Viktigt och klargörande remissyttrande över DCA-avtalet med USA från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har skrivit ett omfattande och mycket värdefullt remissvar om försvarssamarbetsavtalet mellan USA och Sverige på 8,5 sidor.. https://www.regeringen.se/contentassets/0ee5d483364c4f07b8d9f78ed6958714/stockholms-universitet.pdf

I stort sett bekräftar de den kritik som framförs i remissvar som publiceras på Globalpolitics.se, i de områden som behandlas.

Nämnden tar upp behovet av att svenska regeringen i underlaget för det kommande ställningstagandet till avtalet gör tydliga klarlägganden på flera områden. Jag återger utdrag med mina markeringar:

”Huruvida Sverige bör godkänna avtalet i stort är en säkerhetspolitisk fråga, som ligger utanför Juridiska fakultetsnämndens expertis…

Avtalet är komplicerat och omfattar många rättsområden.  . Den centrala aspekten är dock det ”obehindrade” amerikanska tillträdet till svenska anläggningar och till svenskt territorium. 

Man ges här och på flera andra ställen i promemorian intrycket att det är fråga om tekniska bestämmelser som ska underlätta ett redan existerande samarbete med USA och ett framtida samarbete i Nato. Avtalet går emellertid betydligt längre än så. Till skillnad från de andra avtalen ger DCA-avtalet USA närmast obegränsad rätt till tillträde till svenskt territorium och till 17 basområden, vilka kan användas också för aktiviteter utanför Natosamarbetet.

Det kan alltså konstateras att avtalet anger att USA ska ha ständigt tillträde till svenskt territorium under avtalstiden och ”obehindrat tillträde” (”unimpeded access”) till 17 olika militära anläggningar. Detta framgår av ovannämnda citat samt det tekniska kapitlet ”7 Behovet av författningsförändringar”. Denna helt centrala aspekt av avtalet bör framhävas även i de allmänna delarna samt bör det förklaras hur den svenska regeringen föreställer sig att den amerikanska närvaron kommer att se ut mer konkret.  Promemorian innehåller ingen diskussion om huruvida en begränsning av norsk typ hade varit önskvärd.

I flera DCA-avtal – t ex med Finland, Norge och Ungern — inleds artikel 3(1) och artikel 4 med orden “[w]ith full respect for the sovereignty, laws, and international legal obligations of Country X, with consultation and consideration of the views of both Parties” (kursivering tillagd). Någon sådan formulering finns dock inte i det svenska avtalet (vilket inte förklaras i promemorian.) Trots detta kan det ändå förutsättas att amerikansk närvaro och verksamhet under en ansvarsfull amerikansk regering kommer att ske i samförstånd med den svenska regeringen och Försvarsmakten. Icke desto mindre måste det utredas om Sverige har möjlighet att säga nej om USA skulle vilja ha tillträde till eller använda en anläggning på sätt som strider mot svenska intressen, dvs den andra tolkningen.

Att avtalet ingås i enlighet med folkrätten behöver emellertid inte betyda något annat än att det är ett avtal som länderna är tillåtna att ingå (vilket f ö knappast är kontroversiellt). Att avtalet ingås med svenskt samtycke är självklart eftersom det inte kan vara fråga om ett avtal med mindre än att båda parter samtyckt, men betyder inte heller det att det krävs konkret svenskt samtycke för varje aktivitet. Enligt Juridiska fakultetsnämndens mening är den rimligaste tolkningen av denna vaga formulering därför inte att den begränsar USA vad gäller vilka aktiviteter som ska utföras eller hur.

Ordet “suveränitet” är vagt, och det är svårt att veta vilken betydelse det har rent konkret i detta avtal. Det kan knappast ge Sverige en grund för att bryta mot klara bestämmelser i avtalet, dvs att vägra USA något som USA har rätt till enligt avtalet.  Det kan inledningsvis konstateras att skrivningen i artikel 1(2) är vagare än den i Nato SOFA, vilkens artikel II anger att ”[i]t is the duty of a force and its civilian component and the members thereof as well as their dependents to respect the law of the receiving State….“ Promemorian innehåller ingen jämförelse med Nato SOFA och ingen förklaring till skillnaden och inte heller något resonemang om hur de båda stadgandena ska tillämpas tillsammans. I promemorian finns inte heller någon egentlig analys av vad det potentiellt viktiga stadgandet i artikel 1(2) om ”full respect for the … laws … of Sweden” skulle kunna betyda. Vilka lagar är aktuella? Har de kommunicerats med den amerikanska motparten? Vilka reaktioner har man i så fall fått? (Jfr nedan om kärnvapen.) Åberopandet av ”international legal obligations” är också relevant. Här bör det påpekas att USA i många avseenden har en annan tolkning av folkrätten.

En annan kontroversiell fråga är den om förhandslagring av kärnvapen på svenskt territorium.

Det finländska utrikesministeriet gör på sin hemsida klart att det är så man ser på saken med hänvisning till motsvarande lag (som dock är tydligare än den svenska lagen). Danmark och Norge fick in tydligare skrivningar i sina avtal:

Natosamarbetet gäller det kollektiva självförsvaret av Natoländerna i det nordatlantiska området och är föremål för kollektivt beslutsfattande med konsensus i det Nordatlantiska rådet, NAC. USA:s politiska intressen och militära verksamhet, däremot, är globala och inte begränsade till vad som följer av Nato-fördraget. I princip kan alltså amerikanska aktiviteter på svenskt territorium enligt DCA-avtalet gälla amerikanska militära operationer var som helst, även utanför Natosamarbetet, för självförsvar eller för andra ändamål.

Amerikansk utrikespolitik är mindre förutsägbar än tidigare, men även med en ansvarsfull amerikansk regering har USA en tolkning av FN-stadgans våldsförbud och många andra regler som skiljer sig från svensk och europeisk syn. Promemorian borde klart ha rett ut i vilken utsträckning DCA-avtalet omfattar aktiviteter utanför Natosamarbetet och vilka säkerhetspolitiska och andra konsekvenser det i så fall skulle kunna få, t ex om anläggningar i Sverige skulle kunna tänkas bli använda på något sätt i amerikanska militära operationer utanför Natos ram och om Sverige i så fall skulle kunna hållas medansvarigt för politiskt och folkrättsligt kontroversiellt amerikanskt …

Det diskuteras inte huruvida det finns några alternativ till att ingå avtal med innehåll liknande det som nu är aktuellt. Med vilken juridisk ram har USA samarbetat med t ex Tyskland, Italien, Storbritannien och Nederländerna, vilka inte har DCA-avtal av denna

Relaterat
Björn Backengård: Överenskommelse om militärt samarbete, DCA, mellan Sveriges och USA behöver granskas noga!
Hot om kärnvapenkrig allvarlig följd av DCA-avtalet med USA om försvarssamarbete.
Nya DCA-avtalet med USA minskar Sveriges oberoende och ökar risken för krig. 12 november
Skiftet: Stöd uppropet Nej till DCA: ”Till Riksdagens alla partier Inga amerikanska trupper och vapen på svensk mark!”
Brev till riksdagsledamöterna om DCA, Defense Cooperation Agreement, 10 december. ”Mänskliga rättigheters dag”
Polisanmälan angående lagbrott i samband med DCA- avtalet.