Vicepresidents-debatten mellan Harris och Pence: USA: s politik är inte ”polariserad” utan vilar på en bred överenskommelse. Vilken?

I onsdags kväll (USA-tid) ägde debatten mellan vicepresidenkandidaterna Kamala Harris och Mike Pence rum.

En Youtubeinspelning av debatten finns längst ned.

DN skriver att detta var en betydligt lugnare debatt än den mellan Donald Trump och Joe Biden häromveckan.

Sputniknews inleder sin mer informerande artikel ”USA: s vice president Mike Pence och Kaliforniens senator Kamala Harris debatterade och attackerade varandra i frågor om pandemin, Iran, klimatförändringarna och polisvåldet innan de avslutade debatten genom att diskutera valbedrägerier.”

Rolf Nilsson, som funnit och översatt artikeln av Caitlin Johnstone nedan kommenterar Johnstones artikel i mail till mig: ”Den här utmärkta sammanfattningen bekräftar det Johnstone skrev. De för vanliga amerikaner viktiga frågorna behandlas inte. Fattigdom, sjukvård, arbetslöshet, militärutgifter, krigföring osv.”

Catarina Östlund: skriver på annan plats ”Kamala Harris hamnade långt ner på listan bland icke-vita när man skulle utse demokraternas presidentkandidat i USA. Opinionsundersökningar gjorda på senare tid visar att icke-vita tenderar att rösta efter klass och inte identitet.

När vi samlade in namn mot NATO i Göteborg, så talade jag med många många invandrare, som sa, att myndigheterna i Sverige var ”alldeles för snälla” typ mot invandrare, ungefär som den vanlige svensken tänker. Inte en enda gång hörde jag talas om att svenskarna var rasister….det hörs däremot väldigt ofta från den sk identitetsvänstern.
Den identitetsvänster som nästan bad till Gud att Hilary Clinton skulle vinna presidentvalet, för att hon var kvinna. Att hon till exempel kritiserade Obama för att han uteslöt en kärnvapenattack mot Iran, och att hon ville låta ta livet av Julian Assange för att han avslöjat att hon i sina e-mail direkt kunde kopplas med krigen i Syrien, i Libyen och med direkt hjälpt till Al-Qaida och IS…,och att hon är det militärindustriella komplexets marionett, det betydde mindre, det viktiga var att hon var kvinna.”

Men vad tycker nu Caitline Johnstone i Melbourne, som jag publicerat flera artiklar?

USA: s politik är inte ”polariserad”; Den är i det närmaste en allmän överenskommelse

av Caitlin Johnstone

När man betraktar amerikansk politik verkar det som om det finns två vanliga politiska fraktioner som är mycket starkt oeniga. ”Divided” är ett ord som ofta används. ”Polarized” är ett annat.
Det är naturligtvis sant att en hel del känslor kommer fram i debatten mellan dessa två fraktioner, och det mesta är verkligen negativt. De kontroversiella ämnena i nyhetsrapporteringen i USA innehåller vanligen mer än ett ämne som lyfter fram den frätande fiendskapen mellan dem.

Men bakom alla förolämpningar och heta debatter är dessa två fraktioner faktiskt rasande överens. De håller hela tiden med varandra.

De är överens om att den amerikanska regeringen bör förbli centrum för ett världsomspännande imperium; de käbbar bara ilsket över några detaljer om hur detta imperium ska drivas, som t.ex. om den saudiska kronprinsen borde ha fått någon liten konsekvens för att ha lemlästat en Washington Post-reporter med en bensåg.

De är överens om att USA till varje pris bör förbli jordens enväldiga härskare; de bråkar bara högljutt över några detaljer i hur det ska se ut, som om dess militärbaser kan namnges efter konfedererade generaler eller ej (Sydstaterna i inbördeskriget).

De är överens om att det bör finnas en massiv amerikansk militär närvaro runt om i världen. De ifrågasätter bara väldigt små saker, som om huruvida några tusen av dessa trupper ska stanna kvar i Tyskland eller flyttas till Polen.

De är överens om att det måste användas oändligt med militärt våld för att upprätthålla det USA:s imperium; de ställer bara till med en stor show för att diskutera om det militära våldet bör vara mest fokuserat på Syrien eller Iran.

De är överens om att det är nödvändigt att hota hela planeten med kärnvapen samtidigt som man ökar sin aggression mot andra kärnvapenmakter. De grälar bara fram och tillbaka om vems finger som ska vara på avfyrmningsknappen.

De är överens om att det är nödvändigt att med järnhand kontrollera världsekonomin. De tvistar bara om strategin, som hur och när man ska sjösätta ett handelskrig med Kina.

De är överens om att miljön bör fortsätta att förstöras; de kämpar bara om mindre detaljer, som om det bör göras några justeringar av vinstmarginalerna för gröna energiföretag.

De är överens om att inkomst- och förmögenhetsklyftorna ska bestå i USA. De är bara
passionerat oense om hur de ska bevaras, som om alla amerikaner ska få ytterligare en liten ekonomisk stimulans i år på 1200 dollar.

De är överens om att USA bör fortsätta att styras som en plutokrati; de munhuggs bara över de mindre detaljerna, som om huruvida dessa plutokrater ska betala lite mer i skatt eller inte.

De är överens om att amerikanerna bör fortsatt utsättas för en massiv och aggressiv propaganda; de diskuterar bara om den ska utföras av Fox News eller MSNBC.

De är överens om att amerikanerna bör omsorgsfullt övervakas och att deras yttranden ska kontrolleras noggrant. De diskuterar bara detaljerna, som om högertyckare censureras
oproportionerligt mycket på sociala medier eller inte.

I alla de frågor, som i stor utsträckning på allvar påverkar vanliga människors vardag, är dessa två politiska fraktioner helt överens. De ställer bara till mycket oväsen om den lilla procent av frågor där de är oeniga.

De tillåter inte någon öppen diskussion om det oligarkiska imperiet borde fortsätta att existera; alla deras frågor, argument och låtsasdebatter kretsar i stället kring hur det ska upprätthållas.

Detta är vad de båda partierna är skapade för att göra. De är utformade för att hindra den
amerikanska befolkningen från att tydligt förstå vad den verkliga debatten handlar om, vilket gör att den som förlitar sig på en världsbild som gynnar någon av dessa dominerande fraktioner oundvikligen kommer att drabbas av förvirring och missuppfattningar. De utgör ett slags perceptuella filter, utformade för att dölja den enda riktiga debatten om USA: s politik.

Den verkliga debatten i amerikansk politik är inte den mellan de två partierna som är överens med varandra om praktiskt taget allt som betyder något i varje del som betyder något. Den verkliga debatten är mellan de två partierna tillsammans, mot dem som inser att hela den det nuvarande amerikanska politiken måste spolas.

Den verkliga politiska debatten i USA är mellan (A) dem som förstår att USA: s imperium är den mest destruktiva kraften på denna planet och är korrupt från topp till tå, och (B) de som instämmer i de vanliga partiernas framställningar, vilka är utformade för att stödja USA: s imperium.

Om politik var på riktigt i Amerika, skulle detta vara den debatt som alla ser. Inte mellan två mordiska herar i 70-årsåldern som försöker överrösta varandra om vem som hatar socialismen mest, utan mellan den sida som motsätter sig det oligarkiska imperiet och den sida som främjar och skyddar det.

Men politik är inte på riktigt i USA. Det är en show. En tvåhänt kasperdocks-show för att distrahera publiken medan ficktjuvar rånar dem i smyg. Om du vill se saker tydligt, så bortse helt och hållet från den falska dockteatern och fokusera i stället på att främja den verkliga debatten: den som handlar om att USA:s oligarkiska imperium är
korrumperat bortom all räddning och måste byggas om från grunden

Debatten enligt CNBC