Venezuela: För demokrati mot socialistisk dystopi?

Detta är ett tal 19/1 av Nicolás Maduro, Venezuelas president. Jag har fått det sänt till mig av Christine Vaple, som översatt talet. Läs och reflektera. Två källor till talet:

Socialistisk dystopi
TelesurTV: Socialistisk dystopi

Talet hölls alltså innan de pågående dramatiska händelserna i landet. Jag återkommer till detta. Nyligen har oppositionspolitikern Juan Guaidó utropat sig själv till ”interimpresident” och USA:s Donald Trump erkänner honom som landets ledare. Venezuela har avbrutit de diplomatiska förbindelserna med USA. Mexiko och många av världens regeringar erkänner bara president Nicolas Maduro som Venezuelas legitima regering.

I media talas/skrivs om valfusk då Maduro valdes till president. Jag har skrivit om detta ”Maduro omvaldes som president i Venezuela söndagen den 20 maj. Han fick 5,8 miljoner av de 8,6 miljoner avlagda rösterna (67%), vid ett valdeltagande på 46 procent. Hans närmaste utmanare, Henri Falcon, fick 1,8 miljoner röster. Processen övervakades av ca 200 internationella valobservatörer från ett 30-tal länder. Bland observatörerna fanns Spaniens tidigare premiärminister Zapatero, som kommenterade: ”Jag hyser inga tvivel om valprocessen. Det är ett avancerat och automatiserat valsystem.” En annan observatör var Ecuadors förre president Rafael Correa som skrev: ”De venezolanska valen fortskrider fullt normalt. Jag har besökt fyra vallokaler. Det kommer ett kontinuerligt flöde av röstande. Kort vänte- och rösttid. Mycket modernt system med dubbel kontroll. Utifrån vad jag sett är det en oklanderlig organisation.” Stor valseger för Maduro i valet i Venezuela. Vad skriver media?

USA erkänner alltså en självutnämnd president före den president som överlägset valdes i fria val. Säger detta något om USA:s syn på demokrati?

Jonas Sjöstedt twittrade: Venezuelas folk förtjänar ett slut på vanstyret och verklig demokrati. Lösningen är fria val, rättsstat och fritt verkande opposition – inte militära angrepp från USA.

Jag svarade på Twitter: Venezuela har haft hela 25 fria val på 20 år – betydligt fler än t.ex. Sverige där 85 % uppger att de saknar politiskt inflytande mellan valen enligt Demokratiutredningen. USA-stödd omvälvning mot alltför självständig president.

Socialistisk dystopi – tal av president Maduro

De grälar om en socialism som inte finns. De kämpar mot en anti-utopi som inte hör till någon. De föreställer sig en värld utan familj, utan ordning, utan marknad, utan frihet. Högerliberalerna uppfann ett spöke, som de hängde en skylt på med ordet ”socialism” och nu ser de det överallt, och framför allt hela tiden i Venezuela. Men nu räcker det.

För den socialism som de kämpar mot är inte är den som vi inkluderande demokratier, med ett folk som lever i det 21a århundradet, ställer oss bakom. Vår socialism är speciell, folklig och djupt latinamerikansk. Som vi sade klart och tydligt i FNs generalförsamling i september förra året: /vår socialism/ är ett självständigt projekt för demokratisk revolution, sociala krav, det är en egen modell och väg som bygger på vår egen historia och vår egen kultur.

Och det är klart att vår demokrati är annorlunda, eftersom den inte grundlades varken av eller för eliterna, som fallet är med de liberala demokratierna i Europa och USA. Vi gjorde uppror mot den modellen och föresatte oss för 20 år sedan en egen demokrati, grundad på det venezolanska folkets suveränitet.

Saken är den att, när det tjugonde århundradet led mot sitt slut och vi i Latinamerika lämnade bakom oss perioden av USA-stödda diktaturer, försökte man – likt en trojansk häst – med en presentförpackad idé om ”liberal demokrati” linda in alla sina egna värderingar i begreppet ”modernitet”. Men vi vill säga er att vi här i Latinamerika har också en identitet och värderingar och vi vill inbegripa våra egna värderingar i vår demokrati, framför andras. Inte bara individens och kapitalets, utan även värderingar som solidaritet och gemenskap. För oss är fosterlandet detta andra.

Vi har lärt oss läxan, för den pågick i århundraden. I stället för att berika den egna kulturen med den utifrån, försökte den latinamerikanska eliten med sitt liberala mode ständigt återskapa Europa i hjärtat av Amerika, och samtidigt förstöra allt som verkade annorlunda. Eliter i vilkas ögon vi andra, indianerna och de svarta, snarare sågs som apor än som människor.

Vi tror lidelsefullt på vår och den latinamerikanska demokratin, eftersom vi i Venezuela tror på och uppfyller de tre grunderna vi ser som väsentliga och nödvändiga:

För det första, vi genomför val på ett systematiskt, vardagligt och fredligt sätt. Under de senaste 20 åren har vi hållit 25 val, alla godkända av nationella och internationella institutioner och politiska aktörer. Några vi har vunnit med överväldigande majoritet, andra vi har förlorat.

För det andra, för att i Venezuela har medborgarna genom direktdemokrati, främst via grannskapsorganisationer och politiska partier, tillgång till och kontroll över det offentliga.

Och för det tredje, för i Venezuela är det folket som styr, inte eliterna. Före mig var det Chávez, en soldat som härstammade från svarta och indianer och som blev en landsfader. Idag och för sex år framåt regeras Venezuela av en enkel fackföreningsman och busschaufför. I Venezuela är det folket som styr sig själva, eftersom det var deras konstituerande församling som utformade och utarbetade sin egen konstitution.

Vi är inte och vi vill inte vara en demokratimodell. Däremot är vi den demokrati som definierats och försvaras av sitt folk, och som folket utvecklar i dagliga insatser mot lögner och falska positiva nyheter. Det är en ofullkomlig demokrati som hela tiden strävar efter att omfatta alla och bli mer rättvis.