Den här artikeln Xinjiang: Västs antikinesiska kampanj misslyckas totalt av Joseph Thomas i ”New Eastern Outlook” har vänligen översatts av Rolf NIlsson. Den kompletterar väl andra artiklar jag publicerat i denna fråga. Se Under ”Relaterat”.
Joseph Thomas är chefredaktör för den thailändska geopolitiska tidskriften The New Atlas och bidragsgivare till onlinetidningen ”New Eastern Outlook”.
Även om AFP försökte skildra ett nyligen genomfört FN-möte för mänskliga rättigheter som ett landmärke mot vad det hävdar är kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina, i dess Xinjiang-region, pekar deras egen rapport på ett stort misslyckande det verkligen var och hur mycket västerländskt inflytande har avtagit.
AFP: s rubrik lyder: ”Nästan 40 nationer kräver att Kina respekterar uiguriska mänskliga rättigheter”, och konstaterar att bland dessa ”nästan 40″ nationer återfanns USA, de flesta EU-länder, Australien samt Japan och en handfull andra västliga klientstater.
USA, Japan och många EU-länder anslöt sig på tisdagen till en uppmaning som uppmanade Kina att respektera den uiguriska minoritetens mänskliga rättigheter, samt uttryckte också oro över situationen i Hong Kong.
”Vi uppmanar Kina att respektera mänskliga rättigheter, särskilt rättigheterna för personer som tillhör religiösa och etniska minoriteter, särskilt i Xinjiang och Tibet,” sade den tyska FN-ambassadören Christoph Heusgen, vilken ledde uppropet under ett möte om mänskliga rättigheter.
Uppropet, undertecknat av 39 nationer, möttes av ett annat, presenterat av Pakistan, vilket undertecknats av 55 nationer, samt ett från Kuba, vilket undertecknats av 45 nationer. Mycket avslöjades med avseende på Washingtons och dess västledda internationella ordnings avtagande makt.
Trots västvärldens anti-kinesiska Xinjiang-propagandakampanj med fokus på de påstådda övergreppen mot Xinjiangs uiguriska minoritet, vilken huvudsakligen är muslimsk, stödde inte en enda nation med muslimsk majoritet det västerländska uppropet i FN. Faktum är att många muslimska majoritetsnationer kom Kina till hjälp. Detta inkluderar Pakistan självt, Iran och Syrien, men också USA-ockuperade Irak och till och med Kuwait, Qatar, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien.
Även nationer med pågående territoriella tvister med Kina i Sydkinesiska sjön och en historia av spänningar, inklusive Vietnam och Filippinerna, stödde Peking.
Trots medlemskap i Washingtons antikinesiska ”Quad” -projekt avstod Indien från att underteckna något av uttalandena, liksom ett stort antal andra viktiga nationer, vilka försiktigt försöker omorientera sig när den globala makten flyttas från väst till öst. Detta inkluderar Nato-medlemmen Turkiet, som i många decennier varit en trogen tjänare för västerländsk hegemoni.
Det finns tre huvudskäl till varför majoriteten av världen inte är intresserad av denna USA-ledda anti-kinesiska propagandakampanj.
Först och viktigast är att denna USA-ledda propagandakampanj baseras på påhittade anklagelser.
Som många andra har påpekat i flera år, inklusive västerländska medier vid en mycket tidig tidpunkt, stod Kina inför ett mycket påtagligt terrorismproblem i Xinjiang. Den nuvarande USA-ledda propagandakampanjen mot Kina skildrar säkerhetsåtgärder och avradikaliseringskampanjer som ”kränkningar av de mänskliga rättigheterna” samtidigt som man helt och hållet utelämnar det våld som gjorde dem nödvändiga.
Ännu värre är dokumenterade bevis som avslöjar det faktum att USA och dess allierade från början låg bakom ansträngningarna för att radikalisera uiguriska extremister.
Allt annat lika har nationer, som inte investerat i eller drar nytta av Washingtons pågående besatthet med att omringa och innesluta Kina, ingen anledning att stödja en propagandakampanj byggd på påhittade anklagelser och som har sitt ursprung i USA-sponsrad separatism och den terrorism som kommer av det.
Faktum är att genom att stödja den amerikanska kampanjen mot Kina stödjer man också en möjlig framtida inblandning i ens egen stat. Listan över nationer som USA och dess partners redan förstört bara under 2000-talet ensamt, är lång och växer fortfarande.
För det andra saknar USA och dess västliga allierade uppenbarligen förmågan att tvinga ointresserade nationer att stödja deras pågående antikinesiska propagandakampanj. En brist på motivation från världens nationer att gå med i kampanjen och en brist på inflytande från USA, för att tvinga dem att gå med, har lett till att de flesta nationer antingen öppnat stöder Kina eller helt och hållet undviker att ta ställning.
Det tredje skälet handlar om Kinas uppgång. Dess varumärke handlar om internationella relationer, som baseras på ekonomiska- och affärsrelationer, snarare än på militär styrka, politisk inblandning eller andra strategier, som ingår bland västs ”soft power” -verktyg.
Kinas uppgång betyder också en uppgång för många nationer som gör affärer med Peking. Kinaledda infrastrukturprojekt, investeringar, turism och handel över hela världen, skapar ekonomisk tillväxt i länder som är villiga att arbeta tillsammans med Kina på ett sätt som väst helt enkelt inte kan konkurrera med.
För att kunna arbeta med Kina måste dessa nationer navigera runt Washingtons växande fientlighet mot Kina och alla uttryck som den tar sig, med detta ”tysk” ledda imiterande i FN som det senaste exemplet.
Misslyckande på “höjdpunkten” av Xinjiang-propagandan innebär ett totalt misslyckande för USA: s propaganda
Detta senaste drag i FN kommer kanske på ”höjdpunkten” av Washingtons anti-kinesiska Xinjiang-propagandakampanj.
Med detta drag, som visar hur lite resten av världen är intresserad av den, och med de många nu avslöjade lögnerna som kampanjen bygger på, kommer den bara att förlora mer fart efterhand som tiden går.
Med ett Kina som går vidare med Hongkongs återintegrering med fastlandet, efter att ha kuvat de USA-finansierade oroligheterna där och på samma sätt ersatt USA-stödda agitatorer på platser som Tibet med ekonomiska framsteg, står USA kvar med uppgiften att uppfinna nya historier att attackera Kina med.
Men om världen inte är intresserad av amerikanska lögner angående ”miljoner” uigurer som hålls kvar och förtrycks i Kinas Xinjiang-region, med full vetskap om vad USA gör och varför, är chansen liten att nyuppfunnna lögner kommer att kännas mer tilltalande eller utöva större dragningskraft i den nära framtiden.
Så länge Kina är fortsatt engagerat i sin nuvarande strategi för att skapa ekonomisk tillväxt och politisk stabilitet i världen i motsats till USA: s stridslystnad och tvångsmedel, minus eventuella märkbara fördelar för potentiella partners, kommer denna trend av minskad trovärdighet för väst, vid sidan av dess avtagande politiska, ekonomiska och till och med militära styrka, att fortsätta.
Först när USA och dess återstående partners är villiga att omorientera sig mot vad världen faktiskt håller på att förvandlas till, snarare än hur de önskar att världen var, kommer också de (som alla andra) att kunna börja njuta av de fulla fördelarna av en ny multipolär värld, där nationell suveränitet och ekonomiska framsteg, som stöds av en mer rättvis maktbalans, ersätter västs ständiga destruktiva strävan efter globalt herravälde.
Relaterat.
Ny kritik mot Kinas politik för uighurer. Vad ska man tro egentligen?
Kritik mot Kinas behandling av uighurerna i Xinjiang samt Nya Sidenvägen.
Hur behandlar Kina uighurer – hur behandlas USA:s indianer?
Desinformerar New York Times om uighurerna i Xinjiang?
USA:s krig har dödat mer än 20 miljoner i 37 länder sedan 1945, och miljoner i andra länder.
Ellsberg: USA planerade att döda 600 miljoner.
Irak – ett krig byggd på lögner, med 2,4 miljoner döda.
USA anser ju att de har ensamrätt att bekämpa terrorism och helst då genom att bomba sönder andra länder! Andra ska tydligen finna sig i att ha terrorister springandes lösa omkring som i Syrien, Kina etc! I stället så stödjer USA terrorister i andra länder som ”jobbar” för USA:s agenda! Den kinesiska metoden är nog ändå att föredra att genom en massiv upplysning och propaganda omskola muslimer från extrem islamism och omskola potentiella terrorister innan de radikaliseras!
”ensamrätt att bekämpa terrorism”. Jag tror att man, i alla fall till del, kan betrakta terrorismen som ett gerillakrig mot USA, likt i Vietnam.
Bra inlägg! Nu har POMPEO dessutom tagit sina terrorister i Xinjiang från listan på förbjudna terrororganisationer.
Se: Nov. 6 (EIRNS)—Mike Pompeo’s thinly-veiled call for an Islamic jihad against China during his visit to Indonesia last week was no mere rhetoric. The State Department made public on Nov. 5 that Pompeo had ordered the Al-Qaeda-affiliated “East Turkestan Islamic Movement” (ETIM) of Uighur separatists removed from the U.S. Terrorist Exclusion List on Oct. 20.
ETIM terrorists had wreaked havoc in Xinjiang province until Chinese authorities mounted an enormous effort to develop the province and pull its young people away from the terrorist recruiters. But to this day, there are perhaps as many as thousands of ETIM members fighting in Syria, brought there by Turkey, to fight on behalf of ISIS and al-Qaeda.
Yet, Radio Free Asia reported yesterday that the State Department had confirmed the ETIM’s removal from the terrorist list, lying that “for more than a decade, there has been no credible evidence that ETIM continues to exist.”
The ETIM was designated as a terrorist organization and added to the sanctions list under two UN Security Council resolutions in 2002—one of them co-sponsored by the United States.
China’s Foreign Ministry spokesman Wang Wenbin slammed this wild decision today: “Terrorism is terrorism. The United States should immediately correct its mistakes, refrain from whitewashing terrorist organizations, and stop reversing the course of international counter-terrorism cooperation.”
“ETIM is a terrorist organization listed by the UN Security Council and a terrorist organization recognized by the international community…. It has been engaged in terrorist and violent activities for a long time, causing a large number of casualties and property losses, seriously threatening the security and stability of China as well as the international community.”
Det handlar inte om några terrorister här eller där.
Det handlar om att styra världen.
Kampen pågår mellan USA och Kina, och ingen ska tro att det varken blir bättre eller sämre med Kina vid rodret.
Två skitstaer som inte är bra för något.
Det gäller inte bara dessa stater utan ALLA stater på jorden.
Den stat som har makten kommer att vara dålig för världen.
Det samma om det är USA, Kina, Syrien, Sverige, Nepal eller Vatikanstaten.
Det är hela systemet det är fel å inte det eller det landet.
Det förstår vem som helst att både USA och Kina Skiter i några mindre folkslag i vilket land som helst.
Människor måste ändra hela systemet, inte heja på ena eller andra landet.
Det är värdelöst.
Jobba för att förbjuda stater att bli större än säg 1-10 miljon invånare.
Inför total direktdemokrati och sluta se på världen som en fotbollsmatch där man hejar på ena sidan.
Att USA vill bygga en global militärdiktatur styrd av USA är väl klart. Kina är alldeles för klyftigt att försöka göra något sådant, då måste man ju likt USA bygga en enorm global militärmakt, inte precis billigt, som USA för att försvara den, införa en Yuan-dominas, som dollardominansen, och får då alla USA problemen med underskott och kostnader. Trump är typisk för hela USA, ensamvarg, delar inte makten, allt centreras runt bara honom, bygger inga team, ingen samverkan, ”You’r Fired”, en ”standup show”. Hur ofta har ni hört något som ”You’r Fired” från Kina. Tvärt om, otroligt fint samarbete, all drar i samma riktning, samverkar. Enighet ger styrka. I USA fallet har en stat makten och styr med våld, sanktioner och hot. Nordstream2 typiskt. USA har inga allierade, bara gisslan. Det kallas unilateralt. Kina arbetar multilateralt, även inom landet. Alla stater, nationer inom Kina, sköter sina egna affärer och fattar sina egna beslut, men samverkar för allas bästa. Kina har direktdemokrati och ligger i NATOs utredning bara 2% från Schweiz, och betydligt över både Sverige och USA.
https://theduran.com/countries-ranked-on-democracy-in-2020/
De har ingen direkdemokrati värd namnet.
För mig innebär direkdemokrati att alla medborgare tillsammans tar alla beslut.
En hemsida där alla direktröstar om allt.
Inga beslutsfattare får finnas.
Hur det funkar rent administrativt bryr jag mig inte om.
Alla beslut genomförs enligt folkets vilja.
Direktdemokratibeslut om allt.
Kanske blir några 1000-tal beslut varje månad, men det är upp till medborgarna att rösta i de beslut som berör dem.
Jag vågar påstå att ingen stat idag har mer än nån promille direkdemokrati.
Jerry, Kina har faktiskt direktdemokrati, och i NATO utredningen skiljer det bara 2% mellan Kina och Schweiz i demokratifrågan. ”Hemsidan” är WeChat och txt meddelanden. När ett beslut skall tas, eller en ny lag skall införas, då skickas den ut till innevånarna som får yttra sig. Den som inget säger har alltså accepterat. Sedan fattas beslutet eller lagen införs. Om det då inte är acceptabelt, då kör man ett varv till, till en klar majoritet har accepterat. Majoritet här är två tredjedelar till tre fjärdedelar.
Om de har direktdemokrati enligt min definition så är jag mäkta överraskad.
Är det så, så måste kineserna var korkade.
Hur kan de ha röstat som de gjort i alla beslut om alla beslut tas genom direktdemokrati, det övergår mitt förstånd.
Varför har de inte beslutat att ALLA i Kina ska ha samma lön?
Varför har de en statsledning om alla beslut tas via direktdemokrati?
Jerry Gullstrand, Folken i Kina hör till världens intelligentaste. Direktdemokrati betyder att innevånarna skall kunna styra och påverka besluten. En gång beslutade man att alla skulle ha samma lön, det var under kommunismen, men det fungerade inte för då fanns det ingen anledning att jobba alls, än mindre lyckas, för den lataste idioten fick lika mycket som den flitigaste och smartaste. Numera skall alla ha samma livsstil, livskvalitet, och levnadsnivå i relation till vad dom presterar och producerar. Det finns en miniminivå, fattigdomen är borta. Det fungerar bättre. Kina har inte en enda statsledning utan många på olika nivåer och i olika regioner och områden. Ett nationellt beslut passar inte alla. Väldigt få beslut är nationella. Direktdemokratin fungera så att innevånarna låter ledningen veta vad dom vill att ledningen skall göra, 5-årsplanen ett exempel. Det sker bra mycket mer på lokal nivå som regel, inte nationell. Innan ett beslut tas eller en lag införs skickas den till alla som berörs som får yttra sig om dom vill. Det sker via WeChat och mobilerna, och debatteras på nätverken. Beroende på folkviljan ändras sedan planen eller beslutet och anpassas till folkviljan, skickas ut igen, och så fortsätter man till de flesta är nöjda, och då genomförs beslutet eller planen. Kina ligger bara 2% från Schweiz i demokrati enligt NATO utredningen. De är alltså annorlunda än i väst, som Sverige, där politikerna formulerar planer och tar beslut, och allt folket kan rösta på är partiet, ingen kan påverka besluten. I Sverige kan regimen styra folkviljan med propaganda, i Kina är det nästa omöjligt av historiska skäl. Man tror inte på något, utan fakta.
Att ligga 2% efter switzerland ser jag inte som bra.
Beror så klart på vad man har för mål.
Om Alla beslut tas genom direktdemokrati betyder att beslutsfattare inte behövs.
För mig låter beslutsfattare på flera nivåer som ännu sämre.
Blir ännu fler beslutsfattare.
Räcker med att folket fattar beslut, så kan de som beslutar göra något bättre än fatta beslut.
Jag menar inte att alla beslut skall fattas på nationsnivå.
Det är upp till medborgare att välja vilka beslut de vill ha en åsikt om.
Är det ett beslut om det ska sättas upp ett cykelställ utanför ett hus så kanske bara 11 stycken bryr sig om att rösta.
Har då minst 6 röstat för så monterar man cykelställ, annars inte.
Tror Kineser är så kloka att de förstår vilka beslut de skall bry sig om.
Är det stora beslut kanske 1 miljard röstar.
Sedan gör man som majoriteten vill.
Jag är inte så insatt i hur många beslut det blir, men gissar på många tusen varje månad.
Blir det för många beslut för medborgarna, så är landet enligt mig för stort.
Min helt oseriösa gissning är att det blir svårt med länder större än nån miljon.
Men det löser man med direktdemokrati beslut, vill mer än 50% ha mindre länder så delar man upp landet.
Det är vad jag har som minimikrav för att kalla något direktdemokrati.
Demokrati är ännu mindre definierat, enligt mig är demokrati folkstyre, och det har vi ingenstans fullt ut inom alla sektorer av samhället.
Så enligt mig finns det idag 0 (noll) demokratier i världen.
De som bestämmer kallar vad som helst för demokrati och sedan är många nöjda med det för det är ju så fint med demokrati.
Tycker inte Kina är särskilt odemokratiskt (finns massor med mer odemokratiska stater).
Jag är missnöjd överlag, men förstår också att min vision ligger långt fram i tiden om det någonsin kommer existera.
Jag är dock inte nöjd bara för att någon stat kallas den mest demokratiska i världen.
Det räcker inte på långa vägar för att jag ska vara nöjd.
Jerry Du tycks tankemässigt sitta fast i det västerländska systemet. Kina är betydligt mer avancerat. Först kommer ett förslag eller krav, antingen från myndigheter eller allmänheten. Sedan formulerar myndigheten ett förslag, inte bara av en person eller ”beslutsfattare”. Sedan går det förslaget ut till allmänheten på remiss och den som berörs och är intresserad kommer med åsikter och ändringar. Sedan omformar myndigheten förslaget efter folkviljan, som igen går ut igen på remiss. Så fortsätter man tills en stor majoritet stöder förslaget, då tas beslut och det genomförs.
—I Kina måste det finns olika beslutsfattare för olika folk och områden på olika nivåer. Ett beslut passar inte all i 20% av jordens befolkning.
—Folket påverkar och fattar beslut för det som angår dom, inte för alla i landet eller regionen.
—Beslut fattas och genomförs nästan alltid lokalt, inte centralt som i Sverige.
—Kina är ”för stort” och det är just därför som det mesta delegeras långt ner i samhället numera.
—Kina är ”uppdelat” närmare bestämt i omkring 2,000 delar, eller folk, av historiska skäl.
—Just nu pågår i Kina debatter nationellt om reglerna för permanent uppehållstillstånd (PUT) och folkbokföringen. Visa systemet är arkaisk och finns kvar från kommunismen, och folkbokföringen, Hukou, har rötter 3,000 åt tillbaka och fungerar dåligt i ett modern samhälle. Sedan har man tagit varning från katastrofer som i Sverige med massinvandring och kaos.
—Lokalt gäller det en ny park och en monorailstation.
Vad som hände var detta. Uigurerna var lågutbildade, försummade och eftersatta. Dras hemland kallas Altishahr, och ligger i Tarim Bäckenet i sydvästra Xinjiang där dom är 90% av befolkningen. Utan skolning, yrken och språkkunskaper hamnade dom alltid på de sämst betalda skräpjobben. Utmärkt för terrorist rekrytering. Kina åtgärdade det tre steg.
—Internering av de farligaste. Ingen officiell siffra finns, men mellan 2,000 till 3,500 personer har cirkulerat. Dom sitter i högriskfängelser.
—Avradikalisering i institutioner som liknar svenska ungdomsvård. Officiellt 3,458, eller liknande, kommer inte ihåg. Det initiala programmet är nu avslutat.
—Yrkes-, språk- och allmänutbildning. 1.3 miljoner årligen, allt från hotell service, guider, bussförare, rörmokare, artister, sångare, you name it. 90% får jobb direkt efter utbildningen, och inkomstökningar ofta på mellan 20% och 100% enligt vad dom säger på nätverken. Unga har börjat luffa omkring i Kina och ta ströjobb för att finansiera resandet, precis som jag själv en gång gjorde.
Säkerheten höjdes, när man frågar folk över WeChat vad dom tycker säger dom att dom avskyr den, man får visa väskan när man går in i en affär, visa leg ibland, och att väktare och polis patrullerar, men det är bra mycket bättre än terrorismen som är helt borta. Folk känner sig trygga.
http://mychinaway.blog.se/lagren-i-xinjiang/
Förstår inte riktigt vad du menar med att jag är fast i ett västerländskt system.
Är det ett personangrepp?
Har du ens läst vad jag vill ha för system?
Det har ingenting att göra med någonting som finns någonstans.
Orkar inte riktigt upprepa allt men i korthet.
Avskaffa all statsmakt.
100% Direktdemokrati.
Avskaffa alla politiker.
Avskaffa alla beslutsfattare.
Förbjud länder större än 1 miljon.
Jag tror människor är fullt kapabla att fatta egna beslut.
Jag tycker du har bra tankar och idéer, samt verkar insatt i Kina.
Men du verkar ha problem med att bedöma saker om du anser att vad jag tycker är traditionellt västerländskt.
Vilket land har infört ens en av mina ideer?
Lista över misslyckade ”regime change” projekt den senaste årtionden
1.Iran.
2. Syrien
3. Venezuela
4. Nicaragua
5. Belarus
6. Bolivia och
7. Xinjiang
Hong Kong, Tibet, Tyskland, Solomon Island, Kiribati, och i årsgruppen 20 till 29 vill 72% på Taiwan närma sig Kina och 64% av befolkningen totalt, en ny multilateral värld växer fram, multipolär, den stora frågan är snarast, hur hårt kommer USA att falla och vem kommer USA att dra med sig ner. Sverige?
Det är bra om USA förlorar det mesta av sin makt, men lösningen är INTE en ny världsmakt.
Jag tror inte människor från USA (inklusive makt centra) är sämre än andra på något vis.
Jag tror (fruktar) att makten i sig förstör människor.
Jag har mycket små förhoppningar om att någon som får makt någonsin kommer att vara bra för de som inte har makt.
Jag tror själva innehavet av makt förstör människor.
Så antagligen blir nästa maktcentra om det får mer makt ännu sämre, vem det än är.
Jag håller helt med dig, och precis vad du säger har ju visat sig i det västliga samhällssystemet som kallas ”demokrati”. Det är just därför Kina förespråkar ett multilateralt eller multipolärt system, där inte en enda makt har kontroll. Det är just vad dom har genomfört inhemskt. Kina har haft mycket bittra erfarenheter själva, demokratin 1912 till 1949 var maktstyrd uppifrån, kommunismen 1949 till 1978 var likt en centralstyrd kult, och det kostade 100 miljoner liv. Nu arbetar man fram ett gräsrotsstyrt system kallat ”socialism med kinesiska förtecken”, och det fungerar. Så att säga, slår du dig på tummen får du skylla dig själv, det går inte att skylla på staten.
Det finns olika uppfattningar om Kulturrevolutionen:
* Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 4-5 % per år, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.
* Ur en intervju med den kände vänstermannen och framståeende lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch
”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky
Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.
Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.
Att mäta hur bra något är med tillväxt är kapitalism.
Ett bättre sätt att mäta är att kontrollera hur nöjda människor är med sin situation.
Detta kräver såklart att man är medveten om hur det ser ut i världen.
Vet inte om det finns nån sån mätning av medborgarna i Kina, finns nog andra som vet.
Medellivslängd är bättre än tillväxt men inte bra nog.
Helst vill jag se en undersökning där man ser hur nöjd någon är samtidigt som man på något sätt mäter hur väl man förstår sin situation jämfört med hur andra har det.
Jo – det används i Kina. Det flesta känner till kapitalismens GNP, Gross National Product eller Gross Domestic Product, GDP, eller BNP – Bruttonationalprodukt på svenska. I Kina talar man om GNH, Gross National Happiness, och försöker mäta det. I Guangzhou till exempel. I Sverige dikteras det mesta av kapitalismens USA, allt skall mätas i pengar. Jämställdhet mäts i titlar och pengar av radikalister och extremister, om folk är lyckliga och trivs ingår inte i ekvationen. Allt fler ungdomar på platser som Peking upptäcker att det tar 70 år att betala hemmet och bilen, men västerut är jag skuldfri på 10 år, och trivs med min cykel och har bättre levnadsstandard. Så dom flyttar. Inkomsten går ner med en faktor 5, men trivseln ökar med en faktor 25. Bra vinst. Man arrangerar till och med praktikarbete för storstadens unga att åka till landet och uppleva det, och då gapar media i Sverige om att Mao diktaturens tvångsarbete på landet är tillbaka, och att det finns ”klyftor” i Kina som skapar ”spänningar”. Rena skrattretande lögner. Digitalhandeln har ytterligare drivit på detta. Det går nu att leva i hembyn Långtbortifrån, och trivas. Kina har nu 309 miljoner digitalbutiker. Sverige – ingen, vad jag vet. Postorder är inte samma sak.
http://en.people.cn/n3/2020/0831/c90000-9740028-9.html
http://www.chinadaily.com.cn/a/202007/25/WS5f1b7f75a31083481725bfba.html
http://en.people.cn/n3/2020/0429/c90000-9685409.html
i Sverige gör myndigheterna och deras gravt okunniga ”experter” allt för att skrämma bort folk från detta genom att påstå att ”kommunistpartiet spionerar på dom”. Jag har alltid undrat vilket intresse ”kommunistpartiet” skulle ha i att veta när jag går och köper ett par tofflor, till exempel. WeChat är nyckeln, då kan butiken ligga i Laxå, och köparen vara i Xian. WeChat översätter.
https://en.wikipedia.org/wiki/Gross_National_Happiness Kom från buddistiska Bhutan, där den har officiell ställning.
Det är inte så mycket om ”uppfattningar” som verkligheten som den var. Allt du skriver är sakligt korrekt, men inte hela bilden. Många i Kina beskriver kommunisttiden 1950 till 1978 som en katastrof, men samtidigt när man talar med de som upplevde steget från ”demokratin” 1949 till kommunismen som att komma från helvetet till paradiset. Där ingick jordreformen. Alla Mao’s ”program” blev katastrofer, Stora Språnget en av de mest berömda. Kulturrevolutionen en annan. Den startades inte av Mao som de flesta tror, utan som en av många studentrevolter, Mao kom under påtryckningar från radikala personer, senare De Fyras Gäng, och stödde den. Ett par verklighetshistorier. En man beordrades under Kulturrevolutionen att sköta en maskin. Maskinen gick sönder, och han hotades av dödsstraff, anklagad för att ha kontrarevolutionärt förstört den. Han gömde sig, och kom hem efter Deng’s reformation påbörjades, lånade pengar och blev tandläkare. Han har lagat mina tänder. En treårig flickas far var en av Kinas mest berömda akademiker och ett mål för rödgardisterna. Hon gömdes på landsbygden utan föräldrarna för att skydda hennes liv. Arbetet för barnen var varje dag att skära gräs till grisarna. Som 6-åring föll hon från en trevåningsbyggnad och spräckte skallen och bröt handleden. Det fanns inga läkare eller sjukhus så hon lämnades att dö. Hon överlevde, när hon var 11 år återförenades familjen, fadern hade överlevt, hon åt ris för första gången och var analfabet. Maten på landet var potatis och kålrötter, för det var det som fanns. Modern hade en son, och ville inte ha henne tillbaka. Fadern gav henne en akademisk utbildning. Jag har träffat honom, men han avled 2006. Idag är hon Kinas mest berömda utövare av Huadào, en 3,000 år gammal traditionell kinesisk konstart att arrangera blommor, som 2,500 år senare kom till Japan och konverterades till Ikebana av Japanerna. Idag äger hon sitt hem, bil, företag, affärslokaler, och är dollarmiljonär. Inte dåligt för en 11-årig analfabet, men det är det ”kinesiska undret”. Sök på ”Rewi Alley”, han var en nyzeeländare som levde i Kina i 60 år från 1927 till sin död 1987. Han upplevde och har skrivit mycket om dessa tider, svåra tider, lidande, barnarbete, och framgångar.