer sprängs finns det en primär explosion följt av flera mindre explosioner, något som kan hålla i flera dagar. Det var inte vad som hände i Beirut. Den första explosionen följdes av en massiv kemisk explosion – och sedan blev det tyst.

Thierry Meyssan som har nära kontakter med syrisk underrättelsetjänst främjar möjligheten att ”attacken” genomfördes med ett okänt vapen, en missil Syrien i januari 2020. Varken Syrien eller Iran hänvisar till detta okända vapen, och jag fick ingen bekräftelse på dess existens.

Om Beiruts hamn drabbades av ett ”okänt vapen” kan president Trump ha berättat sanningen: Det var en ”attack”. Och det skulle förklara varför Netanyahu, som ser den stora förödelsen i Beiru, beslutade att Israel skulle hålla en mycket låg profil.

Beirut-explosionen kan vid första anblicken ses som ett dödligt slag mot Belt and Road Initiative, med tanke på att Kina betraktar anslutningen mellan Iran, Irak, Syrien och Libanon som hörnstenen i sydöstra Asien Belt och Road korridor. Ändå kan det slå tillbaka.

Kina och Iran positionerade sig redan som eventuella investerare efter sprängningen, i skarp kontrast till IMF: s bud efter råd från Hezbollahs generalsekreterare Nasrallah för bara några veckor sedan.

Syrien och Iran är i framkant när det gäller att bistå Libanon. Teheran skickar ett akutsjukhus, matpaket, medicin och medicinsk utrustning. Syrien öppnade sina gränser med Libanon, skickade medicinska team och tar emot patienter från Beiruts sjukhus. Det är alltid viktigt att komma ihåg att ”attacken” (Trump) på Beiruts hamn förstörde Libanons viktigaste kornsilo, bortsett från hamnens totala förstörelse – landets viktigaste livslinje för handel.

Det skulle passa in i en strategi för att svälta ut Libanon. Samma dag blev Libanon till stor del beroende av Syrien för mat attackerade USA silo för säd i Syrien. Syrien är en enorm exportör av organiskt vete. Och det är därför som USA rutinmässigt riktar sig mot syriska silor och bränner dess grödor – och försöker också svälta Syrien och tvinga Damaskus, redan under hårda sanktioner, att spendera dåligt behövda medel för att köpa mat.

I stark kontrast till intressena hos USA / Frankrike / Saudi skulle plan A för Libanon kunna vara att gradvis släppa inflytandet från USA-Frankrikes och gå direkt in i Belt and Road samt Shanghai Cooperation Organization. Gå österut, det eurasiska vägen.

Hamnen och till och med en hel del av den förstörda staden kan på medellång sikt snabbt och professionellt byggas om genom kinesiska investeringar. Kineserna är specialister inom hamnkonstruktion och förvaltning.Detta optimistiska scenario skulle innebära en rensning av de korruption, droger, vapen och fastigheter från Libanons plutokrati.

Koppla ihop det med Hezbollahs mycket framgångsrika sociala välfärdssystem – som jag såg själv förra året. Det kommer att bli en lång och besvärlig kamp. Men jämför denna situation med Empire of Chaos – som behöver kaos överallt, särskilt i hela Eurasien.

General Wesley Clarks beryktade uttalande att Pentagon år 2001 uppsatte målet att ta över kontroll av sju länder på fem år inkluderade Libanon. Den libanesiska liran må ha kollapsat; de flesta libaneser kan vara ganska desperata; och nu är Beirut delvis förstört.

Det kan vara strået som bryter kamelens rygg, men som släpper kamelen fri för att ta steg tillbaka till Asien längs de Nya Silkesvägarna.