Detta är historierevisionism av sämsta slag. Inför omröstningen om EU-anslutning hösten 1994 förklarade alla i ansvarig politisk befattning, att Sveriges neutrala ställning skulle förbli oantastad vid ett medlemskap – de alliansfria staterna fick också ett uttryckligt undantag vid sitt inträde, som gjorde det möjligt för dem att hålla fast vid sina tidigare positioner.

Men samma politiker avvecklade sedan neutralitetspolitiken och började systematiskt att undergräva vår alliansfria säkerhetspolitik.

Och detta hade intet med EU att skaffa. Hänvisningen till EU-medlemskapet var en undanflykt. I Lissabon gjorde Sverige, liksom Nato-länderna, uttryckliga förbehåll i EU-texten för respektive länders särskilda säkerhetspolitik. Österrike hade anslutit sig till Unionen samtidigt med Sverige och med större ja-marginal i referendum än hos oss (och våra finska grannar). Den österrikiska allmänheten och den politiska klassen i landet håller emellertid alltfort fast vid den traktatfästa neutraliteten.