I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell även idag.
Detta är en artikel i SvD Debatt 10/8 2023 av Mårten Ericson,
förläggare och historiker https://www.svd.se/a/y6nyyR/yttrandefrihet-ar-grunden-for-religionsfrihet-skriver-marten-ericson
Religionsfriheten kan inte innebära en rätt för någon att stå oemotsagd i sin trosuppfattning. Det är beklagansvärt att den svenska regeringen inte förmår att vara tydlig, skriver Mårten Ericson, förläggare och historiker.
Religionsfriheten vilar ytterst på yttrandefriheten. Detta grundläggande förhållande tycks ofta gå förlorat i den pågående debatten kring religionernas rättigheter. Yttrandefriheten kan idag betraktas som en sekulär garant vilken tvingar religionerna till samexistens inom religionsfrihetens ramar.
Tanken att konkurrerande trosinriktningar är hädiska finns inbyggd i de flesta religiösa system och utgör där en ofta integral del av tankegodset. Detta innebär att religionsfriheten, när en religion eller kyrka väl kommer i hegemonisk ställning, ofta är bland de första rättigheter som undertrycks. Att inte vara rättrogen betraktas då, liksom hos totalitära politiska regimer, som liktydigt med ett lagbrott.
Alla de utifrån svenskt perspektiv små religiösa samfundens fortsatta möjlighet till existens vilar uteslutande på deras yttrandefrihet. Utan den skulle det inte finnas något rum för pingstvänner, Jehovas vittnen, ortodoxa, kopter, judar, buddhister, hinduer och i förlängningen också muslimer. Till och med den Lutherska kyrkans tillblivelse vilar ursprungligen på det faktum att en man, Luther, en gång ställde sig upp och föreslog det mest hädiska nya tankegods. För den katolska kyrkan var den protestantiska rörelsen och dess krav på rätten att finnas till direkt blasfemisk – eller kränkande som det heter i modernt språkbruk
Religionsfriheten kan därför inte innebära en rätt för någon att stå oemotsagd i sin trosuppfattning ty denna frihet är också en rätt att säga emot. Att kräva ett så kallat safe space för religionsutövande i det offentliga rummet, eller i lagtexterna, går således tvärt emot lagens mer långtgående intention. Den berörda rättsnormen är en frihet som garanterar utövande i en värld där respektive trosinriktning i påtvingad fred finner sig omgiven av andra religioner, icketroende och sådana som är kritiska till respektive ställningstagande. Jag skriver påtvingad eftersom det är bortom allt tvivel bevisat att religionerna själva inte förmår upprätthålla en sådan ordning.
Det kan vid en första anblick tyckas som en välvillig omtanke då den katolske påven i Rom kritiserar Sveriges yttrandefrihet (3/7) med avseende på koranbränningarna, till förmån för texters upplevt heliga eller oantastliga ställning. Som om han faktisk framför ett humant budskap.
Men man får då inte glömma bort att samma katolska kyrka fortfarande bannlyser unga kvinnor som gör abort efter våldtäkter, eller biskopar som vigt kvinnliga präster, som försvarat samkönad kärlek eller barn som kritiserar kyrkan. Påvens och de religiösa ledarnas, mest nyligen exempelvis biskop emeritus Bengt Wadensjös och imam Awad Olwans (SvD Debatt 30/7), kritik springer i förlängningen främst ur viljan att påtvinga den fria tanken en teokratisk ordning som inte skall få lov att kritiseras. Där religiösa budskap och dogmer inte tillåts rannsakas av förnuft, insikt och vetenskap – och inte heller av dem som utsatts för religionernas övergrepp.
Själva tanken att en bok är oantastligt helig, oavsett om det rör Bibeln, Koranen eller någon annan skrift, är ursprung till oändligt mycket lidande i mänsklighetens historia. Tvärt om bör vi understryka det varierade och mångfacetterade, ja även det upproriska ordets oantastlighet i sammanhanget – oavsett hur förkastliga och meningslöst provocerande den senaste tidens aktioner faktiskt är.
Det är beklagansvärt att den svenska regeringen i den pågående debatten inte förmått vara tydlig inför medborgarna. Mest häpnadsväckande är utrikesminister Tobias Billströms med rätta mycket kritiserade grepp att utifrån sitt departement – alltså inte enbart i sin egenskap av politiker – kritisera och problematisera dem som utnyttjar sin lagstadgade rätt (senast i SvD 3/8). Istället för att med vald otydlighet underblåsa farhågor kring inskränkningar i yttrandefriheten, borde den svenska regeringen tydligt och entydigt visa att den står ideologiskt fast bakom svensk lag. Agerandet kan ju ställas som en spegel mot Sveriges vice statsminister Ebba Busch vilken åtminstone i unga år hade anknytning till Livets ord-rörelsen. Ett samfund vars existensmöjlighet också den vilar på yttrandefrihetens grundtanke.
Så långt om yttrande- och religionsfrihet. Som underbyggnad för detta inlägg finns därför ett mer grundläggande frihetsanspråk. En fordran på en frihet som inte är lagstadgad, men som borde vara det. Rätten till frihet från religion. Att ingen pojke eller flicka skall behöva uthärda en könsstympning, att inget barn skall tvingas in i äktenskap, att ingen människa skall hotas till livet på grund av sin tro eller icke tro eller behöva utstå förnedringen att bannlysas för sin sexuella läggning, att ingen kvinna skall behöva frukta för sitt liv för att hon gör abort, att ingen man skall få fostras i sådan rädsla för vad som händer efter livet att det lämnar outplånlig skräck i den levande, att inget folk skall kunna förtryckas under apartheidliknande former, att ingen människa skall kunna skuldbeläggas eller tyngas av skam och att ingen man eller kvinna skall kunna dömas till döden för att de lämnar en trosinriktning, med utgångspunkt i texter vars förment andliga eller moraliska innehåll inte uppdaterats sedan tidig järnålder.
Den svenska yttrandefriheten måste stå fast och den svenska regeringen måste vara tydlig med att Sverige inte ger vika för de teokratiska anspråk som nu ställs av både inhemska och främmande makter. Relationen mellan individen och Gud, eller den religiösa läran om man så vill, angår enbart individen och Gud. En bok kan vara helig för någon, men den är det inte för andra. Även en sådan helgd är således personligt. Var människa har rätt till sin egen religiösa tro, men ingen troende, inget samfund, ingen religion, har med sina dogmer rätt att inskränka andra människors frihet eller att med lag utverka förbud mot ifrågasättande.
När jag läser ovan inlägg är det lätt att tänka på de offentliga koranbränningar som under senare år skett här i Sverige och som muslimer, som jag uppfattat, tycks tröttnat på.
Bränna böcker offentligt då får jag tankar åt ”bokbål” som Wikipedia i länk nedan beskriver som ett uttryck i totalitära samhällen.
Men vi påstås leva i en demokrati och varför ska man bränna böcker där under ursäkten av yttrandefrihet?
Själv tycker jag nog att Koranen och dess utövare av den borde ha samma yttrandefrihet men så verkar det inte vara inom demokratin.
Därför kommer frågan,
Är demokrati en totalitär ideologi?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bokb%C3%A5l
Det handlar väl om att beteendemodifiera dem som tror att dom har rätt att tvinga på andra sina heliga regler.
I sekulära samhällen JA
I konfessionella samhällen NEJ
Sådana här kulturkrockar är ett bevis på att mångkultur inte fungerar eller i varje fall kan fungera väldigt dåligt.
Om du vill bli rysk medborgare måste du gå ed på att du respekterar den rysk-ortodoxa kyrkan.
Ser du något problem med det?
I Sverige har människor från främmande miljöer, traditioner och kulturer blivit svenska medborgare på löpande band.
Vad behöver de lova och vad behöver de gå ed på?
Om du sett eller hört talas om några problem behöver jag väl inte fråga?
Den progressive Västeuropén kommer aldrig kunna ersätta religion med demokrati.
Det är dömt att misslyckas.
Religionen är lika gammal som människan och kommer därför vinna det ”kriget”.
Ryssland är på rätt väg och följer vägen till Gud.
USA som övergett Gud för Demokratin följer däremot vägen mot Helvetet.
Var så säker. Så tror jag det är.
Ett problem med historien om religionerna är att det länge figurerat en oligarki som för sin egen makt driver på gnostiska filosofier ofta maskerade som delar av religioner. Tex tidiga kristna sekter och Tempelriddare. Nominellt kristna men allas roll var att motverka uppkomsten av stater som styrs i befolkningarnas intressen. Medlemmar i sekterna var lydiga. Tempelorden och dess fortsättningar som andra hemliga sällskap var uppbyggda i form av initierade och följare. Följarna var de lydiga. De initierade visste något helt annat än de lydiga. Målet var oligarkins makt och elimineringen av en religion i befolkningars intresse.
Eftersom det här bedrägliga förhållandet har existerat i över tusen år är det en så viktig del av den reella religionen att utan den vetskapen hamnar man helt fel när man okomplicerat försvarar religioners rätt.
Felet är att man inte motverkar den blinda lydnad som är en viktig komponent i religioner som maktinstrument för en elit som försöker göra sig osynlig medan de flyttar fram sina positioner.
Hela tiden fientligt inställda till befolkningarnas intressen.
Hela tiden ute efter att kunna expandera sin makt på andras bekostnad.
Om man inte har bekantat sig med den bakgrunden låter det som ett konspiratoriskt antagande.
Men i verkligheten har historiskt en sån typ av oligarki emanerat sen mkt långt tillbaka. Rika människor som håller ihop kollektivt och som är starka genom sin enighet och som strävar efter att splittra andra.
I Bysans höll sig oligarkin med germanska skyddsvakter från Tyskland och Ryssland och senare skandinaviska och anglosaxiska vikingar. Det var genom att utnyttja såna ’normander’ som oligarkin besegrade England vid slaget vid Hastings och etablerade sig i City of London 1067.
Jag gör inte anspråk på att kunna det här väl utan jag nämner det jag uppsnappat därför att det vanligen framställs som en mer lokal konflikt i norr. Men som jag minns det var det Karl den store och även kung Alfred av England som tidigare utgjorde ett motstånd mot oligarkins framfart och därför senare motiverade en sån militär attack.
Man kan säga att oligarkins motståndare ur befolkningarnas synvinkel stod för en bättre religiös värdegrund än oligarkin.
Men deras motståndare var också nominellt kristna så kristendomen som helhet är på båda sidor.
Dvs de nämnda hade en annan värdegrund som hotade oligarkins intressen.
I vår tid är det västvärldens rivaler som har en värdegrund till fromma för att stater ska styras i befolkningars intressen.
Något som oligarkin som härskar över väst vill krossa.
De följer en urgammal metod.
De rika håller ihop som ett kollektiv och de lägger ner stora ansträngningar på att hålla alla andra splittrade och förvirrade.
Då och då försöker de med UFO-myter och annat som kan bygga upp gnostiska sekter i stället för rationellt vetande.
De vet att man får makt över folk genom att fösa dem samman i sekter.
Därför är verklighetens religioner ofta problematiska.
Man kanske kan se förloppet under Covid som ännu ett exempel på skapande av en gnostisk sekt och kult.
Sektmedlemmarna lyssnar till ’prästerna’ i msm.
Intressant kommentar.
Det tråkiga med religion är att den missbrukas.
Samma med somliga mediciner.
Det som är avsett att hela människor används av onda krafter för att leda människor i missbruk.
För att onda krafter skaffa sig kontroll och tjäna pengar.
Människans utvecklade intelligens har samtidigt skapat falskhet och ondska men en dominerande god sida hos människan kan skapa ett vänligare och ärligare samhälle om bara viljan finns.
Tyvärr är det egoismen som lägger hindret i vägen.
Socialism påstås vara en möjlighet.
Efter försök med synnerligen blandade erfarenheter.
Grunden tror jag är i varje fall att försöka eliminera orättvisor och förtryck på global nivå.
Sedan borde detta nya tankesätt kunna spridas ända ned till familjens kärna.
Jag tänker lite på Kina och Buddismens länder i Asien.
En annan filosofi än den vi är fostrade med i den Europeiska Upplysningstraditionen.
Över hela Världen är faktiskt Kina känt för att vara ett fredligt land men också en högt stående kultur.
Fel på kommentarsfunktionen igen
Men detta meddelande gick fram direkt.
mvh arbetarklass
Nej inte fel på kommentatorsfunktionen. Ibland får man vänta, eftersom jag vill läsa i kommentarerna före publicering.
Den tyska yttrandefriheten tog ett kanske något överraskande steg i rätt riktning denna vecka sedan då förvaltningsdomstolen ogiltigförklarade inrikesminister Nancy Faesers publiceringsförbud av Compact Magazin.
Det hela började för några veckor sedan med en gryningsräd modell FBI med polisen eller var det säkerhetspolisen stormande chefredaktör Elsässers villa med eldvapnen i högsta hugg. Fru Elsässer hade sin vana trogen sovit naken i sommarvärmen och polisen passade på att förödmjuka henne på utstuderat vis. Alla apparater som hade anknytning till publicering beslagtogs, bilarna togs i förvar och bankkonton låstes. Det såg dystert ut för Elsässers och deras publikationsverksamhet.
Domstolens beslut är ett interimsbeslut i avvaktan på den slutliga utsagan som kan dröja upp till två år. Beslutet lär dock vara indikativt på slutresultatet och Compact kan forsätta sin utgivning som hittills i två år framåt.
Vilken var anledningen till detta påhopp från ministerns håll ? Elsässer med tidigare vänsterbakgrund har sedan rätt länge blivit allmer kritisk mot den okontrollerade invandringen och dess följder. Såvitt jag förstår har han inte blivit AfD -förespråkare även om de kan ha mycket gemensamt i sin kritik av invandringen. Det som inte nämns är att Elsässer ända sedan grundandet av Compact förespråkat goda relationer till Ryssland, detta således långt före nuvarande krisläge.
Nu höjs röster för ministerns avgång och Compact har fått en massa gratisreklam, finns även som Compact TV. Men eftersom ekonomin för små publicister ständigt hänger på ett hår kan det inte uteslutas att skador uppkommit.
En dystrare historia är skenrättegången mot Covid-kritikern, advokaten Reiner Füllmich. Denna pågår och Füllmich sitter inburad sedan ett år tillbaka. I isolering från övriga fångar eftersom han som advokat kunde tänkas upplysa dem om deras rättigheter. Här är tyskt 30-tal tillbaka hundra år senare.
Om Koranbränning är ett argument mot islam så kan det möjligen försvaras med yttrandefriheten. Isåfall är det ett värdelöst argument som inte omvänder en enda muslim. Effekten blir det motsatta och är en grov förolämpning mot alla med ursprung från muslimska länder och sluter dem samman. En fientlig handling mot perser, araber och afrikaner. Vilket troligen är det verkliga syftet. Att förstärka motsättningen mellan infödda svenskar och invandrare. Att göra det till en yttrandefrihetsfråga är ett försvar av invandrarfientligheten. Invandrare som är starkt påverkade av islam även om de inte är troende. ”Kristna” invandrare, till exempel från Ukraina, är däremot välkomna. Religionsfrågan är ett skynke för att dölja de verkliga motsättningarna, jämför med Nordirland där ockupationsmakten framställde striden som en kamp mellan katoliker och protestanter.
Det var knappast avsikten att det skulle omvända någon utan det var ungefär som du antyder en avsiktlig aggressiv markering.
Som jag tolkar avsikten är det en aggressiv markering av att någon tolerans mot intoleransen hos en del företrädare för Islam inte är acceptabel.
Men vi är nog eniga om att de som låg bakom är mot invandringen av ett stort antal muslimer som liksom alla religiösa sekter har en majoritet av lydiga och icke initierade.
Lydnaden gör dem potentiellt till en ockupationsarme om situationen hårdnar.
Religioner har kunnat bli starka och aggressiva därför att de skapats som ett maktmedel inte för enskilda människors andliga behov.
Deras blinda lydnad är den farliga delen.
Jag har hela tiden gissat att det är såna som Steve Bannon’s resursstarka nätverk av konservativa som skulle kunna tänkas arrangera koranbränningar.
Och tänk på att den radikala Islam som har varit mycket i ropet under 1900-talet var Storbritanniens imperialisters verk.
Det var dessa som med uppenbart onda avsikter grävde fram och uppmuntrade det värsta de kunde finna i muslimernas historia med en bakåtsträvande oligarki och vetenskapsfientlighet.
Imperialisternas lärda ideologer ville inte alls ta fram något från Islams guldålder då de stod för visdom och vetenskaplig upplysning.
Jag håller med om att många ’vanliga’ muslimer inte medvetet ingår i ngn imperialistisk komplott men när situationen hårdnar hjälper det inte om deras lojalitet är en av maktens parametrar.
Trohet och lojalitet med en nominellt sekulär nationalstat krävs om man vill få bort det hotet.
Eftersom en del religiösa grupper har godkännande internt i sekten att man får ljuga för icke medlemmar så räcker det inte med vad man säger heller.
Det är därför ett svårt problem att lösa hur en eventuell trohetsed skulle utformas.