Visar Mexikos president AMLO hur man gör?

Denna artikel av Ellen Brown har vänligen översatts av Björn Nilsson som driver den intressanta bloggen ”Björnbrum”, igår presenterade den intressanta artikeln ”Strategi för Irak, har Sverige det? Samt några andra reflexioner”.

Politiker kommer genom den nya satsningen få ökat inflytande över bankerna. Det vore rimligt att svenska politiker återtar inflytandet över Riksbanken. Varför ska detta ligga i händerna på neoliberalt troende ekonomer? Mindre demokratiskt, och mindre svängrum för olika alternativ, till befolkningens nackdel.

Artikelförfattaren Ellen Brown är grundare av Public Banking Institute och författaren till ett dussintal böcker och hundratals artiklar. Honhar utvecklat sin kompetens som advokat som i civila rättstvister i Los Angeles. I det storsäljaren Web of Debt (2007, 2012)gör hon en analys av Federal Reserve, som visar hur denna privata kartell har utnyttjat sin makt till att skapa pengar från folket och hur vi/folket kan få tillbaka pengarna. Mexikos president AMLO visar hur man gör

I originalartikeln finns flera referenser.

Mexikos president AMLO hur man gör

Medan förespråkare för detta i USA och lokala politiker kämpar för att få sina första offentliga banker auktoriserade har Mexikos nye president påbörjat byggandet av en stalig banmk med 2 700 filialer. Den ska vara färdig 2021, då det blir den största banken i landet. På en presskonferens den 6 januari sa han att den nyliberala modellen hade misslyckats; privata banker tjänade inte de fattiga och människorna utanför städerna, så regeringen var tvungen att ingripa.

Andrés Manuel López Obrador (känd som AMLO) har jämförts med Storbritanniens vänsteroppositionsledare Jeremy Corbyn, med en anmärkningsvärd skillnad: AMLO har nu makten. Han och hans vänsterkoalition vann en jordskredsseger i valet i Mexiko 2018 och störtade det Institutionella Revolutionära Partiet (PRI) som hade styrt landet under stora delar av förra seklet. Valet av AMLO, som kallas Mexikos ”första fullfjädrade vänsterexperiment”, markerar en dramatisk förändring i landets politiska inriktning. AMLO skrev i sin bok 2018 ”Ett nytt hopp för Mexiko”, ”I Mexiko utgör den styrande klassen en gäng plundrare … Mexiko kommer inte att växa starkt om våra offentliga institutioner förblir till tjänst för de rika eliterna. ”

Den nya presidenten har hållit fast vid sina kampanjlöften. År 2019, hans första år i ämbetet, gjorde han det som Donald Trump lovade att göra – ”att dränera träsket” – genom att rensa regeringen på teknokrater och institutioner som han ansåg vara korrupta, slösaktiga eller som försökte att hindra omvandlingen av Mexiko efter 36 år av misslyckad marknadsinriktad nyliberal politik. Andra insatser har inkluderat en avsevärd höjning av minimilönen samtidigt som de högsta statliga lönerna och de för stora pensionerna minskades;
-små lån och bidrag direkt till jordbrukare; garantera priser för viktiga jordbruksgrödor;
-program för att gynna ungdomar, funktionshindrade och äldre;
-en infrastrukturplan på 44 miljarder dollar. López Obradors mål, säger han, är att konstruera ett ”nytt paradigm” i ekonomisk politik som förbättrar människors välfärd, inte bara ökar bruttonationalprodukten.

Slutet på den neoliberala eran

För att uppfylla löftet om bankreform omvandlade AMLO i juli 2019 den offentligt ägda federala sparbanken Bansefi till en ”De fattigas bank” (Banco del Bienestar eller ”Välfärdsbanken”). Han sade den 6 januari att den nyliberala eran hade eliminerat alla statliga banker utom en, som han hade fått godkännande för att expandera med 2 700 nya filialer. Till de befintliga 538 filialerna i före detta Bansefi, kommer det att finnas 3 238 filialer inom två år, långt fler än någon annan bank i landet. (Banco Azteca, med för närvarande det största antalet filialer, har 1 860.) Digitalbanken kommer också att utvecklas. AMLO talade med en lokal grupp i december och sa att hans mål var att De fattigas bank skulle ha 13 000 filialer, mer än alla privata banker i landet tillsammans.

Vid en presskonferens den 8 januari förklarade han varför den nya banken behövdes:

”Det finns mer än 1 000 kommuner som inte har en bankfilial. Vi sprider [välfärds]resurser men vi har inget sätt att göra det på. . . . Människor måste gå till kontor som är två, tre timmar bort. Om vi inte för dessa tjänster nära folket kommer vi inte att föra utveckling till folket. …

De bygger redan. Jag bjuder in er inom två månader, högst tre, till invigningen av de första filialerna eftersom de redan arbetar, de får landet … för vi måste göra det snabbt.”

Presidenten sade att de 10 miljarder pesos (530,4 miljoner dollar) som behövs för att bygga de nya filialerna skulle komma från statliga besparingar; och att 5 miljoner redan hade överförts till Banco del Bienestar, som skulle överföra medlen till Sekretariatet för Försvar, vars ingenjörer var ansvariga för byggandet. Militären kommer också att användas för att transportera fysiska medel till kontoren för välfärdsbetalningar. AMLO tillade: ”De hjälper mig. De stödjer mig. Militären har skött sig mycket bra och de backar inte alls ut. De säger alltid ”ja du kan, ja det gör vi, kör.”

AMLO bemötte oron över att den statligt ägda banken skulle dra bort insättningar från kommersiella banker och skulle kunna konkurrera på andra sätt, som att göra räntefria lån till småföretag:

”Det finns ingen anledning att klaga på att vi bygger dessa kontor. … [O]m privata banker vill bygga filialer, har de all rätt att gå till samhällena och bygga sina filialer, men eftersom de inte kommer för att de tror att det inte är [bra] affärer, måste vi göra det. . . det är vårt sociala ansvar, staten kan inte avskräcka sitt sociala ansvar”.

Problem med centralbanken.

Medan lagstiftarna har godkänt den nya banken kan Mexikos centralbank fortfarande blockera den om bankreglerna bryts. Ricardo Delfín, som arbetar på det internationella redovisningsföretaget KPMG, berättade för tidningen La Razón att om pengarna för att finansiera banken kommer från ett lån från den federala regeringen snarare än från kapital, kommer det att påverka bankens ”kapitaliseringsgrad.” Men AMLO hävdar att banken kommer att vara självförsörjande. Finansiering för byggande kommer från federala besparingar från andra program, och bankens driftskostnader täcks av små provisioner som betalas för varje transaktion av kunder, av vilka de flesta är välfärdsmottagare. Filialer kommer att byggas på mark som ägs av regeringen eller doneras, och mjukvaruföretag har erbjudit att ge råd gratis.

Om centralbanken sa han:

Vi kommer att prata med dem från Banco de México och respektera Banco de Méxicos autonomi. Vi måste utbilda dem för detta är en anakronism, till och med hädelse, för de har andra idéer. Men vi har kommit hit [i regeringen] efter att ha berättat för folket att den nyliberala ekonomiska politiken skulle förändras. . .

Det bör inte finnas hinder. Hur kan Banco de México att hindra oss från att ha en [bank]filial som sprider resurser till förmån för folket? Vilken skada gör det? Vem skadar det?

AMLO har upprepade gånger lovat att inte blanda sig i centralbankens verksamhet, som har varit autonom under det senaste kvartsseklet. Men han har också sagt att han skulle vilja att dess mandat utvidgas från att bara bevara värdet av peson genom att bekämpa inflationen, till att omfatta tillväxt.
Enligt The Financial Times är oron att han kan använda centralbanken för att finansiera statliga program, i fotspåren av Argentinas tidigare president Cristina Fernández de Kirchner, ”vars heterodoxa politik ledde till hög inflation, och som många ekonomer tror, landets nuvarande kris.”

Mark Weisbrot kontrar i New York Times med att Argentinas problem orsakades inte av att trycka pengar för att finansiera inhemsk utveckling, utan av en massiv utlandsskuld.
Hyperinflationen inträffade faktiskt under Fernández de Kirchners (högerorienterade) efterträdare, president Mauricio Macri som ersatte henne 2015. Den offentliga skulden växte från 53% till mer än 86% av BNP, inflationen steg från 18% till 54%, de korta räntorna steg upp till 75%, och fattigdomen ökade från 27% till 40%.

I ett stormigt val i augusti 2019 omvalde den upprörda argentinska allmänheten Fernández de Kirchner till vice president och hennes tidigare chef Alberto Fernández för ministerrådet som president, och återställde det 12-åriga Kirchner-arvet som inleddes av hennes make, Nestor Kirchner, 2003 och som anses av Weisbrot vara bland de mest framgångsrika presidentskapen på västra halvklotet.

Mer lämpligt än Argentina som modell för vad som kan uppnås av en regering som arbetar i samarbete med sin centralbank är Japan, där premiärminister Shinzo Abe har finansierat sina stimulansprogram genom att sälja statsobligationer direkt till Bank of Japan. BOJ innehar nu nästan 50% av regeringens skuld, men ändå förblir konsumentprisinflationen låg – så låg att BOJ inte kan nå upp till ens sitt mål på 2%.

Andra finansieringsalternativ.

AMLO kommer troligen inte att gå den vägen, eftersom han har lovat att inte inkräkta på centralbanken; men analytiker säger att han måste införa någon form av ekonomisk stimulans, eftersom Mexikos BNP har minskat under det senaste året.

Den mexikanska presidenten har kritiserat BNP som den ultimata standarden och förespråkar istället en utvecklingsmodell som inkluderar förmögenhetsfördelning och tillgång till utbildning, hälsa, bostäder och kultur i sina mätningar.

Men som Kurt Hackbarth varnade i Jacobin i december, ”Att helt utveckla [hans] program utan att helt enkelt plundra andra konton för att betala för det kommer att kräva att det görs något som AMLO hittills kategoriskt har uteslutit: att höja skatten på de rika och stora företag som, inte överraskande, framstår som rena banditer i Mexikos riggade finansiella system.”

AMLO har dock ständigt lovat att inte höja skatten för de rika. Istället har han värvat Mexikos affärsmagnater som investerare i offentligt-privata partnerskap, vilket tillåter honom att undvika ”tequila-fällan” som fällde Argentina och Mexiko själv under tidigare år – fast i skuld till utländska investerare och Internationella valutafonden. Mexikos företagsledare verkar gärna investera i landet, trots en viss nedgång i BNP.

Som noterats av Carlos Slim, Mexikos rikaste man, ”Skulden gick inte upp, det finns inget fiskalt underskott och inflationen minskade.” I november 2019 rapporterade Ekonomisekretariatet att utländska direktinvesteringar visade en ökning med 7,8% under de första nio månaderna av året jämfört med samma period 2018 och nådde sin näst högsta nivå någonsin; och i slutet av 2019 steg peson med cirka 4%. Börsen steg också 4,5% och inflationen sjönk från 4,8% till 3%.

Att samarbeta med lokala företagsledare är politiskt lämpligt, men offentlig/privata partnerskap kan vara dyra, och som den brittiska professor Richard Werner påpekar, att utnyttja privata investerare bara cirkulerar de befintliga pengarna i ekonomin. Bättre skulle vara att låna direkt från banker, som skapar nya bankpengar när de lånar ut, vilket Bank of England har bekräftat. Dessa nya pengar cirkulerar sedan i ekonomin och stimulerar produktiviteten.

Idag är den bästa modellen för den metoden Kina, som finansierar infrastruktur genom att låna från sina egna statliga banker. Liksom alla banker skapar de lån som bankkredit på sina böcker, som sedan återbetalas med intäkterna från de projekt som skapats med lånen. Det finns inget behov av att använda centralbanken eller rika investerare eller skattebasen.

Statliga banker kan skapa pengar på sina böcker precis som centralbanker och privata banker gör.

För Mexiko skulle det dock vara något för framtiden, om någonsin, att använda sina offentliga banker som Kina gör. Samtidigt har AMLO varit en banbrytare för att visa hur ett nationellt offentligt banksystem kan initieras snabbt och effektivt. Nyckeln, verkar det, är bara att ha den politiska vilja – tillsammans med massivt stöd från allmänheten, lagstiftaren, lokala företagsledare och militären.

Relaterat.
De ultrarika blev ännu rikare – så gödde Ingves – och Löven – eliten.
Den svenska kronkursen – ett exempel på kapitalismens anarki?
21,5 miljoner skäl att förstatliga bankerna.
Bankmaffian visar sitt riktiga ansikte.
Inte stanken från bara Panama Papers! USA-elitens skattefiffel döljs.