I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.
En röd tråd i denna nättidning och blogg är artiklar om vård, alltsedan jag tog över Jinge.se sommaren 2012. Om än inte alls lika frekvent som artiklar och debatt i politiska och då främst utrikespolitiska frågor. Jag återpublicerar en viktig artikel Vinstdriven vård är inte behovsbaserad som publicerades i Läkartidningen 10 mars. Kan tillägga att jag som klinikst verksam läkare främst arbetade som distriktsläkare, specialist i allmänmedicin och socialmedicin och med stor erfarenhet av beroendemedicin. Jag hänvisar till relevanta några artiklar under ”Relaterat” nedan. Bilderna har jag satt in.
Författare: Magnus Isacson, distriktsläkare, Ekerö VC; ordförande i Svensk förening för allmänmedicin (Sfam)
Margareta Kristenson, professor emerita; överläkare i socialmedicin, Linköpings universitet, Region Östergötland; styrelsemedlem Svensk förening för socialmedicin och folkhälsa
Anna Sarkadi, professor och specialistläkare i socialmedicin, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset; ordförande Svensk förening för socialmedicin och folkhälsa
Bo Burström, professor och överläkare i socialmedicin, Karolinska institutet
Göran Dahlgren, gästprofessor, folkhälso- och sjukvårdsforskning, University of Liverpool
______________________________________________
Vinstdriven vård är inte behovsbaserad
Hälso- och sjukvårdslagen anger att vård ska ske på lika villkor för hela befolkningen och att den med störst behov ska ges företräde. Behovsstyrd vård följer denna princip och innebär att vårdens resurser fördelas efter befolkningsgruppers behov av vård. Denna princip är den som våra beslutsfattare anser ska styra svensk sjukvård.
Viktiga delar i dagens vårdpolitik motverkar dessa principer.
Trots sitt namn påverkar lagen om valfrihetssystem (LOV) [1] inte medborgarnas fria val av vårdgivare. Denna valfrihet fanns långt innan LOV infördes. LOV innebär däremot en etableringsfrihet, där vårdföretag utifrån lönsamhetsbedömningar får bestämma såväl omfattning som lokalisering av offentligt finansierad vård utan hänsyn till befolkningens behov. Ansvariga politiker kan därmed inte besluta om den vård de finansierar med skattemedel.
Detta är unikt i ett internationellt perspektiv. Alla västeuropeiska länder med ett skattefinansierat sjukvårdssystem – utom Sverige – har någon form av etableringskontroll [2]. I ett svenskt perspektiv anger såväl hälso- och sjukvårdslagen [3] som de etiska principer som riksdagen fastställt [4] att vårdens resurser ska fördelas utifrån befolkningens behov av vård.
Dagens etableringsfrihet för skattefinansierade vårdföretag framstår därför som både olaglig och oetisk.
Lönsamhet och vinst har i Sverige blivit allt viktigare inom vården, trots att vinst inte är ett mål för offentligt finansierad vård. Denna vårdpolitik är inte demokratiskt förankrad. En över årtionden stabil majoritet av befolkningen anser att skattefinansierad vård inte bör bedrivas i vinstsyfte.
Inför årets val är det viktigt att tala klarspråk:
Valfrihet och vinstdriven vård är två vårdpolitiska frågor utan inbördes samband.
Analyser visar att LOV gynnat personer med mindre vårdbehov, framför allt höginkomsttagare i storstädernas välbärgade områden som redan före reformen hade högre vårdkonsumtion i förhållande till sina behov. Detta har skett på bekostnad av befolkningen i landsbygd och låginkomstområden [5-16].
LOV har också öppnat upp för fristående privata nätläkare som finansieras av offentliga medel. Dessa tjänster, som nästan uteslutande nyttjas av yngre personer i storstäder med mindre vårdbehov, kostade 2021 mer än en miljard kronor [17].
Privat drift av vården är inte problemet. Men för att möta vårdbehoven måste vårdgivare som är finansierade av offentliga medel vara en integrerad del av övrig skattefinansierad vård. Problem uppstår när krav på vinst och lönsamhet styr vårdens omfattning, inriktning och fördelning. Även små privatdrivna och ideella vårdgivare riskerar att dras med av marknadskrafterna i behovet att »ragga patienter« för att ekonomin ska gå ihop.
Ansvariga politiker måste ge primärvården förutsättningar att skapa en god och nära vård. Detta innefattar kontinuitet och välbemannade vårdcentraler, med läkare som ges möjlighet att ta ett helhetsansvar för sina patienter.
Att detta fungerar är extra viktigt för de mest utsatta: multisjuka, de som inte har mobilt bank-id, de som har språksvårigheter eller lever i en utsatt social situation. Tyvärr är det många gånger dessa grupper som hamnar mellan stolarna i dagens alltmer kommersialiserade och fragmenterade sjukvård.
Vi vill väcka debatt med följande förslag:
Avveckla LOV och vårdföretagens etableringsfrihet och inför etableringskontroll.
Utveckla den icke vinstdrivna primärvården och skapa former där privata primärvårdsaktörer utgör en integrerad del av det skattefinansierade vårdsystemet och dess regelverk.
Skärp hälso- och sjukvårdslagen så att den inte kan rundas utan konsekvenser.
Relaterat
”För sjukvårdsjätten Capio är vinst viktigare än patienter” – en professors erfarenheter
Människor dör i covid i onödan på grund av privatiserad vård.
Får vi sämre och dyrare vård?
Vårdreformer i strid med vårdetiken.
Skottland: “Vi visar vårdens vettiga vägval”
Stora protester i vården mot att patienter dör i onödan pga sjukvårdskrisen!
DN Åsikt: ”Läkare som låter patienter gå före bryter mot etiken”
Professor Åke Andren-Sandberg om sina erfarenheter som privatpraktiker:”För sjukvårdsjätten Capio är vinst viktigare än patienter”
Vårdens nya överklass struntar i patienterna. Vakna politiker – se vad som sker med vår välfärd
Vi måste förhindra att fler läkare lämnar vården.
Läkemedelsindustrin dödar ibland.
Jag går på och skriven på en privatägd primärvårdscentral.
Jag tycker de gör ett professionellt och bra arbete.
Har faktiskt inget att klaga på.
Samma med tandläkaren jag går på för tillfället.
De är jättebra.
Det kunde vara möjligt att inlägget ovan refererar till förhållandena i Stockholm då där bloggen finns.
Men hur det är i Stockholm känner jag inte till alls för jag bor inte där.
Däremot har jag fått för mig det allmänt är skillnad i förhållanden i de största städerna med hur det är i det övriga landet.
Förmodligen gäller det inte bara här utan i hela världen.
Generellt är storstaden liberal medan landsbygden är konservativ.
Ju mera städer desto mer vänsterpolitik.
Liberal såväl som socialistisk.
Sovjetkommunisterna gjorde sin största satsning på just städerna.
Förmodligen för att genomföra kommunistrevolutionen med minsta möjliga motstånd.
Ta bort Stockholm, Göteborg och Malmö och jag tror det skulle bli möjligt att på demokratisk väg att få en annan politik i Sverige.
Kapitalet vill ha säkra vinster, därför priva-tisering, enligt lagen om den fallande vinstkvoten.
De som vill gå med Nato, är de som lever
på skattepengar, som militärer, de klarar
inte att jobba i privata företag, eller parti-folk i riksdagen, riksdagsmän som den lille KD-pingstfjanten Oscarsson, eller
afghanen Hanif Bali, 71.000;- /månad får de, för sina dumheter.
Folk som aldrig haft ett riktigt jobb, jo att vara finne, och släkt med J. K. Paasikivi, och dekorerad med Finska frihetskorset FFrk.= ett hakkors sedan Mannerheims tid.
De är förstås motståndare till socialism,
men vill leva på skattepengar, företagen vill givetvis tjäna pengar i försvars-industrin, säkra inkomster för alla dessa
skrivbordsgeneraler, och she-warriors.
Att sen kristdemokraterna, är så blod-törstiga, att Ebba vill tillbaka till Ådalen 31′ fem döda,och är Nato-och Ukraina krigare, JASplan till Syrien, 2015, det kristna freds-och kärleksbudskapet, Jesus roterar i sin grav.
De kyska Kristdemokraterna har alltid
varit så intresserade av folks underliv, sex och aborter, det bortträngdas återkomst,
och nu även krig i alla dess former, upploppsbekämpning med poliskulor som kan gå 1.000 meter, samt modegalor, rättstvister med pensionärer, förtals-rättegångar, väldigt dynamiskt parti.
Men allt i sin ordning: ”skridskorna i isskåpet, och humanismen i Expressen”
som Lars Forsell uttryckte det.
Varför tar ingen reda på hur alla politiska partier
med SAP i spetsen genomförde den nya Kommunallagen
våren 1991. Man påstod att man var tvungen att
konkurrensutsätta offentliga sektorn.
Vänsterpartiet har mörkat över 30 år genom att få
medborgarna att tro dom varit emot vinster i välfärden.
Allt går att läsa i ” Baklängesrevolutionen” av
Margareta Norlin.
Anställd i offentlig sektor 1990-2014.
Privat mottagning vill ha vinst. Jag har arbetat både som privat och landstingsläkare. Man tar hellre lättare fall hos privata och ofta antalet patienter per dag gav lönen. Vissa prover togs inte pga ingen ersättning. Minskade möjligheter för utbildningar. Med tiden lägre utbildningsnivå.
Privata sjukhus tar i första hand försäkringspatienter.
Man får intrycket att Sverige drivits av en (ny?) liberal iver sedan 1980-talet.
Samtliga svenska riksdagspartier har varit med på det här och därför har det gått att mer eller mindre problemfritt gått att genomföra.
Frågan är hur bra det blivit för folket?
Inlägget ovan ger en insikt om det.
Kanske bra för vissa men mindre bra för andra.
Men främst är det nog marknad och näringsliv som gynnats.
Det är för mig ytterst tveksamt om det är den Fria Marknaden som ska ha det största vårdbehovet.
Men tyvärr verkar det vara den liberala demokratins största ansvar.
Marknaden går före folket.
Tyvärr godkänner folket det här med hjälp av lockelser till tongivande grupper.
Andra, kanske med större vårdbehov får istället lida.
Själv känner jag mig drabbad nu efter att blivit utsatt för felaktig medicinering för högt blodtyck utan att veta om eller bli upplyst om tänkbara konsekvenser.
Vätskedrivande medicin för högre effekt var något jag inte borde haft då jag tidigare haft som vana att dricka mycket vatten.
Nu går jag på vätskerestriktioner enligt order från lasarettsläkare och dricker inget vanligt vatten alls.
Det är lite olika från dag till dag och just i dag fredag var jag extra törstig. Dagarna innan gick bättre och jag tyckte jag vande mig att dricka mindre.
Max 1.5 liter om dygnet får jag dricka.
Precis nu har jag tuggat i mig två äpplen jag gjorde klyftor av medans jag läste inlägget ovan.
Jag har upptäckt nu att äpplen faktiskt släcker törst.
I morgon, om jag finns då, ska jag börja dagen med en rejäl grötfrukost.
Grovt knäckebröd med prästost samt förmodligen en kopp thé.
Jobba på som vanligt med mitt samt ut och cykla mina ärenden hit och dit det är vad jag hoppas på.
Det blir lite mindre med politiken nu när jag har fullt upp med mig själv.
Dock är Ryssland oförglömligt för mig och en tradition och kultur jag verkligen ärligt känner för.
Ryssland och Kina är unika länder som ej har traditionen att styras av en borgerlig och kommersiell elit.
Det är ett alternativ och en utmaning som Västerlandets liberala demokrati ej tycks tåla.
Men personligen så betraktar jag tålmodigt alternativet som försiktigt lockande.
De har något som vi inte har och ej heller kan få inom vår borgerliga demokrati.
Ett samhällssystem som kan göra folket mer enhetligt utan onödig uppdelning som faktiskt här exemplifieras med mindre bra förhållanden inom vård och omsorg där liberala idéer blivit alltför lössläppta.
Nu är jag utskriven från sjukhuset och min privata vårdcentral har tagit över ansvaret för mig. Om någon vecka ska jag få träffa en AT-läkare där. Hoppas han är bra för det är en han.
Namnet var för mig okänt. Men en AT-läkare tror jag är en blivande läkare.
Vis av erfarenheten kommer jag nu bli mer aktiv själv.
Jag tror det är viktigt med provtagningar så man ser allt går åt rätt håll eller kan sätta in åtgärder.
Lyssna till alla råd från de som vet. Äta rätt och ordentligt samt röra på kroppen.
Jag vill komma tillbaka så allt blir som förut.
Jag har planer och mycket ogjort jag vill göra.
Men den stora resan till Ryssland har jag ställt in tills vidare.
Längtan finns dock kvar i oförminskad styrka.
Till landet där själen har större värde än det man äger eller inte äger.